Nr 90 Vad kan man göra för att få vården i Sverige på fötter?

En krönikör i Expressen, Nisha Besara, skrev i går och hade funderingar på vad det är  för fel på svenska sjukvården. Hon ställde många bra frågor och en del kunde hon förstås inte besvara – men krönikan var bra – mycket bra – och hon lyfte många viktiga frågor.

Här kommer några av mina funderingar runt ämnet. Jag har varit inom vården sedan jag var 17 år – så ett helt liv har jag – på olika nivåer inom sjuksvården – arbetat – från sjukvårdsbiträde – till chef och vårdutvecklare. Och följande frågor har jag alltid ställt mig;

  1. Varför har vi delat upp lilla Sverige i en massa Landsting egentligen när man – enligt lag – säger att det inte ska bero på var man bor för att få bra vård – lika för alla? Det borde räcka med tre Landsting/regioner som hade som uppgift att se till att lagar och regler är desamma i hela landet. Låt alla sjukhus ligga under dessa – även de privata förstås – som kan fortsätta vara privata – men får svara mot sitt regionkontor/landsting. Som det nu är kostar varje Landstings enorma pengar bara att administrera – här finns massor av pengar att spara och lägga på den vardagsnära vården.
  2. Lägg all äldrevård, LSS, Socialpsykiatri och vårdcentraler under kommunerna – men med en ”övermyndighet” som ser till att vården drivs enligt de riktlinjer som gäller. Jag vet – nästan som idag – fast bättre och med ordentliga uppföljningar även på den kommunalt drivna vården.
  3. Varför tog man bort alla sjukvårdsbiträden? Den nivån behövs och den ger många människor arbete som inte har massa utbildning men som älskar att arbeta med människor. Det ger även dem en möjlighet att göra karriär genom att utbilda sig till undersköterskor eller sjuksköterska – om de vill.
  4. Varför höjer man inte sjuksköterskornas löner istället för att ta in personal från bemanningsföretag – ja jag vet, jag är en av dem – men jag undrar ändå. Det kostar vården – överallt – en massa pengar som skulle kunna användas bättre. Om man istället la dessa pengar på att ge ordentliga löner till de fast anställda sjuksköterskorna skulle det göra en stor skillnad – och man får kontinuitet i vården.
  5. Egentligen är det samma med bemanningsläkarna – som kostar hur mycket pengar som helst. Därtill borde läkarna schemaläggas på sjukhusen. Den frågan har varit uppe hur många gånger som helst och den stod på agendan redan i början av 80-talet (och kanske redan innan dess) – men inte har hänt – eller?
  6. Varför ska man ha så många chefsnivåer – de som tar många mindre bra beslut sitter alldeles för långt ifrån vården och har noll koll – nåja- kanske lite koll – men inte mycket. Hur ofta tar de sig en funderar på om de själva skulle vilja hamna som patient inom den vård de bestämmer över – förstås – utan att få åka in på räkmacka pga av att de är kända eller chefer eller nåt.

Detta var några av mina tankar och det finns säkert många fler saker man kan göra för att få till en bra vård i Sverige. Något måste göras och det fungerar inte med att ”dutta” lite här och lite där.

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 57 Lördag morgon och äldrevården

Lördag morgon och just hemkommen från jobbet. Det var många oroliga personer i natt – var det fullmåne tro? Idag ska jag röja av lite här hemma för att sedan sova några timmar. Har ytterligare en natt framför mig innan jag har en ledig natt. Klagar inte – jag gillar att jobba när alla andra sover. Är bokad ytterligare en vecka sedan är det ganska tomt på den fronten. Å andra sidan börjar andra arbeten då – så det går ingen nöd på mig. Men visst kan jag göra fler pass inom äldrevården i höst.

Ibland blir jag fundersam när jag arbetar på hur människor är egentligen. Jag arbetar i sommar med personer som är i slutet av livet och när de blir sämre är det jag och mina kollegor som ringer anhöriga och meddelar detta, i tro att de vill veta och kanske komma för att vara där hos sin mamma eller pappa deras sista timmar i livet. Och visst är det så för många som gör det och verkligen vill det – men – dock inte alla. Det verkar som om man inte har tid – eller bryr sig – vad vet jag. Märkligt. Hur tänker man och hur prioriterar man då? Vi försöker dock alltid att se till att en ensam person har någon personal hos sig på sista resan. Men – visst skulle det vara en anhörig istället.

