Nr 88 Sömn och tankar

Det är inte ofta jag har svårt att sova. Jag brukar nästan alltid somna när jag krockar med kudden – och har sedan en god sömn – om än inte så lång då jag ofta vaknar tidigt.

Men nu – är det inte kul – det är som om en liten bacill har bitit sig fast i huvudet på mig och släpper inte taget. Tankarna och funderingarna flyger runt – och jag tänker – tänk om? Klockan är halv två – på natten – och bacillen jobbar på. Så till slut bestämde jag mig för  att sluta snurra i sängen – och skriva istället. Det är ju en dag i morgon också och den ska levas utan att vara för trött.

Har ni varit med om detta själva någon gång så vet ni – något fastnar i huvudet och det spelar ingen roll att man säger till på skarpen till sig själv – sluta tänk på honom – på henne – på det – vad det än är som stör – men likt förbannat hänger det kvar. Suck – vad ska man göra åt det?

Tja – bestämma sig för att det inte betyder något? Eller att det går över? Eller att själv göra något åt saken? Fast det går ju inte alltid – när någon annan är problemägaren – och det är problemägaren som måste lösa problemet – eller hur – för det spelar ingen roll vad jag tycker eller tänker då jag inte äger problemet. Märkligt egentligen hur man ibland reagerar på saker man inte kan göra något åt. Knäppt!

Så nu sitter jag i sängen – med datorn i knät – mitt i natten – skrivandes och hoppandes på att något ska hända – att jag ska somna t ex eller att telefonen ringer eller något som får bacillen att tystna i huvudet. Kanske hjälper det att jag har skrivit av mig och publicerar detta. Det återstår att se.

 

Nr 49 Att vara chef eller ledare i ett land

Vad är det för skillnad på att vara chef och att vara ledare. Ja, enkelt sagt kan man väl säga att ledarskapet förtjänar du och chefskapet blir du tillsatt på.

Att bli tillsatt på en hög tjänst kan bero på olika saker som att du faktiskt har rätt kompetens eller känner rätt personer eller befinner dig på rätt plats vid rätt tidpunkt där rätt personer också befinner sig. Det kan t.o.m. vara så att andra – bättre val – åkte ut då de t ex hade lite lik i garderoben som inte var ok. Hur har då denna chef det med relationen med dem han är chef för? Tja – det kan ju variera förstås. Ibland kan han/hon vara hård, mycket bestämmande och icke lyssnande vilket gör att många i personalstyrkan troligen är rädd för chefen. Som personal går man till jobbet och gör det man ska – men inte så mycket mer. Man kanske också är medveten om att kunskap/information är lika med makt och spar sina gobitar tills de bättre kan användas – till sin fördel. Ibland är chefen kanske nonchalerande och inte ser eller uppskattar sin personal – och då får man troligen inte ut det som personalen egentligen skulle kunna ge i bra arbete och information – med rätt attityd. En och annan chef gör också som strutsen – sticker huvudet i sanden – så chefen inte behöver hantera frågan utan hoppas på att den försvinner av sig självt. Förstås finns det en och annan ur personalstyrkan som vill göra karriär och som vill använda sin despotiska chef till hjälp för detta – alltså använder gobitarna vid rätt tillfälle – smilar och säger ja amen – rövslickare kallas det visst – tror jag. Låter jag hård? Har jag helt fel eller finns det lite sanning i detta? För naturligtvis finns det de som blivit chefer och som – genom insikt och utveckling övergår till att bli ledare – också.

Hur blir man ledare då? Tja – även där kan det troligen ske på olika sätt men – man förtjänar oftast platsen och oftast har man personalen med sig – i alla fall de flesta – för ledaren ger och får förtroendet. Förstås har ledaren många gånger rätt kompetens – men – han/hon behöver inte vara bäst utan släpper gärna fram och omger sig av mycket kunniga personer som kompletterar ledarens egna tillkortakommanden. Ledaren håller sig informerad om hur de olika avdelningarna – departementen – har det och fungerar och frågar om det är något han som ledare kan hjälpa till med eller som de vill diskutera med honom – som ledare.

Hur ser det ut i vår regering? Är Löven en chef eller en ledare eller är han bägge delarna? Efter dessa dagars händelser och turer runt det som hänt kan man fråga sig. Är han en chef som tillsattes på sin kompetens? Är han en som tillsattes för att han är ”hanterbar” och gör som han blir tillsagd? Eller en ledare med folkets och sin personals förtroende? Eller är han allt?

