Nr 94 Lite av varje om sommar och val och lite annat

Det har varit lite uppehåll i mitt skrivande beroende på att jag arbetat hur mycket som helst hela sommaren – jag är sjuksköterska – och en bristvara – så jobbat alltså. Men nu är jag tillbaka – och hösten närmar sig.

Ibland måste man titta sig omkring för att se hur det ser ut omkring oss på riktigt – ni vet – titta så där ordentligt.

Jag har ju numera ingen bil – men jag kör mycket i mitt arbete som sjuksköterska i patrull och då ser man mycket som man verkligen kan fundera över. T ex – ju finare bil – ingen blinkers – kan ni förstå det? När de där gamla bilarna som fortfarande finns ute på vägarna svänger – kan man tydligt se att de ska svänga – för de använder blinkningen för att visa att de ska svänga. Märkligt – eller hur? Tror de att blinkers är ett tillval – eller? De ingår faktiskt. Fick de inte lära sig att använda dem på körskolan?

Vilken sommar vi har haft. Sol, sol – och mer sol – och en massa värme förstås. Men vad händer med människor – massor av klagande och åsikter om att det är för varmt – och så ha man glömt att förra året klagade man på att det var för lite sol och massor av regn Varför blir man som människa här i landet aldrig nöjd. Och snacka om att värmen tog Miljöpartiet till sig som en stor hjälp på traven i valet – för nu är det illa – enligt dem. Suck – måste man göra politik av allt – och nu vädret? Jag tänker att oavsett om det snöar, regnar eller solen skiner är det bara att gilla läget – för du kan ändå inte göra något åt vädergudarnas framfart. Klä dig för vädret och njut av livet.

Jag har arbetat i natt. Förresten – jag har jobbat en massa nätter denna sommar. I går började jag klockan 21.00 i Södertälje men skulle åka tidigare då jag skulle hälsa på min syster på vägen.  Något var fel på pendeln vilket gjorde att några tåg inte gick. När det så kom ett tåg – har inte folk vett nog att vänta tills de som vill gå av – gått av – vilket gör det ännu svårare för de som vill av att komma av och för de som går – på att få plats. Tåget var proppfullt förstås – vid dörrarna – för en del har inte förstånd att flytta sig in i gångarna – suck.

Nu är det val snart – men det har ni väl redan märkt av – går liksom inte att missa. Ibland tycker jag att en del politiker uppträder som om de satt i sandlådan. Istället för att tala om vad de vill – så pekar de finger åt vad andra gör – för fel förstås. För själva gör de inga fel – eller? En del partier – suck – fattar inte att landet är avlångt och då vi har mycket korta avstånd i storstadsområdena – är avstånden långa – och till och med mycket långa i andra delar av landet. Men – man drar alla över samma kam – hur dum får man bli egentligen. Jag tror dock inte att dessa partier vågar säga att vissa regler skulle gälla i storstadsområdena och andra regler i glesbygden. Jag lästa häromdagen en klok kommentar som någon hade skrivit – inom alla yrkesområden och i alla företag förväntas man ha utbildning för det man gör – ja till och med legitimationer – men – för att styra det största företaget i landet – vårt land – krävs inte mycket. Om jag hade skött mitt företag – och många andra företagare förresten – som de sköter företaget Sverige – skulle jag inte överlevet.

 

 

Nr 89 Våren och vårkänslor

Nu är – äntligen – våren här – jippi – som jag längtat. Solen lyser från en klarblå himmel och – det är varmt och skönt ute. Undanställda är mina tjocka vinterstövlar och undanhängd är den tjocka jackan. Det är nu som jag verkligen saknar en lägenhet med balkong eller en liten plätt utanför dörren – men – dessa pengar finns inte att tillgå. Väntar på den stora vinsten – förstås.

