Nr 65 Om instruktionsböcker tycker jag inte!

Jag vet inte hur det är med er – men jag gillar inte instruktionsböcker och jag vill inte behöva läsa mig till hur jag ska göra olika saker, det ska bara funka. Men – i den värld vi nu lever i – måsta man det – tyvärr. Suck!

Jag fick min nya spis precis innan jag åkte på semester men skulle använda den för första gången i går. Och – jag var tvungen att läsa i instruktionsboken hur jag skulle koka potatis! Tidigare var det bara att sätta på en platta – ställa på kastrullen och vänta. Nu – måsta jag först ha rätt kastrull för alla går inte. Ja jag vet – jag valde själv att köpa en induktionshäll trots att en väninna sa – köp inte. Andra sa dock – köp – du måste följa med tiden. Nåväl – lag läste och fick till slut mina potatisar kokta. Snabbt gick det också. Instruktionsboken får dock ligga framme vid spisen för jag lär behöva den fler gånger beroende på vad jag ska göra och vilken del av spisen jag ska använda.

I samband med att jag bytte spis – gick förstås min TV sönder också. Det hände när huvudströmmen bröts. Den har tjänat mig bra i 10 år så det är väl inte att säga om det – men – det blev aktuellt att köpa en ny. Jag och min väninna Anne-Marie åkte till Sickla köpcentrum och gick in på El-giganten. Där träffade vi på en underbar och mycket säljande säljare – tror han hette Thomas – en stor lång man. Min stora son hade sagt innan – köp en enkel TV för du kommer ändå inte att använda allt som finns på de andra. Så min plan var att köpa en för ca 5 000 kr. Få TV:n levererad hem och uppburen och inkopplad och få den gamla bortforslad. Så blev det nu inte för det visade sig att dels fanns det inte så många billiga att välja på och jag vill ju ha en som är läcker också – utseendemässigt menar jag då. Och dels handlade det om bildupplösning – fick jag lära mig. Denna underbara, tålmodiga säljare svarade på alla mina tusen frågor och ibland fick han upprepa sig för jag hade inte förstått eller hört ordentligt. Min väninna – mindre tålmodig – tyckte att det bara var att ta TV:n jag kikat på och bestämma mig – men jag måste fundera en liten stund och jämföra och fråga mer. Till slut  – hade jag bestämt mig – och priset blev det dubbla. Så i morgon under förmiddagen kommer min nya TV – och på eftermiddagen kommer en tekniker och kopplar in den och ställer in den. Det är alltså inte bara att sätta in en kontakt i väggen och sätta på TV:n – en specialist krävs för att få allt rätt. Troligen måste jag även här ha en instruktionsbok för att kunna använda den. Vad trött jag blir!

Egentligen är det likadant med min dator – men där har jag ”min” DataBobo – en underbar kille och tillika företagare som under ganska många år nu kommit och daterat upp och fixat med mina datorer så allt är som det ska. I början skrev jag upp alla frågor jag hade till honom och han svarade tålmodigt – numera behövs inte det för dels har han lärt känna mig och dels vet han vad som ska göras varje gång. Härligt! Min räddare i nöden! Alla borde ha en DataBobo som inte är så hemma på datorers tekniska funktioner!

Telefonen ska vi bara inte tala om – där finns så mycket man kan använda den till så hälften vore nog. Men jag har blivit bättre och bättre med att utnyttja den – tycker jag – fast mina barnbarn – 6, 9 och 11 år – är mycket bättre och kan mer.

Det finns ingen hiss till framgång – utan bara en gammal ranglig stega – så ett steg i taget är det som gäller – jag lär mig nog allt jag behöver veta!

Nr 47 Hur kommunicerar vi egentligen?

Visst är det härligt med kommunikation – men – det är ju inte som förr. Jag säger inte att allt var bättre förr – bara annorlunda. Förr pratade vi med varandra – oftast när vi träffades eller om vi ringde i våra fasta telefoner. Idag – har vi ofta en kommunikation via sms eller via datorn. Den mänskliga kontakten har blivit minimal – och – så mycket vi missar med det – det är inte klokt.

