Nr 82 En resa till Indien – eller rättare sagt tre resor i en.

Nu har jag kommit jag hem från en tre veckor lång resa till Indien – eller rättare sagt – tre resor i en. Det var jag och en kompis som gjorde den och hela resan har varit helt fantastisk. Tänk er att resa under tre veckor med – bara handbagage!!! Det ni – det var något. Snacka om prövning.

Del 1 av resan gick till Bangalore för att hälsa på en kollega till oss. Vi arbetar bägge som sjuksköterskor och en sommarkollega bor där just nu då hennes make arbetar för Scania och är placerad där. Numera är det bara den yngsta dottern som bor hemma – men de har ytterligare tre. De bor i ett fantastiskt hus i ett fantastiskt område. Chris mötte oss på flygplatsen och vi for hem till henne – där vi också skulle bo. Vi möttes av ett härligt välkomnande och vi hade några underbara dagar med henne. I området finns det ett klubbhus med restaurang och flera pooler – vilket vi förstås nyttjade. Vädret var underbart. Det blev mycket tjejprat, skratt och shopping – härligt!

Del 2 av vår resa gick till Goa – sol och bad var det som gällde. Vi hade förstås förbokat hotell och bokat hämtning på flygplatsen. När vi landat gick vi runt och letade efter vår bil – som inte fanns någonstans – så vi fick ta en vanlig taxi. Det var en trevlig chaufför som därtill pratade bra engelska så det var en trevlig resa. Vi hade gett honom adress och telefonnummer till hotellet vi bokat och han ringde upp dem. Innan hade han frågat om vi hade betalt hotellet redan – och vi – våra nöt – talade om att vi inte hade gjort det. Nu flög nog fan i honom och han ”hittade” helt plötsligt inte till hotellet. Han körde oss till några andra hotell – vilka vi definitivt inte godkände – och vi blev bara argare och argare. Till slut hamnade vi på ett hotell som ändå var helt ok – men dyrare – och inte det vi beställt. Så – det vi lärde oss var att aldrig berätta för en taxichaufför att man inte har betalt hotellet – eller rättare sagt – berätta inte något alls – för de utnyttjar detta – för naturligtvis – fick han ”bonus” från hotellet för att ha kört oss dit.

I Goa lärde vi känna en kvinna som heter Sunita. Hon är 35 år gammal och mamma till 4 barn varav den äldsta är bortadopterad till Finland. Hon har kontakt med dottern. Hon blev bortgift när hon var 13 år och fick dottern året efter. Efter dottern fick hon två söner och en dotter till. Yngsta dottern är 11 år och har gomspalt. Det sägs att i Indien får alla barn gratis sjukvård – och det funkar nog – på pojkar – för när dottern skulle få opereras talade man om att hon aldrig skulle bli normal och inte prata. Första operationen gjordes och efter det tog Sunita henne till en annan klinik – och betalar nu själv för operationerna. Samtidigt kastade hon ut mannen då han var elak mot henne (vilket hon hade klarat hela tiden) men när han började bli elak mot barnen fick hon nog. Hennes familj och mannens familj har förskjutit henne – förstås – för man lämnar inte mannen så där. Allt hon nu tjänar när hon jobbar delar hon upp i två högar – en till att leva för och en till flickans operationer. Nu ska hon gör en operation som hon fått ihop pengar till och sedan är det bara 2 kvar. Alla barnen pluggar idag och flickan har bestämt att hon ska bli forskare. Hon är den i familjen som hjälper Sunita med bankärenden och allt sådant som har med läsa och skriva att göra då Sunita är analfabet. Hon är en underbar liten tjej så vi har bestämt att vi ska försöka hjälpa henne med pengar till de två återstående operationerna. Så vill ni hjälpa till med en slant – så hör av er till mig – ingen slant är för stor eller för liten.

Del 3 av resan gick till New Delhi. Vi  bodde på ett hotell som ligger granne med min vän Neha. Henne lärde jag känna då jag och en annan väninna – Inger – gjorde ett projekt där vi kopplade ihop kvinnliga företagare i Sverige med kvinnliga företagare i Indien. Vi åkte då vid ett flertal tillfällen till New Delhi med våra deltagare från Sverige och vi tog emot Indiskor här med fullt program. Himla kul!!!

Nu var vi där och gjorde en massa roliga saker – och en hel del med Neha och hennes väninnor. Mycket skratt och mycket prat blev det. Vi var bl a ett gäng på 7 personer som hyrde en buss och åkte till Taj Mahal – ett underbart vacker mausoleum. Mat, skratt och dans i bussen – förstås – till indisk musik.