Under många år var det aldrig någon som gifte sig i min släkt eller bekantskapskrets. Det var liksom inte inne. Förra året var jag på två bröllop – och i år är det två nya som jag ska gå på. Härligt! Men – kläder – vad ska jag ha på mig. Bröllop nummer ett är i slutet av maj. Fritt val av kläder men det får mycket gärna innehålla något gult. Alltså – kort klänning – och jag vill ha en ny – förstås. Bröllop nummer två är i juli – och – lång klänning. Det är min systers yngsta son som ska gifta sig. Förra året på sommarbröllopet köpte jag en himla snygg klänning. Tyvärr kan jag inte använda den då den användes när min yngsta systers bonusdotter gifte sig – så – många av gästerna är desamma. Men – den var så snygg – jag kände mig supersnygg i den – vilket är viktigt.

Tillbaka till våren – från ena dagen till den andra har alla uteserveringar öppnat och det är massor av människor som sitter där och njuter. Om några veckor är det ”the big event” i Stockholm – Kungsträdgården står i full blom då körsbärsträden visar upp sig i sin fulla glans. Hur många människor som helst är där och tittar och tar en massa foton – och selfies. Dessa träd gör mig lycklig för då vet jag att vi har ett antal varma och sköna månader framför oss – vilket jag älskar.

Våren för också med sig Vårsalonger på olika gallerier. Jag ska vara med på Galleri Zebras vårsalong mellan den 5 – 10 maj – så välkomna dit och titta. Öppettiderna står på hemsidan. Alla som ställer ut får ha tre alster med. Galleriet är ett litet mysigt galleri som startades för ca nio år sedan i Södertälje av ett gäng entusiaster och det drivs som en förening som man – för en låg penning kan bli medlem i. Rekommenderas starkt om man är intresserad av konst och/eller själv håller på med någon form av konsthantverk.

Nu snart ut i solen – Ha en himla bra dag.

 

 

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?

 

 

Nr 51 Att ha eller inte ha – en man menar jag!

Jag har levt ensam en längre tid – och det fungerar alldeles utmärkt – men visst skulle jag vilja ha någon att dela livet och upplevelser med. Det är dock inte lätt att hitta någon som passar mig – och som jag passar för – för jag är ju inte helt enkel – och jag har mina sidor förstås – som alla andra, men de är mina sidor och jag försöker vara flexibel.

Många män i min egen ålder har levt med en kvinna som har passat upp på dem och som de levt med och blivit vana med under många år. Så blir de då ensamma kanske pga av skilsmässa eller att frun dog – och nu vill de ha någon som tar över där frun lämnade. Inte enkelt.

Jag har en väninna som prövat – några gånger faktiskt – och det är samma visa varje gång. Hon talar om att hon inte vill flytta ihop och att hon har väninnor som hon reser en del med – och går ut med – och att hon tänker fortsätta med det. Och alla männen säger ok, absolut – första månaden – sedan börjar den stora övertalningen. – Res bara med mig, du får inte resa på egen hand mer för det ska du och jag göra. – Flytta i hop med mig i mitt fina hus – som jag byggde med förra frun. – Vi ska göra allt tillsammans – alltså glöm dina vänner. Men hallå – de har inte lyssnat alls på vad hon sagt – eller rättare sagt – de räknade med att hon inte menade vad hos sa från början – vilket några också sagt – så där i förbifarten. Att träffa en stark – självgående kvinna som man inte kan styra, som har egna åsikter, en massa egna vänner och som är van att klara sig själv är inte lätt – så kanske är det synd om dessa herrar som springer på sådana som oss, inte kul – för dem. Och tyvärr har många män i min ålder och äldre också slutat att ”leva” – ni vet – göra massa olika saker – framför allt våga pröva något nytt. De vill fortsätta som de gjorde tidigare under alla år – tryggt.

Vad är då alternativet? Förstås att hitta någon som är lite yngre – och hur mycket är då lite? Ja – i min tanke är det nog att de ska vara från 50 år och uppåt. Mina söner brukar säga att åldern bara är en siffra – och visst har de rätt – men siffran sitter djupt rotad i hjärnan och ryggmärgen – väl planterad där utifrån hur samhället har sett ut under alla år – ja i decennier. Åldersskillnaden är minst 2-5 år  och kvinnan har då alltid varit den yngre. Jag kommer ihåg alla skriverier om Kerstin Dellert och när hon skaffade sig en man som var mycket yngre än henne, hon född -25 och han -42. Hon var banbrytande då hon gjorde det som männen alltid gjort – tagit sig någon – mycket yngre – och njutit av det. Kom då ihåg att detta var 1968 – så länge sedan. Hon bevisade att alla olyckskorpar hade fel. Tror att hon lever med sin yngre man än idag.

