Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 48 Elefantkyrkogården eller sparken på grått papper?

Tänk vad livet är olika för oss. De flesta av oss jobbar och sköter sig ett helt liv och när vi sedan går i pension – så får vi mycket lite ut för det – i plånboken menar jag. Den pension vi får ut efter ett långt liv är som en pink i havet – det räcker inte till mycket. Och då har vi skött oss och arbetat som bara den under många år utan att bryta mot några lagar.

Om man däremot heter Maria Ågren – eller något annat för den delen – och har en hög tjänst i något statligt verk eller inom någon myndighet och gör något olagligt – då hamnar man på elefantkyrkogården – ja – det kallades så i tidningen – och där hamnar Maria Ågren med en månadslön på 115 200 kr kvar varje månad. Okey då – hon blir omplacerad snett uppåt till vänster som internutredare på Näringsdepartementet – kommer man att hitta på arbetsuppgifter till henne? Vem gjorde dessa utredningar innan hon blir placerad där? Som vanlig person hade du fått sparken från jobbet – utan att få behålla någon lön – och därtill troligen inte få någon a-kassa på några månader.  Kanske finns det några utredningar jag kan göra för den månadslönen? Vi är nog många pensionister som kan ställa upp och för den summan kan man nog få två att göra jobbet – tror jag.

OM det nu är många som befinner sig i elefantkyrkogården kanske t.o.m. pengarna skulle räcka till att höja pensionen eller varför inte ge barnmorskorna lite mer i lön så att gravida kvinnor faktiskt skulle kunna föda barn i Sverige och inte flygas till Finland – och även där skulle man spara pengar för jag tror inte att Finland – och flyget – gör det gratis. Hur tänker man egentligen? Vart är vi på väg? Hur ser kompetensen ut egentligen hos vår regering och riksdag?

 

Nr 47 Hur kommunicerar vi egentligen?

Visst är det härligt med kommunikation – men – det är ju inte som förr. Jag säger inte att allt var bättre förr – bara annorlunda. Förr pratade vi med varandra – oftast när vi träffades eller om vi ringde i våra fasta telefoner. Idag – har vi ofta en kommunikation via sms eller via datorn. Den mänskliga kontakten har blivit minimal – och – så mycket vi missar med det – det är inte klokt.

Vad är då kommunikation? Jo – det består till 55% av kroppsspråk – alltså gester och ögonkontakt, 38% av hur vi pratar alltså exempelvis tonfall och bara 7% av orden/innehållet. Alltså – det betyder att när vi bara kommunicerar via sms eller via mail missar vi massor av vad som egentligen sägs. Eller hur? Det är som om vi har blivit en slags robotar utan känslor och mänskliga rörelser i vår kommunikation – trist!

Eller när man går på lokal och ser personer runt omkring som uppenbarligen går ut tillsammans – sitta och fippla med sina telefoner. Eller när man ser en förälder vara ute med sitt barn men inte bry sig så mycket om barnet som de verkar bry sig om telefonen. Inte ok!

Ett annat problem är när jag tar kontakt med ett större företag eller en myndighet eller ett försäkringsbolag – eller vad som helst egentligen – är det nästan lögn att få prata med samma person vid samtal nummer två utan det är någon annan man får prata med. Varför är det så? Om jag vet namnet på den jag pratade med sist – varför kan jag inte få prata i mitt ärende med samma person igen. Hur svårt kan det vara? Vad mycket enklare det skulle blir och vad pengar företaget/organisationen skulle spara utifrån tidsperspektivet då jag som kund inte skulle behöva dra hela min historien flera gånger och personerna i andra ändan inte behöva lyssna på något som någon annan redan hört. Hur svårt kan det vara att en och samma person tar hand om mina ärenden? Tror det kallas för att öka kundnöjdheten och vara ett kundfokuserat företag och inte ett personalfokuserat företag.

På banken är det oftast också så numera – där har jag tidigare protesterat och jobbat på att få träffa samma person varje gång och under många år fungerade det alldeles utmärkt – men helt plötsligt har man i bankvärlden verkligen avgränsat varje tjänstemans område till ett minimum – alltså tvingat mig – kunden – att prata med flera personer om saker som alla gäller mig. Det  betyder att jag måste rapa om samma saker för flera – suck – hur trött blir man inte – för att inte tala om hur respektlöst är det inte mot mig – kunden. Man blir en nobody – ett ärende – och inte en person/människa – och det vill inte jag vara.

Det är som om alla de som arbetar på de olika ställena tror att jobbet är till för dem – alltså att de, som anställda, är viktigare än kunden – kunden, som gör att de faktiskt har ett jobb och får lön. Man kan se samma tendens inom väldigt många yrken och jobb. Är de anställda viktigare än kunden, patienten, klienten eller vad vi nu kallar det för? För vems skull är vi på jobbet – egentligen? För det kan väl ändå inte vara så att anställda tror att jobbet är till för dem – bara?

