Nr 87 Arbetsförmedlingens vara eller icke vara

Denna helg har mitt ena barnbarn, Josefine, varit hos mig. Hon sover länge – och jag vaknar tidigt. Så – då passade jag på att läsa tidningarna – på nätet förstås – man är väl med sin tid.

Vad stod det då där  – på  ledarsidan? Ja bl a handlade det om Arbetsförmedlingens vara eller icke vara – intressant – för frågan är väl egentligen – vad gör de idag och till vilken nytta och till vilka resultat. Idag är det en offentlig institution som kostar enorma pengar – men den viktiga frågan är väl hur många personer de får ut i arbete – på riktigt – egentligen? Jag tror inte det är så många – de flesta hamnar i någon form av åtgärd – och åtgärder kostar pengar och ger inga skatteintäkter.

För ett antal år sedan – när man arbetade med jobbcoacher – tillhörde jag och ett gäng från NyföretagarCentrum de som fick i uppdrag att jobba med detta. Detta var en upphandling som vi var med i och som vi fick. Vi skulle arbeta ffa med de som ville starta företag. Vi jobbade stenhård med dessa personer – som var ganska många till antalet. När man sedan gick in och skulle ta bort detta pga av att några idioter missbrukade detta och fuskade – drog man bort alla upphandlade organisationer  och företag – alltså – kollektiv bestraffning – istället för att kicka de som faktiskt fuskat. Till råga på allt kunde vi – med statistik och uppföljning – visa på att drygt 60% av de som gått till oss – faktiskt fått jobb eller starta företag. Några hade gått till utbildning. Vår statistik visade att vårt arbete var mycket bättre än det Arbetsförmedlingen själva gjort – alltså – ett privat alternativ.

Det har också i omgångar diskuterats i tidningarna om arbete för lågutbildade personer – jag kommer inte ihåg vad man kallade dessa jobb – men – med tanke på att det är så många idag som kommer till Sverige utan utbildning och språk skulle det vara ett perfekt sätt att komma ut i arbetsmarknaden och börja tjäna egna pengar istället för att vara bidragsberoende. Men – då lägger LO och Socialdemokraterna in sitt veto och menar att det skulle sänka allas löner – hur tänkte man då? Är det inte bättre att så många som möjligt arbetar för sin försörjning istället för att kosta massa bidrag. Det skulle också göra att många fler personer skulle lära sig svenska – lära känna nya människor – integreras i samhället – kanske t.o.m lära sig ett yrke. Alla skull vinna på det och kanske skulle det också ge mindre invandrarfientlighet – och det är det nog den största vinsten av allt.

Så kommer jag då till Arbetsförmedlingens vara eller icke vara. Behövs de? Finns det något bra alternativ? Ja och ja – tänker jag. Men kanske i en annan form och organiserat på annat sätt. De kanske också ska byta namn – för idag förmedlar de inte så många jobb – vilket de gjorde när jag var ung. Kanske Åtgärdsbyrån?

Och kanske skall någon annan bedöma om personen skall i åtgärder eller till anställning eller till företagande eller till något annat så de hamnar mer rätt från början.

 

 

Nr 85 HJÄLP – Nyföretagandet sjunker

Nyföretagandet i  Sverige minska ordentligt och man kan undra varför?Jag har funnits i denna världen sedan precis i början av 2000-talet som bl a rådgivare och jag har varit företagare ännu längre. Och trots att jag numera är pensionist – arbetar jag fortfarande i mina företag och kommer så att göra ytterligare ett tag. Och – som sagt – många av oss företagare går inte i pension när vi fyller 65  – vi jobbar på så länge det är roligt och så länge vi orkar – vi håller Sverige rullande!

Vad är det då som gör att nyföretagandet faller? För vi inom NyföretagarCentrum erbjuder alla – jag menar ALLA – oavsett ålder, kön och ursprung – kostnadsfri rådgivning, stöd, seminarier och mentorprogram. Vi behärskar ett flertal språk om man tittar på alla kontoren – så det ska inte vara något problem. Detta kan alla nyttja upp till tre år efter att man startat sitt företag – så vi försöker verkligen ge alla allt stöd i världen.

