Nr 80 Februari och lite annat

Åh – vad jag längtar till våren och sommaren. Jag tillhör den delen av befolkningen som är beroende av värme och sol – tänk att ligga på en klippa eller en strand och njuta av solstrålarna. Nåja – lite vinter och snö kan jag tänka mig –
t ex under jul och nyår – då ska det vara vitt och fint och jättestora snöflingor ska sakta dala ner från himlen – läckert. Några grader kallt och solsken – det är njutbart. Sedan – när jag var yngre – åkte jag slalom – vilket jag älskade att göra. Ibland åkte vi uppåt i landet och ibland åkte ner mot alperna. Så himla roligt! Några åk och sedan en paus på något ställe i backen innan man fortsatte att åka. Nu är det många år sedan – men jag tror att jag ska sätta upp det på min lista och faktiskt göra det igen – innan jag behöver en rollator. Jag undrar om jag skulle klara det? Kanske måste jag höja min försäkring? Jag har ingen utrustning kvar – men det kan man hyra. Då – för länge sedan hade jag en skidoverall – jättesnygg – vit med lite glada färgade streck på. Sådana gör man inte längre – tror jag. Jag har varit ute lite på rean för att se om jag kunde hitta någon snygg skidoverall – men inte. Nåja – det blir ingen skidåkning förrän till nästa vinter – och då är jag lite äldre – men förhoppningsvis blir det av – då – och jag har hittat min snygga overall.

Just nu har jag fullt upp med att ordna det sista innan min resa till Indien. Jag och en väninna ska dit och göra lite av varje. Vi ska hälsa på en kollega som bor i Bangalore – vi ska ta några dagar i Goa (sol och bad – viktigt) och vi avslutar våra tre veckor med några dagar i New Delhi. Det ska bli mycket trevligt med massor att titta på, massor av prat och förstås – shopping. Idag är det mycket lätt att fixa en resa av detta slaget – internet! hjälper till – tack för internet. Tur och retur New Delhi och sedan inrikesflyget – allt är bokbart – och det blir mycket bra priser när man gör det själv. Det dyraste och tuffaste var nog att skaffa visumet. Massor av papper att fylla i – förstås – sedan betalningen – suck – 1 299 kr per person. Kanske vill de inte ha turister i landet – vad vet jag – dyrt var det. Så gäller visumet bara i sex månader – men förstås – man får åka två gånger på det – men hallå – två gånger inom sex månader?

Just nu är vi inne i en hektiskt tid – revy tid. Sonen driver Trosarevyn och det går fantastiskt bra. De har fått fantastiska recensioner och är superduktiga. I kväll är det slutsålt – men det finns lite biljetter kvar till i morgon. Nästa lördag är det final. det finns bara ett ord – succé. Snacka om stolt mamma här – och därtill har han fått frågan om han vill hålla vårtalet i Trosa – underbart – vilken ära – och mamma växer – av stolthet – jag är snart tre meter lång.

 

Nr 79 Premiär och revy i Trosa

Jag har två söner varav den enas stora hobby och intresse är att hålla på med revy – och han driver Trosarevyn sedan ett antal år tillbaka. I lördags var det premiär! Förstås var jag där – inte bara för att se revyn – men jag är också ansvarig för att allt ska fungera utanför scenen – alltså i garderob och café. Nu  är jag inte överallt själv utan den som verkligen får ansvara för cafét är min minsta syster och så engagerar vi lite kompisar som ställer upp och arbetar ideellt vid de olika föreställningarna. om betalt får de se revyn – och lite fika förstås. Det fick fantastiska recensioner och det var slutsålt – himla kul!

En revy skapar inte sig själv – förstås – utan det är många timmars arbete för hela ensemblen och de börjar redan efter finalen av revyn man kört för att leta ämnen inför kommande revy – så alltså – ett års arbete – nåja inte på heltid – men många timmar är det – ideellt förstås – för det blir inte några pengar över när allt är betalt – men det är himla kul. De som arbetar med revyn är i alla åldrar – i Trosarevyn är den yngsta 11 år och är bakom scenen och den äldsta 70 – primadonnan på scen. Jag tror att alla revyer skulle uppskatta uppslag och inslag på olika saker som hänt i byn eller i  världen – så har ni något – skänk det till er revy – kanske kommer det med i kommande uppsättning och då får ni ert namn i programbladet. Fast det kanske är så att ni vill hjälpa revyn på annat sätt – fråga vad de behöver hjälp med vet ja – ni får troligen inget betalt – men himla trevligt under tiden.