Mycket shoppa blev det också i New Delhi – så – på hemvägen fick vi checka in våra väskor. Vi räknade ut att hela resan – inkl alla flyg, hotell, mat och shopping – totalt kostade oss 15 000 kr per person. Helt ok!

Nr 51 Att ha eller inte ha – en man menar jag!

Jag har levt ensam en längre tid – och det fungerar alldeles utmärkt – men visst skulle jag vilja ha någon att dela livet och upplevelser med. Det är dock inte lätt att hitta någon som passar mig – och som jag passar för – för jag är ju inte helt enkel – och jag har mina sidor förstås – som alla andra, men de är mina sidor och jag försöker vara flexibel.

Många män i min egen ålder har levt med en kvinna som har passat upp på dem och som de levt med och blivit vana med under många år. Så blir de då ensamma kanske pga av skilsmässa eller att frun dog – och nu vill de ha någon som tar över där frun lämnade. Inte enkelt.

Jag har en väninna som prövat – några gånger faktiskt – och det är samma visa varje gång. Hon talar om att hon inte vill flytta ihop och att hon har väninnor som hon reser en del med – och går ut med – och att hon tänker fortsätta med det. Och alla männen säger ok, absolut – första månaden – sedan börjar den stora övertalningen. – Res bara med mig, du får inte resa på egen hand mer för det ska du och jag göra. – Flytta i hop med mig i mitt fina hus – som jag byggde med förra frun. – Vi ska göra allt tillsammans – alltså glöm dina vänner. Men hallå – de har inte lyssnat alls på vad hon sagt – eller rättare sagt – de räknade med att hon inte menade vad hos sa från början – vilket några också sagt – så där i förbifarten. Att träffa en stark – självgående kvinna som man inte kan styra, som har egna åsikter, en massa egna vänner och som är van att klara sig själv är inte lätt – så kanske är det synd om dessa herrar som springer på sådana som oss, inte kul – för dem. Och tyvärr har många män i min ålder och äldre också slutat att ”leva” – ni vet – göra massa olika saker – framför allt våga pröva något nytt. De vill fortsätta som de gjorde tidigare under alla år – tryggt.

Vad är då alternativet? Förstås att hitta någon som är lite yngre – och hur mycket är då lite? Ja – i min tanke är det nog att de ska vara från 50 år och uppåt. Mina söner brukar säga att åldern bara är en siffra – och visst har de rätt – men siffran sitter djupt rotad i hjärnan och ryggmärgen – väl planterad där utifrån hur samhället har sett ut under alla år – ja i decennier. Åldersskillnaden är minst 2-5 år  och kvinnan har då alltid varit den yngre. Jag kommer ihåg alla skriverier om Kerstin Dellert och när hon skaffade sig en man som var mycket yngre än henne, hon född -25 och han -42. Hon var banbrytande då hon gjorde det som männen alltid gjort – tagit sig någon – mycket yngre – och njutit av det. Kom då ihåg att detta var 1968 – så länge sedan. Hon bevisade att alla olyckskorpar hade fel. Tror att hon lever med sin yngre man än idag.

Så har vi då dejtingsidorna på internet förstås. Hur är det där egentligen? Ja –  blandad kompott skulle jag vilja säga. Många är där för att endast nätdejta – alltså inte träffas live utan bara skriva – inte kul alls och man kan ju undra varför det är så? Är de rädda för att ses? Är de gifta och vill ha en lite hemlig romans på nätet eller som lunchdater? Eller vad står det för egentligen? Jag såg en kille på Facebook som tröttnat på internet och deras dejtingsidor och gjorde en efterlysning den vägen – alltså på Facebook – och lyckades. Super! Man kanske skulle pröva det?

Ett annat alternativ är ju förstås att fortsätta att leva som singel och vara nöjd med det. Fast det alternativet är ju inte alltid så kul förstås. För även om man som jag har både friska och härliga barn och barnbarn och systrar med familjer är ju storhelger och sommar och semestrar den tiden som det är som tristast att vara singel på. En rolig del är ju att planera för att göra saker tillsammans under just dessa tider – och barnen har – och ska ha – sina egna liv utan att behöva dras med sim mamma/farmor/mormor alltid.

