Nr 12 Tankar om mitt kök.

Jag har funderingar på att göra om i mitt lilla kök. Inte byta luckor – för de är helt ok – men byta bänkskivor, spis och golv. Detta har jag funderat på sedan jag flyttade in för två år sedan – lång process eller? Suck – ibland är jag mycket snabb – och andra gånger tänker jag länge. Det är nog tvillingen i mig som gör att det blir så. Den ena arbetar snabbt och den andra är försiktig. Ju äldre jag blivit desto mer plats tar den försiktiga – jobbigt.

Bänkskivorna var mycket tråkiga laminatskivor i något som troligen skulle likna sten – beige färg – inte kul och jag är ingen beige person. Jag började med att köpa en burk färg – svart – då jag siktar på att köpa svart bänkskivor i sten och något som heter Häfta, en slags grundfärg man måste ha för att måla laminat så att färgen fastnar. Sedan var det bara att måla. Härdning i dagarna tre – sedan på med sakerna som ska vara där. Jättesnyggt. Nu frågar sig nog vän av ordningen varför jag målade – jo – för jag ville se hur det skulle bli med svarta högglansiga bänkskivor förstås. Det hade blivit dyrt om jag köpte skivorna och sedan inte gillade resultatet. Nu kostade detta prov mig 350 kr och lite arbete – helt ok. Jag tänker dock inte göra på samma sätt med golvet – där får jag gå på magkänsla. Mikael M. – hantverkaren, är bokat och kommer den 24 maj för att titta på jobbet – och lämna offert. Jobbet vill jag ha gjort framåt höstkanten.

Och – jag ska köpa ny spis. Den jag har är tämligen ny – men – det är gas. Sist jag fick räkningen reagerade jag på summan. Själva gasen var tämligen billig – men nätet fram – suck. Jag ringde till Stockholm gas och frågade hur jag skulle göra för att koppla bort spisen och de talade om att jag var tvungen att anlita ett företag som var specialister på detta – och de tar 2 500 kr för jobbet fick jag veta när jag ringde de företagen. Men – så får det bli.

Så nu har jag varit runt och tittat på spisar och frågat vänner och bekanta. Jag måste ha en i rostfritt stål (eller liknande) då kyl/frys och diskmaskin är det. En del säger induktionshäll och andra säger – köp ingen induktionshäll. Så vad ska jag göra? Prismässigt går det två vanliga hällspisar på en induktion. Spisen skall jag få till innan sommaren – har jag tänkt – vi får se hur det blir. Tänkte att något av de stora varuhusen skulle ha en drive på spisar med bra priser så jag kan göra ett fynd. Gillar att fynda!

Så kommer vi till golvet. Tufft! Egentligen skulle jag vilja byta golvet i hallen samtidigt så att det blir enhetligt. Och – jag skulle vilja ha ett grått eller vitt stengolv. Högglansigt. Tror detta skulle bli läckert. Då jag i mitt tidigare boende använde mig av Mikael hantverkare så vet jag att han både är kunnig och bra på det han gör – så jag kommer att konsultera honom i ärendet. Behöver ni en garanterat bra hantverkare – så hör av er. Han och hans mannar är bäst.

Får jag nu till detta – blir det ett superfint litet kök!

Nr 11 Döstäda

Hur mycket prylar sparar vi inte på genom åren, i källare, på vinden och i alla våra skåp – massor. Och när använde vi mycket av det senast? Och kommer vi att använda det igen – någonsin? Och – vill våra barn ha grejorna efter oss? Knappast – eller inte så mycket i alla fall. Så varför sparar vi? Är det för alla om utifall att?

Jag tror att mycket beror på hur vi blivit uppfostrade. Med vi menar jag då alla vi som är i övre tonåren – som jag är. Var rädd om saker! Arvegods! Inte slänga! Vi fick dessa ord med modersmjölken – till frukost, lunch och middag.