Problemet är att vi – på andra sidan ”disken” – är i händerna på de bakom ”disken” då detta har utvecklats under många år och vi – framför ”disken” – har blivit vana, fostrade i att det ska vara på detta vis. Vi har inget val som kund! Som småföretagare sedan många år har jag mycket liten förståelse för detta – för i min värld är kunden viktigast – för fanns inte kunden – fick jag lägga ner mitt företag.

Nr 30 Vem/vad är ”marknaden” och vad gör den?

För några veckor sedan skrev jag om mäklarna och deras arvoden. Förstås har jag fått kommentarer angående detta där man försökte förklara för mig att ”marknaden” styr. Vad är då marknaden och hur blir det så?

Marknaden är du och jag – bara så du vet. Hur kan vi då styra – jo, genom att vi har blivit vana vid ett visst beteende i en köpsituation. Och de som i detta fall har skapat detta tänk hos oss är – mäklarna. Vi har blivit vana med att från utgångspriset måste man lägga på ca 1 miljon kronor om vi pratar om Stockholm – alltså – om utgångspriset på en lägenhet på  40 m2 är 2 950 000 kr måste man lägga på minst 1 miljon på det priset för att få försäljningspriset. Skulle man istället lägga utgångspriset p 3 900 000 kr – alltså ganska nära det förväntade priset – skulle folk inte komma och titta då man förväntar sig att påslaget blir ca 1 000 000 kr från utgångspriset. Hur har det då blivit så här? Ja det är inte så konstigt – man vill få till en budgivning för att glädja säljarna och för att mäklarna ska få ett högre arvode eftersom arvodet höjs i en trappa från utgångspriset.

Man försökte – för några år sedan att skriva ”accepterat pris”. Men nu har vi – alla säljare – blivit så vana att det ska bli budgivning och om det inte blir det – känns det som om vi förlorat – eller gjort en dålig affär.

Det här gäller ju inte bara på fastighetsmarknaden – allt du säljer är styrt av marknaden – alltså hur mycket folk är villiga att betala för en viss vara eller tjänst. Konstigare än så är det inte. Tänk bara på bensinpriset och priset på cigaretter och sprit – marknaden styr – så länge vi betalar – så är det inga problem – man tar ut det man vill ha.

Vad skulle då hända om det blev förbjudet med budgivning och man var tvungen att sätta accepterat pris – eller fast pris? Tja – i början skulle det nog inte vara så kul – men – med tiden skulle marknaden – alltså vi / säljare och köpare – anpassa sig – precis som med allt annat.

 

Nr 24 Politik och folkvalda

Jag kommenterat aldrig politik på nätet och jag gör inga inlägg på Facebook om detta – men nu måste jag bara säga vad jag – och många, många med mig tycker – eftersom våra kära folkvalda har glömt att de är just – folkvalda. En del av er blir säker sura på mig – men tänk nu efter innan ni blir arga är ni snälla.

Vad betyder då ordet folkvald kan man ju fråga sig – ja – enligt min uppfattning betyder det – vald av folket. Inget konstigt eller hur? Man  är vald av folket att föra dess talan! Och vi har val var fjärde år då vi – folket – får säga vilka vi vill ha i regeringen och riksdagen. Vi bor i ett fantastiskt land där det får finnas olika politiska åsikter, vi får vara med i vilka föreningar vi vill och vi får uttrycka våra åsikter – grundlagsskyddat.

Hur ser det då ut? Ok, S är störst tätt följd av SD, M och C  –  men resten rör sig runt den nedre gränsen för att få vara med och prata. Folkets röst! Ligger de lika risigt till om 18 månader – åker de ut – så är reglerna. Alltså – tillräckligt många av folket vill inte ha dem i regering och riksdag.

Hur är det på riktigt? Ja det vet vi ju alla, S har stöd av Mp och V – fast V får ju inte vara med – på riktigt – men – egentligen är dom ju det ändå och i senaste siffrorna representerade dessa bägge ca 8% av befolkningen – tillsammans. Vi är nästan 10 miljoner totalt – räknat alla inkl alla barn. Så bort med dem som inte får rösta. Och vad får vi kvar – många, många. Gissar på kanske ca 7 miljoner – men jag har kanske fel i antalet.

Alltså – de två minsta partierna har en massa att säga till om. Ja, ja – V är inte med i regeringen – men – som skuggparti väger de tungt.

Ca 20% röstar på SD – alltså 20% av röstberättiga personer i Sverige – Folkvalda – och man får tycka vad man vill om det – åsiktsfrihet kallas det och finns i vår grundlag. Jag har aldrig – och kommer aldrig att rösta på SD – men – vi måste låta dem bekänna färg – alltså vara med i diskussionerna – alla har rätt att bli hörda. Vi är mycket noga med det vad gäller kriminella (kanske inte lika mycket vad gäller brottsoffer).