Nr 40 Funderingar runt årstiderna

Sommaren är en underbar årstid tycker jag – jag blir bara glad när den kommer. Förstås kan jag ju fundera på varför det är så – att årstiden fyller mig med glädje alltså? Är det ljuset? Är det livet? Solen? Blommorna? Det milda sommarregnet? Kanske är det en mix av alltihopa. Jag vet inte. Det är som om alla människor vaknar till liv. Bara känslan av att kunna gå ut utan att bylta på sig en massa kläder är underbar. Och titta på alla uteserveringar – fulla av glada personer. Visst är det härligt! Fast – förstås – det är inte kul när man kommer ut och inte får något bord för att alla är redan upptagna. Det verkar som om alla människor är ute mycket tidigt – och inte jag.

Hösten är jag själv inte så förtjust i – men – många är det. Då är jag inte ute lika mycket och vi vet alla att vi går mot en mörkare och kallare årstid. Jag upplever att andra heller inte är ute lika mycket. Visst är den vacker med alla fina färger i naturen, alla bär och all svamp i skogen – men – det är inte roligt att se allt dö. Okey, okey – allt kommer tillbaka efter vintervilan – men ändå. Det finns heller inga helger att fira – om man inte räknar halloween  förstås. Jag har en väninna som brukar ordna en häx/spök fest då och då kommer vi alla inbjudna och är förstås utklädda – som sig bör – efter konstens alla regler. Jag köpte mig för några år sedan en riktigt snygg häxklänning med långa ärmar – med släp – ärmarna har släp alltså. Snyggt. Hatt är det till också. Himla trevligt brukar det vara – och god mat och dryck. Och fantasirika kläder på de närvarande. Annars är inte hösten så rolig. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan – inte ett lov att se fram emot – fast numera har man ju skapat ett höstlov förstås. Bra att de fixat till det för barnen. Fast numera – sedan förra året – har jag min huvudsemester i november – och åker iväg – långt – till värmen. Flygbiljetterna köpte vi förra veckan – och det blev mycket billigt. Jag åker bl a med hon med häxfesten och ett glatt gäng till. Ska bli kul.

Vintern är kall och oftast inte så vit som man önskar sig. För visst är det vackert när det är mycket snö ute – men själv kunde jag nog hoppa över den årstiden då jag älskar värmen och solen. Fast jag älskade att åka slalom och skulle nog vilja göra det igen – och kanske jag gör det – en dag. Vi åkte ibland uppåt i Sverige och en del år åkte vi neråt Alperna. Så underbart att susa nerför backarna. Många älskar julen förstås – och det gjorde nog jag också en gång i tiden. Idag vet jag inte riktigt vad jag tycker – men vi är fyra damer som varje år i början av december åker till London i fem dagar och tittar på bl a julskyltningen, handlar, besöker pubar och går på musikaler. I början – för länge sedan var det mest julklappar vi handlade till våra barn – numera handlar vi förstås till oss själva – och jag handlar vill mina barnbarn. Fast det gör jag alltid när jag  Förstås är flygbiljetten redan bokad och betald – och förstås billigt.

Våren är härlig. Tänk de första Tussilagorna – helt underbart och man vet att – nu är det på gång – YES. Solen och värmen alltså. Det finns hopp om att….. För ett antal år sedan – medans jag hade min mc kvar var det så underbart att man äntligen fick ta fram den och börja köra. Vi var ett gäng som brukade träffas och ha en putsardag så hojarna riktigt skulle glänsa på den första turen. Många gånger gick den till Rosenhill – ett ställe som lockar många hojåkare. Jag hade en underbart vacker Honda Black Widow med mycket krom och fransar. Jag sålde den för två år sedan när jag flyttade till Stockholm. Som jag saknar den emellanåt. Suck. Vi hade så mycket roligt – vi i Pantertanter MC. Klubben vi startade för kvinnor över 50 år som körde tunga mc glidare. Numera tittar jag långt efter när jag hör och ser dem – hojarna alltså.

Nr 31 Lite lösa tankar

Hjärnsläpp eller vad? – Ja – ibland kan man undra. Ibland rinner orden ur mig när jag skriver och ibland är det bara stopp – totalstopp!

Jag har under mina veckor här som bloggare försökt att ha lite åsikter om lite av varje – gjort mina kommentarer och inlägg och det har varit ganska enkelt. Förstås har jag flera ämnen som jag påbörjat och som jag arbetar med men inte färdigställt – eftersom jag inte är nöjd.