Nu är det inne med vintage av alla de slag. Och alla unga är fantastiska på att köpa och sälja begagnat via internet när det gäller kläder. Det är vintagemöbler och vintagekläder som gäller om man ska vara riktigt inne, nåja – kanske inte möbler så mycket som kläder.  Men – vad får man för sina vintagegrejor vid försäljning – egentligen? Vad får man betala när man handlar? Och – vad är vintage? Är det gamla kläder från 50-60-talet från EPA eller Tempo (två varuhus som fanns förr för er som är för unga) eller måste det vara märkeskläder? Troligen det senare – men jag vet inte. Förstås är det bra med återanvändning av saker och kläder. Och kan jag sälja det – så mycket bättre. Fast då utan för stort arbete förstås. Man kan lämna in, kläder i alla fall, och sälja på kommission. Det betyder att du lämnar in på en affär och ber om ett pris, affären lägger på en viss procent och när det är sålt får du pengar. Avtal skrives förstås. Om inte grejerna säljs – skall de hämtas inom en viss tid annars går dessa till någon ideell organisation. Bra grej – men många av ställena tar bara in fina märkeskläder.

Eftersom jag flyttat till mindre och mindre bostäder genom åren och nu bor på 37 m2 har jag fått tagit tag i mitt sparande och alla om utifall att. Jag har döstädat – alltså gjort mig av med en massa saker så mina barn slipper jobbet den dag jag endera har dött eller hamnat på ett äldreboende av något slag. Förstås har jag erbjudit dem att få sådant som jag värderat lite högre i tro och hopp om att någon av dem ville ta emot det – men – det var inte mycket de ville ha, så det mesta har gått till min lillasyster som gillar att stå på loppis eller till Röda Korset. Kanske skulle jag ha omvandlat det till pengar själv genom att stå på loppis eller genom att sälja på Blocket – men därtill är jag för lat.

Så varför har vi så mycket prylar i våra hem. Vi kan ju knappast använda allt på en gång. Jag vet att jag hade flera uppsättningar med fina glas, hela serviser mm. Men – jag använde mest mina favoriter – och dem har jag behållit. Resten har jag – med viss ångest gjort mig av med. Likadan var det allt linne, dukar och handdukar. Jag hade en tendens att handla nytt – utan att ta bort något av det gamla. Jag tror att det är med dylika ting som med förändringar på en arbetsplats – när nya rutiner skall implementeras – måste de gamla ut – annars uppstår kaos (eller överfulla skåp). Och det är nog det som är problemet inom exempelvis äldrevården där många av de som arbetar har arbetat i många år – och jag menar i många år – och när nya idéer, scheman och arbetsmetoder skall in glömmer man att de personer som arbetat länge på ett ställe har svårt att göra sig av med gamla invanda mönster – och konflikter uppstår (ett litet sidospår). Alltså – samma i våra hjärnor när vi döstädar och gör oss av med gamla saker. Det behövs städas och rensas bort gammalt för att kunna fylla på med nya friska inslag och idéer i livet.

Nr 10 När jag ska flytta in på ett Äldreboende

Ingen längtar efter att hamna i äldrevården det är jag säker på. Och det är samma med mig. Men det är troligt att vi – på ett eller annat sätt gör det. Men – man vet aldrig – kanske blir det hemtjänst istället. Det skrivs mycket i tidningarna en massa om vad som inte fungerar – men mycket sällan om det som fungerar.

Under nu ganska många år har jag arbetat som sjuksköterska inom äldrevården framför allt under sommaren – men – en och annan gång även andra tider på året. Jag har träffat massor av personal som varit fantastiska och väldigt många som inte borde arbeta inom vården.

Under ett antal år som företagare var jag runt på många ställen i landet och föreläste om Lagen om Lex Sarah. En suverän lag – som tyvärr det pratas alldeles för lite om ute på våra enheter.  Cheferna har inte insett att det är deras ansvar att utbilda, undervisa och följa upp att lagen efterföljs. Görs det – så kommer vi att ha en äldrevård – värd namnet.

Här kommer min önskelista på hur jag vill ha det när jag flyttar in (och säkert många med mig);