Så har vi då dejtingsidorna på internet förstås. Hur är det där egentligen? Ja –  blandad kompott skulle jag vilja säga. Många är där för att endast nätdejta – alltså inte träffas live utan bara skriva – inte kul alls och man kan ju undra varför det är så? Är de rädda för att ses? Är de gifta och vill ha en lite hemlig romans på nätet eller som lunchdater? Eller vad står det för egentligen? Jag såg en kille på Facebook som tröttnat på internet och deras dejtingsidor och gjorde en efterlysning den vägen – alltså på Facebook – och lyckades. Super! Man kanske skulle pröva det?

Ett annat alternativ är ju förstås att fortsätta att leva som singel och vara nöjd med det. Fast det alternativet är ju inte alltid så kul förstås. För även om man som jag har både friska och härliga barn och barnbarn och systrar med familjer är ju storhelger och sommar och semestrar den tiden som det är som tristast att vara singel på. En rolig del är ju att planera för att göra saker tillsammans under just dessa tider – och barnen har – och ska ha – sina egna liv utan att behöva dras med sim mamma/farmor/mormor alltid.

Nr 46 Hur klär vi oss egentligen?

För ett antal år sedan drev jag och en väninna, Inger, ett projekt där vi kopplade ihop företagande kvinnor i Sverige med företagande kvinnor i Indien. Projektet drevs under några år och många sammankopplingar gjordes. Under projektets gång var vi ett antal gånger i New Delhi och vi hade flera besök från Indien här av grupper av kvinnor. Det slående för oss när vi kom dit var hur färgglatt alla kvinnor klädde sig oavsett ålder och storlek. Förstås hade de saris eller salwar, en byxa som bärs med en kameez vilket är en tunika. På grund av värmen köpte vi kläder som passade där, vilket mest blev salwar och kameez, och dessa var förstås färgglada. När de indiska kvinnorna kom hit fick vi frågan varför alla klädde sig så mörkt och murrigt här. Det var nästan bara svart, blått, grått och beige som gällde och de indiska kvinnorna var förundrade.

I går var jag och min väninna Mia ute en runda efter att jag kommit tillbaka till stan – och vad ser man – jo, svart, blått, grått och beige – och lite vitt – det är ju sommar. Och jag tittade mig verkligen runt för att se om jag såg rätt eller om det bara var en bild i min hjärna – men det var så. Varför är det så? För när jag går ut och tittar i affärer finns där massor av kläder i en massa härliga färger och mönster som uppenbarligen säljs, annars skulle man bara ta in kläder i murriga färger till försäljning. När används dessa? Och var används alla dessa fina kläder i glada färger och mönster? För ute ser man mycket lite av det – eller rättare sagt – jag ser dem inte i alla fall. Gör ni? Är det så att vi inte vågar klä oss färggrant? Är vi rädda för att synas – eller – är vi rädda för att sticka ut ur mängden? Eller är det jag som inte ser?

Nr 45 Skansholmens Sjökrog & Brännvinsbränneri samt Bistro

Igår var vi på besök på Skansholmens Sjökrog & Brännvinsbränneri samt Bistro på Mörkö. Stället har nu tre nya ägare, Arja, Jonny och Lars och de har inte ägt stället så länga – tror det bara är några veckor – men de har verkligen jobbat på att förnya och snygga till stället – men förstås – så har de en bit kvar innan de är klara med vad de vill uppnå. Vid övertagandet fick de ta över allt inklusive personalen. Fortsätter de på inslagen väg kommer stället att bli perfekt.