Jag tänker ibland hur jag själv skulle vilja avsluta mina dagar – och förstås – vill jag som så många andra – bara somna en natt och inte vakna igen. Det vore bäst för mig och för mina anhöriga – eller framförallt för mig – för en del av dem jag träffar när jag arbetar vill jag inte byta med. Långliggare till exempel – dementa och kanske bortglömda. Men – hamnar jag där hoppas jag att de som arbetar där är respektfulla och kan behärska språket så vi kan förstå varandra. Behandlar mig som om jag vore dras mamma eller mormor/farmor. För jag tror och hoppas att alla som arbetar i vården tänker på att en dag kanske deras kära anhöriga hamnar på den avdelningen de arbetar på – eller på en annan avdelning.

För länge sedan var jag ute mycket och pratade om lagen om Lex Sarah. På ett ställe som jag kom till satt det säkert 40 personer i rummet inklusive cheferna och jag ställde frågan ”hur många av er skulle vilja bli vårdade av er?” – Gissa om både jag och cheferna tappade hakan när det kom ett rungande NEJ från personalgruppen. De hade mycket att arbeta med där och jag fick ändra på min föreläsning en del för att hantera deras märkliga svar. Hur tänker man? Man måste verkligen älska att arbeta med människor när man arbetar inom vården – annars ska man byta jobb.

 

 

Nr 54 Jag jobbar som sjuksköterska i sommar

Det är mycket skriverier idag om vårdyrkena, om arbetsvillkoren och om betalningen. En del saker håller jag med om – andra inte. Jag håller med om att det är tungt många gånger. När jag har jobbat natt och slutar jag 07.30. Under förra natten hade jag fullt upp och hann knappt sitta ner förrän vid 5-tiden. Jag arbetar i en patrull och den natten var vi två sjuksköterskor på den kommunens alla äldreboenden, LSS och psykiatrin – gissningsvis ca 800 patienter. Ja – jag vet – det är massor och telefonen ringer hela tiden. Förstås har vi också varsin bil så vi kan åka ut till de olika ställena.

För inte så länge sedan – drygt ett år sedan tror jag – ändrades vår organisation från att bara gälla äldreboendena till att också gälla LSS och psykiatrin. Blev vi fler som arbetade? Nej då – samma personalstyrka. Nu sedan i våras tror jag är vi – vissa pass – tre sjuksköterskor i tjänst. Viss skillnad måste jag säga.

Vad händer då ute på ställena – boendena – jo – i sommar har man ”missat” att se till att man ge personalen den kompetens de behöver för att det ska fungera ordentligt t.ex vad gäller delegeringar på delning av dospåsar av läkemedel och att ge insulin. Suck! Och då hamnar jobbet på oss förstås.

Jag utbildade mig till sjuksköterska efter det att min man avled 1980. Egentligen var inte det mitt drömyrke – men det var ett ganska säkert arbete – tänkte jag. Jag sökte och kom in på Sophiahemmets sjuksköterskeskola – jag hade tur med andra ord – fast egentligen inte – jag sökte bara dit. De flesta av mina placeringar gjorde jag också där vilket gjorde att jag inte behövde stångas med en massa andra elever från olika yrkeskategorier – utan jag blev mycket väl omhändertagen. Yrket är ett hantverk vilket jag tror att många som läser till sjuksköterska inte riktigt har förstått. Det pratas mycket om forskning och annat fint – men – 95% av alla som utbildar sig hamnar på golvet och får göra hantverket.

Men – jag har världens bästa pensionsförsäkring – min utbildning – ett hantverk.

 

Nr 49 Att vara chef eller ledare i ett land

Vad är det för skillnad på att vara chef och att vara ledare. Ja, enkelt sagt kan man väl säga att ledarskapet förtjänar du och chefskapet blir du tillsatt på.

