Nr 87 Arbetsförmedlingens vara eller icke vara

Denna helg har mitt ena barnbarn, Josefine, varit hos mig. Hon sover länge – och jag vaknar tidigt. Så – då passade jag på att läsa tidningarna – på nätet förstås – man är väl med sin tid.

Vad stod det då där  – på  ledarsidan? Ja bl a handlade det om Arbetsförmedlingens vara eller icke vara – intressant – för frågan är väl egentligen – vad gör de idag och till vilken nytta och till vilka resultat. Idag är det en offentlig institution som kostar enorma pengar – men den viktiga frågan är väl hur många personer de får ut i arbete – på riktigt – egentligen? Jag tror inte det är så många – de flesta hamnar i någon form av åtgärd – och åtgärder kostar pengar och ger inga skatteintäkter.

För ett antal år sedan – när man arbetade med jobbcoacher – tillhörde jag och ett gäng från NyföretagarCentrum de som fick i uppdrag att jobba med detta. Detta var en upphandling som vi var med i och som vi fick. Vi skulle arbeta ffa med de som ville starta företag. Vi jobbade stenhård med dessa personer – som var ganska många till antalet. När man sedan gick in och skulle ta bort detta pga av att några idioter missbrukade detta och fuskade – drog man bort alla upphandlade organisationer  och företag – alltså – kollektiv bestraffning – istället för att kicka de som faktiskt fuskat. Till råga på allt kunde vi – med statistik och uppföljning – visa på att drygt 60% av de som gått till oss – faktiskt fått jobb eller starta företag. Några hade gått till utbildning. Vår statistik visade att vårt arbete var mycket bättre än det Arbetsförmedlingen själva gjort – alltså – ett privat alternativ.

Det har också i omgångar diskuterats i tidningarna om arbete för lågutbildade personer – jag kommer inte ihåg vad man kallade dessa jobb – men – med tanke på att det är så många idag som kommer till Sverige utan utbildning och språk skulle det vara ett perfekt sätt att komma ut i arbetsmarknaden och börja tjäna egna pengar istället för att vara bidragsberoende. Men – då lägger LO och Socialdemokraterna in sitt veto och menar att det skulle sänka allas löner – hur tänkte man då? Är det inte bättre att så många som möjligt arbetar för sin försörjning istället för att kosta massa bidrag. Det skulle också göra att många fler personer skulle lära sig svenska – lära känna nya människor – integreras i samhället – kanske t.o.m lära sig ett yrke. Alla skull vinna på det och kanske skulle det också ge mindre invandrarfientlighet – och det är det nog den största vinsten av allt.

Så kommer jag då till Arbetsförmedlingens vara eller icke vara. Behövs de? Finns det något bra alternativ? Ja och ja – tänker jag. Men kanske i en annan form och organiserat på annat sätt. De kanske också ska byta namn – för idag förmedlar de inte så många jobb – vilket de gjorde när jag var ung. Kanske Åtgärdsbyrån?

Och kanske skall någon annan bedöma om personen skall i åtgärder eller till anställning eller till företagande eller till något annat så de hamnar mer rätt från början.

 

 

Nr 85 HJÄLP – Nyföretagandet sjunker

Nyföretagandet i  Sverige minska ordentligt och man kan undra varför?Jag har funnits i denna världen sedan precis i början av 2000-talet som bl a rådgivare och jag har varit företagare ännu längre. Och trots att jag numera är pensionist – arbetar jag fortfarande i mina företag och kommer så att göra ytterligare ett tag. Och – som sagt – många av oss företagare går inte i pension när vi fyller 65  – vi jobbar på så länge det är roligt och så länge vi orkar – vi håller Sverige rullande!

Vad är det då som gör att nyföretagandet faller? För vi inom NyföretagarCentrum erbjuder alla – jag menar ALLA – oavsett ålder, kön och ursprung – kostnadsfri rådgivning, stöd, seminarier och mentorprogram. Vi behärskar ett flertal språk om man tittar på alla kontoren – så det ska inte vara något problem. Detta kan alla nyttja upp till tre år efter att man startat sitt företag – så vi försöker verkligen ge alla allt stöd i världen.