Så vad gör man när man är tom på ord? Jag vet inte men jag letar efter dem – orden alltså – överallt. Inte så lätt att hitta dock men, tids nog kommer de fram från de vrån där de gömt sig – kommer ut ur garderoben så att säga.

Nåja – nu  är det snart midsommarafton och jag tänker tillbringa den med ett gäng underbara kvinnor i åldrar 60-74 – tror jag. I alla fall vet jag att det blir mycket prat och massor av skratt – i kombination med en massa god mat och dryck. Det ska verkligen bli riktigt roligt. Jag brukar säga till en av kvinnorna att hon borde ta jobb som Stand Up:are för emellanåt eller rättare sagt allt som oftast – får hon verkligen till det och man vrider sig av skratt och undrar var allt kommer ifrån. Själv inser hon inte hur rolig hon är – bara så där – nyss fyllda 74 och helt underbar. En utav de andra kvinnorna i detta gäng härliga kvinnor – bjöd verkligen på massa glada skratt för något år sedan när hon berättade om hur hon gjorde en snabb döstädning efter att hon kommit på att hennes barn skulle ta hand om hennes saker efter att hon dött. Framför allt några saker hon absolut inte ville skulle komma i deras händer. Som sagt – tillvägagångssättet var oslagbart – en biltur – ett öppet bilfönster – och en jätteåker. Perfekt! Som sagt – ett härligt gäng. Tänk er bondens min när han skulle slå höet och hittar hennes skatter!

Jag har lite andra väninnor som jag umgås med – på olika sätt – så beroende på vad jag behöver just den dagen – umgås jag med dem som passar i tanken och känslan. Oftast blir det bara förstås eftersom man inte alltid vet vad man behöver just den stunden. För visst är det härligt att ha olika slags väninnor som står för och är på olika sätt. Till exempel – vill du ta det lugn och bara gå ut och äta lite, snacka, promenera eller bara vara är det någon som passar bäst för det. Är du deppad och nere finns förstås väninnan som är den ultimata lyssnaren eller tröstaren. Vill du gå ut och shoppa för att sedan besöka några trevliga pubar som du kanske till och med är med och stänger (alltså är kvar tills stängningsdags) så finns det någon annan eller några andra som passar för det. Det är som filmen ”Den Tatuerade Änkan” – någon för varje dag och olika behov. Den kommer förresten upp som teater i höst – kul! Undrar om de har pensionist priser på den??

Första maj i år skulle jag ha minskat min arbetstid ordentligt – hade jag tänkt. Blev det så? Nix – inte då – och ni som känner mig hade nog redan listat ut det – innan. Men kanske blir det så till hösten för i sommar skall jag gå in och arbeta som sjuksköterska – ni vet – bästa pensionsförsäkringen – man behöver aldrig vara utan arbete och pengar – man kan arbeta hur mycket man vill och orkar – allt för att ha pengar att roa sig med – eller resa. Min plan vad dock att jobba mindre, måla, skriva och fundera över vad jag skulle gör med resten av livet. Nåja – jag hinner nog med det också – i höst – eller vinter.

Lite ledig i sommar skall jag dock vara – men det är inte några sammanhängande dagar eller veckor – men ändå – lite ledigt blir det. Så nu hoppas jag på en mycket solig sommar så jag kan spendera mina lediga dagar vid något badställe – eller rasta min fina trampcykel och ta några vändor av lite längre och kortare slag. Förstås använder jag cykelhjälm för till skillnad av en hel del andra som jag ser här i Stockholm, så är jag bara utrustad med ett huvud – och det är jag rädd om.

Ha nu en fantastisk midsommarhelg, njut av maten, livet och vädret oavsett vilket väder det är. Det värsta som kan hända vid regn är att du blir lite blöt.

 

 

Nr 28 Några dagar i New York

Nu har jag varit en runda några dagar till New York – för första gången. Intressant och kul. Vi var ett gäng på sju personer som åkte och vi bokade tillsammans så vi alla låg på samma bokning. Trots det lyckades SAS placera ut  oss på olika platser i planet på hemvägen och några av oss fick inte ens en plats vid inbokningen utan fick vänta till vi kom till Gaten där de försökte fixa till det – och  – vi hade bokat långt i förväg så det var ingen sista minuten resa. Hur tänkte de nu??? Det var så man fick lust att hjälpa dem med logistiken. Här kommer så lite kommentarer och åsikter från min upplevelse av detta otroligt stora land och denna otroligt stora stad.