Att bli tillsatt på en hög tjänst kan bero på olika saker som att du faktiskt har rätt kompetens eller känner rätt personer eller befinner dig på rätt plats vid rätt tidpunkt där rätt personer också befinner sig. Det kan t.o.m. vara så att andra – bättre val – åkte ut då de t ex hade lite lik i garderoben som inte var ok. Hur har då denna chef det med relationen med dem han är chef för? Tja – det kan ju variera förstås. Ibland kan han/hon vara hård, mycket bestämmande och icke lyssnande vilket gör att många i personalstyrkan troligen är rädd för chefen. Som personal går man till jobbet och gör det man ska – men inte så mycket mer. Man kanske också är medveten om att kunskap/information är lika med makt och spar sina gobitar tills de bättre kan användas – till sin fördel. Ibland är chefen kanske nonchalerande och inte ser eller uppskattar sin personal – och då får man troligen inte ut det som personalen egentligen skulle kunna ge i bra arbete och information – med rätt attityd. En och annan chef gör också som strutsen – sticker huvudet i sanden – så chefen inte behöver hantera frågan utan hoppas på att den försvinner av sig självt. Förstås finns det en och annan ur personalstyrkan som vill göra karriär och som vill använda sin despotiska chef till hjälp för detta – alltså använder gobitarna vid rätt tillfälle – smilar och säger ja amen – rövslickare kallas det visst – tror jag. Låter jag hård? Har jag helt fel eller finns det lite sanning i detta? För naturligtvis finns det de som blivit chefer och som – genom insikt och utveckling övergår till att bli ledare – också.

Hur blir man ledare då? Tja – även där kan det troligen ske på olika sätt men – man förtjänar oftast platsen och oftast har man personalen med sig – i alla fall de flesta – för ledaren ger och får förtroendet. Förstås har ledaren många gånger rätt kompetens – men – han/hon behöver inte vara bäst utan släpper gärna fram och omger sig av mycket kunniga personer som kompletterar ledarens egna tillkortakommanden. Ledaren håller sig informerad om hur de olika avdelningarna – departementen – har det och fungerar och frågar om det är något han som ledare kan hjälpa till med eller som de vill diskutera med honom – som ledare.

Hur ser det ut i vår regering? Är Löven en chef eller en ledare eller är han bägge delarna? Efter dessa dagars händelser och turer runt det som hänt kan man fråga sig. Är han en chef som tillsattes på sin kompetens? Är han en som tillsattes för att han är ”hanterbar” och gör som han blir tillsagd? Eller en ledare med folkets och sin personals förtroende? Eller är han allt?

Hur kommer det sig att en ”anställd” – eller flera – sitter på kunskap av denna tyngd under över ett år som man inte pratar med sin chef/ledare om – eller med andra kollegor heller för den delen? Fanns inte förtroendet mellan de olika grupperingarna i riksdagshuset? Är det en tävling om vilket departement som är bäst – ni vet – månadens anställda? Är man rädd för att göra bort sig eller tänkte man helt enkelt inte vägen ut? Ja – man kan fråga sig hur det ser ut egentligen hos dem som är satta att sköta företaget Sverige.

 

Nr 47 Hur kommunicerar vi egentligen?

Visst är det härligt med kommunikation – men – det är ju inte som förr. Jag säger inte att allt var bättre förr – bara annorlunda. Förr pratade vi med varandra – oftast när vi träffades eller om vi ringde i våra fasta telefoner. Idag – har vi ofta en kommunikation via sms eller via datorn. Den mänskliga kontakten har blivit minimal – och – så mycket vi missar med det – det är inte klokt.

Vad är då kommunikation? Jo – det består till 55% av kroppsspråk – alltså gester och ögonkontakt, 38% av hur vi pratar alltså exempelvis tonfall och bara 7% av orden/innehållet. Alltså – det betyder att när vi bara kommunicerar via sms eller via mail missar vi massor av vad som egentligen sägs. Eller hur? Det är som om vi har blivit en slags robotar utan känslor och mänskliga rörelser i vår kommunikation – trist!

Eller när man går på lokal och ser personer runt omkring som uppenbarligen går ut tillsammans – sitta och fippla med sina telefoner. Eller när man ser en förälder vara ute med sitt barn men inte bry sig så mycket om barnet som de verkar bry sig om telefonen. Inte ok!