Vad är då kommunikation? Jo – det består till 55% av kroppsspråk – alltså gester och ögonkontakt, 38% av hur vi pratar alltså exempelvis tonfall och bara 7% av orden/innehållet. Alltså – det betyder att när vi bara kommunicerar via sms eller via mail missar vi massor av vad som egentligen sägs. Eller hur? Det är som om vi har blivit en slags robotar utan känslor och mänskliga rörelser i vår kommunikation – trist!

Eller när man går på lokal och ser personer runt omkring som uppenbarligen går ut tillsammans – sitta och fippla med sina telefoner. Eller när man ser en förälder vara ute med sitt barn men inte bry sig så mycket om barnet som de verkar bry sig om telefonen. Inte ok!

Ett annat problem är när jag tar kontakt med ett större företag eller en myndighet eller ett försäkringsbolag – eller vad som helst egentligen – är det nästan lögn att få prata med samma person vid samtal nummer två utan det är någon annan man får prata med. Varför är det så? Om jag vet namnet på den jag pratade med sist – varför kan jag inte få prata i mitt ärende med samma person igen. Hur svårt kan det vara? Vad mycket enklare det skulle blir och vad pengar företaget/organisationen skulle spara utifrån tidsperspektivet då jag som kund inte skulle behöva dra hela min historien flera gånger och personerna i andra ändan inte behöva lyssna på något som någon annan redan hört. Hur svårt kan det vara att en och samma person tar hand om mina ärenden? Tror det kallas för att öka kundnöjdheten och vara ett kundfokuserat företag och inte ett personalfokuserat företag.

På banken är det oftast också så numera – där har jag tidigare protesterat och jobbat på att få träffa samma person varje gång och under många år fungerade det alldeles utmärkt – men helt plötsligt har man i bankvärlden verkligen avgränsat varje tjänstemans område till ett minimum – alltså tvingat mig – kunden – att prata med flera personer om saker som alla gäller mig. Det  betyder att jag måste rapa om samma saker för flera – suck – hur trött blir man inte – för att inte tala om hur respektlöst är det inte mot mig – kunden. Man blir en nobody – ett ärende – och inte en person/människa – och det vill inte jag vara.

Det är som om alla de som arbetar på de olika ställena tror att jobbet är till för dem – alltså att de, som anställda, är viktigare än kunden – kunden, som gör att de faktiskt har ett jobb och får lön. Man kan se samma tendens inom väldigt många yrken och jobb. Är de anställda viktigare än kunden, patienten, klienten eller vad vi nu kallar det för? För vems skull är vi på jobbet – egentligen? För det kan väl ändå inte vara så att anställda tror att jobbet är till för dem – bara?

Problemet är att vi – på andra sidan ”disken” – är i händerna på de bakom ”disken” då detta har utvecklats under många år och vi – framför ”disken” – har blivit vana, fostrade i att det ska vara på detta vis. Vi har inget val som kund! Som småföretagare sedan många år har jag mycket liten förståelse för detta – för i min värld är kunden viktigast – för fanns inte kunden – fick jag lägga ner mitt företag.

Nr 46 Hur klär vi oss egentligen?

För ett antal år sedan drev jag och en väninna, Inger, ett projekt där vi kopplade ihop företagande kvinnor i Sverige med företagande kvinnor i Indien. Projektet drevs under några år och många sammankopplingar gjordes. Under projektets gång var vi ett antal gånger i New Delhi och vi hade flera besök från Indien här av grupper av kvinnor. Det slående för oss när vi kom dit var hur färgglatt alla kvinnor klädde sig oavsett ålder och storlek. Förstås hade de saris eller salwar, en byxa som bärs med en kameez vilket är en tunika. På grund av värmen köpte vi kläder som passade där, vilket mest blev salwar och kameez, och dessa var förstås färgglada. När de indiska kvinnorna kom hit fick vi frågan varför alla klädde sig så mörkt och murrigt här. Det var nästan bara svart, blått, grått och beige som gällde och de indiska kvinnorna var förundrade.

