Nr 90 Vad kan man göra för att få vården i Sverige på fötter?

En krönikör i Expressen, Nisha Besara, skrev i går och hade funderingar på vad det är  för fel på svenska sjukvården. Hon ställde många bra frågor och en del kunde hon förstås inte besvara – men krönikan var bra – mycket bra – och hon lyfte många viktiga frågor.

Här kommer några av mina funderingar runt ämnet. Jag har varit inom vården sedan jag var 17 år – så ett helt liv har jag – på olika nivåer inom sjuksvården – arbetat – från sjukvårdsbiträde – till chef och vårdutvecklare. Och följande frågor har jag alltid ställt mig;

  1. Varför har vi delat upp lilla Sverige i en massa Landsting egentligen när man – enligt lag – säger att det inte ska bero på var man bor för att få bra vård – lika för alla? Det borde räcka med tre Landsting/regioner som hade som uppgift att se till att lagar och regler är desamma i hela landet. Låt alla sjukhus ligga under dessa – även de privata förstås – som kan fortsätta vara privata – men får svara mot sitt regionkontor/landsting. Som det nu är kostar varje Landstings enorma pengar bara att administrera – här finns massor av pengar att spara och lägga på den vardagsnära vården.
  2. Lägg all äldrevård, LSS, Socialpsykiatri och vårdcentraler under kommunerna – men med en ”övermyndighet” som ser till att vården drivs enligt de riktlinjer som gäller. Jag vet – nästan som idag – fast bättre och med ordentliga uppföljningar även på den kommunalt drivna vården.
  3. Varför tog man bort alla sjukvårdsbiträden? Den nivån behövs och den ger många människor arbete som inte har massa utbildning men som älskar att arbeta med människor. Det ger även dem en möjlighet att göra karriär genom att utbilda sig till undersköterskor eller sjuksköterska – om de vill.
  4. Varför höjer man inte sjuksköterskornas löner istället för att ta in personal från bemanningsföretag – ja jag vet, jag är en av dem – men jag undrar ändå. Det kostar vården – överallt – en massa pengar som skulle kunna användas bättre. Om man istället la dessa pengar på att ge ordentliga löner till de fast anställda sjuksköterskorna skulle det göra en stor skillnad – och man får kontinuitet i vården.
  5. Egentligen är det samma med bemanningsläkarna – som kostar hur mycket pengar som helst. Därtill borde läkarna schemaläggas på sjukhusen. Den frågan har varit uppe hur många gånger som helst och den stod på agendan redan i början av 80-talet (och kanske redan innan dess) – men inte har hänt – eller?
  6. Varför ska man ha så många chefsnivåer – de som tar många mindre bra beslut sitter alldeles för långt ifrån vården och har noll koll – nåja- kanske lite koll – men inte mycket. Hur ofta tar de sig en funderar på om de själva skulle vilja hamna som patient inom den vård de bestämmer över – förstås – utan att få åka in på räkmacka pga av att de är kända eller chefer eller nåt.

Detta var några av mina tankar och det finns säkert många fler saker man kan göra för att få till en bra vård i Sverige. Något måste göras och det fungerar inte med att ”dutta” lite här och lite där.

Nr 87 Arbetsförmedlingens vara eller icke vara

Denna helg har mitt ena barnbarn, Josefine, varit hos mig. Hon sover länge – och jag vaknar tidigt. Så – då passade jag på att läsa tidningarna – på nätet förstås – man är väl med sin tid.

Vad stod det då där  – på  ledarsidan? Ja bl a handlade det om Arbetsförmedlingens vara eller icke vara – intressant – för frågan är väl egentligen – vad gör de idag och till vilken nytta och till vilka resultat. Idag är det en offentlig institution som kostar enorma pengar – men den viktiga frågan är väl hur många personer de får ut i arbete – på riktigt – egentligen? Jag tror inte det är så många – de flesta hamnar i någon form av åtgärd – och åtgärder kostar pengar och ger inga skatteintäkter.