Ett annat problem är när jag tar kontakt med ett större företag eller en myndighet eller ett försäkringsbolag – eller vad som helst egentligen – är det nästan lögn att få prata med samma person vid samtal nummer två utan det är någon annan man får prata med. Varför är det så? Om jag vet namnet på den jag pratade med sist – varför kan jag inte få prata i mitt ärende med samma person igen. Hur svårt kan det vara? Vad mycket enklare det skulle blir och vad pengar företaget/organisationen skulle spara utifrån tidsperspektivet då jag som kund inte skulle behöva dra hela min historien flera gånger och personerna i andra ändan inte behöva lyssna på något som någon annan redan hört. Hur svårt kan det vara att en och samma person tar hand om mina ärenden? Tror det kallas för att öka kundnöjdheten och vara ett kundfokuserat företag och inte ett personalfokuserat företag.

På banken är det oftast också så numera – där har jag tidigare protesterat och jobbat på att få träffa samma person varje gång och under många år fungerade det alldeles utmärkt – men helt plötsligt har man i bankvärlden verkligen avgränsat varje tjänstemans område till ett minimum – alltså tvingat mig – kunden – att prata med flera personer om saker som alla gäller mig. Det  betyder att jag måste rapa om samma saker för flera – suck – hur trött blir man inte – för att inte tala om hur respektlöst är det inte mot mig – kunden. Man blir en nobody – ett ärende – och inte en person/människa – och det vill inte jag vara.

Det är som om alla de som arbetar på de olika ställena tror att jobbet är till för dem – alltså att de, som anställda, är viktigare än kunden – kunden, som gör att de faktiskt har ett jobb och får lön. Man kan se samma tendens inom väldigt många yrken och jobb. Är de anställda viktigare än kunden, patienten, klienten eller vad vi nu kallar det för? För vems skull är vi på jobbet – egentligen? För det kan väl ändå inte vara så att anställda tror att jobbet är till för dem – bara?

Problemet är att vi – på andra sidan ”disken” – är i händerna på de bakom ”disken” då detta har utvecklats under många år och vi – framför ”disken” – har blivit vana, fostrade i att det ska vara på detta vis. Vi har inget val som kund! Som småföretagare sedan många år har jag mycket liten förståelse för detta – för i min värld är kunden viktigast – för fanns inte kunden – fick jag lägga ner mitt företag.

Nr 26 Lite extra pengar att roa sig för

Hur får man till lite extra pengar när man har en dålig pension att leva på – eller rättare sagt – hur får man råd att göra det där lilla extra – roa sig lite – till liten kostnad? Ja – det är en svår fråga som inte säkert har några hela och rätta sanningar som svar men det finns några saker man kan göra – om man vill och tycker det är kul förstås.

Här kommer några förslag och idéer – några av dessa har jag säkert nämnt i tidigare inlägg – men – de tåls att upprepas;

Statistjobb. Väldigt många filmer behöver statister i sina produktioner. Det är oftast inte så bra betalt, ibland bara lite mat och kaffe – men – det är kul och definitivt en förströelse och ett äventyr. Man kan anmäla sig på flera olika sidor via internet. Googla på ordet statist och anmäl er. Kan bli lite pengar och en dags – flera dagars – äventyr.

Publik till inspelningar. Många av våra populära Tv program och radioprogram vill ha studiopublik. Och till det kan man anmäla sig. Oftast kostar det inget. Men ett och annat program tar en liten avgift. Det är kul och roligt att vara med när ett program som man kanske har som favorit spelas in. Googla på ordet – studiopublik – så kommer olika sidor upp som du kan gå via.

Timanställd på tidigare arbetsplatser. Som gammal chef var pensionisterna min räddning till sommaren och alla semestrar samt vid sjukfrånvaro. Fördelen är att du kan bestämma när och hur mycket du vill arbeta – och vara ledig när det passar dig.

Hobbyverksamhet. Kanske ha du en hobby som du faktiskt kan tjäna lite pengar på. På skatteverkets hemsida finns det att ladda ner vad som gäller och när man måste deklarera för inkomsterna. Ladda ner den och läs – kanske kan du – åtminstone – få tillbaka dina utlägg så att det går jämt upp. Så fundera över vad du har för hobby. Det kan ju vara allt mellan att sy till att plocka svamp eller något annat av skogens guld.

Veteranpoolen och Veterankraft är två organisationer som bygger sin verksamhet på att använda pensionister för uthyrning till olika uppdrag. Så kan man komma som timanställd till sin tidigare arbetsplats – eller om man har en hobby som man också kan tjäna pengar på är dessa organisationer bra. Man går in som timanställd och får alltså lön för jobbet.