NyföretagarCentrum är en ideell organisation och nästan samtliga som arbetar med detta är företagare och gör detta som uppdrag. Jag säger nästan för det finns ett fåtal anställda. Ni undrar då säker – vem betalar er? – Jo –  det för samarbetspartnerna i kommunen – alltså andra företagare och till liten del kommunen. Vårt mål är att få många framgångsrika företagare – för det behöver Sverige.

Är det så att vår regering hela tiden vill ”straffa” alla företagare för att de är just företagare – och de skall straffas på olika sätt – höjda skatter – borttagande av vinster – och mer byråkrati.  Är presumtiva företagare oroliga för vad som ska hända efter valet – vem vinner – blir det helt förbjudet med vissa sorters företag? Ja – man kan ju undra över detta.

Finns det ett avund hos våra styrande? För trots att man inte vill att företagare ska göra vinster så kan vi bara titta på andra höjdare inom politiken som avgått och som nu tjänar storkovan på föreläsningar och på gods och herresäten.

I Sverige – och i hela världen behöver vi människor som vågar starta och satsa på företag. I många fall – dock inte alla – betyder det arbetstillfällen för andra personer – och det behövs. Många av företagarna anställer personer som kanske inte annars hade fått arbete eftersom det då finns ofta hjälp att få för kostnaderna – vilket är till stor nytta även för företagaren – framför allt om det är ett litet – nystartat företag. Även om de inte anställer – lämnar de en tom plats åt någon annan – eller lämnar arbetslöshetsstatistiken – vilket är superbra.

Så – kära styrande – gör om reglerna lite – tänk nytt – tänk framåt – tänk en blomstrande arbetsmarknad.

Nr 25 Hemtjänsten och rasism

Jag är sjuksköterska och har under alla år som företagare även arbetat som det periodvis och ofta på somrarna. Det är ju världens bästa pensionsförsäkring – så jag är rädd om den kunskapen. När jag arbetar som sjuksköterska gör jag numera det oftast i kvälls- och nattpatrullen. Vi är tre sjuksköterskor i tjänst på samtliga äldreboenden i kommunen. Många av omvårdnadspersonalen är mycket duktiga och har inga problem med språket – men – det finns tyvärr alldeles för många som har bristfälliga, t.o.m mycket bristfälliga, kunskaper i svenska, vilket är ett problem både för oss och för de gamla.

Alltid när – i alla fall kommunerna – söker omvårdnadspersonal – står det alltid i annonserna att man skall behärska det svenska språket till tal och skrift. Naturligtvis skall det vara så då vår lagstiftning säger att man ska kunna läsa vad genomförandeplanen säger, man ska ha koll på lagstiftningen och  – man ska kunna dokumentera. Inget konstigt alls tycker vi/jag. Men – där fegar arbetsgivarna ut och man vågar inte hålla sig till det som står i annonsen utan anställer de som inte har dessa kunskaper.

I många kommuner har man startat avdelningar som har inriktning på finska- och arabiska språket. Det betyder att de som flyttar in har dessa språk som modersmål – och personalen pratar språken. Varför kan man fråga sig? Inget konstigt alls – när människor blir gamla och lite dementa tappar de allt vad språk heter – förutom sitt modersmål. Vi tycker alla att det är mycket bra för när jag kommer till en sådan avdelning – vet jag att det finns omvårdnadspersonal som kan översätta/tolka  mitt budskap till patienten och att personalen förstår vad jag vill att de ska göra.

Denna vecka har det varit en hel del skriverier angående att svenska åldringar vill ha svensk personal??? Och man har tyckt att det är rasistiskt? Vad är skillnaden? Vi ordnar så att äldre finländare och araber får personal som talar deras språk och det är ok – men – det är inte ok att svenskar vill ha en som talar svenska??? Hur tänker ni nu???

