Nr 80 Februari och lite annat

Åh – vad jag längtar till våren och sommaren. Jag tillhör den delen av befolkningen som är beroende av värme och sol – tänk att ligga på en klippa eller en strand och njuta av solstrålarna. Nåja – lite vinter och snö kan jag tänka mig –
t ex under jul och nyår – då ska det vara vitt och fint och jättestora snöflingor ska sakta dala ner från himlen – läckert. Några grader kallt och solsken – det är njutbart. Sedan – när jag var yngre – åkte jag slalom – vilket jag älskade att göra. Ibland åkte vi uppåt i landet och ibland åkte ner mot alperna. Så himla roligt! Några åk och sedan en paus på något ställe i backen innan man fortsatte att åka. Nu är det många år sedan – men jag tror att jag ska sätta upp det på min lista och faktiskt göra det igen – innan jag behöver en rollator. Jag undrar om jag skulle klara det? Kanske måste jag höja min försäkring? Jag har ingen utrustning kvar – men det kan man hyra. Då – för länge sedan hade jag en skidoverall – jättesnygg – vit med lite glada färgade streck på. Sådana gör man inte längre – tror jag. Jag har varit ute lite på rean för att se om jag kunde hitta någon snygg skidoverall – men inte. Nåja – det blir ingen skidåkning förrän till nästa vinter – och då är jag lite äldre – men förhoppningsvis blir det av – då – och jag har hittat min snygga overall.

Just nu har jag fullt upp med att ordna det sista innan min resa till Indien. Jag och en väninna ska dit och göra lite av varje. Vi ska hälsa på en kollega som bor i Bangalore – vi ska ta några dagar i Goa (sol och bad – viktigt) och vi avslutar våra tre veckor med några dagar i New Delhi. Det ska bli mycket trevligt med massor att titta på, massor av prat och förstås – shopping. Idag är det mycket lätt att fixa en resa av detta slaget – internet! hjälper till – tack för internet. Tur och retur New Delhi och sedan inrikesflyget – allt är bokbart – och det blir mycket bra priser när man gör det själv. Det dyraste och tuffaste var nog att skaffa visumet. Massor av papper att fylla i – förstås – sedan betalningen – suck – 1 299 kr per person. Kanske vill de inte ha turister i landet – vad vet jag – dyrt var det. Så gäller visumet bara i sex månader – men förstås – man får åka två gånger på det – men hallå – två gånger inom sex månader?

Just nu är vi inne i en hektiskt tid – revy tid. Sonen driver Trosarevyn och det går fantastiskt bra. De har fått fantastiska recensioner och är superduktiga. I kväll är det slutsålt – men det finns lite biljetter kvar till i morgon. Nästa lördag är det final. det finns bara ett ord – succé. Snacka om stolt mamma här – och därtill har han fått frågan om han vill hålla vårtalet i Trosa – underbart – vilken ära – och mamma växer – av stolthet – jag är snart tre meter lång.

 

Nr 78 Vardag igen efter alla helger

Normaltid igen – eller – för under alla helger så är ju tiden ur led – i alla fall för mig – jag hade ingen koll på dag eller datum – det är knappt jag har koll på klockan. Väckarklockan avstängd – och kalendern inaktiv pga av att jag inte hade arbetat så mycket under  helgen. Kanske är det så för många – i alla fall för det där med datum och veckodag. Man blir vill. Nåja – när jag började skriva detta – var det nedräkning – nu är vi där  – härligt.

Normaltiden då – ja – då tittar jag i alla fall i kalendern och på klockan dagligen för att se vad jag lovat att  göra den dagen eller dagen efter – för utan kalendern vore jag förlorad. Jag har min kalender i telefonen – och på datorn – perfekt. Några av mina väninnor kör med papperskalender och någon till och med dubbla kalendrar – en för det privata och en för jobbet. Så gjorde jag – för länge sedan – och det blev katastrof – med dubbelbokningar – funkar inte för mig.

Har ni varit på rean? Jag har gjort några kortare rundor – men jag vet inte – jag har köpt något – men jag måste verkligen fråga mig själv om jag behöver det jag tittar på eller om det bara är ytterligare ett onödigt köp. Jag tror att många gör onödiga köp – bara för att det är röd lapp på prislappen. Blir det billigt då? Om du inte behöver grejen alltså – eller blir det dyrt – oavsett priset? Viktiga frågor – för mig.