Döstäda och sälja. Rensa garderoben och skåpen och sälj på loppis eller via någon websida. Det kräver lite arbete med websida för att ta foto mm – men – det kan det vara värt. Det finns flera sidor på internet man kan välja exempelvis Blocket, Shpock, Fyndtorget  m fl. Skriv in  och sök på ”sälja på nätet” så kommer det upp flera förslag. Man kan också sälja sina kläder på kommission via affärer som säljer sekond hand. Det tar en stund – men säljs kläderna får man pengarna enligt det avtal man får skriva på.

Seniorlån. Är att få loss pengar genom att ta lån på lägenheten/villan som man äger. Det finns lite olika åsikter om detta om det är bra eller dåligt. Man får ju loss massa pengar som ligger bundna i ett hus/lägenhet – men vid någon tidpunkt skall lånet betalas tillbaka. Läs på ordentligt och fundera innan du tar lånet.

Gröna Lund. Från att du fyllt 65 år går du in gratis på Gröna Lund även vid konserter. Det är bra och själv tänker jag använda mig av det dels för konserter men också får att ta dit mina barnbarn.

Skansen. Där är man lite snålare – men – de ger en liten rabatt.

Pensionistrabatter. Många ställen såsom bio, vissa teatrar och museer ger rabatt till pensionister som endera fyllt 65 eller som gått i förtida pension. Glöm inte att fråga för ibland står det inte tydligt att de har det. Det är likaså hos vissa frisörer – men fråga.

Matvaror. Vissa affärer har vissa dagar och tider i veckan då de ger pensionister lite extra rabatt för att handla just den dagen och den tiden. Något att tänka på om man har möjlighet.

Kommer jag på eller hittar jag flera så kommer de upp här. Har du hittat några bra tips – skriv in dem i kommentarsfältet under denna text och dela med dig.

 

 

 

Nr 25 Hemtjänsten och rasism

Jag är sjuksköterska och har under alla år som företagare även arbetat som det periodvis och ofta på somrarna. Det är ju världens bästa pensionsförsäkring – så jag är rädd om den kunskapen. När jag arbetar som sjuksköterska gör jag numera det oftast i kvälls- och nattpatrullen. Vi är tre sjuksköterskor i tjänst på samtliga äldreboenden i kommunen. Många av omvårdnadspersonalen är mycket duktiga och har inga problem med språket – men – det finns tyvärr alldeles för många som har bristfälliga, t.o.m mycket bristfälliga, kunskaper i svenska, vilket är ett problem både för oss och för de gamla.

Alltid när – i alla fall kommunerna – söker omvårdnadspersonal – står det alltid i annonserna att man skall behärska det svenska språket till tal och skrift. Naturligtvis skall det vara så då vår lagstiftning säger att man ska kunna läsa vad genomförandeplanen säger, man ska ha koll på lagstiftningen och  – man ska kunna dokumentera. Inget konstigt alls tycker vi/jag. Men – där fegar arbetsgivarna ut och man vågar inte hålla sig till det som står i annonsen utan anställer de som inte har dessa kunskaper.

I många kommuner har man startat avdelningar som har inriktning på finska- och arabiska språket. Det betyder att de som flyttar in har dessa språk som modersmål – och personalen pratar språken. Varför kan man fråga sig? Inget konstigt alls – när människor blir gamla och lite dementa tappar de allt vad språk heter – förutom sitt modersmål. Vi tycker alla att det är mycket bra för när jag kommer till en sådan avdelning – vet jag att det finns omvårdnadspersonal som kan översätta/tolka  mitt budskap till patienten och att personalen förstår vad jag vill att de ska göra.

Denna vecka har det varit en hel del skriverier angående att svenska åldringar vill ha svensk personal??? Och man har tyckt att det är rasistiskt? Vad är skillnaden? Vi ordnar så att äldre finländare och araber får personal som talar deras språk och det är ok – men – det är inte ok att svenskar vill ha en som talar svenska??? Hur tänker ni nu???

Hur vill ni själva ha det när ni blir gamla och ska ha hjälp av hemtjänsten? ja, jag kan bara prata för mig själv – och jag vet vad jag vill ha. Jag bryr mig inte om vilken hudfärg folk som ska hjälpa mig har men – personerna som ska komma hem till mig skall faktiskt kunna prata med mig så jag förstår vad de säger och att de förstår vad jag säger. Inget konstigt alls tycker jag. Jag vill också att de respekterar min kultur och min religion så att jag får fira våra högtider på det sätt som jag är van vid – förstås. Vilket betyder att de som kommer måste kunna hantera detta även om det går emot deras egna övertygelser. Eller – vad tycker ni?