Naturligtvis slogs jag ner av ett stort virus – lagom till premiären – så några Alvedon har varit min räddning – och är det fortfarande troligen några dagar till. Vi har ju föreställningar några helger till och den stora finalen är den 10/2 – och förstås – de blir bara bättre och bättre (det finns lite biljetter kvar)

Över hela landet – nästan – spelas det revyer – av massor av människor som i de flesta fallen gör det ideellt. Det finns förstås några som är proffs – men de flesta inte – och det är något att tänka på när ni går och tittar. Man arbetar med revy för att dels roar det en massa människor och sedan är man själv mycket road av att bjuda på sig själv – ett jättegäng av amatörer – och det är viktigt att komma ihåg. Så glöm nu inte att ge alla fantastiska applåder (och gärna lite blommor förstås) för de gör en fantastisk insats – för att roa oss alla.

Nr 77 Så kom julen och knackade på dörren

God morgon alla härliga människor. Julaftonen är här – troligen den mest efterlängtade dagen för många – och den minst efterlängtade för andra.

Jag har nästan alltid älskat julen och allt som tillhörde den. Mitt hem fylldes med tomtar – överallt – och i mängder – och  varje år köpte jag minst en ny. Det var julstädning – julbak – julslakt – och massor av paket. Julklapparna började jag köpa på sommaren eftersom jag alltid letade efter något som passade just den personen som skulle få den. Även min man älskade julen och var minst lika upphetsad som jag och barnen över den.

När jag och mina systrar växte upp och när vi var i  tonåren försökte våra föräldrar ett åt att skippa att tomten skulle komma – och gissa om vi protesterade. Klart att tomten skulle komma – så pappa fick vara så vänlig att gå ut och ”köpa tidningen” så att tomten kunde komma. Där satt vi – mamma, minsta systern 10 år, mellansystern 14 r och jag 16 år – men så glada vi var när tomten kom. Det blev liksom ingen jul utan tomten. Och vi hade en perfekt jul med massor av god mat, paket, tomte och Kalle Anka. De flesta jularna firade vi med hela släkten i Småland – och där var vi verkligen många. Farmor och farfar hade många barn och många barnbarn och alla var vi hos dem. Vi fick bara ha med en julklapp var – men det gjorde inget. Tomten kom över åkern och var det snö – var det häst och släde som gällde. Varje år räknade alla vi barn in våra föräldrar för att se vem som saknades – och det var aldrig någon saknad – vilket förstås gav oss huvudbry. Men härligt var det. Det var dock en sak som inte var så kul hos farmor och farfar – fram för allt inte på vintern – och det var utedasset. Dasset hade tre hål så jag och min syster gick alltid på toa samtidigt. På väggen på toan hängde – förstås bilder på kungahuset och andra fina julbonader – och påsk bonader så man hade  något att titta på när man satt där. Men jag och min syster satt där och pratade – om våra kusiner och annat.

När mina barn växte upp gjorde vi samma sak – traditionell jul med allt inkluderat. Ett år sa min stora son – han var nog 13 eller 14 år – lite före jul – i ilska – och ”här ska man bara sitta och tindra med ögonen” så han ville åka till sin biologiska mamma den julen – vilket han förstås fick. Julaftons kväll ringer han – och är jättearg och vill att jag ska hämta honom – på en gång – vilket förstås inte gick – men juldagsmorgon åkte jag upp och hämtade hem honom. Efter det satt han varje jul – och gör så fortfarande – och ”tindrar med ögonen” och firar en traditionell jul med alla tillbehör.

Numera är mina barn vuxna – förstås – och har egna härliga familjer – så vartannat år firar dem med mig och vartannat år med sina respektives familjer. I år firade vi jul förra helgen – med massor av god mat och tomte – förstås. Det blev verkligen en jättebra ”julafton” för oss och tomten var jättebra. Idag är de på annat håll och jag skall arbeta som sjuksköterska – mitt val då jag hade flera valmöjligheter – men jag gillar att jobba och när jag slutar åker jag ner till min mellansyster och firar lite jul med dem.