Så vad gör då resten av våra kära folkvalda – jo – som strutsen – sticker huvudet i sanden och låtsas som om SD inte finns – men hallå – hur tänkte ni nu? 20% har röstat på dem och de får stå utanför och bara kamma hem röster eftersom de  – oftast får stå oemotsagda – vilket leder till att de ökar i antal – i massor.

När så äntligen en partiledare, Anna Kinberg Batra, säger vad många av oss som väljer tänker, börja prata med dem – blir hon utmobbad av alla partier – sågad längs fotknölarna. Tror ni på allvar att problemet försvinner om man inte pratar med dem? Tror ni politiker, på allvar, att SD kommer att försvinna om vi låtsas att de inte finns. Ja – då är ni mer verklighetsfrånvarande än vad jag trodde (eller hoppades på) Alla partiledare borde göra som hon – bjuda in till samtal – så att de får visa var de står i olika frågor. Så att vi – folket – får höra dem själva visa hur det står till hos dem. Kanske skulle fler backa från dem då. Man säger att de är ett enfrågeparti – men hallå – det var Mp också när de startade (och är väl det fortfarande egentligen). Som det nu är ger ni dem fritt utrymme att bara växa och växa eftersom de aldrig får vara med och prata och visa vad de går för.

Kommer ni ihåg hur det var när V hette Vänsterpartiet Kommunisterna? Eller när en miljöpartist – tror det var Per Gahrton – ville vi skulle tvätta kläder i Prädd (torrgrädde för er som inte vet och var med då). Hur mycket skit hade inte kommunisterna under naglarna? Men – man bytte namn – förnekade sin bakgrund – så var allt klart – och man blev helt plötsligt rumsren. Jag vet inte om Mp fortfarande tvättar i Prädd – men hur mycket tillför och hur många väljare röstar på dem – tja jag tror det var under 4% i senaste undersökningen? Så trots att de idag ligger under gränsen – har de väldigt mycket att säga till om. Suck! Hur var det med ordet Folkvald?

Vi lär våra barn att man ska respektera varandra oavsett – allt – religion, hudfärg, ålder, kön, sexuell läggning, politiska åsikter (utom SD-anhängare) mm men vad gör politikerna? Ja inte är det respekt för alla de som är röstberättiga. Börja prata med SD! Låt dem bekänna färg! Låt det komma fram i debatter var de egentligen står i olika frågor! Om inte annat så för alla oss som ska rösta om 18 månader. Gör ni – kära politiker i riksdagen och regeringen inget – så kommer SD att gå om er alla inklusive S – för SD har fått stå helt fria och då bildar folket sig en egen bild – förstås.

Nr 6 Rabatter

Jag köper mycket sällan papperstidningar då jag läser det mesta online – men – häromdagen köpte jag Aftonbladet. Varför? Jo, på löpet stod det ”66 rabatter för seniorer” – alltså för dem som fyllt 65 år – och det gjorde mig intresserad – jag fyller ju snart. Jag upptäkte dock att det fanns en hake på en del av dem – man måste bli medlem i någon organisation??? Men vaddå – var det inte åldern som skulle vara grejen? Samtidigt så talar artikeln om att det alltid finns ett utrymme till förhandling när man handlar – så – vi har mycket att lära av människor från andra länder där man i princip alltid förhandlar/prutar när man handlar, vilket vi borde ta efter mer.

Här kommer några av mina tankar och frågor runt några av de olika delarna av artikeln.

Resor;

Jag älskar att resa och gör det gärna. Vissa av de erbjudanden man får är som sagt kopplat till ett medlemskap, och när jag tittar på dem kan jag konstatera att många av resorna kan jag få billigare genom att själv boka sista minuten via någon resebyrå eller genom att gå in på ex www.destination.se eller någon liknande sida och boka flyg och hotell själv. Det blir oftast mycket billigare. Förstås får jag ingen som är reseledare men är man några som gillar att resa tillsammans kan man turas om att ta reda på vad man vill se och göra.