I går var jag och min väninna Mia ute en runda efter att jag kommit tillbaka till stan – och vad ser man – jo, svart, blått, grått och beige – och lite vitt – det är ju sommar. Och jag tittade mig verkligen runt för att se om jag såg rätt eller om det bara var en bild i min hjärna – men det var så. Varför är det så? För när jag går ut och tittar i affärer finns där massor av kläder i en massa härliga färger och mönster som uppenbarligen säljs, annars skulle man bara ta in kläder i murriga färger till försäljning. När används dessa? Och var används alla dessa fina kläder i glada färger och mönster? För ute ser man mycket lite av det – eller rättare sagt – jag ser dem inte i alla fall. Gör ni? Är det så att vi inte vågar klä oss färggrant? Är vi rädda för att synas – eller – är vi rädda för att sticka ut ur mängden? Eller är det jag som inte ser?

Nr 38 Klänning och TV

Jaha  – så blev det då en ny klänning – och fort gick det. Urläcker och passar mig perfekt. Mintgrön och lite mer tyg på ena axeln och förstås – bara ett band på andra axeln. Jag gick till Ringen på Götgatan och gick snabbt igenom alla affärerna där. Och – på Lindex hittade jag den – klänningen till mig  – och vilken fantastisk personal. En trappa ner fanns det två unga flickor som servade mig och var helt underbara. Tack söta underbara ni. Ni har definitivt hamnat på rätt plats i livet. Jag kommer tillbaka.

Gick också in på Glitter och där var det rea. Först 70% – sedan – köp tre till priset av två. Super – fick ju fixa något snyggt till nya klänningen – och det blev nästan gratis. Härligt!

Hur blir det då med den första klänningen jag köpte – på en liten fin boutique på Södermalm?  Den klänningen kommer att passa bra på det bröllopet jag skall på i oktober då min väninnas dotter gifter sig. Ibland köar det till sig – eller hur?Varför passar den då och inte nu? Jo – för den är lite mer ”höstig” om ni förstår vad jag menar.  Jag undrar om mina söner kommer att gifta sig? Eller om mina systrars övriga barn kommer att ta steget? Fast tittar de på sina föräldrar – blir det inget av med det. Det är bara jag som tagit steget – för länge sedan – tyvärr finns han inte längre då han avled 1980. Han var min drömprins.

TV-inspelningen ja – förstås hemligt. Men också himla kul. Det var en tävling och vi var 20 grupper av tävlande i grupper av tre. Programmet heter Duellen och kommer i höst på SVT – tror jag. Dock – så gillar jag mer tävlingar och program där jag/vi får göra mer – typ när vi var mer i TV4 Spring. Där fick man verkligen anstränga sig. Programmet gick dåligt tittarmässigt sett – vilket troligen beror på att det nästan bara sändes på webb-tv. De borde bl a haft 15 minuters – eller nåt – sammandrag dagligen om hur dagen varit på vanliga TV. Men – det var länge sedan nu.

Och – vet ni – jag skickade in till det där programmet – så nu är det bara att vänta och se vad som händer – för vad är det värsta som kan hända?

 

Nr 36 Att ha bar rygg – och BH

Har ni någon gång köpt ett klädesplagg med urringad rygg – klänning eller blus? Inte? ok – inte jag heller – förrän nu. Jag ska på bröllop på lördag och har hittat en urläcker klänning – med så kallad ”nyckelhålsöppning” i ryggen. Tänkte först att det inget gör om man ser BH-bandet på ryggen men så tänkte jag att det måste finnas en lösning utom att vara BH-lös – för det är jag alldeles för gammal för. För nu är inte då – då jag var yngre och alla gick utan BH. Någon slags protest var det kommer jag ihåg – och förstås – då – när inte jordens dragningskraft hade satt in på  bysten kunde man gå utan. I dag är det inte aktuellt för som sagt – jordens dragningskraft! Suck! Kanske finns det de som är genomskinliga, kanske finns det något typ tejp av något slag. Så jag gick upp till Monica – ägaren till BodyCo i Södertälje, en underkläders och baddräktsaffär i centrum. Jag handlar ofta det jag behöver där. De har bra service, ett mycket härligt bemötande och bra kvalitet – och – priserna är helt ok. Nu när jag var där och frågade efter en ”osynlig” BH tog hon fram något som heter ”The Low Down” vilket är något man fäster bak på sin vanliga BH och som drar ner bandet bak – och vips – kan man ha bar rygg. Bra pris var det också. Deras hemsida är www.bodyco.se och ägaren heter Monica Sandberg. Jag brukar också boka VIP-kvällar med henne på hösten och på våren. Då tar jag med mig ett gäng väninnor efter stängningsdags och vi får en liten modevisning med tilltugg och lite bubbel. Efter det provar vi hej vilt och får förstås hjälp med storlekar mm. Mycket handla blir det och jättetrevligt är det och det rekommenderas starkt.