  1. Eget litet trevligt krypin i markplan.
  2. Duscha varje morgon – vilket tillhör de mänskliga rättigheterna.
  3. Tvätta håret och få det fixat 1-2 gånger per vecka med fön eller hårrullar. Och få hjälp till frissan emellanåt – Jag är fåfäng – mycket fåfäng och som sådan har jag levat och som sådan kommer jag att dö.
  4. Manikyr / någon som målar och filar mina naglar regelbundet – viktigt.
  5. Jag älskar att få fotvård – så avtala med en företagare som kommer och ger mig det så där var 6:e vecka.
  6. God mat som serveras på ett trevligt sätt. Gärna med dukar på bordet och lite rött vin på helgerna. Maten är viktig det vet ju alla – vi äter inte bara med munnen utan också med ögonen. Även om jag måste äta mosad mat så lägg upp det snyggt på tallriken och blanda inte ihop det i en sörja.
  7. Personal som jag kan prata med – alltså – klarar att prata bra svenska. För när jag hamnar på boendet har jag förmodligen glömt alla andra språk jag eventuellt kunde. Och – det är ju så att om man inte bor i det land man är född och uppvuxen i och klarar det nya språket som ung – är det troligen borta när jag blir gammal.
  8. Att min genomförandeplan innehåller det som varit viktigt för mig så att jag får ett bra avslut på mitt liv – och att den följs. Alla har idag en genomförandeplan som skrivs utifrån mina behov – men?
  9. Jag vill kunna komma ut dagligen på en liten promenad och då vill jag inte att det är två personal som går med två eller fler pensionister för då är risken stor att personalen mer pratar med varandra än med oss gamla.
  10. Och – om jag tappat en knapp eller fållen har ramlat ner på mina kläder – vill jag att man lagar det åt mig – för jag kan troligen inte det själv.
  11. Sist men inte minst – jag hatar att gå i skrynkliga kläder – och finns det inget strykjärn på boendet – så köper jag gärna ett åt er.

Jag kan lagen och vad den säger – vilket gör att jag kommer troligen att höras på olika sätt om man inte efterlever den. Jag kommer också att noggrant välja vilka ställen jag söker till. Får jag inte välja gör jag som damen som vi läst om på Facebook – kliva ombord på en kryssare och bli kvar där – kanske blir det billigare än att flytta in på hemmet – och all service är inkluderad.

Om jag inte får flytta in – utan erbjuds hemtjänst – måste jag fundera över hur jag ska hantera det. Utan att jag har gjort en ordentlig kalkyl på det hela, går det nog på ett ut eller t o m  blir billigare om jag istället anlitar ett företag och får RUT-avdrag på tjänsten. Då väljer jag vilket företag som ska komma och städa åt mig och när. Säkert kan jag då även köpa personlig hjälp på olika sätt.

Låter jag hemsk? Önskar du att jag inte flyttar in på avdelning du arbetar på? Vid ett tillfälle när jag var ute i landet och föreläste om Lex Sarah hade jag kommit till en ställe som jag blivit inbjuden till och i rummet satt ca 40 personal och cheferna. Jag började med att fråga dem ”hur många av er vill flytta in på er enhet och bli vårdade av er?” Döm om min – och chefernas förvåning – när ett rungande NEJ var svaret. Sådant sätter sina spår hos mig.

Nu ska jag inte döma ut alla för det finns också en massa ställen som fungerar alldeles utmärkt – men – vi får aldrig läsa om dem – tyvärr. Ställen som väl uppfyller min och säkert många andras önskelista. Det finns mängder av personal som man önskar man kunde lägga i en kopieringsapparat – änglar. Dessa måste man vara rädda om.

 

Nr 9 Trygghet

Vad betyder trygghet för mig som kvinna och vad ingår i det?  Jag har alltid känt mig trygg men på senare åren har en viss oro uppstått beroende på olika saker såsom händelser och ålder.

Jag kollar att jag låst dörren en extra gång, tittar mig över axeln när jag går hem själv på kvällen och jag tar mig en titt på vilka andra som sitter på t-banan, bussen eller pendeln och utifrån det placerar jag mig själv. Knasigt va? Ibland undrar jag om jag blivit knasig eller?

För drygt ett år sedan var jag och min väninna Anne-Marie ute och gick och på väg för att titta på en lägenhet som jag var intresserad av. Två unga pojkar kom fram och började prata med oss och följde med oss. Jag gick lite före då jag tagit några steg framåt för att titta på port nummer. Den ena av killarna var snett bakom Anne-Marie och den andra bredvid. Helt plötsligt tar den bredvid henne tag i hennes halskedja och den andra tog tag i hennes väska och armband. Hon skrek högt och jag sprang tillbaka med min väska i högsta hugg – skrikande på dem. De fick med sig hennes halsband men inte resten. Grabbarna var kanske i 16 års åldern. Förstås polisanmälan direkt. Vi var ordentligt uppskakade naturligtvis och man undrar var vi är på väg i samhället – för det händer massor av saker i samhället – hela tiden. Trist! Numera bär jag alltid med mig en sprayburk med färg (man får inte ha pepparspray – räknas som vapen? för det är väl synd om dem som attackerar dig och som du fredar dig emot genom att använda det) så denna innehåller röd färg som sitter som berg – i några dagar – och är lagig. Dyr men bra. Tack och lov har jag inte behövt använda den ännu.