Hur vill ni själva ha det när ni blir gamla och ska ha hjälp av hemtjänsten? ja, jag kan bara prata för mig själv – och jag vet vad jag vill ha. Jag bryr mig inte om vilken hudfärg folk som ska hjälpa mig har men – personerna som ska komma hem till mig skall faktiskt kunna prata med mig så jag förstår vad de säger och att de förstår vad jag säger. Inget konstigt alls tycker jag. Jag vill också att de respekterar min kultur och min religion så att jag får fira våra högtider på det sätt som jag är van vid – förstås. Vilket betyder att de som kommer måste kunna hantera detta även om det går emot deras egna övertygelser. Eller – vad tycker ni?

 

Nr 14 NyföretagarCentrum och våra skattepengar

Jag har under ganska många år – 15 år faktiskt – arbetat med och för NyföretagarCentrum. I början satt jag i en styrelse, sedan blev jag rådgivare för att sedan 2010 bli verksamhetsansvarig för ett NyföretagarCentrum. Jag klev av ansvaret nu i april och har återgått till att vara rådgivare.

Hela organisationen är uppbyggd på i huvudsak två grundteser. Det ena är att alla vi som arbetar med detta är företagare själva, vilket gör att vi faktiskt vet vad vi talar om  – ”been there – done that”. Vilket skapar förtroende mellan oss och våra klienter. Så – detta är ett uppdrag bland andra uppdrag vi som företagare har.  Det andra är att, de flesta av de ca 100 kontor som finns, drivs som ideella organisationer och att klienterna kommer kostnadsfritt till oss. Vi har funnits i ca 35 år och täcker idag drygt 200 kommuner – en fantastisk organisation med andra ord. Vi har ett huvudkontor – eller vad man ska kalla det – för det är så att alla 100 kontoren är fristående kontor med egen styrelse och egen budget. Vår huvudkontors huvuduppgift är att lobba mot beslutsfattare, se till att kvaliteten hålls högt, följa upp och utveckla vår verksamhet – de håller oss i strama tyglar – med den ära.

I oktober 2008 gav Näringsdepartementet ett uppdrag till FBA, Folke Bernadotteakademin, en myndighet som ska arbeta med fred, säkerhet och utveckling, i uppdrag att utreda den ”Statliga finansieringen av företags-rådgivning”. I slutet av januari 2009 presenterade man den färdiga utredningen – och den har jag roat med mig att läsa idag, onsdag, en liten utredning på 100 sidor. Ibland går det mycket snabbt att göra utredningar  eller hur? Förstås, fick vi den presenterad för oss i korta drag något/några år efter att den blivit klar. Men då hade jag fullt upp med arbete och hann inte med att läsa den. Visst har jag många gånger funderat övar vad som sas i utredningen – och – undrat – hur tänker de nu?

I utredningen har man tittat på följande organisationer, Almi, IFC (en del av Almi), NyföretagarCentrum, Coompanion, Innovationsbron, CONNECT, Nutek (nuvarande Tillväxverket), IUC, Inkubatorer/Teknikparker, Drivhus (numera nedlagt), Resurscentra, EEN Enterprise Europe Network, Kommunala näringslivskontor samt Exportrådet. Kom ihåg att detta var för nästan 10 år sedan – men likväl – fortfarande aktuellt även om en del av dessa inte finns längre av olika orsaker – eller bytt namn.