Det går många år mellan bröllopen man blir bjuden på – men i år är det helt plötsligt två. Det ska bli riktigt kul tycker jag. Det första är nu på lördag och det är min systers bonusdotter som ska gifta sig. Det blir borgligt och vad som är himla trevligt är att det är min väninna som viger dem. Hon har varit vigselförrättare i många år.

Modet nu är faktiskt riktigt trevligt. Det finns en massa fina klänningar och jag hittade en modell på HM som bara kostade 99 kr. De finns/fanns i massa olika färger och mönster. Jag började med att ta två klänningar i storlek S och M för det är mina storlekar – men icke sa Nicke. Alldeles för små. Lite sur gick jag därifrån – för att sedan några dagar efter gå tillbaka för att se vilken storlek som skulle passa. Kunde ju inte glömma dem – och priset. Till slut hamnade jag på storlek 42 – suck – mindre kul – men nu har jag köpt fem stycken – i olika färger och mönster. Totalt gick det på 495 kr – alltså ungefär vad man får betala för en klänning. Perfekt. Och det är bara att tvätta och hänga. Kanske funkar de inte nästa år – men  – spelar roll?

Nr 28 Några dagar i New York

Nu har jag varit en runda några dagar till New York – för första gången. Intressant och kul. Vi var ett gäng på sju personer som åkte och vi bokade tillsammans så vi alla låg på samma bokning. Trots det lyckades SAS placera ut  oss på olika platser i planet på hemvägen och några av oss fick inte ens en plats vid inbokningen utan fick vänta till vi kom till Gaten där de försökte fixa till det – och  – vi hade bokat långt i förväg så det var ingen sista minuten resa. Hur tänkte de nu??? Det var så man fick lust att hjälpa dem med logistiken. Här kommer så lite kommentarer och åsikter från min upplevelse av detta otroligt stora land och denna otroligt stora stad.

Vi hade verkligen tur med vädret – soligt och varm – mycket varmt – men värmen gjorde att man titt som tätt drog sig in i en affär – för svalkans skull – överallt fanns det air-conditioners – så det blev många extra turer för att titta på något men egentligen inte var intresserad av – allt för att få ner kroppstemperaturen lite.

Förstås rörde vi oss inte i hela New York – från mitten och nedåt på Manhattan hann vi i princip med. Det som slog oss var hur ”rent” det var överallt. Nu menar inte jag rent som att det var skurat / spolat – utan rent därför att det inte slängdes skräp eller fimpar på gatorna. Helt fantastiskt i  denna stora stad med alla dessa människor. Det var bara vid några få ställen vi såg skräp – och vet ni va? – det fanns ganska gott om stora papperskorgar på stan – en del lite tråkiga i färg – medans andra var färgglada – och de syntes tydligt. Även på söndagen – dagen vi spenderade till största delen i Central Park – arbetade människor med att bl a – tömma soptunnorna!

Priserna vågar man nästan inte prata om – här var mycket dyrt – överallt och allt. Förstås var vi ute och åt frukost, lunch och middag. Här får man verkligen se upp. Utöver priserna lägger man på skatten – särredovisas – alltså – på menys står det att en rätt kostar en viss summa – vilket inte stämmer för det tillkommer skatt och det står ingenstans hur mycket det är utan kommer på notan – som en liten överraskning. Vi, i Sverige, har ju också lite som vana att kom man är nöjd med service och mat ger man lite dricks. Där måste man titta extra noga för emellanåt står det på notan ”Gratitude” minst 17% – alltså dricksen. Har man inte full koll på det och läser på notan, kan man landa i att betala dricks två gånger. Som sagt – ibland var de värda dricks – men inte alla och alltid – och kanske inte så stora summor som de lade på  när de själva fick bestämma.