I veckan som gått har jag och en väninna till mig slitit med visum till Indien – vi ska åka dit och bl a besöka en annan väninna några dagar. Hon är där som medföljare då maken arbetar för Scania. Men – som vi har slitit idag för att få till det. Flera gånger fick vi göra om då vi blev ”utslängda” suck – till slut ringde vi ambassaden och frågade om vi kunde göra på annat sätt – och det kunde vi. Så nu är alla papper ifyllda och i nästa vecka går vi till ambassaden och fixar resten. Skönt. Så nu är det bara att jobba och tjäna pengar – jag vill resa massor.

Nu har jag ”slängt” ut julen – alltså tagit bort min bordsjulgran, adventsljusstakarna i fönstren och de stackars fåtal av tomtar jag tog fram i år. Numera blir det inte så mycket pynt – annat var det förr – massor av tomtar – överallt och förstås – en riktig gran. Mitt minsta barnbarn var hos mig i förr veckan och hon hade många funderingar över varför jag inte hade en gran stående på golvet. När jag sa att jag har för litet protesterade hon och hon visade exakt var den skulle stå. Till slut tog hon bords granen och skulle ställa den på golvet – för det är där den ska stå. De små vet exakt hur de vill ha det.

 

 

 

Nr 77 Så kom julen och knackade på dörren

God morgon alla härliga människor. Julaftonen är här – troligen den mest efterlängtade dagen för många – och den minst efterlängtade för andra.

Jag har nästan alltid älskat julen och allt som tillhörde den. Mitt hem fylldes med tomtar – överallt – och i mängder – och  varje år köpte jag minst en ny. Det var julstädning – julbak – julslakt – och massor av paket. Julklapparna började jag köpa på sommaren eftersom jag alltid letade efter något som passade just den personen som skulle få den. Även min man älskade julen och var minst lika upphetsad som jag och barnen över den.

När jag och mina systrar växte upp och när vi var i  tonåren försökte våra föräldrar ett åt att skippa att tomten skulle komma – och gissa om vi protesterade. Klart att tomten skulle komma – så pappa fick vara så vänlig att gå ut och ”köpa tidningen” så att tomten kunde komma. Där satt vi – mamma, minsta systern 10 år, mellansystern 14 r och jag 16 år – men så glada vi var när tomten kom. Det blev liksom ingen jul utan tomten. Och vi hade en perfekt jul med massor av god mat, paket, tomte och Kalle Anka. De flesta jularna firade vi med hela släkten i Småland – och där var vi verkligen många. Farmor och farfar hade många barn och många barnbarn och alla var vi hos dem. Vi fick bara ha med en julklapp var – men det gjorde inget. Tomten kom över åkern och var det snö – var det häst och släde som gällde. Varje år räknade alla vi barn in våra föräldrar för att se vem som saknades – och det var aldrig någon saknad – vilket förstås gav oss huvudbry. Men härligt var det. Det var dock en sak som inte var så kul hos farmor och farfar – fram för allt inte på vintern – och det var utedasset. Dasset hade tre hål så jag och min syster gick alltid på toa samtidigt. På väggen på toan hängde – förstås bilder på kungahuset och andra fina julbonader – och påsk bonader så man hade  något att titta på när man satt där. Men jag och min syster satt där och pratade – om våra kusiner och annat.

När mina barn växte upp gjorde vi samma sak – traditionell jul med allt inkluderat. Ett år sa min stora son – han var nog 13 eller 14 år – lite före jul – i ilska – och ”här ska man bara sitta och tindra med ögonen” så han ville åka till sin biologiska mamma den julen – vilket han förstås fick. Julaftons kväll ringer han – och är jättearg och vill att jag ska hämta honom – på en gång – vilket förstås inte gick – men juldagsmorgon åkte jag upp och hämtade hem honom. Efter det satt han varje jul – och gör så fortfarande – och ”tindrar med ögonen” och firar en traditionell jul med alla tillbehör.

Numera är mina barn vuxna – förstås – och har egna härliga familjer – så vartannat år firar dem med mig och vartannat år med sina respektives familjer. I år firade vi jul förra helgen – med massor av god mat och tomte – förstås. Det blev verkligen en jättebra ”julafton” för oss och tomten var jättebra. Idag är de på annat håll och jag skall arbeta som sjuksköterska – mitt val då jag hade flera valmöjligheter – men jag gillar att jobba och när jag slutar åker jag ner till min mellansyster och firar lite jul med dem.