Vad kom man nu fram till – jo att staten betalade ut drygt 500 miljoner kronor per år till dessa organisationer, utan att fundera över vilka som levererade mest och vad de gör. Av dessa var det ca 200 miljoner kronor som gick till att få befintliga företag att växa och utvecklas. Resterande, 300 miljoner, var till organisationer som gör det vi gör – hjälper människor att starta och påbörja sitt företagarliv. Av dessa alla många miljoner fick NyföretagarCentrum 2 (två) miljoner kronor. Nej – det är ingen felskrivning – och vi levererade ca 14 000 nya företag per år från hela vår organisation – och – vår statistik är fantastisk, mindre än 1% går i konkurs och mellan 83-89% av företagen lever mer än 3 år.  Om man tittar på antal organisationer som fick dela på resten av pengarna skulle man ju nu kunna anta, med tanke på alla pengar de får, att dessa levererade HUR MÅNGA nya företag som helst – men så var inte fallet – förstås. Dessa levererade, tillsammans, 16 280 nya företag. Ok – låt oss göra lite matematik nu. Staten betalade oss 143 kr per företagsstart och de betalade de övriga organisationerna 18 305 kronor per start. Rättvist? Nej. Varför? Vet inte, men min vilda gissning är att vi är – en ideell organisation med en massa företagare som inte är i händerna på Näringsdepartementet, alltså – inte går i deras ledband. Men – vi gör ett jäkla bra jobb!!! Och vi lägger ner en massa timmar, utan att få betalt, för att få fram pengar till att driva dessa olika kontor/organisationer. Nåja – vi får fakturera lite och tämligen små summor – och inte alls i  proportion med vad vi gör.  Knappast någon skulle göra som anställd utan att få lön för det. De två miljoner vi då fick till NyföretagarCentrum går till NyföretagarCentrum Sverige, alltså vårt huvudkontor, då de arbetar med att ta fram kvalitetspolicy, se till att alla vi som arbetar med detta har kompetens nog, följer upp och utvärderar samt lobbar mot beslutsfattarna. De gör en massa bra jobb för dessa pengar.

Problemet är att vi ute i landet inte har en grundfinansiering utan får leva på det som vi kan förhandla oss fram till hos kommunerna och med privata företag i kommunerna vi verkar. Pengarna vi idag får från kommunerna ligger på mellan 1-3 kronor per innevånare. Alltså – inga jättesummor. Resten av budgetarna kommer från privata företag och banker.

Vad skulle samma utredning visa idag? Tja – jag vet inte men jag tror inte att det skiljer så mycket. Har NyföretagarCentrum fått mer av statens kaka? Nix – det blev en minskning för något år sedan. De andra då – hur mycket får de idag? Jag vet faktiskt inte – kanske fick de också en minskning – eller inte. Men – vi levererar som vanligt en massa småföretagare som lever länge – och vi fortsätter – oförtrutet – att göra ett himla bra jobb!

Jag har fått flera utredningar och uppföljningar som jag tänkte roa mig med att läsa – sedan – så kanske det kommer mer i hur staten använder våra pengar eller hur man ser på småföretagare.

Nr 8 Ekonomi och pension

1957 hade man i Sverige folkomröstning om pension eller inte. Men – man hade redan 1913 beslutat om att införa allmän pensionsförsäkring. Folkpensionen infördes 1948 och var en del av socialförsäkringen och man kunde få den från det året man fyllde 67. Någonstans på vägen ändrade man åldern till 65 år och reglerna.

Medellivslängden för kvinnor är 84 år och för män 80,4 år i dagsläget. På 50-talet vad det andra siffror förstås men jag kan anta att medellivslängden säkert var ca 10 år mindre när allmänna pensionen infördes.

Vi lever längre och längre och är friskare och piggare nu än vad personer i min ålder var på 50-talet. Mycket beroende på hur vi lever och vetenskapens framsteg. Vi ser fler personer som idag uppnår den fantastiska åldern av 90-100  år än vad man gjorde för inte så länge sedan. Se bara på Dagny som fyllde 105 år häromdagen. En pigg och vital bloggare och omnämnd i media. Helt suveränt. Hon har alltså haft pension i 40 år.

Alltså – pensionen inträder vid  65-67 år och du lever till du är 90-100 år. Pensionsåldern har inte följt med medellivslängdens ökande. När folkpensionen infördes levde folk under mycket svårare förhållanden än vad vi gör idag vilket gjorde att de – kroppsligen var slut vid pensionsåldern.