En konstig regel hade man vid inköp av kläder. Handlar du något plagg som kostar under 110 dollar = ingen skatt. Men kostar varan 111 dollar – skatt på hela summan. Som det kan vara – inte lätt för en turist att hålla koll på allt!

I de områdena vi rörde oss var det en stor brist på uteserveringar – ja det förstås – om man inte räknar dem som bara säljer läsk och dylika saker – men ville du ha ett glas vin eller en öl – var det svårare. Nu hade vi ju tur – värmen var mycket hög – så vi gick snällt in i lokalen som serverade denna gudomliga dryck. Kanske rörde vi oss i fel områden – vad vet jag?

Det gäller att ha koll på hur tunnelbanan /Metro/ fungerar och på vilken sida av gatan du ska gå ner till dem – för det beror på åt vilket håll du ska åka på Manhattan. Så var noga med att titta om du ska åka Uptown eller Downtown man går inte alltid ner på samma ställe. Vad som var bra var att vi kunde ladda ett typ acesskort med pengar – så kunde vi åka flera på samma kort. Det gällde bara att stå i kö efter varandra och langa över kortet till näst i kön. Perfekt!

Kommer jag att åka dit igen? Ja, troligen. Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja att vi var ett gäng tjejer som åkte till New York för att äta lunch. Förstås skulle vi inte bara äta lunch utan också stanna några dagar. Vad skulle jag mer vilja se? jo, en Broadway teater/musikal, promenera mer, The High Line Park, mer av Central Park och säker massor av annat som jag inte kommer på nu.

 

 

Nr 6 Rabatter

Jag köper mycket sällan papperstidningar då jag läser det mesta online – men – häromdagen köpte jag Aftonbladet. Varför? Jo, på löpet stod det ”66 rabatter för seniorer” – alltså för dem som fyllt 65 år – och det gjorde mig intresserad – jag fyller ju snart. Jag upptäkte dock att det fanns en hake på en del av dem – man måste bli medlem i någon organisation??? Men vaddå – var det inte åldern som skulle vara grejen? Samtidigt så talar artikeln om att det alltid finns ett utrymme till förhandling när man handlar – så – vi har mycket att lära av människor från andra länder där man i princip alltid förhandlar/prutar när man handlar, vilket vi borde ta efter mer.

Här kommer några av mina tankar och frågor runt några av de olika delarna av artikeln.

Resor;

Jag älskar att resa och gör det gärna. Vissa av de erbjudanden man får är som sagt kopplat till ett medlemskap, och när jag tittar på dem kan jag konstatera att många av resorna kan jag få billigare genom att själv boka sista minuten via någon resebyrå eller genom att gå in på ex www.destination.se eller någon liknande sida och boka flyg och hotell själv. Det blir oftast mycket billigare. Förstås får jag ingen som är reseledare men är man några som gillar att resa tillsammans kan man turas om att ta reda på vad man vill se och göra.

Min väninna Agneta och jag åkte till USA 2013. Det var min drömresa och jag visste vart jag ville åka och vad jag ville se och det var Memphis – Graceland, Nashville – Grand Ole Opry och New Orleans och franska kvarteren. En resa i musikens tecken alltså. Det finns flera resebolag som erbjuder denna resa till en kostnad av drygt 30 000 kr per person och då ingår det mesta utom mat och dryck. Vi gjorde en undersökning av vad som ingick i det priset. Sedan skred vi till handling och ringde en byrå som hjälpte oss att boka flyg och hotellrum. Jag ringde över till Grand Ole Opry och bokade biljetter inkl back stage till det datum som passade oss då man inte kunde boka online från utanför USA. Det tog en stund innan tjejen i andra ändan fattade att jag ringde från Sverige och att jag inte brydde mig om vilka som stod på scen. Bästa platserna ville vi ha – och det fick vi – därtill stod det reserverat på dessa platser när vi kom dit.  Vi mellanlandade i Chicago och klev på ett miniatyrplan till Memphis. Väl där hyrde vi en bil. Damen i luckan frågade oss om vi ville ha en SUV och vi sa ja, i trygg förvissning om att dessa var som i Sverige – alltså hanterbara. Döm om vår förvåning när vi kom ut till bilen och inser att det var en bil i storlek med monsterbilarna vi kan se här. Vi är ungefär lika långa Agneta och jag – så det fanns inte en chans att vi skulle kunna ta oss in i bilen utan stege. Gapskratt – sedan åter in till tjejen och för att få en vanlig bil – i hanterbar storlek istället. Vi gjorde allt som vi tänkt oss och såg det som ingick i dessa byråers resor plus lite till – och kom undan med halva priset, alltså knappt 17 000 kr per person. Nåja – förstås spenderade vi lite pengar utöver det på mat och dryck och shopping. En fantastisk resa. Naturligtvis hade vi ingen guide men t ex i back stage biljetterna på Grand ole Opry ingick guide. Så också på flera av de sevärdheterna vi var till. Så go vänner – man spar massor av pengar på att boka själv, både på resan och på medlemsavgifter. Därtill hade jag önskat mig dollar i födelsedagspresent istället för en massa annat – så en del av mina fickpengar hade jag fått i present.