Hur kommer det sig att en ”anställd” – eller flera – sitter på kunskap av denna tyngd under över ett år som man inte pratar med sin chef/ledare om – eller med andra kollegor heller för den delen? Fanns inte förtroendet mellan de olika grupperingarna i riksdagshuset? Är det en tävling om vilket departement som är bäst – ni vet – månadens anställda? Är man rädd för att göra bort sig eller tänkte man helt enkelt inte vägen ut? Ja – man kan fråga sig hur det ser ut egentligen hos dem som är satta att sköta företaget Sverige.

 

Nr 16 Polisen, pengar och rabatt

Har ni tänkt på att ibland får man rabatter av olika slag, ni vet – extrapriser och sånt –  det är alltid trevligt tycker jag och visst tittar vi alltid efter om det finns rabatter på just det vi är ute efter. Ibland kan man också få en ”trevlig/trogen kund rabatt” också vilket gör att jag gärna går tillbaka till samma affär igen – eller – gör om samma sak igen – eller hur?

På den tiden jag arbetade som sjuksköterska på en akutmottagning fick  jag lära mig några mycket viktiga saker. 1. Ta hand om det som är värst, ex en blödning och stoppa den. 2. Åtgärda det som är det egentliga problemet. Alltså – det går inte bara att stoppa blödningen för, vill man att den inte ska fortsätta måste man ta tag i problemet – på riktigt. Vart vill jag nu komma med detta undrar ni säkert?

Nu kommer jag nog att trampa en del personer på tårna. Synd om er – åsiktsfrihet kallas det. En del kommer att säga att jag inte har ordentliga kunskaper i ämnet. Visst är det så – jag är inte jurist – men jag är en medmänniska som har åsikter. Och jag ruskar ofta på huvudet när jag tittar på nyheterna eller läser tidningarna och tänker; hur tänkte de nu?

För bara någon vecka sedan – tror jag det var – dömdes några för att ha streamat något (film eller musik – kommer inte ihåg vilket). Ett högt straff utmättes – bra förstås då det var olagligt. För inte så länge sedan blev en tjej våldtagen och filmad och utlagt på Facebook – lägre straff. Och hur tänkte man nu? Är det inte mycket värre när någon blir behandlad som den tjejen blev. Tänk om det var din dotter som råkat ut för detta. Jag vet att om det varit min dotter hade jag troligen hamnat hos polisen själv – för jag hade blivit galen av ilska. Den tjejen är troligen skadad för livet. De företag/artister som blev streamade förlorar pengar. Vad är viktigast egentligen – en ung flickas liv eller pengar?

Man läser mycket ofta i tidningarna om – mer pengar till poliserna och fler poliser. Jag kan hålla med om att det vore bra om de fick ordentligt betalt – de gör ett fantastiskt jobb – plockar buset från gatorna – alltså, stoppar blödningen. Men – problemet kommer efter det – för – de kriminella släpps ut igen nästan omgående och till vilken nytta har vi då använt våra poliser till att ta bort dem? Jag kan förstå om de också känner en uppgivenhet och undrar vad de håller på med – tjänar det någon till? Vad är det som gör att man inte omgående stoppar in dem på fängelse. Ja, jag vet – fallet skall prövas först, de kanske är oskyldiga till brottet de just togs för på bar gärning (man kanske såg fel?) – och under tiden får de gå ut på gatorna igen – och göra fler tokigheter. Så samma poliser som nyligen tog dem för något – ser samma busar ute igen några timmar senare.  Så undra myndigheter och regering varför det är en massa tomma utbildnings-platser? Men hallå – tänk efter.

Varför lägger man inte pengar på att ha jourdomstolar? För – vi vill ju att kriminaliteten skall minska – eller hur? Ibland får jag känslan av att många tycker synd om dem, de kriminella alltså, men – hur har vi det på brottsoffersidan? Vi vill ha ett tryggt och bra samhälle – men hur får vi det när de kriminella får härja fritt? Nåja – kanske inte helt fritt – för de blir ju störda i sin verksamhet av poliserna – tack och lov.

Åter till rabatter – ett belöningssystem för de allra flesta av oss.  Så också för återfallsförbrytare – man får rabatter på straffet – belöning alltså – man kan lika gärna göra fler jobb – för straffet är nästan detsamma.