Det andra handlar om mitt boende. Tidigare bodde jag granne med min väninna. Varje morgon och varje kväll pratade vi några ord med varandra. Ibland var det bara – god morgon och ha en bra dag eller på kvällen – allt väl. Ibland åt vi tillsammans och ibland blev det en fika eller ett glas vin. Tryggt och bra och jag visste – att om det hände mig något fanns hjälp på nära håll och jag skulle inte behöva ligga skadad eller död länge – för min väninna och granne skulle direkt märka att något inte var som det skulle. Där jag bor nu känner jag ingen och det kan gå månader mellan gångerna jag ser min närmaste granne.

För några veckor sen talade jag om den oron för min stora son och hans tjej – och – direkt hade de löst problemet. Så nu har vi en messengergrupp där alla vi vår familj finns och vi säger god morgon varje morgon. Härligt!

Nr 8 Ekonomi och pension

1957 hade man i Sverige folkomröstning om pension eller inte. Men – man hade redan 1913 beslutat om att införa allmän pensionsförsäkring. Folkpensionen infördes 1948 och var en del av socialförsäkringen och man kunde få den från det året man fyllde 67. Någonstans på vägen ändrade man åldern till 65 år och reglerna.

Medellivslängden för kvinnor är 84 år och för män 80,4 år i dagsläget. På 50-talet vad det andra siffror förstås men jag kan anta att medellivslängden säkert var ca 10 år mindre när allmänna pensionen infördes.

Vi lever längre och längre och är friskare och piggare nu än vad personer i min ålder var på 50-talet. Mycket beroende på hur vi lever och vetenskapens framsteg. Vi ser fler personer som idag uppnår den fantastiska åldern av 90-100  år än vad man gjorde för inte så länge sedan. Se bara på Dagny som fyllde 105 år häromdagen. En pigg och vital bloggare och omnämnd i media. Helt suveränt. Hon har alltså haft pension i 40 år.

Alltså – pensionen inträder vid  65-67 år och du lever till du är 90-100 år. Pensionsåldern har inte följt med medellivslängdens ökande. När folkpensionen infördes levde folk under mycket svårare förhållanden än vad vi gör idag vilket gjorde att de – kroppsligen var slut vid pensionsåldern.

När jag tittar mig om kring idag bland mina vänner kan jag konstatera att flera av dem inte ville sluta arbeta vid 65 så de fortsatte några år till. Men vid någon tid får du inte fortsätta – du har blivit för gammal??? Jag har en väninna som efter att hon varit tvungen att sluta på den kommunala tjänst hon hade p g a de regler vi har i Sverige, tämligen snabbt startade ett företag och har sedan dess haft fullt upp med arbete – och kunnat fakturera – och alltså kostat kommuner som anlitat henne stora pengar. Hon fyller 70 år i år – är superpigg och mycket kunnig inom flera områden. Under ganska många år har jag arbetat som rådgivare inom organisationen NyföretagarCentrum och senast i förra veckan hade jag rådgivning med en man som kommer att starta företag nu när han blivit pensionist – han upplevde att han hade mycket mer att ge – men, regler är regler. Och – det finns många sådana exempel. Bara på ”mitt” Nyföretagarcentrum var det 5% som var över 61 år som startade företag. Och jag tror att siffran är samma eller högre på andra ställen i landet.

Hur tänker staten egentligen – de låter personer med en massa erfarenhet och kunskap sluta – för att sedan in dem på konsultarvode – vilket definitivt blir mycket dyrare? Jag vet att vi måste få in yngre personer på arbetsmarknaden – men – varför inte ha en mix av äldre och yngre på en arbetsplats. Det skulle gagna alla – både de äldre och de yngre skulle få nya perspektiv på tillvaron och arbetet. Och – det är lite billigare att anställa en äldre person!

