Nr 64 En liten semestertripp på höstkanten

Jag tog mig en liten semestertripp till solen efter en sommar med mycket arbete. Ja – inte ensam – min väninna Ingela var med. Den gick till den grekiska ön Kos. Jag längtade verkligen efter att ligga på stranden och lapa sol med ett och annat svalkande dopp – och så blev det. Lite böcker fanns också med i bagaget – och dessa läste jag – nåja – jag hoppade över en som inte föll mig i smaken – så jag fick låna en av min väninna då jag läst ut de andra.

Visst är det härligt att vakna tidigt – gå ut på balkongen med en kopp kaffe och bara njuta av soluppgången och fågelkvittret. Efter en stund går man in och tar på sig något lätt för att sedan gå ner och plocka till sig av det som faller en i smaken till frukost just den dagen. Efter att maten avnjutits kunna vi bara lämna disken och gå – ner mot stranden och det turkosa havet. Suck! Två stora ämnen diskuterades  varje dag. På förmiddagen var det – vad ska vi avnjuta för gott till lunch – och på eftermiddagen – vad ska vi äta för gott i kväll. Vi ville ju vara överens då vi alltid delar en portion mat. Ingen av oss vill ha så mycket och ingen av oss gillar att kasta mat. Det grekiska lokala vinet var oftast mycket gott till. Förstås pratade vi om mycket annat också – när vi inte lät boken tysta munnen. Skönt var det.

När vi skulle åka hem på kvällen efter en vecka och med bagaget fullt med smutstvätt – kom vi bara till flygplatsen. Där talade de om att det inte skulle gå något plan som var tänkt. Något hade hänt i Stockholm – och de visst inte när nästa plan skulle gå. Flinkt plockade jag upp min telefon och gick in på Arlanda avgångar – och det visade sig att det vara avgångar till många platser som var inställda. Nu inträdde lite väntans tider innan vi fick reda på hur de skulle göra med inkvartering till 220 personer som då stod där. Nåja – det var inte 220 rum men väl 85 rum som skulle till. Under den tid var det några personer med sura miner och tråkig röst som – minsann skulle kräva hela resans kostnad tillbaka. Hur tänkte de då? De hade ju haft sin vecka redan – troligen till full belåtenhet. En man sa att det minsann fanns lediga rum för det visste han – så det vara bara att åka och han skulle minsann ta en taxi dit. Tråkigt! Någon talade troligtvis om för honom att om han började drittla på egen hand kunde risken vara stor att han fick stå för kostnaderna själv. Med stor regelbundenhet kom resebyråns personal ut och informerade hur det gick – de arbetade hårt och var trevliga trots att de säkert hade en hög stress inombords – hela tiden med ett lugn. Efter kanske en lite dryg timma fick första omgången familjer med barn åka till ett nytt hotell. Och sinsom tid fick vi alla nya rum på nya hotell – lyxhotell. I sådana här situationer inträffar något annat också – människor man inte pratat med innan – börjar man prata otvunget och glatt med.

Ytterligare en gång fick vi byta hotell och det var dagen efter – vilket jag tyckte var helt ok då lyxhotellet var ett all inklusive och jättestort med en massa människor och lekande barn – ingen lugn och ro alltså.

Väl framkommen till det hotellet – även det i lyxformat – var det några ”gnälliga” damer som inte var nöjda alls. Då de var i min ålder eller däromkring borde det vara lugnt för dem att få några bonusdagar på semesterorten – men icke. Fast det de mest tydligen retade sig på var att resebyråns personal inte hade varit på hotellet dagen innan? Hur tänkte de då? Och vad skulle de gjort där? Hållit dem i handen? Förstås var de på kontoret och försökte lösa allt så bra som möjligt. På detta hotell fick vi stanna tills det kom ett plan och hämtade oss alla. Och då var det ännu fler för även de som skulle åkt hem kvällen efter oss hade blivit kvar – alltså dubbelt upp. Under denna vistelse ökade vår lilla grupp på två personer till 8 personer som ”hängde” ihop – blev vänner.