Vi hade verkligen tur med vädret – soligt och varm – mycket varmt – men värmen gjorde att man titt som tätt drog sig in i en affär – för svalkans skull – överallt fanns det air-conditioners – så det blev många extra turer för att titta på något men egentligen inte var intresserad av – allt för att få ner kroppstemperaturen lite.

Förstås rörde vi oss inte i hela New York – från mitten och nedåt på Manhattan hann vi i princip med. Det som slog oss var hur ”rent” det var överallt. Nu menar inte jag rent som att det var skurat / spolat – utan rent därför att det inte slängdes skräp eller fimpar på gatorna. Helt fantastiskt i  denna stora stad med alla dessa människor. Det var bara vid några få ställen vi såg skräp – och vet ni va? – det fanns ganska gott om stora papperskorgar på stan – en del lite tråkiga i färg – medans andra var färgglada – och de syntes tydligt. Även på söndagen – dagen vi spenderade till största delen i Central Park – arbetade människor med att bl a – tömma soptunnorna!

Priserna vågar man nästan inte prata om – här var mycket dyrt – överallt och allt. Förstås var vi ute och åt frukost, lunch och middag. Här får man verkligen se upp. Utöver priserna lägger man på skatten – särredovisas – alltså – på menys står det att en rätt kostar en viss summa – vilket inte stämmer för det tillkommer skatt och det står ingenstans hur mycket det är utan kommer på notan – som en liten överraskning. Vi, i Sverige, har ju också lite som vana att kom man är nöjd med service och mat ger man lite dricks. Där måste man titta extra noga för emellanåt står det på notan ”Gratitude” minst 17% – alltså dricksen. Har man inte full koll på det och läser på notan, kan man landa i att betala dricks två gånger. Som sagt – ibland var de värda dricks – men inte alla och alltid – och kanske inte så stora summor som de lade på  när de själva fick bestämma.

En konstig regel hade man vid inköp av kläder. Handlar du något plagg som kostar under 110 dollar = ingen skatt. Men kostar varan 111 dollar – skatt på hela summan. Som det kan vara – inte lätt för en turist att hålla koll på allt!

I de områdena vi rörde oss var det en stor brist på uteserveringar – ja det förstås – om man inte räknar dem som bara säljer läsk och dylika saker – men ville du ha ett glas vin eller en öl – var det svårare. Nu hade vi ju tur – värmen var mycket hög – så vi gick snällt in i lokalen som serverade denna gudomliga dryck. Kanske rörde vi oss i fel områden – vad vet jag?

Det gäller att ha koll på hur tunnelbanan /Metro/ fungerar och på vilken sida av gatan du ska gå ner till dem – för det beror på åt vilket håll du ska åka på Manhattan. Så var noga med att titta om du ska åka Uptown eller Downtown man går inte alltid ner på samma ställe. Vad som var bra var att vi kunde ladda ett typ acesskort med pengar – så kunde vi åka flera på samma kort. Det gällde bara att stå i kö efter varandra och langa över kortet till näst i kön. Perfekt!

Kommer jag att åka dit igen? Ja, troligen. Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja att vi var ett gäng tjejer som åkte till New York för att äta lunch. Förstås skulle vi inte bara äta lunch utan också stanna några dagar. Vad skulle jag mer vilja se? jo, en Broadway teater/musikal, promenera mer, The High Line Park, mer av Central Park och säker massor av annat som jag inte kommer på nu.

 

 

Nr 20 Kalenderårets berg- och dalbana

Jag vet inte hur era kalenderår ser ut – men jag vet hur mina ser ut och har sett ut och vilka perioder under året som är mer eller mindre tuffa. Vilket också gjort att jag – med åren – fått fundera över hur jag ska hantera de tuffare delarna och hur jag ska göra de tuffa till mindre tuffa perioder.

En del av det beror på hur vi är skapade och hur omgivningen – och jag själv – ser på det – eller hur? Om jag har problem med vikten t ex – vilket jag har haft i  en stor del av livet – alltså – för många kilon – ska man inte köpa veckotidningar. Varför säger nog många. Om vi börjar före jul så är de fyllda med recept på en massa goda saker – med massor av kalorier i. Efter jul kommer så de stora löpen om hur vi ska gå ner i vikt för att några veckor senare nya recept på en massa god mat kommer då vi närmar oss påsk. Efter påsk kommer åter bantningstipsen då sommaren, solen och badmodet presenteras. Om hur skall vi passa in och bli urläckra på badstranden och slippa gömma oss i vassen. Dessa artiklar blandas sedan upp med grillfester och tips om hur vi skall förgylla dessa med goda såser och drycker.