NyföretagarCentrum är en ideell organisation och nästan samtliga som arbetar med detta är företagare och gör detta som uppdrag. Jag säger nästan för det finns ett fåtal anställda. Ni undrar då säker – vem betalar er? – Jo –  det för samarbetspartnerna i kommunen – alltså andra företagare och till liten del kommunen. Vårt mål är att få många framgångsrika företagare – för det behöver Sverige.

Är det så att vår regering hela tiden vill ”straffa” alla företagare för att de är just företagare – och de skall straffas på olika sätt – höjda skatter – borttagande av vinster – och mer byråkrati.  Är presumtiva företagare oroliga för vad som ska hända efter valet – vem vinner – blir det helt förbjudet med vissa sorters företag? Ja – man kan ju undra över detta.

Finns det ett avund hos våra styrande? För trots att man inte vill att företagare ska göra vinster så kan vi bara titta på andra höjdare inom politiken som avgått och som nu tjänar storkovan på föreläsningar och på gods och herresäten.

I Sverige – och i hela världen behöver vi människor som vågar starta och satsa på företag. I många fall – dock inte alla – betyder det arbetstillfällen för andra personer – och det behövs. Många av företagarna anställer personer som kanske inte annars hade fått arbete eftersom det då finns ofta hjälp att få för kostnaderna – vilket är till stor nytta även för företagaren – framför allt om det är ett litet – nystartat företag. Även om de inte anställer – lämnar de en tom plats åt någon annan – eller lämnar arbetslöshetsstatistiken – vilket är superbra.

Så – kära styrande – gör om reglerna lite – tänk nytt – tänk framåt – tänk en blomstrande arbetsmarknad.

Nr 79 Premiär och revy i Trosa

Jag har två söner varav den enas stora hobby och intresse är att hålla på med revy – och han driver Trosarevyn sedan ett antal år tillbaka. I lördags var det premiär! Förstås var jag där – inte bara för att se revyn – men jag är också ansvarig för att allt ska fungera utanför scenen – alltså i garderob och café. Nu  är jag inte överallt själv utan den som verkligen får ansvara för cafét är min minsta syster och så engagerar vi lite kompisar som ställer upp och arbetar ideellt vid de olika föreställningarna. om betalt får de se revyn – och lite fika förstås. Det fick fantastiska recensioner och det var slutsålt – himla kul!

En revy skapar inte sig själv – förstås – utan det är många timmars arbete för hela ensemblen och de börjar redan efter finalen av revyn man kört för att leta ämnen inför kommande revy – så alltså – ett års arbete – nåja inte på heltid – men många timmar är det – ideellt förstås – för det blir inte några pengar över när allt är betalt – men det är himla kul. De som arbetar med revyn är i alla åldrar – i Trosarevyn är den yngsta 11 år och är bakom scenen och den äldsta 70 – primadonnan på scen. Jag tror att alla revyer skulle uppskatta uppslag och inslag på olika saker som hänt i byn eller i  världen – så har ni något – skänk det till er revy – kanske kommer det med i kommande uppsättning och då får ni ert namn i programbladet. Fast det kanske är så att ni vill hjälpa revyn på annat sätt – fråga vad de behöver hjälp med vet ja – ni får troligen inget betalt – men himla trevligt under tiden.

Naturligtvis slogs jag ner av ett stort virus – lagom till premiären – så några Alvedon har varit min räddning – och är det fortfarande troligen några dagar till. Vi har ju föreställningar några helger till och den stora finalen är den 10/2 – och förstås – de blir bara bättre och bättre (det finns lite biljetter kvar)

Över hela landet – nästan – spelas det revyer – av massor av människor som i de flesta fallen gör det ideellt. Det finns förstås några som är proffs – men de flesta inte – och det är något att tänka på när ni går och tittar. Man arbetar med revy för att dels roar det en massa människor och sedan är man själv mycket road av att bjuda på sig själv – ett jättegäng av amatörer – och det är viktigt att komma ihåg. Så glöm nu inte att ge alla fantastiska applåder (och gärna lite blommor förstås) för de gör en fantastisk insats – för att roa oss alla.