Om vi tittar på hälso- och sjukvården och hur de ser på sin personal kan vi konstatera att vad gäller legitimerad personal vägrar man att ge dem skälig lön för det arbetet och det ansvaret de har. Istället håller man kvar lönerna på en mindre bra nivå – och tar in hyrpersonal för att täcka upp luckorna. Nu tillhör jag en av dessa inhyrda sjuksköterskor och för några år sedan på ett pass jag arbetade fick jag frågan av en kollega vad kostnaden för inhyrd personal skulle ge i antalet tjänster. Vi arbetade natt så i luckorna tittade vi över hur mycket hyrpersonal man hade haft inne under en månad och hur mycket dessa tog per timma. Omräknat till fast anställd personal inklusive semesterdagsersättning och arbetsgivaravgifter kunde det gångna året  ha bekostat knappt 2 årsarbetare till samma kostnad och det så bara den enheten. Och det var inte heltid de var inne förstås – de täckte upp på tomma pass. Som sagt – jag har världens bästa pensionsförsäkring – min utbildning – och jag kommer att kunna arbeta i många år till och när jag vill.

Det finns åtminstone två organisationer som har som affärsidé att anställa pensionister, Veteranpoolen och Veterankraft. Via dem kan man arbeta när man vill och inom olika områden. Du blir anställd per timma/uppdrag. Ett bra sätt att dryga ut pensionen och samtidigt göra något.

Nu säger säker många – men du då? Du har ju gjort förändringar och tagit ut pensionen? Javisst har jag det – men bara för att jag kan. Och bara den allmänna pensionen och ppm. Resten får vara tills jag blir äldre. Några jag pratat med har gjort tvärt om – utan att tänka efter vilka regler som gäller. Den allmänna pensionen är livsvarig – och den dagen du dör – tillfaller den inte dina barn utan går till alla andra som bor i din kommun och är födda samma år. Jag har valt att plocka ut den så länge jag kan och resten har jag ändrat till olika uttag beroende på vilka det är, vi har ju oftast flera olika. Så  min fördelning är någon från 66 – i 5 år, några från 67 – fem år och någon 67 – och i 10 år. Dör jag innan dessa år är gångna – går resten av pengarna till mina efterlevande. Och jag tror att jag kommer att orka och vilja resa och ha ett bra liv tills jag åtminstone är 76 år. Så nu har jag min allmänna pension, min ppm och pengar jag får in när jag arbetar. Passar mig perfekt för jag kan nu styra vilka mina arbetsdagar är och vilka dagar jag vill göra något annat.

Så ni som inte är pensionister ännu – se över era kommande pengar och tänk efter – hur blir det för mig? – kan jag och vill jag arbeta vidare efter 65? Vad vill jag göra då?

Nr 7 Kläder och sånt

Hur ser det egentligen ut i våra garderober? Hur mycket hänger där som är för stort eller för smått eller som vi inte vill ha mer och som vi ledsnat på?

Kläder är inte lätt om man inte har en figur och en längd som en ungdom eller modell. Jag var ute häromdagen och spanade in vad som kommit in nu och vad man ska ha framåt i sommar. Massor av det jag såg var läckert – men – suck – tänk om…. jag var yngre …. eller längre. Nåja – förstå finns det massor som jag kan ha också – nu – men det har inte alltid varit så.

För några år sedan var jag ganska mycket tyngre – men fortfarande lika kort – en och en halv meter över havet. Förstås kan vi lägga till ett antal cm p g a mina skor då jag oftast har ”lite” hög klack t o m på ”gåskor” vill ja ha dem lite högre – baktill. Detta gör att jag oftast mäter 153-160 ca på höjden. Om man nu vill köpa läckra kläder och väger alldeles för mycket och har passerat en ålder av 40 är det inte alltid kul. Det är som om de som tillverkar kläder inte fattar att men även som överviktig och lite äldre vill ha läckra kläder och inte bara svarta skynken. Kanske är det så att många med övervikt dras till kläder som gör att man inte  syns och som döljer alla kurvor – fast jag tror att jag många gånger gjorde tvärt om. Om några av mina vänner skulle uttala sig om min klädsel då skulle de nog säga att jag vågade det – klä mig lite tight alltså. Och vi är många som vill visa upp våra kurvor utan att se utklädda ut. Kurvor är läckert!!!