För ett antal år sedan – när man arbetade med jobbcoacher – tillhörde jag och ett gäng från NyföretagarCentrum de som fick i uppdrag att jobba med detta. Detta var en upphandling som vi var med i och som vi fick. Vi skulle arbeta ffa med de som ville starta företag. Vi jobbade stenhård med dessa personer – som var ganska många till antalet. När man sedan gick in och skulle ta bort detta pga av att några idioter missbrukade detta och fuskade – drog man bort alla upphandlade organisationer  och företag – alltså – kollektiv bestraffning – istället för att kicka de som faktiskt fuskat. Till råga på allt kunde vi – med statistik och uppföljning – visa på att drygt 60% av de som gått till oss – faktiskt fått jobb eller starta företag. Några hade gått till utbildning. Vår statistik visade att vårt arbete var mycket bättre än det Arbetsförmedlingen själva gjort – alltså – ett privat alternativ.

Det har också i omgångar diskuterats i tidningarna om arbete för lågutbildade personer – jag kommer inte ihåg vad man kallade dessa jobb – men – med tanke på att det är så många idag som kommer till Sverige utan utbildning och språk skulle det vara ett perfekt sätt att komma ut i arbetsmarknaden och börja tjäna egna pengar istället för att vara bidragsberoende. Men – då lägger LO och Socialdemokraterna in sitt veto och menar att det skulle sänka allas löner – hur tänkte man då? Är det inte bättre att så många som möjligt arbetar för sin försörjning istället för att kosta massa bidrag. Det skulle också göra att många fler personer skulle lära sig svenska – lära känna nya människor – integreras i samhället – kanske t.o.m lära sig ett yrke. Alla skull vinna på det och kanske skulle det också ge mindre invandrarfientlighet – och det är det nog den största vinsten av allt.

Så kommer jag då till Arbetsförmedlingens vara eller icke vara. Behövs de? Finns det något bra alternativ? Ja och ja – tänker jag. Men kanske i en annan form och organiserat på annat sätt. De kanske också ska byta namn – för idag förmedlar de inte så många jobb – vilket de gjorde när jag var ung. Kanske Åtgärdsbyrån?

Och kanske skall någon annan bedöma om personen skall i åtgärder eller till anställning eller till företagande eller till något annat så de hamnar mer rätt från början.

 

 

Nr 85 HJÄLP – Nyföretagandet sjunker

Nyföretagandet i  Sverige minska ordentligt och man kan undra varför?Jag har funnits i denna världen sedan precis i början av 2000-talet som bl a rådgivare och jag har varit företagare ännu längre. Och trots att jag numera är pensionist – arbetar jag fortfarande i mina företag och kommer så att göra ytterligare ett tag. Och – som sagt – många av oss företagare går inte i pension när vi fyller 65  – vi jobbar på så länge det är roligt och så länge vi orkar – vi håller Sverige rullande!

Vad är det då som gör att nyföretagandet faller? För vi inom NyföretagarCentrum erbjuder alla – jag menar ALLA – oavsett ålder, kön och ursprung – kostnadsfri rådgivning, stöd, seminarier och mentorprogram. Vi behärskar ett flertal språk om man tittar på alla kontoren – så det ska inte vara något problem. Detta kan alla nyttja upp till tre år efter att man startat sitt företag – så vi försöker verkligen ge alla allt stöd i världen.

NyföretagarCentrum är en ideell organisation och nästan samtliga som arbetar med detta är företagare och gör detta som uppdrag. Jag säger nästan för det finns ett fåtal anställda. Ni undrar då säker – vem betalar er? – Jo –  det för samarbetspartnerna i kommunen – alltså andra företagare och till liten del kommunen. Vårt mål är att få många framgångsrika företagare – för det behöver Sverige.

Är det så att vår regering hela tiden vill ”straffa” alla företagare för att de är just företagare – och de skall straffas på olika sätt – höjda skatter – borttagande av vinster – och mer byråkrati.  Är presumtiva företagare oroliga för vad som ska hända efter valet – vem vinner – blir det helt förbjudet med vissa sorters företag? Ja – man kan ju undra över detta.

Finns det ett avund hos våra styrande? För trots att man inte vill att företagare ska göra vinster så kan vi bara titta på andra höjdare inom politiken som avgått och som nu tjänar storkovan på föreläsningar och på gods och herresäten.

