Nr 67 En lördag morgon

Lördag morgon – och jag skulle kunna sova hur länge som helst – men – vaknar förstås mycket tidigt. Suck! – det verkar som att ju äldre jag blir – desto mindre sömn behöver jag. När jag var riktigt ung kunde jag sova hur mycket som helst – nåja – i alla fall till framåt förmiddagen – och då fick man inte det. Nu – när jag får – går det inte. Suck!

Nu är i alla fall dagen här och jag är vaken. Igår ägnade jag mig åt mitt hem med trista saker som damma och dammsuga och rensa ut i garderoben med fokus på skor. Jag har alltid älskat skor och har haft massor – ok då – jag har fortfarande många – men igår slängde jag fyra par – det känns vill jag lova. Idag skall jag fortsätta med badrummet och alla skåp där. Nu ska det rensas bland smink och smycken. Mina älskade barnbarn ska få allt jag inte vill ha. Det är två tjejer, Josefine 9 år och Joline 6 år, som får lite att leka med. Jag har ett barnbarn till, Jonathan 11 år, men han gillar inte smink och smycken.

Ja jag vet – min sons alla barns namn börjar på Jo. Jag och mina systrar döpte våra barn med start på Ch – Christer (mitt), Christian och Christoffer (mellansysterns) och sist men inte minst mer än i ålder Christina (lillasystern). Minsta systerns bonusson har gjort samma sak – men de börjar på A, Adrian, Alvar och Arvid – fast han har även en äldre dotter – annan mamma och hennes namn börjar på M – Moa. En del tyckte vi var knasiga som gjorde så här – vår mormor i alla fall – hon hade svårt att skilja på alla Ch-barnen med namnen.

Jag vet inte hur det är med er – men jag har haft en tendens att spara på ”bra att ha” grejer. Jag var upp på vinden härom dagen – och förstås finns där mycket som skall sparas – men – också mycket som jag förmodligen aldrig kommer att använda igen. Nu försöker jag rensa ut massa ”bra att ha” grejer – lite i taget. Och det mina vänner – är ett tufft jobb. Lite får mina barn och barnbarn – men det mesta går till Röda Korset. Kanske skulle jag kunna sälja det på Blocket eller stå på en loppis – men – jag skänker det mesta. Ids inte faktiskt. Hur gör ni? Detta gäller tyvärr inte bara vinden – för det finns grejer i lägenheten – i skåpen också. Det jag gör är att jag tar fram min dragvagn – ni vet ”dramatenvagn” och låter den står framme. Och vartefter jag hittar grejer i skåpen jag inte ska spara – lägger jag dem i den. När den är full – går jag till Röda Korset. Alltså – lite i taget – ”döstäda” kan man kalla det för.

Nu till dagen röjning. Måste vara klar senast klockan fyra för jag ska på ”housewarmingparty” ikväll.

 

 

Nr 11 Döstäda

Hur mycket prylar sparar vi inte på genom åren, i källare, på vinden och i alla våra skåp – massor. Och när använde vi mycket av det senast? Och kommer vi att använda det igen – någonsin? Och – vill våra barn ha grejorna efter oss? Knappast – eller inte så mycket i alla fall. Så varför sparar vi? Är det för alla om utifall att?

Jag tror att mycket beror på hur vi blivit uppfostrade. Med vi menar jag då alla vi som är i övre tonåren – som jag är. Var rädd om saker! Arvegods! Inte slänga! Vi fick dessa ord med modersmjölken – till frukost, lunch och middag.

Nu är det inne med vintage av alla de slag. Och alla unga är fantastiska på att köpa och sälja begagnat via internet när det gäller kläder. Det är vintagemöbler och vintagekläder som gäller om man ska vara riktigt inne, nåja – kanske inte möbler så mycket som kläder.  Men – vad får man för sina vintagegrejor vid försäljning – egentligen? Vad får man betala när man handlar? Och – vad är vintage? Är det gamla kläder från 50-60-talet från EPA eller Tempo (två varuhus som fanns förr för er som är för unga) eller måste det vara märkeskläder? Troligen det senare – men jag vet inte. Förstås är det bra med återanvändning av saker och kläder. Och kan jag sälja det – så mycket bättre. Fast då utan för stort arbete förstås. Man kan lämna in, kläder i alla fall, och sälja på kommission. Det betyder att du lämnar in på en affär och ber om ett pris, affären lägger på en viss procent och när det är sålt får du pengar. Avtal skrives förstås. Om inte grejerna säljs – skall de hämtas inom en viss tid annars går dessa till någon ideell organisation. Bra grej – men många av ställena tar bara in fina märkeskläder.