Så ha nu en himla bra dag – GOD JUL – alla medmänniskor och njut av livet och dagen.

 

Nr 76 Julklappar och presenter

Julklappstider – ja det är inte lätt med dessa tider. Det är massor av folk ute på stan – och alla jagar julklappar. De flesta av mina julklappar fixade jag i London – som vanligt – i alla fall de till mina barnbarn.

För några år sedan – ja nu är det mer än några år sedan – tror det är 6 är sedan – öppnade jag varsitt konto till mina barnbarn. För precis som de flesta andra barn har de massor av leksaker och får massor när de fyller år och vid jul – så jag bestämde att jag istället skulle sätta in pengar till var och en både till födelsedagar och till jul. På det sättet skulle jag minska antalet paket – trodde jag – men – så blev det inte – fast numera köper jag inga leksaker – utan mest kläder och böcker – ni vet vanliga i papper.

Min väninna har fem barnbarn – två lite större och tre lite mindre barn. Hon löser sina presenter till födelsedagar genom att ta dem – i samband med födelsedagen – ut på stan så får de köpa det de vill ha. Det är inte så dumt för då vet man att de vill ha det man köper. Julklappar köper hon dock som alla andra gör.

Fast egentligen är det så himla knäppt att köpa alla julklappar före jul – för  alldeles snart börjar ju rean och man kan handla det mesta för halva priset. Likadant är det med julpyntet – rean börjar snart och egentligen borde vi köpa nästa års pynt – nu – snart.

Det finns säker många olika sätt att se på julklappar och presenter på. Det fanns en tid när jag började handla julklappar på sommaren – för dels hade jag inte så mycket pengar – och dels var det många att köpa till. Numera blir det bara till barnbarnen – och bonusbarnbarnen – och bonusbarnbarnbarnbarnet – och förstås till sönerna och deras damer.

Nu är alla klappar inslagna och i eftermiddag skall vi ha lilla julafton – med julmat, klappar och tomte.

Nr 74 Så är det snart jul igen

Tänk vad fort tiden går – eller – håller ni inte med. Alldeles nyss var jag och mina systrar små och vi hade verkligen en traditionell jul – och för inte så länge sedan var mina barn små – och vi firade också en mycket traditionell jul. Inget saknades – allt fanns – julgardiner – slakt som togs hand om – städning och bakning i mängder – och förstås – en massa julklappar och tomtar. Nåja – de har blivit fler i antal sedan jag var liten – paket alltså – men ändå.

Hur är det nu då – för mig – ja – det är en stor skillnad måste jag säga. Barnen är stora och har egna familjer. Vartannat år firar de med mig – och då finns där både massa julmat och tomte – och vartannat år firar de med sina respektives familjer – precis som det ska vara – eller hur.

Jag försökte för ett antal år sedan att minska på antalet julklappar till barnen och sätter numera in pengar på deras olika konton – både till jul och till födelsedagar eftersom de har en massa saker ändå. Tänkte att det kanske kunde bli en grundplåt tillen lägenhet – eller till studier – eller körkort. Kan jag då låta bli att köpa julklappar och födelsedagspresenter – inte då – kanske blir det mer nyttosaker som kläder – men det blir paket – förstås – hur skulle det annars se ut. Va! – får vi inga julklappar av farmor? Nej – det går inte för sig.

Vad gör då jag när de firar på annat håll? Det har varit lite olika förstås – firat med mina systrar har både jag och alla vi i min familj gjort under många år – och då blir det traditionellt julfirande med mycket mat – paket – tomte och härlig samvaro. I år ska min familj fira med sina respektives familjer. En åker till Småland då hon kommer därifrån. Den andra ska fira hemma hos dem själva med hennes familj – och naturligtvis är jag inbjuden dit. Jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska göra och vad jag vill – för det är inte ett lätt beslut.

Vilka alternativ har jag då att välja mellan? Tja – jag kan alltid arbeta som sjuksköterska – Eller ligga på soffan och titta på tv – Eller åka till min stora son och fira med dem – Eller fira med min väninna som också är ensam – Eller fira med mina systrar – Eller resa någonstans på en sista minuten resa någonstans. Ni ser – svåra beslut som snart måste tas och ibland hatar jag att ta den här typen av beslut. Suck!