Till slut lyfte planet tidigt i morse – lördag – och nu står man här med en massa smutstvätt – brunbränd – lite förkyld – tämligen utvilad och med en massa jobb som blivit liggande och som tillkommit pga förseningen. Så efter några timmar hemma smet jag iväg till Gröna Lund och åkte lite karuseller med mina älskade barnbarn. Visst är livet härligt och fullt av överraskningar!!

Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?

 

 

Nr 40 Funderingar runt årstiderna

Sommaren är en underbar årstid tycker jag – jag blir bara glad när den kommer. Förstås kan jag ju fundera på varför det är så – att årstiden fyller mig med glädje alltså? Är det ljuset? Är det livet? Solen? Blommorna? Det milda sommarregnet? Kanske är det en mix av alltihopa. Jag vet inte. Det är som om alla människor vaknar till liv. Bara känslan av att kunna gå ut utan att bylta på sig en massa kläder är underbar. Och titta på alla uteserveringar – fulla av glada personer. Visst är det härligt! Fast – förstås – det är inte kul när man kommer ut och inte får något bord för att alla är redan upptagna. Det verkar som om alla människor är ute mycket tidigt – och inte jag.

Hösten är jag själv inte så förtjust i – men – många är det. Då är jag inte ute lika mycket och vi vet alla att vi går mot en mörkare och kallare årstid. Jag upplever att andra heller inte är ute lika mycket. Visst är den vacker med alla fina färger i naturen, alla bär och all svamp i skogen – men – det är inte roligt att se allt dö. Okey, okey – allt kommer tillbaka efter vintervilan – men ändå. Det finns heller inga helger att fira – om man inte räknar halloween  förstås. Jag har en väninna som brukar ordna en häx/spök fest då och då kommer vi alla inbjudna och är förstås utklädda – som sig bör – efter konstens alla regler. Jag köpte mig för några år sedan en riktigt snygg häxklänning med långa ärmar – med släp – ärmarna har släp alltså. Snyggt. Hatt är det till också. Himla trevligt brukar det vara – och god mat och dryck. Och fantasirika kläder på de närvarande. Annars är inte hösten så rolig. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan – inte ett lov att se fram emot – fast numera har man ju skapat ett höstlov förstås. Bra att de fixat till det för barnen. Fast numera – sedan förra året – har jag min huvudsemester i november – och åker iväg – långt – till värmen. Flygbiljetterna köpte vi förra veckan – och det blev mycket billigt. Jag åker bl a med hon med häxfesten och ett glatt gäng till. Ska bli kul.

Vintern är kall och oftast inte så vit som man önskar sig. För visst är det vackert när det är mycket snö ute – men själv kunde jag nog hoppa över den årstiden då jag älskar värmen och solen. Fast jag älskade att åka slalom och skulle nog vilja göra det igen – och kanske jag gör det – en dag. Vi åkte ibland uppåt i Sverige och en del år åkte vi neråt Alperna. Så underbart att susa nerför backarna. Många älskar julen förstås – och det gjorde nog jag också en gång i tiden. Idag vet jag inte riktigt vad jag tycker – men vi är fyra damer som varje år i början av december åker till London i fem dagar och tittar på bl a julskyltningen, handlar, besöker pubar och går på musikaler. I början – för länge sedan var det mest julklappar vi handlade till våra barn – numera handlar vi förstås till oss själva – och jag handlar vill mina barnbarn. Fast det gör jag alltid när jag  Förstås är flygbiljetten redan bokad och betald – och förstås billigt.

Våren är härlig. Tänk de första Tussilagorna – helt underbart och man vet att – nu är det på gång – YES. Solen och värmen alltså. Det finns hopp om att….. För ett antal år sedan – medans jag hade min mc kvar var det så underbart att man äntligen fick ta fram den och börja köra. Vi var ett gäng som brukade träffas och ha en putsardag så hojarna riktigt skulle glänsa på den första turen. Många gånger gick den till Rosenhill – ett ställe som lockar många hojåkare. Jag hade en underbart vacker Honda Black Widow med mycket krom och fransar. Jag sålde den för två år sedan när jag flyttade till Stockholm. Som jag saknar den emellanåt. Suck. Vi hade så mycket roligt – vi i Pantertanter MC. Klubben vi startade för kvinnor över 50 år som körde tunga mc glidare. Numera tittar jag långt efter när jag hör och ser dem – hojarna alltså.