Så ha nu en himla bra dag – GOD JUL – alla medmänniskor och njut av livet och dagen.

 

Nr 75 London, snö och halka

Så kom då snön – och regnet i en salig blandning. Jag vet – det tillhör årstiden så det är bara att gilla läget – eller hur?

Jag har arbetat i natt och det gör jag i Södertälje och när jag skulle gå till bussen för att åka hem kunde jag konstatera att säkrast var att gå på gatan – suck! Gatan var helt ren och där den inte var det så var det ordentligt sandat. Hur så då trottoarerna ut – is – i mängder – och inte ett sandkorn. Hur tänker man då? Tja – förstås vill man inte ha några trafikolyckor – vilket säger sig självt – men vi som går då – ska vi behöva gå ut på gatan för att kunna gå säkert? Alla vi som varit eller är inom vården vet att antalet frakturer ökar drastiskt vid denna tid på året. Det är handledsfrakturer, armfrakturer och benfrakturer – och alla kostar pengar för den drabbade – och för vården – och för samhället – så sand på trottoarerna är ett måste och lika viktigt som sanden på gatan. Säg nu inte – Lisbeth – köp broddar – för det kommer inte att hända – inte ännu i alla fall. Det blir ett himla av och påtagande när man går in och ut ur olika affärer eller ner i tunnelbanan. Sedan är det ju så att det är inte bara de i min ålder som bryter sig – det kan man göra i alla åldrar – eller?

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med den årliga trippen till London. Vi är fyra paranta och galanta damer som åker. Två av oss åkte för 14:e gången och de andra två har varit med i 10 år. Jag bara älskar London och hela det utbudet av precis allt. Och – du kan välja om du vill handla dyrt eller om du vill handla billigt. Dyrt blir det på de fina gatorna – förstås – och billigt blir det på Primark – en suverän affär som finns i bägge ändar av Oxford Street – ett eldorado för köpsugna med mindre plånbok. Där finns precis allt – frånsett husgeråd och möbler – men allt i kläder, smink skor och väskor. I år var vi där från tisdag fm – lördag fm – och vi kunde konstatera att tidigare år har vi hunnit med mer än vad vi hann med i år – så nästa år får vi nog lägga på en dag – vi har ju inte blivit yngre.

Nr 74 Så är det snart jul igen

Tänk vad fort tiden går – eller – håller ni inte med. Alldeles nyss var jag och mina systrar små och vi hade verkligen en traditionell jul – och för inte så länge sedan var mina barn små – och vi firade också en mycket traditionell jul. Inget saknades – allt fanns – julgardiner – slakt som togs hand om – städning och bakning i mängder – och förstås – en massa julklappar och tomtar. Nåja – de har blivit fler i antal sedan jag var liten – paket alltså – men ändå.

Hur är det nu då – för mig – ja – det är en stor skillnad måste jag säga. Barnen är stora och har egna familjer. Vartannat år firar de med mig – och då finns där både massa julmat och tomte – och vartannat år firar de med sina respektives familjer – precis som det ska vara – eller hur.

Jag försökte för ett antal år sedan att minska på antalet julklappar till barnen och sätter numera in pengar på deras olika konton – både till jul och till födelsedagar eftersom de har en massa saker ändå. Tänkte att det kanske kunde bli en grundplåt tillen lägenhet – eller till studier – eller körkort. Kan jag då låta bli att köpa julklappar och födelsedagspresenter – inte då – kanske blir det mer nyttosaker som kläder – men det blir paket – förstås – hur skulle det annars se ut. Va! – får vi inga julklappar av farmor? Nej – det går inte för sig.

Vad gör då jag när de firar på annat håll? Det har varit lite olika förstås – firat med mina systrar har både jag och alla vi i min familj gjort under många år – och då blir det traditionellt julfirande med mycket mat – paket – tomte och härlig samvaro. I år ska min familj fira med sina respektives familjer. En åker till Småland då hon kommer därifrån. Den andra ska fira hemma hos dem själva med hennes familj – och naturligtvis är jag inbjuden dit. Jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska göra och vad jag vill – för det är inte ett lätt beslut.