Våra domstolar använder sig av något som heter Straffrabatt. Lyssna bara på ordet! – Rabatt på straffet – gör flera och döms bara för ett – i bästa fall???  Straffrabatt innebär att den som döms för ett brott får sitt straff minskat. Som exempel kan nämnas den straffrabatt som tillämpas för unga förövare

(och här kommer belöningen för de unga) (Wikipedia)

  • Den som är 15 år får straffet minskat till en femtedel.
  • Den som är 16 år får straffet minskat till en fjärdedel.
  • Den som är 17 år får straffet minskat till en tredjedel.
  • Den som är 18 år får straffet minskat till hälften.

Snacka om att lära unga människor fel saker. Hur ska man lära dem att brott  inte ska löna sig? Och – 18 år – myndiga – vuxna? Men – halva straffet??? Hur tänkte man nu? De är myndiga och får rösta men slipper att ta ansvar för sina gärningar? Suck – snacka om fel uppfostringsmetoder. Ingen av oss som haft eller har barn skulle uppfostra våra barn på detta sätt. Men – våra myndigheter har en metod som lär dessa unga att brott lönar sig??? Vart är vi på väg egentligen?

Nr 11 Döstäda

Hur mycket prylar sparar vi inte på genom åren, i källare, på vinden och i alla våra skåp – massor. Och när använde vi mycket av det senast? Och kommer vi att använda det igen – någonsin? Och – vill våra barn ha grejorna efter oss? Knappast – eller inte så mycket i alla fall. Så varför sparar vi? Är det för alla om utifall att?

Jag tror att mycket beror på hur vi blivit uppfostrade. Med vi menar jag då alla vi som är i övre tonåren – som jag är. Var rädd om saker! Arvegods! Inte slänga! Vi fick dessa ord med modersmjölken – till frukost, lunch och middag.

Nu är det inne med vintage av alla de slag. Och alla unga är fantastiska på att köpa och sälja begagnat via internet när det gäller kläder. Det är vintagemöbler och vintagekläder som gäller om man ska vara riktigt inne, nåja – kanske inte möbler så mycket som kläder.  Men – vad får man för sina vintagegrejor vid försäljning – egentligen? Vad får man betala när man handlar? Och – vad är vintage? Är det gamla kläder från 50-60-talet från EPA eller Tempo (två varuhus som fanns förr för er som är för unga) eller måste det vara märkeskläder? Troligen det senare – men jag vet inte. Förstås är det bra med återanvändning av saker och kläder. Och kan jag sälja det – så mycket bättre. Fast då utan för stort arbete förstås. Man kan lämna in, kläder i alla fall, och sälja på kommission. Det betyder att du lämnar in på en affär och ber om ett pris, affären lägger på en viss procent och när det är sålt får du pengar. Avtal skrives förstås. Om inte grejerna säljs – skall de hämtas inom en viss tid annars går dessa till någon ideell organisation. Bra grej – men många av ställena tar bara in fina märkeskläder.

Eftersom jag flyttat till mindre och mindre bostäder genom åren och nu bor på 37 m2 har jag fått tagit tag i mitt sparande och alla om utifall att. Jag har döstädat – alltså gjort mig av med en massa saker så mina barn slipper jobbet den dag jag endera har dött eller hamnat på ett äldreboende av något slag. Förstås har jag erbjudit dem att få sådant som jag värderat lite högre i tro och hopp om att någon av dem ville ta emot det – men – det var inte mycket de ville ha, så det mesta har gått till min lillasyster som gillar att stå på loppis eller till Röda Korset. Kanske skulle jag ha omvandlat det till pengar själv genom att stå på loppis eller genom att sälja på Blocket – men därtill är jag för lat.

Så varför har vi så mycket prylar i våra hem. Vi kan ju knappast använda allt på en gång. Jag vet att jag hade flera uppsättningar med fina glas, hela serviser mm. Men – jag använde mest mina favoriter – och dem har jag behållit. Resten har jag – med viss ångest gjort mig av med. Likadan var det allt linne, dukar och handdukar. Jag hade en tendens att handla nytt – utan att ta bort något av det gamla. Jag tror att det är med dylika ting som med förändringar på en arbetsplats – när nya rutiner skall implementeras – måste de gamla ut – annars uppstår kaos (eller överfulla skåp). Och det är nog det som är problemet inom exempelvis äldrevården där många av de som arbetar har arbetat i många år – och jag menar i många år – och när nya idéer, scheman och arbetsmetoder skall in glömmer man att de personer som arbetat länge på ett ställe har svårt att göra sig av med gamla invanda mönster – och konflikter uppstår (ett litet sidospår). Alltså – samma i våra hjärnor när vi döstädar och gör oss av med gamla saker. Det behövs städas och rensas bort gammalt för att kunna fylla på med nya friska inslag och idéer i livet.