Under tiden – innan jag bestämt mig – kommer jag att njuta av julmusiken och all fin julskyltning som alla affärer har. Jag kommer att njuta av att köpa fina julklappar till mina fina barn och barnbarn. Jag kommer att njuta av glögg och lussekatt tidigt på morgonen tittandes på luciatåget på tv. Jag kommer att njuta av mina fina adventsljusstakar och att det blev så fint i mina fönster. Jag älskar julskinka så förstås – kommer jag att köpa en liten (men små är inte lätt att hitta) som jag ska frossa i. Förstås får jag inte glömma julmusten och tomtegröten – viktiga ingredienser i julen.

Nr 25 Hemtjänsten och rasism

Jag är sjuksköterska och har under alla år som företagare även arbetat som det periodvis och ofta på somrarna. Det är ju världens bästa pensionsförsäkring – så jag är rädd om den kunskapen. När jag arbetar som sjuksköterska gör jag numera det oftast i kvälls- och nattpatrullen. Vi är tre sjuksköterskor i tjänst på samtliga äldreboenden i kommunen. Många av omvårdnadspersonalen är mycket duktiga och har inga problem med språket – men – det finns tyvärr alldeles för många som har bristfälliga, t.o.m mycket bristfälliga, kunskaper i svenska, vilket är ett problem både för oss och för de gamla.

Alltid när – i alla fall kommunerna – söker omvårdnadspersonal – står det alltid i annonserna att man skall behärska det svenska språket till tal och skrift. Naturligtvis skall det vara så då vår lagstiftning säger att man ska kunna läsa vad genomförandeplanen säger, man ska ha koll på lagstiftningen och  – man ska kunna dokumentera. Inget konstigt alls tycker vi/jag. Men – där fegar arbetsgivarna ut och man vågar inte hålla sig till det som står i annonsen utan anställer de som inte har dessa kunskaper.

I många kommuner har man startat avdelningar som har inriktning på finska- och arabiska språket. Det betyder att de som flyttar in har dessa språk som modersmål – och personalen pratar språken. Varför kan man fråga sig? Inget konstigt alls – när människor blir gamla och lite dementa tappar de allt vad språk heter – förutom sitt modersmål. Vi tycker alla att det är mycket bra för när jag kommer till en sådan avdelning – vet jag att det finns omvårdnadspersonal som kan översätta/tolka  mitt budskap till patienten och att personalen förstår vad jag vill att de ska göra.

Denna vecka har det varit en hel del skriverier angående att svenska åldringar vill ha svensk personal??? Och man har tyckt att det är rasistiskt? Vad är skillnaden? Vi ordnar så att äldre finländare och araber får personal som talar deras språk och det är ok – men – det är inte ok att svenskar vill ha en som talar svenska??? Hur tänker ni nu???

Hur vill ni själva ha det när ni blir gamla och ska ha hjälp av hemtjänsten? ja, jag kan bara prata för mig själv – och jag vet vad jag vill ha. Jag bryr mig inte om vilken hudfärg folk som ska hjälpa mig har men – personerna som ska komma hem till mig skall faktiskt kunna prata med mig så jag förstår vad de säger och att de förstår vad jag säger. Inget konstigt alls tycker jag. Jag vill också att de respekterar min kultur och min religion så att jag får fira våra högtider på det sätt som jag är van vid – förstås. Vilket betyder att de som kommer måste kunna hantera detta även om det går emot deras egna övertygelser. Eller – vad tycker ni?

 

Nr 20 Kalenderårets berg- och dalbana

Jag vet inte hur era kalenderår ser ut – men jag vet hur mina ser ut och har sett ut och vilka perioder under året som är mer eller mindre tuffa. Vilket också gjort att jag – med åren – fått fundera över hur jag ska hantera de tuffare delarna och hur jag ska göra de tuffa till mindre tuffa perioder.

En del av det beror på hur vi är skapade och hur omgivningen – och jag själv – ser på det – eller hur? Om jag har problem med vikten t ex – vilket jag har haft i  en stor del av livet – alltså – för många kilon – ska man inte köpa veckotidningar. Varför säger nog många. Om vi börjar före jul så är de fyllda med recept på en massa goda saker – med massor av kalorier i. Efter jul kommer så de stora löpen om hur vi ska gå ner i vikt för att några veckor senare nya recept på en massa god mat kommer då vi närmar oss påsk. Efter påsk kommer åter bantningstipsen då sommaren, solen och badmodet presenteras. Om hur skall vi passa in och bli urläckra på badstranden och slippa gömma oss i vassen. Dessa artiklar blandas sedan upp med grillfester och tips om hur vi skall förgylla dessa med goda såser och drycker.