Själva småbåtshamnen hade många fina båtar när vi var där som vi kunde gå runt och titta på. Längs med hela kajen från receptionen och framåt finns det en plantering som en gång i tiden säkert var fin – och kommer att lysa upp kajen igen om de planterar enkla växter där i fina färger. Enkelt och snabbt att göra egentligen och skulle förhöja det man ser när man kommer in sjövägen mot bryggan. Vara välkomnande.

Där finns en lekplats med en uppdragen båt att leka i och en minigolfbana – allt för att barnen ska kunna leka av sig allt som lagras i kroppen när de är på en liten båt. Perfekt. Det var en hel del barn där när vi gick förbi så behovet finns.

På stället finns det egentligen fyra ställen man kan sitta på och njuta av det fina vädret och äta något eller bara ta en drink – vilket vi gjorde i går – vi både åt och drack lite.
– Ställe 1 är egentligen den lilla bar som finns utanför affären. Enkelt och rent. Ni vet – lite sittplatser utanför en kiosk som man kan sitta vid och ta en glass – eller ett glas vin – i väntan på färjan. Ja – kiosken har utskänkningstillstånd.
– Ställe 2 är nog Bistron som ligger uppe i backen och som inte syns från vägen eller från kajen. Den är som en snabbmatsrestaurang med bra priser och enkel miljö. Det är där de har musikunderhållningen när dessa går av stapel. Vi kom med bussen och färjan och då bussarna inte går så ofta – bara två gånger på kvällen – så hann vi inte sitta och lyssna på musiken den kvällen då vi också skulle hem. Man kan dock boka en liten stuga i förväg om man vill vara kvar.
– Ställe 3 är restaurangen ovanför bryggan. Snyggt och klassiskt med dukar på borden. Som sagt – en restaurang.
– Ställe 4 är bryggan. Där slog vi oss ner och började med att ta en drink – Mojito – tyvärr var inte den deras starkaste kort – så det blir att öva för att få till den. Man kan dels sitta vid vanliga bord – eller barbord – eller i soffor som har så lång sits så det är svårt för korta personer som mig att sitta vid om man samtidigt vill ha lite ryggstöd. Några fåtöljer fanns det också och efter lite flyttande runt hamnade vi i dessa till slut. Vi beställde också in mat. En förrätt och en huvudrätt och vi delade på dessa. Huvudrätten – strömming och potatismos – var supergod. Förrätten var sådär. Vinet vi tog till var perfekt. Prisläget här var restaurangpriser – de vi är vana vid från Stockholm.

De håller också på att bygga en ”gräddhylla” och det ska bli spännande att se hur den blir. Det skulle också vara kul om de kunde få till ”bryggdans” någonstans – så de vuxna fik röra på sig lite efter ett antal timmar på en trång båt.

Det de erbjuder är egentligen något för varje plånbok – mindre plånbok – bistron – större plånbok – restaurangen eller bryggan.

Inom området finns det också en camping och stugor att hyra. Stugorna har namn som har med sprit att göra, gin, vodka, finkel mm. Och det hänger förstås ihop med att det finns ett bränneri där också – om än i malpåse just nu. På campingen såg det ut som om det bara är husvagnar där – långliggare – för många av dem var inbyggda med staket mm. Alltså inte så mycket plats för korttidsliggare vad vi kunde se – men det finns säkert plats någonstans om man vill och om man pratar med ägarna.

Stället är ett perfekt ställe även om man inte kommer med båt. Om de nu ”bara” kan komma överens med SL om att få lite fler bussturer dit – åtminstone en till som ligger mellan de två turerna på kvällen vore det mycket enklare för oss som åker kommunalt.

Ett stort lycka till Arja, Jonny och Lars!

Nr 44 En kväll ute och resan hem

Fantastiskt – fick sova längre än på länge och vaknade lite efter 8 – gissa om det var blandade känslor – allt mellan skönt och hjälp har jag försovit mig.

Har nu ätit frukost och funderar över vad jag ska fylla dagen med fram tills jag ska iväg vid lite före fyra idag. Jag och min kamrat Ingemo ska åka till Skansholmens Sjökrog & Bistro. Några gamla vänner till mig har tagit över stället så det ska bli trevligt att besöka det. Buss dit är inga problem. Dessa går från Tumba station ganska ofta – men hem – mindre enkelt. Det går en buss till Tumba station lite före kl 20 – och nästa går lite efter 23. Det är de enda bussarna som går mot Tumba. Suck – ingen däremellan vilket är trist.