Nr 69 Tillval på bilar och lite annat

Har ni tänkt på hur många fina bilar det rullar på våra gator. De är högglanspolerade, fina märken och kostar förmodligen många, många pengar. Kanske är det så att det är banken som äger de flesta och förarna står i stora skulder till dem eller andra – kanske är det så att det faktiskt är många av dessa fina bilar som betalats kontant – jag vet inte – men många fina bilar är det.

Jag tog mitt körkort 1970 och gissa om jag var glad. Jag fick lära sig massor om hur bilen fungerade och om alla de regler som gäller i trafiken. Det var övningskörning och massa teorier att göra – köra och lära innan man blev godkänd. En del körde vid uppkörning och fick göra om den och en del klarade sig – vilket jag gjorde och som jag var mycket tacksam för. Min lärare på körskolan var hård – men noga och jag lärde mig mycket av honom under de timmar vi var ute och körde.

Det jag mycket funderar över är hur det ser ut idag – och kanske har även ni funderat över detta när ni är ute i trafiken. För det som händer kan få – i alla fall mig – att bli irriterad – och det är inte bra när man kör. Vad är det då jag retar mig på och som jag ser när jag är ute? Jo – massor av mycket fina bilar – har tydligen körriktningsvisaren som tillval – och då bilen var mycket dyr – hade de inte råd att köpa till denna – eller? På de gamla bilarna ingick detta i köpet vad jag vet. Massor av bilar parkerar – utanför en redan parkerad bil – och går därifrån för att säker göra något viktigt arbete – vad vet jag. Det är som om de ägde gatan. Droppen var när jag kom på en mycket smal  gata i Södertälje och det stod en dubbelparkerad bil som blockerade hela gatan – och hör och häpna – ägaren satt i frisörstolen bredvid och klippte sig – hur dum får man vara? Tror ni han kom ut direkt – inte då – jag fick allt vänta tills han var klar.

För att fortsätta på temat bilar så finns det något annat som jag har stora funderingar över och det är alla handikapptillstånd där det är uppenbart att vederbörande inte är handikappad – men som nyttjar dessa platser. Frågan blir ju – hur i hela friden lyckades de få ett handikapptillstånd?  Eller ännu värre – de som parkerar på en plats för handikappade – fast de inte har det behovet. Suck! De som verkligen behöver platserna få åka någon annanstans – det är bedrövligt. De borde tänka på att en dag kanske de själva eller någon nära anhörig skulle behöva platsen – och då finns den inte ledig.

Nu är det ut i solen som gäller för mig och köpa färg till köket!

Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 60 Jaha – och vad ska man skriva om idag då?

Inte lätt måste jag säga! Jag älskar att skriva men ibland är hjärnan tom. Vad står det i tidningen tro? Jo – nu vill man ha bort Anna K B från Moderaterna för hon syns inte tillräckligt mycket – eller nå´t. Måste ju säga att Reinfeldt/Borg var super och jag saknar dem i politiken. Samtidigt visar sig att Socialdemokraterna har vetat om att man sjabblat med den sekretessbelagda informationen om många personer och strategiska saker i vårt land inom Transportstyrelen och att man visste om de redan 2015 – suck – utan att göra något åt det. Hur tänkte de då – eller tänkte de över huvud taget? Jag har varit sjuksköterska sedan hedenhös tillbaka och jag har fått skriva på sekretesspapper angående mitt jobb, journaler och mina patienter. Om jag skulle bryta den sekretessen – vad tror ni skulle hända då? Jo – kicken på grått papper, massa böter till organisationen och pengar till de personer jag brutit sekretessen emot och – troligen blivit av med min legitimation. Olika regler gäller tydligen beroende på vilka som gör fel! Var det inte  – lika inför lagen – som gäller?

Vad står det mer om då? Jo – Bert Karlsson – som försöker hjälpa studenter med boende i  Skara med hjälp av villavagnar – och han får avslag! Hur tänker man då? I alla studentstäder saknas det bostäder för tillresande studeranden. De bor på soffor hos varandra eller hyr i andra hand för dyra pengar. Så kommer Bert och vill hjälpa till – hur tänker man då egentligen – när man säger – nej tack? Klart han borde få fixa sina villavagnar till studenterna i Skara och i andra städer. Kommunen borde vara glad! Är det avundsjuka tro? Åh – varför kom inte vi på det????? Förstås står det en massa annat också om olika saker – många mycket tråkiga och hemska saker. Andra lite knäppa som man undrar – vilka är intresserade?

