Nr 44 En kväll ute och resan hem

Fantastiskt – fick sova längre än på länge och vaknade lite efter 8 – gissa om det var blandade känslor – allt mellan skönt och hjälp har jag försovit mig.

Har nu ätit frukost och funderar över vad jag ska fylla dagen med fram tills jag ska iväg vid lite före fyra idag. Jag och min kamrat Ingemo ska åka till Skansholmens Sjökrog & Bistro. Några gamla vänner till mig har tagit över stället så det ska bli trevligt att besöka det. Buss dit är inga problem. Dessa går från Tumba station ganska ofta – men hem – mindre enkelt. Det går en buss till Tumba station lite före kl 20 – och nästa går lite efter 23. Det är de enda bussarna som går mot Tumba. Suck – ingen däremellan vilket är trist.

Man kan fråga sig varför vi väljer den tidigare bussen och missar en del av en trevlig kväll. Ja, inte svårt alls att förstå – egentligen. Min väninna ska av i Huddinge och för att komma till sina bussar skall hon gå genom tunnlarna – och det är mindre kul vid den tiden på natten – alltså runt midnatt. Själv fortsätter jag till Södra och inväntar snällt bussen hem. Om den tar för lång tid – tar jag tåget in till centralen och tar bussen därifrån istället. För jag går inte själv genom parken mot Medborgarplatsen – eller på bakgatorna hem – trots att jag har Bodygardspray  – skulle vilja ha mitt pepparspray (som jag har hemma) – men det klassas som vapen så det får man inte använda. (Det vore ju synd om buset om jag sprayade dem med det???? Hur tänker de egentligen, de som bestämmer det.) Men vi åker ändå och åker förmodligen hem med den tidigare bussen då vi vill komma hem säkert.

Hur blev det så här. Varken jag eller min väninna har tidigare varit oroliga för att ta oss hem efter en kväll ute – men nu! Inte så konstigt egentligen. Dagligen läser jag i tidningarna om överfall, rån och våldtäkter på kvinnor i alla åldrar. Ingen går säker längre. Och jag/vi vill inte bli en pinne i statistiken. Och det är mycket sällan som förövarna blir tagna – och blir de det så är straffet skrattretande lågt. Det är t.o.m så att de får sänkt straff av nästa instans som de överklagar till. Vart tog respekten vägen för medmänniskan och för kvinnor vägen? Vem har missat i sin uppfostran av dessa missfoster? Varför tar inte föräldrar sitt ansvar i att fostra dem när de är unga till att visa respekt för andra och att man inte våldför sig på andra? Förr fanns det en organisation som hette ”Nattvandrande Föräldrar” som rörde sig på stan – finns de inte längre? Fast det förstås – de ungdomar som hade behövt sina föräldrarna ute – var inte ute.

 

Nr 9 Trygghet

Vad betyder trygghet för mig som kvinna och vad ingår i det?  Jag har alltid känt mig trygg men på senare åren har en viss oro uppstått beroende på olika saker såsom händelser och ålder.

Jag kollar att jag låst dörren en extra gång, tittar mig över axeln när jag går hem själv på kvällen och jag tar mig en titt på vilka andra som sitter på t-banan, bussen eller pendeln och utifrån det placerar jag mig själv. Knasigt va? Ibland undrar jag om jag blivit knasig eller?

För drygt ett år sedan var jag och min väninna Anne-Marie ute och gick och på väg för att titta på en lägenhet som jag var intresserad av. Två unga pojkar kom fram och började prata med oss och följde med oss. Jag gick lite före då jag tagit några steg framåt för att titta på port nummer. Den ena av killarna var snett bakom Anne-Marie och den andra bredvid. Helt plötsligt tar den bredvid henne tag i hennes halskedja och den andra tog tag i hennes väska och armband. Hon skrek högt och jag sprang tillbaka med min väska i högsta hugg – skrikande på dem. De fick med sig hennes halsband men inte resten. Grabbarna var kanske i 16 års åldern. Förstås polisanmälan direkt. Vi var ordentligt uppskakade naturligtvis och man undrar var vi är på väg i samhället – för det händer massor av saker i samhället – hela tiden. Trist! Numera bär jag alltid med mig en sprayburk med färg (man får inte ha pepparspray – räknas som vapen? för det är väl synd om dem som attackerar dig och som du fredar dig emot genom att använda det) så denna innehåller röd färg som sitter som berg – i några dagar – och är lagig. Dyr men bra. Tack och lov har jag inte behövt använda den ännu.

Det andra handlar om mitt boende. Tidigare bodde jag granne med min väninna. Varje morgon och varje kväll pratade vi några ord med varandra. Ibland var det bara – god morgon och ha en bra dag eller på kvällen – allt väl. Ibland åt vi tillsammans och ibland blev det en fika eller ett glas vin. Tryggt och bra och jag visste – att om det hände mig något fanns hjälp på nära håll och jag skulle inte behöva ligga skadad eller död länge – för min väninna och granne skulle direkt märka att något inte var som det skulle. Där jag bor nu känner jag ingen och det kan gå månader mellan gångerna jag ser min närmaste granne.

För några veckor sen talade jag om den oron för min stora son och hans tjej – och – direkt hade de löst problemet. Så nu har vi en messengergrupp där alla vi vår familj finns och vi säger god morgon varje morgon. Härligt!