När jag tittar mig om kring idag bland mina vänner kan jag konstatera att flera av dem inte ville sluta arbeta vid 65 så de fortsatte några år till. Men vid någon tid får du inte fortsätta – du har blivit för gammal??? Jag har en väninna som efter att hon varit tvungen att sluta på den kommunala tjänst hon hade p g a de regler vi har i Sverige, tämligen snabbt startade ett företag och har sedan dess haft fullt upp med arbete – och kunnat fakturera – och alltså kostat kommuner som anlitat henne stora pengar. Hon fyller 70 år i år – är superpigg och mycket kunnig inom flera områden. Under ganska många år har jag arbetat som rådgivare inom organisationen NyföretagarCentrum och senast i förra veckan hade jag rådgivning med en man som kommer att starta företag nu när han blivit pensionist – han upplevde att han hade mycket mer att ge – men, regler är regler. Och – det finns många sådana exempel. Bara på ”mitt” Nyföretagarcentrum var det 5% som var över 61 år som startade företag. Och jag tror att siffran är samma eller högre på andra ställen i landet.

Hur tänker staten egentligen – de låter personer med en massa erfarenhet och kunskap sluta – för att sedan in dem på konsultarvode – vilket definitivt blir mycket dyrare? Jag vet att vi måste få in yngre personer på arbetsmarknaden – men – varför inte ha en mix av äldre och yngre på en arbetsplats. Det skulle gagna alla – både de äldre och de yngre skulle få nya perspektiv på tillvaron och arbetet. Och – det är lite billigare att anställa en äldre person!

Om vi tittar på hälso- och sjukvården och hur de ser på sin personal kan vi konstatera att vad gäller legitimerad personal vägrar man att ge dem skälig lön för det arbetet och det ansvaret de har. Istället håller man kvar lönerna på en mindre bra nivå – och tar in hyrpersonal för att täcka upp luckorna. Nu tillhör jag en av dessa inhyrda sjuksköterskor och för några år sedan på ett pass jag arbetade fick jag frågan av en kollega vad kostnaden för inhyrd personal skulle ge i antalet tjänster. Vi arbetade natt så i luckorna tittade vi över hur mycket hyrpersonal man hade haft inne under en månad och hur mycket dessa tog per timma. Omräknat till fast anställd personal inklusive semesterdagsersättning och arbetsgivaravgifter kunde det gångna året  ha bekostat knappt 2 årsarbetare till samma kostnad och det så bara den enheten. Och det var inte heltid de var inne förstås – de täckte upp på tomma pass. Som sagt – jag har världens bästa pensionsförsäkring – min utbildning – och jag kommer att kunna arbeta i många år till och när jag vill.

Det finns åtminstone två organisationer som har som affärsidé att anställa pensionister, Veteranpoolen och Veterankraft. Via dem kan man arbeta när man vill och inom olika områden. Du blir anställd per timma/uppdrag. Ett bra sätt att dryga ut pensionen och samtidigt göra något.

Nu säger säker många – men du då? Du har ju gjort förändringar och tagit ut pensionen? Javisst har jag det – men bara för att jag kan. Och bara den allmänna pensionen och ppm. Resten får vara tills jag blir äldre. Några jag pratat med har gjort tvärt om – utan att tänka efter vilka regler som gäller. Den allmänna pensionen är livsvarig – och den dagen du dör – tillfaller den inte dina barn utan går till alla andra som bor i din kommun och är födda samma år. Jag har valt att plocka ut den så länge jag kan och resten har jag ändrat till olika uttag beroende på vilka det är, vi har ju oftast flera olika. Så  min fördelning är någon från 66 – i 5 år, några från 67 – fem år och någon 67 – och i 10 år. Dör jag innan dessa år är gångna – går resten av pengarna till mina efterlevande. Och jag tror att jag kommer att orka och vilja resa och ha ett bra liv tills jag åtminstone är 76 år. Så nu har jag min allmänna pension, min ppm och pengar jag får in när jag arbetar. Passar mig perfekt för jag kan nu styra vilka mina arbetsdagar är och vilka dagar jag vill göra något annat.

Så ni som inte är pensionister ännu – se över era kommande pengar och tänk efter – hur blir det för mig? – kan jag och vill jag arbeta vidare efter 65? Vad vill jag göra då?