 

Nr 21 Nedskräpade gator och brist på papperskorgar

I veckan har det varit en stor match på Friends arena med efterföljande festande på Stockholms gator med allt vad det betyder – tonvis med skräp – inte kul förstås!

Igår var jag inne i city med mitt minsta barnbarn. Hon ville ha korv med bröd när vi kom fram, så det köpte vi utanför Åhléns på Drottninggatan – men – ibland tror så här små prinsessors att de orkar mer än de gör så efter en liten stund och med halva korven kvar, vill hon inte ha mer. Nu  kommer problemet – det finns inga papperskorgar så långt ögat kan se. Vi får gå en bra bit innan vi hittar en. Och – den är i en färg som förstås inte syns på långt håll. Varför är det på detta viset? – hur tänkte våra beslutsfattare nu? – att man ska bära med sig en skräppåse när man är ute för att handla?

Nu har jag inte gått på alla gator i Stockholm eller i någon annan stad i Sverige – men jag tror att det är en stor brist på synliga papperskorgar överallt i Sverige. Det kallas troligen besparing – men – blir det verkligen en besparing om man räknar ut vad det egentligen kostar? För som man gjort här är det först en upphandling som skall till – vilket är dyrt att handlägga innan någon vunnit upphandlingen! Sedan skall man avropa detta till hög kostnad – varje gång!

För ett antal år sedan läste jag om ett projekt som drevs någonstans i en kommun. En arbetshandledare ledde detta projekt och alla som uppbar dagpeng fick möta denna person på morgonen för att få sitt dagsverke tilldelat sig. Tror att arbetet handlade om att hålla rent och snyggt samt rensa i planteringar i kommunen. Förstås fanns det arbetsledare på varje område. Gjorde man ett dagsverk fick man en dagpeng – och gjorde man en halv dag fick man en halv dagpeng. Detta projekt gjordes bland missbrukarna och man fick pengarna i handen när dagen var slut. Vad hände egentligen med detta fantastiska projektet?

Mitt förslag är att skaffa färgglada papperskorgar, röda eller gula eller lila eller vilken färg som helst som syns på långt håll och som sätts upp  med jämna mellanrum längs våra trottoarer och i våra parker – och säg inte nu att det blir dyrt att tömma dem eller att det förstör en ren gatubild  – för det kostar också en massa pengar att sopa gatorna eller är det gratisarbetare som gör det – skulle inte tro det. Och skräpet förstör verkligen gatubilden av ett rent Stockholm eller en ren stad – vilken som helst. Läste i  tidningen att det var ett företag som hade fått upphandlingen på denna städning – gratis eller? troligen inte utan till en stor peng var nog avsatt till detta? De kan också bli ett pittoreskt och färgglatt inslag med dessa papperskorgar – och alla ser var nästa är. Vad gäller personal som ska tömma dessa är det nog inte problem – vi har idag en massa personer som får en massa pengar i bidrag från staten – och som inte arbetar – låt dem jobba för pengarna!!! Hur svårt kan det vara? Ja men – det är socialen som betalar ut dessa pengar – alltså – inte mitt bord säger de. Men – hallå – samarbeta över gränserna – hur svårt kan det vara?

Varje år i december åker vi fyra damer till London och de är duktiga på detta med att hålla gator och torg rena. Överallt ser man människor som arbetar med att hålla rent. Säkert är det på samma sätt i andra städer ute i Europa.

Vinsten med mitt förslag blir alltså – ingen upphandling och många som får jobb – alltså en megavinst för staten.

Nr 10 När jag ska flytta in på ett Äldreboende

Ingen längtar efter att hamna i äldrevården det är jag säker på. Och det är samma med mig. Men det är troligt att vi – på ett eller annat sätt gör det. Men – man vet aldrig – kanske blir det hemtjänst istället. Det skrivs mycket i tidningarna en massa om vad som inte fungerar – men mycket sällan om det som fungerar.