Vilka alternativ har jag då att välja mellan? Tja – jag kan alltid arbeta som sjuksköterska – Eller ligga på soffan och titta på tv – Eller åka till min stora son och fira med dem – Eller fira med min väninna som också är ensam – Eller fira med mina systrar – Eller resa någonstans på en sista minuten resa någonstans. Ni ser – svåra beslut som snart måste tas och ibland hatar jag att ta den här typen av beslut. Suck!

Under tiden – innan jag bestämt mig – kommer jag att njuta av julmusiken och all fin julskyltning som alla affärer har. Jag kommer att njuta av att köpa fina julklappar till mina fina barn och barnbarn. Jag kommer att njuta av glögg och lussekatt tidigt på morgonen tittandes på luciatåget på tv. Jag kommer att njuta av mina fina adventsljusstakar och att det blev så fint i mina fönster. Jag älskar julskinka så förstås – kommer jag att köpa en liten (men små är inte lätt att hitta) som jag ska frossa i. Förstås får jag inte glömma julmusten och tomtegröten – viktiga ingredienser i julen.

Nr 72 Äntligen ordentlig semester – Jag älskar att resa

Ibland blir det bara för mycket. Jag har arbetat massor både på jobb utanför hemmet och i hemmet – och inte hunnit med detta med att skriva här. Ibland har det varit dygnet runt – men det klarar man om det inte blir alltid. Och varför gör jag på detta viset då? Jo – min huvudsemester börjar i morgon – hurra!!! Och då flyger jag till Bali – igen – var ju där förra året och det var en hit. Då var jag där i två veckor – lite drygt. Under 10 dagar gick jag på målarkurs – Vedic art – akryl. Kursen hölls av Lillemor Lagergren – en tjej från Södertälje. Även i år ska jag gå på kurs – samma ämne och samma lärare. Nu ska jag vara borta i tre veckor – alltså lite längre än förra årets resa men nu uppdelat på kurs i 10 dagar i Amed – 3 dagar i Ubud – och resten förmodligen i Seminyak. Jag reser med en väninna och det ska bli super. Förstås har jag haft kortare semestrar i år och gjort lite resor – i Sverige och utomlands – för man kan ju inte bara jobba. Men detta – är årets grej.

Man kan tro att det är jättedyrt att flyga så långt – det är ju till andra sidan jorden – men det är det inte – om man är ute i  tid – vilket vi var denna gång. Jag bestämde mig för att åka tillbaka redan efter att jag kommit hem förra året och i maj bokades flygbiljetten. Flyget kostar bara drygt 5 000 kr. Verkligen ett bra pris. Vi fick betala mer förra året – men vi bokade närmare avresan då.

Förstås ska man bo när man kommer dig och förstås finns det stora flotta hotell som är dyrare – men vi bor på balinesiska hotell – och då blir det billigare – mycket billigare.

Som turist där får man verkligen känna sig rik. Jag har växlat in 4 000 kr för att ha med mig – och fick drygt 6 miljoner ir. Fyra tusen kan du lätt ha i plånboken här hemma utan några större problem – men 6 miljoner funkar inte. Det är så härligt att få känna sig så rik – men det tar ett tag att ställa om sig i tänket framför allt när man handlar. Och det är en massa sedlar.

Jag älskar ju att resa – vilket säkert många gör – och nu – i denna gyllene tid – när reklamen säger att man har semester hela året – då blir mitt liv – jobba – resa – jobba – resa. Visst är det härligt. För det är klart – om jag inte jobbade mycket skulle jag inte ha råd. Förstås kan man låna ut eller hyra ut sin lägenhet under tiden man själv är borta så man får in lite pengar där och kanske framför allt – att den inte står tom. Jag lånar ut min till en väninna – perfekt.

 

Nr 71 Äntligen – eller att skjuta upp sina göranden och låtanden.

Ibland tar det längre tid att komma igång med något – eller hur – och det spelar ingen roll vad det gäller  – ibland är det bara så att det första steget är svårt. Märkligt egentligen för vissa saker är lätta att göra och tar inte så lång tid när man väl kommer igång – men – första steget är tufft – ett jättekliv.