I Sverige – och i hela världen behöver vi människor som vågar starta och satsa på företag. I många fall – dock inte alla – betyder det arbetstillfällen för andra personer – och det behövs. Många av företagarna anställer personer som kanske inte annars hade fått arbete eftersom det då finns ofta hjälp att få för kostnaderna – vilket är till stor nytta även för företagaren – framför allt om det är ett litet – nystartat företag. Även om de inte anställer – lämnar de en tom plats åt någon annan – eller lämnar arbetslöshetsstatistiken – vilket är superbra.

Så – kära styrande – gör om reglerna lite – tänk nytt – tänk framåt – tänk en blomstrande arbetsmarknad.

Nr 68 Hur mycket har vi i våra köksskåp egentligen?

Igår kom snickare och påbörjade jobbet med att byta köksbänkar mm hos mig. Innan han kom skulle jag tömma allt i underskåpen och under diskbänken – och jisses – vad grejer man har där. Massor av flaskor av alla de slag som jag inte använt på fler år och förmodligen aldrig kommer att använda igen. Varför spar jag så mycket som jag inte behöver – är det så att det är känslan av att ”det kan vara bra att ha” eller är det svårigheten att slänga något som inte är slut? Hos mig hittade jag medel som jag inte kan använda i mitt nuvarande hem och som jag absolut inte behöver – så nu – i kväll – när de är klara – ska här rensas – ut med allt jag inte behöver. Skönt! Det lär bli utrymme över!

Och – det kommer att bli snyggt när jag är klar – eller rättare sagt efter att snickaren och rörmokaren är klara – så jag kan ta vid. Jag var och handlade målartvätt och spackel i måndags – så jag kan inte skylla på att jag inte har material – nåja – måste köpa färg också – så nu får jag troligen bo i en viss röra en tid. Men det kan jag troligen överleva.

Nästa steg i detta är att åka och titta på vilket golv jag vill ha. Jag har en provbit på bänkskivan som jag ska ta med mig så det blir helt rätt. Jag tänker troligen inte lägga golvet själv utan ta hit en golvläggare – eller sönerna – de är bägge duktiga på att fixa på olika sätt. Nu är det ju så att bägge har fullt upp i sina liv och kanske inte har tid när jag vill att det ska göras – och då får jag öva i tålamod – eller boka en okänd golvläggare. Får nog tänka över detta.

När golvet också är klart ska jag bjuda in mina nära och kära för att ha en liten invigningsfest med bubbel – förstås. Man ska ju ta alla tillfällen till att fira och glädjas – eller hur?

Lite teaterbiljetter har jag införskaffat mig också för lite kulturellt behöver man i vardagen och mellan arbete och renovering. Jag borde dock ha tittat i mina mail innan jag bokade och läst det som http://www.seniordeal.se hade gett som erbjudande – för de hade bjudit på både ett glas bubbel och ett program om jag köpt biljetten till Brolle via dem – suck. Måste bli bättre på detta! Jag ska också se My Fair Lady i januari – ska bli himla kul. Nu går Brolle på privatteater och My Fair Lady på stadsteatern – och går man på Stadsteatern – finns det faktiskt rabatter för oss mogna män och kvinnor som passerat 65 år.

Nr 66 Så var tv:n här och lite annat

Idag kom den nya Tv:n. En riktigt trevlig ung man levererade den, satte ihop den och fick till alla kanaler. Och efter honom kom en lika trevlig tekniker som ställde in allt annat – inklusive koppla ihop Tv:n med min dator.

Min förra TV var på 42 tum och denna på 43 tum – och varför nämner jag detta – jo – i mitt huvud fick jag en något större TV – vilket jag ville ha. Men – det jag fick var en mindre TV och vet ni varför? Jo – det är bara bildskärmen man mäter – inte ramen – och min gamla TV hade en ram som var ca 6 cm bred och den nya har inte någon ram alls. Så det betyder att jag nu måste måla om väggen då den gamla dolde en mycket ful vägg – som förra ägaren fixat med sin vägghängda TV. Den nya Tv:n döljer inte det  ordentligt. Bara mer jobb alltså!!!! Men jag har en plan – så det kommer att bli bra.