Under nu ganska många år har jag arbetat som sjuksköterska inom äldrevården framför allt under sommaren – men – en och annan gång även andra tider på året. Jag har träffat massor av personal som varit fantastiska och väldigt många som inte borde arbeta inom vården.

Under ett antal år som företagare var jag runt på många ställen i landet och föreläste om Lagen om Lex Sarah. En suverän lag – som tyvärr det pratas alldeles för lite om ute på våra enheter.  Cheferna har inte insett att det är deras ansvar att utbilda, undervisa och följa upp att lagen efterföljs. Görs det – så kommer vi att ha en äldrevård – värd namnet.

Här kommer min önskelista på hur jag vill ha det när jag flyttar in (och säkert många med mig);

  1. Eget litet trevligt krypin i markplan.
  2. Duscha varje morgon – vilket tillhör de mänskliga rättigheterna.
  3. Tvätta håret och få det fixat 1-2 gånger per vecka med fön eller hårrullar. Och få hjälp till frissan emellanåt – Jag är fåfäng – mycket fåfäng och som sådan har jag levat och som sådan kommer jag att dö.
  4. Manikyr / någon som målar och filar mina naglar regelbundet – viktigt.
  5. Jag älskar att få fotvård – så avtala med en företagare som kommer och ger mig det så där var 6:e vecka.
  6. God mat som serveras på ett trevligt sätt. Gärna med dukar på bordet och lite rött vin på helgerna. Maten är viktig det vet ju alla – vi äter inte bara med munnen utan också med ögonen. Även om jag måste äta mosad mat så lägg upp det snyggt på tallriken och blanda inte ihop det i en sörja.
  7. Personal som jag kan prata med – alltså – klarar att prata bra svenska. För när jag hamnar på boendet har jag förmodligen glömt alla andra språk jag eventuellt kunde. Och – det är ju så att om man inte bor i det land man är född och uppvuxen i och klarar det nya språket som ung – är det troligen borta när jag blir gammal.
  8. Att min genomförandeplan innehåller det som varit viktigt för mig så att jag får ett bra avslut på mitt liv – och att den följs. Alla har idag en genomförandeplan som skrivs utifrån mina behov – men?
  9. Jag vill kunna komma ut dagligen på en liten promenad och då vill jag inte att det är två personal som går med två eller fler pensionister för då är risken stor att personalen mer pratar med varandra än med oss gamla.
  10. Och – om jag tappat en knapp eller fållen har ramlat ner på mina kläder – vill jag att man lagar det åt mig – för jag kan troligen inte det själv.
  11. Sist men inte minst – jag hatar att gå i skrynkliga kläder – och finns det inget strykjärn på boendet – så köper jag gärna ett åt er.

Jag kan lagen och vad den säger – vilket gör att jag kommer troligen att höras på olika sätt om man inte efterlever den. Jag kommer också att noggrant välja vilka ställen jag söker till. Får jag inte välja gör jag som damen som vi läst om på Facebook – kliva ombord på en kryssare och bli kvar där – kanske blir det billigare än att flytta in på hemmet – och all service är inkluderad.

Om jag inte får flytta in – utan erbjuds hemtjänst – måste jag fundera över hur jag ska hantera det. Utan att jag har gjort en ordentlig kalkyl på det hela, går det nog på ett ut eller t o m  blir billigare om jag istället anlitar ett företag och får RUT-avdrag på tjänsten. Då väljer jag vilket företag som ska komma och städa åt mig och när. Säkert kan jag då även köpa personlig hjälp på olika sätt.

Låter jag hemsk? Önskar du att jag inte flyttar in på avdelning du arbetar på? Vid ett tillfälle när jag var ute i landet och föreläste om Lex Sarah hade jag kommit till en ställe som jag blivit inbjuden till och i rummet satt ca 40 personal och cheferna. Jag började med att fråga dem ”hur många av er vill flytta in på er enhet och bli vårdade av er?” Döm om min – och chefernas förvåning – när ett rungande NEJ var svaret. Sådant sätter sina spår hos mig.

Nu ska jag inte döma ut alla för det finns också en massa ställen som fungerar alldeles utmärkt – men – vi får aldrig läsa om dem – tyvärr. Ställen som väl uppfyller min och säkert många andras önskelista. Det finns mängder av personal som man önskar man kunde lägga i en kopieringsapparat – änglar. Dessa måste man vara rädda om.