Lite annat. Jag håller på att fixa lite i min lägenhet och framför allt i köket. Så igår köpte jag en ny spis, hade el-mannen här då jag måste dra nya ledningar för 3-fas till spisen. När jag ändå var i affären och handlade spisen blev det en ny mixer också då min gamla lagt av. Den ser bra ut och har många delar – så jag ska läsa på i instruktionen för att förstå alla delar och testa den i morgon. Om några veckor kommer mina nya bänkskivor och den nya diskhon – snyggt. Suck – det blir till att jobba av bara den i höst för att betala allt detta – men bra blir det! Lovar! I gårkväll kommer också mina nya fina stolar som jag köpt på IKEA. De skulle komma någon gång mellan fem och nio på kvällen – men ringde redan kl 16.30. Nya klädda stolar kommer att kräva nya gardiner – förstås – men det tar jag en annan dag – när jag tänkt efter lite vad jag ska ha.

Kräfttid är det också – och jag älskar dessa små varelser. Skulle kunna äta det varje dag under denna tid. Min väninna kom hit för att avnjuta detta med mig. Vi var och handlade och det låg olika sorter i frysen. Vi tog varsin sort och ska pröva dem olika kvällar. Vi skulle ha prövat hennes köp i går – men – mina stolars ankomst gjorde så att det blir mina kräftor först. De var fina i färgen, smakade mycket gott – men var mycket små. Nästa vecka ska vi ta den andra modellen.

 

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 53 Att bo i Stockholms innerstad

Jag bor i en minimal liten lägenhet på Södermalm och önskar att jag hade en något lite större lägenhet. Jag menar inte är mycket större – utan kanske bara 5-10m2 mer än vad jag har nu. Min är 37m2 och jag har ingen balkong – vilket jag längtar efter. Hur gör man när man inte har mer pengar att lägga in i boendet? Det finns en maxgräns på vad man får låna i banken och den räknas fram på den totala årsinkomsten i familjen x 5. Som singel blir det bara min årsinkomst x 5. Priset i Stockholm ligger på ca 100 000 kr per m2 – astronomisk summa.

Jag står i bostadskön för att få hyra en bostad – men – jag har bara stått där i ca 7 år och det räcker inte om man vill bo i Stockholm innanför tullarna – och det vill jag. Och – jag vill inte hyra i andra hand utan ha ett förstahandskontrakt förstås.

Hur ser så mina alternativ ut? Jag har en bostadsrätt och står i kö för hyresrätt. Jag är skötsam och arbetar så det borde ju gå att ordna på något sätt. Eller? Förstås kan jag vänta tills jag vinner på lotto eller postkodslotteriet eller något annat lotteri – för det räknar jag ju med att göra – någon gång.

Ett är ju förstås att vara nöjd med den lägenhet jag har – men ….. den är liten! Det bästa med den var att jag dels kom innanför tullarna och dels fick göra en ordentlig rensning bland alla saker jag samlat på mig genom åren.

Ett annat är ju förstås att flytta utanför tullarna – vilket inte är ett alternativ som det nu ser ut – just nu i alla fall. Kanske i så fall till precis utanför som Gullmarsplan t ex. eller något annat område på samma avstånd från någon av tullarna.

Läste i Södermalmsnytt om en familj som sålt sin lägenhet eller om det var villa och flyttat ut till en campingvagn för åretruntboende. De minskade sin boendekostnad ordentligt då månadsavgiften där de bor nu ligger på mellan 2 – 4 000 kr. Snacka om att flytta till ett minimalistiskt boende. Två vuxna och två barn – och de trivdes alldeles utmärkt och har ingen tanke på att flytta till ett vanligt boende igen – och – de minskade boendekostnaden ordentligt. Vinsten är ju att man får loss alla pengar som ligger i boendet och man behöver ingen sommarvistelse för det har man utanför dörren eller balkong då man bara öppnar dörren för att komma ut. Men det är klart – det måste ju vara ett område där det bor många i husvagnar / villavagnar så man har grannar – annars skulle det vara för läskigt som samhället ser ut idag.