Man kan fråga sig varför vi väljer den tidigare bussen och missar en del av en trevlig kväll. Ja, inte svårt alls att förstå – egentligen. Min väninna ska av i Huddinge och för att komma till sina bussar skall hon gå genom tunnlarna – och det är mindre kul vid den tiden på natten – alltså runt midnatt. Själv fortsätter jag till Södra och inväntar snällt bussen hem. Om den tar för lång tid – tar jag tåget in till centralen och tar bussen därifrån istället. För jag går inte själv genom parken mot Medborgarplatsen – eller på bakgatorna hem – trots att jag har Bodygardspray  – skulle vilja ha mitt pepparspray (som jag har hemma) – men det klassas som vapen så det får man inte använda. (Det vore ju synd om buset om jag sprayade dem med det???? Hur tänker de egentligen, de som bestämmer det.) Men vi åker ändå och åker förmodligen hem med den tidigare bussen då vi vill komma hem säkert.

Hur blev det så här. Varken jag eller min väninna har tidigare varit oroliga för att ta oss hem efter en kväll ute – men nu! Inte så konstigt egentligen. Dagligen läser jag i tidningarna om överfall, rån och våldtäkter på kvinnor i alla åldrar. Ingen går säker längre. Och jag/vi vill inte bli en pinne i statistiken. Och det är mycket sällan som förövarna blir tagna – och blir de det så är straffet skrattretande lågt. Det är t.o.m så att de får sänkt straff av nästa instans som de överklagar till. Vart tog respekten vägen för medmänniskan och för kvinnor vägen? Vem har missat i sin uppfostran av dessa missfoster? Varför tar inte föräldrar sitt ansvar i att fostra dem när de är unga till att visa respekt för andra och att man inte våldför sig på andra? Förr fanns det en organisation som hette ”Nattvandrande Föräldrar” som rörde sig på stan – finns de inte längre? Fast det förstås – de ungdomar som hade behövt sina föräldrarna ute – var inte ute.

 

Nr 42 Sommar och livet

Så var det fredag igen – hua vad veckorna går fort nu för tiden. Annat var det förr – när jag bar barn – när sommarloven var hur långa som helst. Kommer ni ihåg? Man hann leka hur mycket som helst och alla dagarna var långa – jättelånga. Och man kunde göra hur mycket som helst ute för vi hade fantasi och hittade på saker och alla barn i området var ute på gårdarna och lekte. Då – började sommaren egentligen i maj – när Liljekonvaljerna blommade och det var Mors Dag. Tänk att de alltid hade kommit upp till den dagen. Vi fick göra fina kort i skolan till mamma också ”Grattis på Mors Dag”. Hon blev förstås jätteglad för korten och buketten av Liljekonvaljer vi plockat. Fast sommarkläderna hade packats upp redan till 1:a maj och oavsett vilket väder det var så skulle de användas på Valborgsmässoafton redan – och oftast frös man för någon värme var det kanske inte – men fina var vi. Nu förtiden tror jag att Liljekonvaljerna har gått i strejk till den dagen – och några kort att rita i skolan blir det nog inte heller – inte heller packar man upp sommarkläderna som förvarats i kartong på vinden eller i källaren heller. Mycket är året runt-kläder idag så det behövs inte. Men det var spännande att se vad som passade och vad som skulle förnyas.