Ta städning till exempel av min fantastiskt stora lägenhet – på 37 m2 – så trist också svårt att komma igång  och jag kan planera att göra en viss dag – men – gissa om jag kan hitta tusen orsaker till att skjuta upp det – tills i morgon eller till på måndag. Eller så börjar jag – för att sedan hitta en orsak att inte fortsätta utan för att göra något annat. Förstås har jag ordning – men damma – suck! Eller ta alla mina papper som ska in i pärmar och sorteras – så jobbigt och så trist. De bara ligger där och väntar – ja de riktigt roar på mig – trots att jag vet att tar jag bara tag i det så är det snabbt fixat  – men så tråkigt – ock när jag väl får till det så lämnar jag nästan alltid några kvar som inte kommer in där de ska. Eller ta det där med att betala räkningar – finns det något värre? Tänk om man någon månad kunde få slippa detta och göra något annat för pengarna istället – vad underbart. Men – vad skulle man göra för pengarna tro? Kanske köpa något onödigt – spara – resa – egentligen spelar det ingen roll – bara känslan att slippa.

Under en stor del av mitt liv har jag kånkat runt på massa extra kilon och ni kan aldrig gissa hur många måndagar jag har tänkt att jag ska starta banta och hur många måndagar jag verkligen – med full energi – börjat banta – för att sedan på tid tisdagen eller onsdagen har funnit en orsak till att sluta – för att sedan bestämma mig för att börja på måndag igen. Det var som om man bara kunde starta på en måndag. Hur idiotisk är inte den tanken?

Eller ta mitt kök och målningen som ska ske – det tog lång tid innan jag började spackla – trots att allt fanns hemma och att jag vet att när man väl sätter igång tar det inte lång tid. Men steget från tanke till handling är ibland mycket svårt och framförallt mycket långt. Men – nu är jag igång. Jag var på bröllop i lördags och sov över på hotellet och när jag väl kom hem igen satte jag igång – fylld av energi – och mitt mål nu är att det ska vara klart på söndag. Skönt! Sedan är det bara att gå och välja golv – vilket förstås är gjort i en handvändning – eller?

 

Nr 64 En liten semestertripp på höstkanten

Jag tog mig en liten semestertripp till solen efter en sommar med mycket arbete. Ja – inte ensam – min väninna Ingela var med. Den gick till den grekiska ön Kos. Jag längtade verkligen efter att ligga på stranden och lapa sol med ett och annat svalkande dopp – och så blev det. Lite böcker fanns också med i bagaget – och dessa läste jag – nåja – jag hoppade över en som inte föll mig i smaken – så jag fick låna en av min väninna då jag läst ut de andra.

Visst är det härligt att vakna tidigt – gå ut på balkongen med en kopp kaffe och bara njuta av soluppgången och fågelkvittret. Efter en stund går man in och tar på sig något lätt för att sedan gå ner och plocka till sig av det som faller en i smaken till frukost just den dagen. Efter att maten avnjutits kunna vi bara lämna disken och gå – ner mot stranden och det turkosa havet. Suck! Två stora ämnen diskuterades  varje dag. På förmiddagen var det – vad ska vi avnjuta för gott till lunch – och på eftermiddagen – vad ska vi äta för gott i kväll. Vi ville ju vara överens då vi alltid delar en portion mat. Ingen av oss vill ha så mycket och ingen av oss gillar att kasta mat. Det grekiska lokala vinet var oftast mycket gott till. Förstås pratade vi om mycket annat också – när vi inte lät boken tysta munnen. Skönt var det.

När vi skulle åka hem på kvällen efter en vecka och med bagaget fullt med smutstvätt – kom vi bara till flygplatsen. Där talade de om att det inte skulle gå något plan som var tänkt. Något hade hänt i Stockholm – och de visst inte när nästa plan skulle gå. Flinkt plockade jag upp min telefon och gick in på Arlanda avgångar – och det visade sig att det vara avgångar till många platser som var inställda. Nu inträdde lite väntans tider innan vi fick reda på hur de skulle göra med inkvartering till 220 personer som då stod där. Nåja – det var inte 220 rum men väl 85 rum som skulle till. Under den tid var det några personer med sura miner och tråkig röst som – minsann skulle kräva hela resans kostnad tillbaka. Hur tänkte de då? De hade ju haft sin vecka redan – troligen till full belåtenhet. En man sa att det minsann fanns lediga rum för det visste han – så det vara bara att åka och han skulle minsann ta en taxi dit. Tråkigt! Någon talade troligtvis om för honom att om han började drittla på egen hand kunde risken vara stor att han fick stå för kostnaderna själv. Med stor regelbundenhet kom resebyråns personal ut och informerade hur det gick – de arbetade hårt och var trevliga trots att de säkert hade en hög stress inombords – hela tiden med ett lugn. Efter kanske en lite dryg timma fick första omgången familjer med barn åka till ett nytt hotell. Och sinsom tid fick vi alla nya rum på nya hotell – lyxhotell. I sådana här situationer inträffar något annat också – människor man inte pratat med innan – börjar man prata otvunget och glatt med.