Fast om man tänker en bit till och tänker sig att flytta ut i en husvagn – och samtidigt hyra ut sitt boende i stan – kan man ju tjäna pengar som man skulle kunna lägga in i ett lite större boende i stan. Hm – måste kanske fundera vidare på detta.

Så – känner ni någon som äger en fastighet i Stockholm  innanför tullarna – och som vill hyra ut till en skötsam kvinna som mig – så hör av er!

 

Nr 47 Hur kommunicerar vi egentligen?

Visst är det härligt med kommunikation – men – det är ju inte som förr. Jag säger inte att allt var bättre förr – bara annorlunda. Förr pratade vi med varandra – oftast när vi träffades eller om vi ringde i våra fasta telefoner. Idag – har vi ofta en kommunikation via sms eller via datorn. Den mänskliga kontakten har blivit minimal – och – så mycket vi missar med det – det är inte klokt.

Vad är då kommunikation? Jo – det består till 55% av kroppsspråk – alltså gester och ögonkontakt, 38% av hur vi pratar alltså exempelvis tonfall och bara 7% av orden/innehållet. Alltså – det betyder att när vi bara kommunicerar via sms eller via mail missar vi massor av vad som egentligen sägs. Eller hur? Det är som om vi har blivit en slags robotar utan känslor och mänskliga rörelser i vår kommunikation – trist!

Eller när man går på lokal och ser personer runt omkring som uppenbarligen går ut tillsammans – sitta och fippla med sina telefoner. Eller när man ser en förälder vara ute med sitt barn men inte bry sig så mycket om barnet som de verkar bry sig om telefonen. Inte ok!

Ett annat problem är när jag tar kontakt med ett större företag eller en myndighet eller ett försäkringsbolag – eller vad som helst egentligen – är det nästan lögn att få prata med samma person vid samtal nummer två utan det är någon annan man får prata med. Varför är det så? Om jag vet namnet på den jag pratade med sist – varför kan jag inte få prata i mitt ärende med samma person igen. Hur svårt kan det vara? Vad mycket enklare det skulle blir och vad pengar företaget/organisationen skulle spara utifrån tidsperspektivet då jag som kund inte skulle behöva dra hela min historien flera gånger och personerna i andra ändan inte behöva lyssna på något som någon annan redan hört. Hur svårt kan det vara att en och samma person tar hand om mina ärenden? Tror det kallas för att öka kundnöjdheten och vara ett kundfokuserat företag och inte ett personalfokuserat företag.

På banken är det oftast också så numera – där har jag tidigare protesterat och jobbat på att få träffa samma person varje gång och under många år fungerade det alldeles utmärkt – men helt plötsligt har man i bankvärlden verkligen avgränsat varje tjänstemans område till ett minimum – alltså tvingat mig – kunden – att prata med flera personer om saker som alla gäller mig. Det  betyder att jag måste rapa om samma saker för flera – suck – hur trött blir man inte – för att inte tala om hur respektlöst är det inte mot mig – kunden. Man blir en nobody – ett ärende – och inte en person/människa – och det vill inte jag vara.

Det är som om alla de som arbetar på de olika ställena tror att jobbet är till för dem – alltså att de, som anställda, är viktigare än kunden – kunden, som gör att de faktiskt har ett jobb och får lön. Man kan se samma tendens inom väldigt många yrken och jobb. Är de anställda viktigare än kunden, patienten, klienten eller vad vi nu kallar det för? För vems skull är vi på jobbet – egentligen? För det kan väl ändå inte vara så att anställda tror att jobbet är till för dem – bara?

Problemet är att vi – på andra sidan ”disken” – är i händerna på de bakom ”disken” då detta har utvecklats under många år och vi – framför ”disken” – har blivit vana, fostrade i att det ska vara på detta vis. Vi har inget val som kund! Som småföretagare sedan många år har jag mycket liten förståelse för detta – för i min värld är kunden viktigast – för fanns inte kunden – fick jag lägga ner mitt företag.