Nästa vecka kommer mina nya bänkar och den nya diskhon till köket. Jag ser verkligen fram emot att komma vidare i min uppfräschning av lägenheten. Så fort snickaren är klar – ska här målas i köket och hallen och det gör jag själv – har jag tänkt. Sedan ska här jagas ett snyggt golv.

Ikväll skall jag dock får skratta massor – räknar jag med. Jag och min väninna Anne-Marie ska åka till TV-huset och vara publik till Parlamentet. Jag ha gjort det en gång tidigare och det var himla roligt. Gratis nöje gillar vi! Efter det ska vi gå på en ny restaurang som vi har hittat. Nåja – den är inte ny mer än för oss. Mycket god mat och helt ok priser. Den heter Bara Enkelt  (Nu har jag lärt mig att länka – yes!) och den ligger på Skånegatan. Rekommenderas varmt. Deras miniplanka för bara 69 kr var mycket god och perfekt lagom stor. Förstås finns där också normalstora portioner för de som vill ha det. Får se vad jag prövar idag.

 

 

 

 

Nr 65 Om instruktionsböcker tycker jag inte!

Jag vet inte hur det är med er – men jag gillar inte instruktionsböcker och jag vill inte behöva läsa mig till hur jag ska göra olika saker, det ska bara funka. Men – i den värld vi nu lever i – måsta man det – tyvärr. Suck!

Jag fick min nya spis precis innan jag åkte på semester men skulle använda den för första gången i går. Och – jag var tvungen att läsa i instruktionsboken hur jag skulle koka potatis! Tidigare var det bara att sätta på en platta – ställa på kastrullen och vänta. Nu – måsta jag först ha rätt kastrull för alla går inte. Ja jag vet – jag valde själv att köpa en induktionshäll trots att en väninna sa – köp inte. Andra sa dock – köp – du måste följa med tiden. Nåväl – lag läste och fick till slut mina potatisar kokta. Snabbt gick det också. Instruktionsboken får dock ligga framme vid spisen för jag lär behöva den fler gånger beroende på vad jag ska göra och vilken del av spisen jag ska använda.

I samband med att jag bytte spis – gick förstås min TV sönder också. Det hände när huvudströmmen bröts. Den har tjänat mig bra i 10 år så det är väl inte att säga om det – men – det blev aktuellt att köpa en ny. Jag och min väninna Anne-Marie åkte till Sickla köpcentrum och gick in på El-giganten. Där träffade vi på en underbar och mycket säljande säljare – tror han hette Thomas – en stor lång man. Min stora son hade sagt innan – köp en enkel TV för du kommer ändå inte att använda allt som finns på de andra. Så min plan var att köpa en för ca 5 000 kr. Få TV:n levererad hem och uppburen och inkopplad och få den gamla bortforslad. Så blev det nu inte för det visade sig att dels fanns det inte så många billiga att välja på och jag vill ju ha en som är läcker också – utseendemässigt menar jag då. Och dels handlade det om bildupplösning – fick jag lära mig. Denna underbara, tålmodiga säljare svarade på alla mina tusen frågor och ibland fick han upprepa sig för jag hade inte förstått eller hört ordentligt. Min väninna – mindre tålmodig – tyckte att det bara var att ta TV:n jag kikat på och bestämma mig – men jag måste fundera en liten stund och jämföra och fråga mer. Till slut  – hade jag bestämt mig – och priset blev det dubbla. Så i morgon under förmiddagen kommer min nya TV – och på eftermiddagen kommer en tekniker och kopplar in den och ställer in den. Det är alltså inte bara att sätta in en kontakt i väggen och sätta på TV:n – en specialist krävs för att få allt rätt. Troligen måste jag även här ha en instruktionsbok för att kunna använda den. Vad trött jag blir!