Ytterligare en gång fick vi byta hotell och det var dagen efter – vilket jag tyckte var helt ok då lyxhotellet var ett all inklusive och jättestort med en massa människor och lekande barn – ingen lugn och ro alltså.

Väl framkommen till det hotellet – även det i lyxformat – var det några ”gnälliga” damer som inte var nöjda alls. Då de var i min ålder eller däromkring borde det vara lugnt för dem att få några bonusdagar på semesterorten – men icke. Fast det de mest tydligen retade sig på var att resebyråns personal inte hade varit på hotellet dagen innan? Hur tänkte de då? Och vad skulle de gjort där? Hållit dem i handen? Förstås var de på kontoret och försökte lösa allt så bra som möjligt. På detta hotell fick vi stanna tills det kom ett plan och hämtade oss alla. Och då var det ännu fler för även de som skulle åkt hem kvällen efter oss hade blivit kvar – alltså dubbelt upp. Under denna vistelse ökade vår lilla grupp på två personer till 8 personer som ”hängde” ihop – blev vänner.

Till slut lyfte planet tidigt i morse – lördag – och nu står man här med en massa smutstvätt – brunbränd – lite förkyld – tämligen utvilad och med en massa jobb som blivit liggande och som tillkommit pga förseningen. Så efter några timmar hemma smet jag iväg till Gröna Lund och åkte lite karuseller med mina älskade barnbarn. Visst är livet härligt och fullt av överraskningar!!

Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 54 Jag jobbar som sjuksköterska i sommar

Det är mycket skriverier idag om vårdyrkena, om arbetsvillkoren och om betalningen. En del saker håller jag med om – andra inte. Jag håller med om att det är tungt många gånger. När jag har jobbat natt och slutar jag 07.30. Under förra natten hade jag fullt upp och hann knappt sitta ner förrän vid 5-tiden. Jag arbetar i en patrull och den natten var vi två sjuksköterskor på den kommunens alla äldreboenden, LSS och psykiatrin – gissningsvis ca 800 patienter. Ja – jag vet – det är massor och telefonen ringer hela tiden. Förstås har vi också varsin bil så vi kan åka ut till de olika ställena.

För inte så länge sedan – drygt ett år sedan tror jag – ändrades vår organisation från att bara gälla äldreboendena till att också gälla LSS och psykiatrin. Blev vi fler som arbetade? Nej då – samma personalstyrka. Nu sedan i våras tror jag är vi – vissa pass – tre sjuksköterskor i tjänst. Viss skillnad måste jag säga.

Vad händer då ute på ställena – boendena – jo – i sommar har man ”missat” att se till att man ge personalen den kompetens de behöver för att det ska fungera ordentligt t.ex vad gäller delegeringar på delning av dospåsar av läkemedel och att ge insulin. Suck! Och då hamnar jobbet på oss förstås.

Jag utbildade mig till sjuksköterska efter det att min man avled 1980. Egentligen var inte det mitt drömyrke – men det var ett ganska säkert arbete – tänkte jag. Jag sökte och kom in på Sophiahemmets sjuksköterskeskola – jag hade tur med andra ord – fast egentligen inte – jag sökte bara dit. De flesta av mina placeringar gjorde jag också där vilket gjorde att jag inte behövde stångas med en massa andra elever från olika yrkeskategorier – utan jag blev mycket väl omhändertagen. Yrket är ett hantverk vilket jag tror att många som läser till sjuksköterska inte riktigt har förstått. Det pratas mycket om forskning och annat fint – men – 95% av alla som utbildar sig hamnar på golvet och får göra hantverket.

Men – jag har världens bästa pensionsförsäkring – min utbildning – ett hantverk.