Det känns som om sommaren blir kortare för var år som går – ju äldre jag blir. Så numera rasar åren – och sommaren – på i en hastighet så man nästan inte hinner med. Man kan ju fundera över varför det är så. Vad är det som gör att allt blir kortare med åren – ja inte bara kroppslängden menar jag – utan tiden. Kroppslängden ja – inte kul när man är i min längd och alltid varit 152 ca lång – för det var alla dessa centimetrar som jag fick mig uppmätt till i tonåren. När man nu blir mätt någonstans har man helt plötsligt minskat 2-3 cm. Vart tog dessa vägen – vem snodde dem från mig? – Fast när någon frågar är jag fortfarande 152 centimeter lång. Tja – egentligen lite längre då jag oftast använder klack – och då gärna hög klack. På 70-talet bodde jag i platåskor. Det var som om modet hade skapats för mig och alla mina systrar som var i samma längd. Därtill hade man långa, utsvängda byxor som dolde hur höga skor man egentligen hade. Snacka om överraskningsmoment när man hade träffat någon lång läcker kille – och tog av sig skorna – och helt plötsligt var 10-12 centimeter kortare än nyss. Men – vad gör man inte för centimetrarna – och snygga killar – på den tiden?

Sommaren var det ja. Denna ljuva tid. Trots gäddhäng – går jag gärna i linnen och klänningar utan ärm och tycker att det är helt ok. Men jag hör på en del av mina väninnor som inte kan tänka sig det – att gå utan ärmar menar jag – för gäddhängets skull. Jag tänker att jag inte är 25 år längre och även om jag känner mig som 37 år så känner min kropp av jordens dragningskraft mer och mer – för den är ju 65 år – kroppen alltså – men man behöver ju inte klä sig som en tant eller gömma sig för det. Eller?

 

Nr 40 Funderingar runt årstiderna

Sommaren är en underbar årstid tycker jag – jag blir bara glad när den kommer. Förstås kan jag ju fundera på varför det är så – att årstiden fyller mig med glädje alltså? Är det ljuset? Är det livet? Solen? Blommorna? Det milda sommarregnet? Kanske är det en mix av alltihopa. Jag vet inte. Det är som om alla människor vaknar till liv. Bara känslan av att kunna gå ut utan att bylta på sig en massa kläder är underbar. Och titta på alla uteserveringar – fulla av glada personer. Visst är det härligt! Fast – förstås – det är inte kul när man kommer ut och inte får något bord för att alla är redan upptagna. Det verkar som om alla människor är ute mycket tidigt – och inte jag.

Hösten är jag själv inte så förtjust i – men – många är det. Då är jag inte ute lika mycket och vi vet alla att vi går mot en mörkare och kallare årstid. Jag upplever att andra heller inte är ute lika mycket. Visst är den vacker med alla fina färger i naturen, alla bär och all svamp i skogen – men – det är inte roligt att se allt dö. Okey, okey – allt kommer tillbaka efter vintervilan – men ändå. Det finns heller inga helger att fira – om man inte räknar halloween  förstås. Jag har en väninna som brukar ordna en häx/spök fest då och då kommer vi alla inbjudna och är förstås utklädda – som sig bör – efter konstens alla regler. Jag köpte mig för några år sedan en riktigt snygg häxklänning med långa ärmar – med släp – ärmarna har släp alltså. Snyggt. Hatt är det till också. Himla trevligt brukar det vara – och god mat och dryck. Och fantasirika kläder på de närvarande. Annars är inte hösten så rolig. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan – inte ett lov att se fram emot – fast numera har man ju skapat ett höstlov förstås. Bra att de fixat till det för barnen. Fast numera – sedan förra året – har jag min huvudsemester i november – och åker iväg – långt – till värmen. Flygbiljetterna köpte vi förra veckan – och det blev mycket billigt. Jag åker bl a med hon med häxfesten och ett glatt gäng till. Ska bli kul.

Vintern är kall och oftast inte så vit som man önskar sig. För visst är det vackert när det är mycket snö ute – men själv kunde jag nog hoppa över den årstiden då jag älskar värmen och solen. Fast jag älskade att åka slalom och skulle nog vilja göra det igen – och kanske jag gör det – en dag. Vi åkte ibland uppåt i Sverige och en del år åkte vi neråt Alperna. Så underbart att susa nerför backarna. Många älskar julen förstås – och det gjorde nog jag också en gång i tiden. Idag vet jag inte riktigt vad jag tycker – men vi är fyra damer som varje år i början av december åker till London i fem dagar och tittar på bl a julskyltningen, handlar, besöker pubar och går på musikaler. I början – för länge sedan var det mest julklappar vi handlade till våra barn – numera handlar vi förstås till oss själva – och jag handlar vill mina barnbarn. Fast det gör jag alltid när jag  Förstås är flygbiljetten redan bokad och betald – och förstås billigt.