Min väninna Agneta och jag åkte till USA 2013. Det var min drömresa och jag visste vart jag ville åka och vad jag ville se och det var Memphis – Graceland, Nashville – Grand Ole Opry och New Orleans och franska kvarteren. En resa i musikens tecken alltså. Det finns flera resebolag som erbjuder denna resa till en kostnad av drygt 30 000 kr per person och då ingår det mesta utom mat och dryck. Vi gjorde en undersökning av vad som ingick i det priset. Sedan skred vi till handling och ringde en byrå som hjälpte oss att boka flyg och hotellrum. Jag ringde över till Grand Ole Opry och bokade biljetter inkl back stage till det datum som passade oss då man inte kunde boka online från utanför USA. Det tog en stund innan tjejen i andra ändan fattade att jag ringde från Sverige och att jag inte brydde mig om vilka som stod på scen. Bästa platserna ville vi ha – och det fick vi – därtill stod det reserverat på dessa platser när vi kom dit.  Vi mellanlandade i Chicago och klev på ett miniatyrplan till Memphis. Väl där hyrde vi en bil. Damen i luckan frågade oss om vi ville ha en SUV och vi sa ja, i trygg förvissning om att dessa var som i Sverige – alltså hanterbara. Döm om vår förvåning när vi kom ut till bilen och inser att det var en bil i storlek med monsterbilarna vi kan se här. Vi är ungefär lika långa Agneta och jag – så det fanns inte en chans att vi skulle kunna ta oss in i bilen utan stege. Gapskratt – sedan åter in till tjejen och för att få en vanlig bil – i hanterbar storlek istället. Vi gjorde allt som vi tänkt oss och såg det som ingick i dessa byråers resor plus lite till – och kom undan med halva priset, alltså knappt 17 000 kr per person. Nåja – förstås spenderade vi lite pengar utöver det på mat och dryck och shopping. En fantastisk resa. Naturligtvis hade vi ingen guide men t ex i back stage biljetterna på Grand ole Opry ingick guide. Så också på flera av de sevärdheterna vi var till. Så go vänner – man spar massor av pengar på att boka själv, både på resan och på medlemsavgifter. Därtill hade jag önskat mig dollar i födelsedagspresent istället för en massa annat – så en del av mina fickpengar hade jag fått i present.

Man spar också många tusenlappar på att boka sin resa i mycket god tid. Förra året i oktober/november var jag och min väninna Agneta till Bali och gick på målar kurs. Vi bokade i augusti tror jag och vi fick betala 7 500 kr per person för flyget, vilket i sig är ett bra pris. Nu ska vi dit igen i november och har redan nu tittat på biljettpriset och vi hamnar runt 5 000 kr. När vi köper så här tidigt betalar vi extra för avbeställningsskydd – det är det värt.

Medlemskap;

En av de organisationer som man kan bli medlem i enligt artikeln heter Seniordeal och vänder sig till alla som fyllt 55 år. Där kostar det inget att vara med så jag anmälde mig och väntade med spänning på vilka erbjudanden jag skulle få.

Efter en liten stund fick jag ett mail med min inloggning och kod och glad i hågen loggade jag in. Det finns mycket där som ser både bra och trevligt ut och som förmodligen är prisvärt. Eftersom jag och mina vänner ofta går ut på lokal fastnade jag för något som heter Last Grab. En app som man laddar ner i sin telefon gratis och via den bokar man bord – och äter med 10 – 25% rabatt på nota. Så gå in på seniordeal och kolla runt.

Har ni tänkt på hur många affärer som man ska/kan bli medlem i för att få erbjudanden? Jag upplever att  det är nästan alla – fast så är det troligen inte, men jag är medlem i många. Och i många får man ett stämpelkort – som man ska komma ihåg att ta fram. Några har nu blivit lite mer ”up to date” och kopplat det till mitt betalkort. För ett antal år sedan gjorde jag som så många andra och gick med i H&M som medlem. Första året gick bra – men andra året – suck – då fick jag en faktura på ett belopp som talade om att jag inte handlat tillräckligt mycket på H&M så jag fick betala det som saknades, eller vad summan nu stod för. Jag betalade snällt beloppet – och gick ur det medlemskapet.

För många år sedan skaffade jag både ICA-kort och kort på COOP – precis som så många andra. För någon månad sedan kom ett brev från ICA att jag nu – som snart pensionist kan handla med 5% rabatt. Bra va? Men – det gäller bara på tisdagar fram till kl 15.00 – vilket betyder att man förutsätter att alla slutar arbeta i  denna ålder. Men gör man det idag? Kanske har man olika regler på olika ICA för vid samtal med min syster så visade det sig att det var andra regler där hon handlar.  Jag tror att väldigt många pensionister fortsätter arbeta några år till – i alla fall lite grann. Så numera får jag bara arbeta på eftermiddagen på tisdagar om jag vill nyttja denna förmån.  Det gäller att planera inköpen och se till att det hamnar i den planerade strukturen för livet efter 65.

Många av erbjudandena i artikeln och på andra ställen är kopplade till medlemskap av något slag. Varför? Kanske är det så enkelt som att många har svårt att själva förhandla fram bra priser och upplever det bekvämt att vara med i en organisation? Kanske vill vi ha en tillhörighet någonstans efter att vi avslutat vårt yrkesverksamma liv?