Höstens antågande gör att vi under en längre tid nu kan arbeta för att bli av med alla kilon vi lagt på oss under sommaren – för det är långt till julen – och alla nya recept på godsaker vi ska ha på julbordet. Suck!!! Snacka om berg- och dalbana!

I början – när jag var ung och barnen var små så tänkte jag aldrig på det. Året bara gick och allt var frid och fröjd. Kanske berodde det på att jag hade fullt upp med allt, familj och studier eller kanske var det så att jag helt enkelt inte tänkte i de banorna. Jag såg också fram emot alla storhelger och sommarsemestrar – det gav ju lyxliv och kvalitetstid med familjen. 1980 avled min älskade make endast 36 år gammal. Och då förändrades allt. Under åren har jag haft några längre och kortare förhållanden förstås – är ju ingen nunna – men det blev annorlunda.

Början av  året är det inga problem. Inga storhelger och inga krav mer än att arbeta och leva. Umgås med vänner. Gå på bio. Se till att man inte fryser häcken av sig. Inga problem!

Sedan kommer påsken – och med det alla frågor – vad ska du göra i påsk ?– ska du träffa familjen? – resa bort? Det är inte alltid möjligt att göra något av det eller man kanske inte ens vill göra något och vad säger man då? Man kanske inte vill säga att man tänker göra – ingenting – bara slöa – ligga på soffan och klia sig i naveln.

En period av lugn kommer sedan – tack och lov. Åter till det vanliga – alltså – arbete och umgås med vänner på olika sätt – tror man. Men – redan här börjar alla diskussioner om sommaren och semestern. Vad ska du göra i sommar? Vart ska du åka? Då jag har världens bästa pensionsförsäkring kan jag svara lätt – jag ska arbeta som syrra i sommar och ha min huvudsemester under årets tristaste månad – november. Det blir förstås lite dagar här och där som jag är ledig och då kan ja ta min cykel på en tur. En kortare tur än den jag gjorde 2015 då jag cyklade till Paris. Eller vara turist i Stockholm eller något annat trevligt.

Fast tuffast under sommaren är nog midsommarhelgen för många trots allt. Jag har tur där för om jag inte arbetar kan jag åka till min mellansyster och deras sommarställe. En underbar plats och underbart umgänge med prat, grillat och skratt – och lite kortspel. I bästa fall lyser solen så jag kan sola också. Många av mina vänner är dock iväg på olika saker med barn och barnbarn eller ute på sjön – eller – det som jag också gjorde till för några år sedan – packade hojen och åkte iväg.

Under den största delen av hösten är det lugnt – igen – men varning, varning – den största stressade perioden är nu på stark ingång – julen. Suck – det fanns en tid – för länge sedan då jag älskade julen och allt som där tillhör. Idag är det lite si och så med det. Förra julen var perfekt – mina barn och deras familjer bestämde att de skulle fira jul hos mig  – i mina 37 m2 stora lägenhet. Hjärterum och stjärterum ni vet. Det blev jättebra och det kom två tomtar till barnbarnens glädje. Vi hade t o m  julgran – stående på ett bord och var ca 40 cm hög. Då bägge mina söner lever i relationer så kommer de troligen att fira årets jul hos deras tjejers familjer – och det är just det som för många av oss singlar blir mindre kul. Har – sedan förra hösten funderat över vad jag ska göra istället när inte mina barn och barnbarn är hos mig – om jag inte ska jobba – måste fundera över detta och vilka alternativ det finns. Såg i några gratistidningar som kom i höstas att man kan gå in i hjälporganisationer och hjälpa till under jul med att servera mat mm till hemlösa m fl. Vi får se vad det blir.

Inför alla perioder av ledighet i skolorna stiger alla priser på resor ganska ordentligt – förstås. Det har också blivit så att många barnfamiljer tar ledigt för sina barn några veckor innan skolavslutning eller skolstart för att kunna nyttja de lägre priserna.

Så varför skall jag – som inte har några skolbarn hemma åka utomlands då det är som dyrast? Ibland måste man kliva ur sina trygghetszoner – vilket inte är det lättaste. Vad är det som gör att storhelger är så stressande för så många – för jag är inte ensam – det vet jag? Vad är det som gör att året när man var yngre var mycket enklare än nu när man är lite äldre?