Eftersom jag flyttat till mindre och mindre bostäder genom åren och nu bor på 37 m2 har jag fått tagit tag i mitt sparande och alla om utifall att. Jag har döstädat – alltså gjort mig av med en massa saker så mina barn slipper jobbet den dag jag endera har dött eller hamnat på ett äldreboende av något slag. Förstås har jag erbjudit dem att få sådant som jag värderat lite högre i tro och hopp om att någon av dem ville ta emot det – men – det var inte mycket de ville ha, så det mesta har gått till min lillasyster som gillar att stå på loppis eller till Röda Korset. Kanske skulle jag ha omvandlat det till pengar själv genom att stå på loppis eller genom att sälja på Blocket – men därtill är jag för lat.

Så varför har vi så mycket prylar i våra hem. Vi kan ju knappast använda allt på en gång. Jag vet att jag hade flera uppsättningar med fina glas, hela serviser mm. Men – jag använde mest mina favoriter – och dem har jag behållit. Resten har jag – med viss ångest gjort mig av med. Likadan var det allt linne, dukar och handdukar. Jag hade en tendens att handla nytt – utan att ta bort något av det gamla. Jag tror att det är med dylika ting som med förändringar på en arbetsplats – när nya rutiner skall implementeras – måste de gamla ut – annars uppstår kaos (eller överfulla skåp). Och det är nog det som är problemet inom exempelvis äldrevården där många av de som arbetar har arbetat i många år – och jag menar i många år – och när nya idéer, scheman och arbetsmetoder skall in glömmer man att de personer som arbetat länge på ett ställe har svårt att göra sig av med gamla invanda mönster – och konflikter uppstår (ett litet sidospår). Alltså – samma i våra hjärnor när vi döstädar och gör oss av med gamla saker. Det behövs städas och rensas bort gammalt för att kunna fylla på med nya friska inslag och idéer i livet.

Nr 7 Kläder och sånt

Hur ser det egentligen ut i våra garderober? Hur mycket hänger där som är för stort eller för smått eller som vi inte vill ha mer och som vi ledsnat på?

Kläder är inte lätt om man inte har en figur och en längd som en ungdom eller modell. Jag var ute häromdagen och spanade in vad som kommit in nu och vad man ska ha framåt i sommar. Massor av det jag såg var läckert – men – suck – tänk om…. jag var yngre …. eller längre. Nåja – förstå finns det massor som jag kan ha också – nu – men det har inte alltid varit så.

För några år sedan var jag ganska mycket tyngre – men fortfarande lika kort – en och en halv meter över havet. Förstås kan vi lägga till ett antal cm p g a mina skor då jag oftast har ”lite” hög klack t o m på ”gåskor” vill ja ha dem lite högre – baktill. Detta gör att jag oftast mäter 153-160 ca på höjden. Om man nu vill köpa läckra kläder och väger alldeles för mycket och har passerat en ålder av 40 är det inte alltid kul. Det är som om de som tillverkar kläder inte fattar att men även som överviktig och lite äldre vill ha läckra kläder och inte bara svarta skynken. Kanske är det så att många med övervikt dras till kläder som gör att man inte  syns och som döljer alla kurvor – fast jag tror att jag många gånger gjorde tvärt om. Om några av mina vänner skulle uttala sig om min klädsel då skulle de nog säga att jag vågade det – klä mig lite tight alltså. Och vi är många som vill visa upp våra kurvor utan att se utklädda ut. Kurvor är läckert!!!

Idag finns det en kroppsfixering som säger att man ska vara perfekt och vältränad – och ung. Men så ser det inte ut för de allra flesta. Och har man fött några barn – så syns det. Tack och lov har det börjat bli vanligare med plus modeller – alltså kvinnor med normala till lite större kurvor. Så det tar sig.

Men åter till garderoben efter detta lilla sidospår. Garderoben har en tendens att bli full – snabbt. Jag bor i en lite lägenhet på Södermalm och har då inte så mycket till garderob. Jag har alltid drömt om en walking closet – men – drömmen känns väldigt långt borta. Men den dagen jag vinner på lotto ….. Jag försöker med jämna mellanrum göra en dykning i garderoben och rensa. När jag gör det funderar jag alltid över vem jag skall skänka kläder jag inte vill ha till. Många gånger blir det till någon jag känner och andra gånger är det Röda Korset som får en kasse.

När jag hade gått ner en massa i vikt för ett antal år sedan gjorde jag en ordentlig rensning. Allting hängde jag upp på vädringsställningar i vardagsrummet (bodde större då). Så bjöd jag hem  ett gäng väninnor i olika storlekar på lite ost och vin och talade om att gratisshoppen var öppen – så – varsågoda – pröva och ta med er det hem som ni vill ha. Det blev många glada skratt under kvällen. Klädprovning blandat med ost och vin – kan det bli bättre? Det mesta blev jag av med och resten – gick till Röda Korset. Har ni kläder, skor, handväskor och smycken eller annat som ni också vill bli av med så – ha en trevlig kväll – om ni inte väljer att stå på loppis.