Egentligen är det likadant med min dator – men där har jag ”min” DataBobo – en underbar kille och tillika företagare som under ganska många år nu kommit och daterat upp och fixat med mina datorer så allt är som det ska. I början skrev jag upp alla frågor jag hade till honom och han svarade tålmodigt – numera behövs inte det för dels har han lärt känna mig och dels vet han vad som ska göras varje gång. Härligt! Min räddare i nöden! Alla borde ha en DataBobo som inte är så hemma på datorers tekniska funktioner!

Telefonen ska vi bara inte tala om – där finns så mycket man kan använda den till så hälften vore nog. Men jag har blivit bättre och bättre med att utnyttja den – tycker jag – fast mina barnbarn – 6, 9 och 11 år – är mycket bättre och kan mer.

Det finns ingen hiss till framgång – utan bara en gammal ranglig stega – så ett steg i taget är det som gäller – jag lär mig nog allt jag behöver veta!

Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 60 Jaha – och vad ska man skriva om idag då?

Inte lätt måste jag säga! Jag älskar att skriva men ibland är hjärnan tom. Vad står det i tidningen tro? Jo – nu vill man ha bort Anna K B från Moderaterna för hon syns inte tillräckligt mycket – eller nå´t. Måste ju säga att Reinfeldt/Borg var super och jag saknar dem i politiken. Samtidigt visar sig att Socialdemokraterna har vetat om att man sjabblat med den sekretessbelagda informationen om många personer och strategiska saker i vårt land inom Transportstyrelen och att man visste om de redan 2015 – suck – utan att göra något åt det. Hur tänkte de då – eller tänkte de över huvud taget? Jag har varit sjuksköterska sedan hedenhös tillbaka och jag har fått skriva på sekretesspapper angående mitt jobb, journaler och mina patienter. Om jag skulle bryta den sekretessen – vad tror ni skulle hända då? Jo – kicken på grått papper, massa böter till organisationen och pengar till de personer jag brutit sekretessen emot och – troligen blivit av med min legitimation. Olika regler gäller tydligen beroende på vilka som gör fel! Var det inte  – lika inför lagen – som gäller?

Vad står det mer om då? Jo – Bert Karlsson – som försöker hjälpa studenter med boende i  Skara med hjälp av villavagnar – och han får avslag! Hur tänker man då? I alla studentstäder saknas det bostäder för tillresande studeranden. De bor på soffor hos varandra eller hyr i andra hand för dyra pengar. Så kommer Bert och vill hjälpa till – hur tänker man då egentligen – när man säger – nej tack? Klart han borde få fixa sina villavagnar till studenterna i Skara och i andra städer. Kommunen borde vara glad! Är det avundsjuka tro? Åh – varför kom inte vi på det????? Förstås står det en massa annat också om olika saker – många mycket tråkiga och hemska saker. Andra lite knäppa som man undrar – vilka är intresserade?

Lite annat. Jag håller på att fixa lite i min lägenhet och framför allt i köket. Så igår köpte jag en ny spis, hade el-mannen här då jag måste dra nya ledningar för 3-fas till spisen. När jag ändå var i affären och handlade spisen blev det en ny mixer också då min gamla lagt av. Den ser bra ut och har många delar – så jag ska läsa på i instruktionen för att förstå alla delar och testa den i morgon. Om några veckor kommer mina nya bänkskivor och den nya diskhon – snyggt. Suck – det blir till att jobba av bara den i höst för att betala allt detta – men bra blir det! Lovar! I gårkväll kommer också mina nya fina stolar som jag köpt på IKEA. De skulle komma någon gång mellan fem och nio på kvällen – men ringde redan kl 16.30. Nya klädda stolar kommer att kräva nya gardiner – förstås – men det tar jag en annan dag – när jag tänkt efter lite vad jag ska ha.

Kräfttid är det också – och jag älskar dessa små varelser. Skulle kunna äta det varje dag under denna tid. Min väninna kom hit för att avnjuta detta med mig. Vi var och handlade och det låg olika sorter i frysen. Vi tog varsin sort och ska pröva dem olika kvällar. Vi skulle ha prövat hennes köp i går – men – mina stolars ankomst gjorde så att det blir mina kräftor först. De var fina i färgen, smakade mycket gott – men var mycket små. Nästa vecka ska vi ta den andra modellen.

 

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?

 

 

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!