Man spar också många tusenlappar på att boka sin resa i mycket god tid. Förra året i oktober/november var jag och min väninna Agneta till Bali och gick på målar kurs. Vi bokade i augusti tror jag och vi fick betala 7 500 kr per person för flyget, vilket i sig är ett bra pris. Nu ska vi dit igen i november och har redan nu tittat på biljettpriset och vi hamnar runt 5 000 kr. När vi köper så här tidigt betalar vi extra för avbeställningsskydd – det är det värt.

Medlemskap;

En av de organisationer som man kan bli medlem i enligt artikeln heter Seniordeal och vänder sig till alla som fyllt 55 år. Där kostar det inget att vara med så jag anmälde mig och väntade med spänning på vilka erbjudanden jag skulle få.

Efter en liten stund fick jag ett mail med min inloggning och kod och glad i hågen loggade jag in. Det finns mycket där som ser både bra och trevligt ut och som förmodligen är prisvärt. Eftersom jag och mina vänner ofta går ut på lokal fastnade jag för något som heter Last Grab. En app som man laddar ner i sin telefon gratis och via den bokar man bord – och äter med 10 – 25% rabatt på nota. Så gå in på seniordeal och kolla runt.

Har ni tänkt på hur många affärer som man ska/kan bli medlem i för att få erbjudanden? Jag upplever att  det är nästan alla – fast så är det troligen inte, men jag är medlem i många. Och i många får man ett stämpelkort – som man ska komma ihåg att ta fram. Några har nu blivit lite mer ”up to date” och kopplat det till mitt betalkort. För ett antal år sedan gjorde jag som så många andra och gick med i H&M som medlem. Första året gick bra – men andra året – suck – då fick jag en faktura på ett belopp som talade om att jag inte handlat tillräckligt mycket på H&M så jag fick betala det som saknades, eller vad summan nu stod för. Jag betalade snällt beloppet – och gick ur det medlemskapet.

För många år sedan skaffade jag både ICA-kort och kort på COOP – precis som så många andra. För någon månad sedan kom ett brev från ICA att jag nu – som snart pensionist kan handla med 5% rabatt. Bra va? Men – det gäller bara på tisdagar fram till kl 15.00 – vilket betyder att man förutsätter att alla slutar arbeta i  denna ålder. Men gör man det idag? Kanske har man olika regler på olika ICA för vid samtal med min syster så visade det sig att det var andra regler där hon handlar.  Jag tror att väldigt många pensionister fortsätter arbeta några år till – i alla fall lite grann. Så numera får jag bara arbeta på eftermiddagen på tisdagar om jag vill nyttja denna förmån.  Det gäller att planera inköpen och se till att det hamnar i den planerade strukturen för livet efter 65.

Många av erbjudandena i artikeln och på andra ställen är kopplade till medlemskap av något slag. Varför? Kanske är det så enkelt som att många har svårt att själva förhandla fram bra priser och upplever det bekvämt att vara med i en organisation? Kanske vill vi ha en tillhörighet någonstans efter att vi avslutat vårt yrkesverksamma liv?