Våren är härlig. Tänk de första Tussilagorna – helt underbart och man vet att – nu är det på gång – YES. Solen och värmen alltså. Det finns hopp om att….. För ett antal år sedan – medans jag hade min mc kvar var det så underbart att man äntligen fick ta fram den och börja köra. Vi var ett gäng som brukade träffas och ha en putsardag så hojarna riktigt skulle glänsa på den första turen. Många gånger gick den till Rosenhill – ett ställe som lockar många hojåkare. Jag hade en underbart vacker Honda Black Widow med mycket krom och fransar. Jag sålde den för två år sedan när jag flyttade till Stockholm. Som jag saknar den emellanåt. Suck. Vi hade så mycket roligt – vi i Pantertanter MC. Klubben vi startade för kvinnor över 50 år som körde tunga mc glidare. Numera tittar jag långt efter när jag hör och ser dem – hojarna alltså.

Nr 35 Almedalen och lite annat

Jag undrar hur mycket pengar våra politiker och alla andra organisationer lägger ner på denna enda vecka? Läste i tidningen i går att SPF betalade 100 000 kr i hyra för en vecka för ett hus i Visby. Multiplicera det med antal  uthyrda hus och lägenheter under denna vecka. Grattis till husägaren måste jag säga.

Måste dock ställa mig frågan om det är värt det och varför man gör det – lägger ner alla dessa pengar menar jag – på en vecka på Gotland? Och det är inte pengar ur deras egna fickor utan skattepengar eller medlemsavgifter. Blir man mer synlig som organisation eller politiskt parti? Tja – tidningarna skriver spaltmeter förstås. Och det är massor av folk där – alla tillhörande någon organisation eller politiskt parti. Talar de och försöker övertyga redan troende? Är det en klubb för inbördes beundran? Något att skryta om för kompisarna – eller? – Hej, jag har varit på Almedalsveckan och hade det fantastiskt och träffade en massa kändisar – jag är så inne! Man kan ju undra hur våra politiker tänker och om de har glömt hur det är att vara vanlig människa – som du och jag? Har de glömt hur det är att ha ett ”vanligt”  arbete och att de faktiskt sitter på sina stolar pga hur vi har röstat – vi folket. Det är vi som gett dem deras arbete och vi som betalar deras lön med våra skattepengar. Så – hur ska pengarna användas?

Igår var vi en runda ner till Vetlanda över dagen och firade vår faster på hennes 90-årsdag. Hon är mycket pigg och otroligt fräsch och hon hade bakat massor till kalaset. Hon gick runt och försökte prata med alla en stund. Hörseln är det lite si och så med – men hon är med i övrigt och gillar att prata. Det var himla trevligt och – det var roligt att träffa nästan alla kusinerna.

Nu när sommaren är här arbetar jag som sjuksköterska – förstås – sa ju tidigare att det världens bästa pensionsförsäkring. Jag arbetar mest nätter men det blir en och annan kväll också och jag arbetar i en patrull. Man är 2-3 sjuksköterskor som delar upp kommunens alla äldreboenden, psykiatrin och LSS-boenden. Man har en bil och en telefon till hjälp. Det är ett trevligt arbete att möta omvårdnadspersonalen och alla gamla – och att ha kollegor – i andra bilar – som man kan ringa om man är osäker på något är tryggt.

Det bästa med jobbet är att jag ska strula runt hemma utan brådska, sova hur länga jag vill – vilket tyvärr oftast inte blir så länge – men – jag skulle kunna göra det. Jag har idag en snygg – men dålig – rullgardin som släpper in för mycket ljus. Så – imorgon ska jag nog mäta fönstret och gå och köpa en ny – mörkläggningsgardin och be stora sonen komma förbi och sätta upp den åt mig.