Nr 45 Skansholmens Sjökrog & Brännvinsbränneri samt Bistro

Igår var vi på besök på Skansholmens Sjökrog & Brännvinsbränneri samt Bistro på Mörkö. Stället har nu tre nya ägare, Arja, Jonny och Lars och de har inte ägt stället så länga – tror det bara är några veckor – men de har verkligen jobbat på att förnya och snygga till stället – men förstås – så har de en bit kvar innan de är klara med vad de vill uppnå. Vid övertagandet fick de ta över allt inklusive personalen. Fortsätter de på inslagen väg kommer stället att bli perfekt.

Själva småbåtshamnen hade många fina båtar när vi var där som vi kunde gå runt och titta på. Längs med hela kajen från receptionen och framåt finns det en plantering som en gång i tiden säkert var fin – och kommer att lysa upp kajen igen om de planterar enkla växter där i fina färger. Enkelt och snabbt att göra egentligen och skulle förhöja det man ser när man kommer in sjövägen mot bryggan. Vara välkomnande.

Där finns en lekplats med en uppdragen båt att leka i och en minigolfbana – allt för att barnen ska kunna leka av sig allt som lagras i kroppen när de är på en liten båt. Perfekt. Det var en hel del barn där när vi gick förbi så behovet finns.

På stället finns det egentligen fyra ställen man kan sitta på och njuta av det fina vädret och äta något eller bara ta en drink – vilket vi gjorde i går – vi både åt och drack lite.
– Ställe 1 är egentligen den lilla bar som finns utanför affären. Enkelt och rent. Ni vet – lite sittplatser utanför en kiosk som man kan sitta vid och ta en glass – eller ett glas vin – i väntan på färjan. Ja – kiosken har utskänkningstillstånd.
– Ställe 2 är nog Bistron som ligger uppe i backen och som inte syns från vägen eller från kajen. Den är som en snabbmatsrestaurang med bra priser och enkel miljö. Det är där de har musikunderhållningen när dessa går av stapel. Vi kom med bussen och färjan och då bussarna inte går så ofta – bara två gånger på kvällen – så hann vi inte sitta och lyssna på musiken den kvällen då vi också skulle hem. Man kan dock boka en liten stuga i förväg om man vill vara kvar.
– Ställe 3 är restaurangen ovanför bryggan. Snyggt och klassiskt med dukar på borden. Som sagt – en restaurang.
– Ställe 4 är bryggan. Där slog vi oss ner och började med att ta en drink – Mojito – tyvärr var inte den deras starkaste kort – så det blir att öva för att få till den. Man kan dels sitta vid vanliga bord – eller barbord – eller i soffor som har så lång sits så det är svårt för korta personer som mig att sitta vid om man samtidigt vill ha lite ryggstöd. Några fåtöljer fanns det också och efter lite flyttande runt hamnade vi i dessa till slut. Vi beställde också in mat. En förrätt och en huvudrätt och vi delade på dessa. Huvudrätten – strömming och potatismos – var supergod. Förrätten var sådär. Vinet vi tog till var perfekt. Prisläget här var restaurangpriser – de vi är vana vid från Stockholm.

De håller också på att bygga en ”gräddhylla” och det ska bli spännande att se hur den blir. Det skulle också vara kul om de kunde få till ”bryggdans” någonstans – så de vuxna fik röra på sig lite efter ett antal timmar på en trång båt.

Det de erbjuder är egentligen något för varje plånbok – mindre plånbok – bistron – större plånbok – restaurangen eller bryggan.

Inom området finns det också en camping och stugor att hyra. Stugorna har namn som har med sprit att göra, gin, vodka, finkel mm. Och det hänger förstås ihop med att det finns ett bränneri där också – om än i malpåse just nu. På campingen såg det ut som om det bara är husvagnar där – långliggare – för många av dem var inbyggda med staket mm. Alltså inte så mycket plats för korttidsliggare vad vi kunde se – men det finns säkert plats någonstans om man vill och om man pratar med ägarna.

Stället är ett perfekt ställe även om man inte kommer med båt. Om de nu ”bara” kan komma överens med SL om att få lite fler bussturer dit – åtminstone en till som ligger mellan de två turerna på kvällen vore det mycket enklare för oss som åker kommunalt.

Ett stort lycka till Arja, Jonny och Lars!