Höstens antågande gör att vi under en längre tid nu kan arbeta för att bli av med alla kilon vi lagt på oss under sommaren – för det är långt till julen – och alla nya recept på godsaker vi ska ha på julbordet. Suck!!! Snacka om berg- och dalbana!

I början – när jag var ung och barnen var små så tänkte jag aldrig på det. Året bara gick och allt var frid och fröjd. Kanske berodde det på att jag hade fullt upp med allt, familj och studier eller kanske var det så att jag helt enkelt inte tänkte i de banorna. Jag såg också fram emot alla storhelger och sommarsemestrar – det gav ju lyxliv och kvalitetstid med familjen. 1980 avled min älskade make endast 36 år gammal. Och då förändrades allt. Under åren har jag haft några längre och kortare förhållanden förstås – är ju ingen nunna – men det blev annorlunda.

Början av  året är det inga problem. Inga storhelger och inga krav mer än att arbeta och leva. Umgås med vänner. Gå på bio. Se till att man inte fryser häcken av sig. Inga problem!

Sedan kommer påsken – och med det alla frågor – vad ska du göra i påsk ?– ska du träffa familjen? – resa bort? Det är inte alltid möjligt att göra något av det eller man kanske inte ens vill göra något och vad säger man då? Man kanske inte vill säga att man tänker göra – ingenting – bara slöa – ligga på soffan och klia sig i naveln.

En period av lugn kommer sedan – tack och lov. Åter till det vanliga – alltså – arbete och umgås med vänner på olika sätt – tror man. Men – redan här börjar alla diskussioner om sommaren och semestern. Vad ska du göra i sommar? Vart ska du åka? Då jag har världens bästa pensionsförsäkring kan jag svara lätt – jag ska arbeta som syrra i sommar och ha min huvudsemester under årets tristaste månad – november. Det blir förstås lite dagar här och där som jag är ledig och då kan ja ta min cykel på en tur. En kortare tur än den jag gjorde 2015 då jag cyklade till Paris. Eller vara turist i Stockholm eller något annat trevligt.

Fast tuffast under sommaren är nog midsommarhelgen för många trots allt. Jag har tur där för om jag inte arbetar kan jag åka till min mellansyster och deras sommarställe. En underbar plats och underbart umgänge med prat, grillat och skratt – och lite kortspel. I bästa fall lyser solen så jag kan sola också. Många av mina vänner är dock iväg på olika saker med barn och barnbarn eller ute på sjön – eller – det som jag också gjorde till för några år sedan – packade hojen och åkte iväg.

Under den största delen av hösten är det lugnt – igen – men varning, varning – den största stressade perioden är nu på stark ingång – julen. Suck – det fanns en tid – för länge sedan då jag älskade julen och allt som där tillhör. Idag är det lite si och så med det. Förra julen var perfekt – mina barn och deras familjer bestämde att de skulle fira jul hos mig  – i mina 37 m2 stora lägenhet. Hjärterum och stjärterum ni vet. Det blev jättebra och det kom två tomtar till barnbarnens glädje. Vi hade t o m  julgran – stående på ett bord och var ca 40 cm hög. Då bägge mina söner lever i relationer så kommer de troligen att fira årets jul hos deras tjejers familjer – och det är just det som för många av oss singlar blir mindre kul. Har – sedan förra hösten funderat över vad jag ska göra istället när inte mina barn och barnbarn är hos mig – om jag inte ska jobba – måste fundera över detta och vilka alternativ det finns. Såg i några gratistidningar som kom i höstas att man kan gå in i hjälporganisationer och hjälpa till under jul med att servera mat mm till hemlösa m fl. Vi får se vad det blir.

Inför alla perioder av ledighet i skolorna stiger alla priser på resor ganska ordentligt – förstås. Det har också blivit så att många barnfamiljer tar ledigt för sina barn några veckor innan skolavslutning eller skolstart för att kunna nyttja de lägre priserna.

Så varför skall jag – som inte har några skolbarn hemma åka utomlands då det är som dyrast? Ibland måste man kliva ur sina trygghetszoner – vilket inte är det lättaste. Vad är det som gör att storhelger är så stressande för så många – för jag är inte ensam – det vet jag? Vad är det som gör att året när man var yngre var mycket enklare än nu när man är lite äldre?