Idag finns det en kroppsfixering som säger att man ska vara perfekt och vältränad – och ung. Men så ser det inte ut för de allra flesta. Och har man fött några barn – så syns det. Tack och lov har det börjat bli vanligare med plus modeller – alltså kvinnor med normala till lite större kurvor. Så det tar sig.

Men åter till garderoben efter detta lilla sidospår. Garderoben har en tendens att bli full – snabbt. Jag bor i en lite lägenhet på Södermalm och har då inte så mycket till garderob. Jag har alltid drömt om en walking closet – men – drömmen känns väldigt långt borta. Men den dagen jag vinner på lotto ….. Jag försöker med jämna mellanrum göra en dykning i garderoben och rensa. När jag gör det funderar jag alltid över vem jag skall skänka kläder jag inte vill ha till. Många gånger blir det till någon jag känner och andra gånger är det Röda Korset som får en kasse.

När jag hade gått ner en massa i vikt för ett antal år sedan gjorde jag en ordentlig rensning. Allting hängde jag upp på vädringsställningar i vardagsrummet (bodde större då). Så bjöd jag hem  ett gäng väninnor i olika storlekar på lite ost och vin och talade om att gratisshoppen var öppen – så – varsågoda – pröva och ta med er det hem som ni vill ha. Det blev många glada skratt under kvällen. Klädprovning blandat med ost och vin – kan det bli bättre? Det mesta blev jag av med och resten – gick till Röda Korset. Har ni kläder, skor, handväskor och smycken eller annat som ni också vill bli av med så – ha en trevlig kväll – om ni inte väljer att stå på loppis.

 

Nr 6 Rabatter

Jag köper mycket sällan papperstidningar då jag läser det mesta online – men – häromdagen köpte jag Aftonbladet. Varför? Jo, på löpet stod det ”66 rabatter för seniorer” – alltså för dem som fyllt 65 år – och det gjorde mig intresserad – jag fyller ju snart. Jag upptäkte dock att det fanns en hake på en del av dem – man måste bli medlem i någon organisation??? Men vaddå – var det inte åldern som skulle vara grejen? Samtidigt så talar artikeln om att det alltid finns ett utrymme till förhandling när man handlar – så – vi har mycket att lära av människor från andra länder där man i princip alltid förhandlar/prutar när man handlar, vilket vi borde ta efter mer.

Här kommer några av mina tankar och frågor runt några av de olika delarna av artikeln.

Resor;

Jag älskar att resa och gör det gärna. Vissa av de erbjudanden man får är som sagt kopplat till ett medlemskap, och när jag tittar på dem kan jag konstatera att många av resorna kan jag få billigare genom att själv boka sista minuten via någon resebyrå eller genom att gå in på ex www.destination.se eller någon liknande sida och boka flyg och hotell själv. Det blir oftast mycket billigare. Förstås får jag ingen som är reseledare men är man några som gillar att resa tillsammans kan man turas om att ta reda på vad man vill se och göra.

Min väninna Agneta och jag åkte till USA 2013. Det var min drömresa och jag visste vart jag ville åka och vad jag ville se och det var Memphis – Graceland, Nashville – Grand Ole Opry och New Orleans och franska kvarteren. En resa i musikens tecken alltså. Det finns flera resebolag som erbjuder denna resa till en kostnad av drygt 30 000 kr per person och då ingår det mesta utom mat och dryck. Vi gjorde en undersökning av vad som ingick i det priset. Sedan skred vi till handling och ringde en byrå som hjälpte oss att boka flyg och hotellrum. Jag ringde över till Grand Ole Opry och bokade biljetter inkl back stage till det datum som passade oss då man inte kunde boka online från utanför USA. Det tog en stund innan tjejen i andra ändan fattade att jag ringde från Sverige och att jag inte brydde mig om vilka som stod på scen. Bästa platserna ville vi ha – och det fick vi – därtill stod det reserverat på dessa platser när vi kom dit.  Vi mellanlandade i Chicago och klev på ett miniatyrplan till Memphis. Väl där hyrde vi en bil. Damen i luckan frågade oss om vi ville ha en SUV och vi sa ja, i trygg förvissning om att dessa var som i Sverige – alltså hanterbara. Döm om vår förvåning när vi kom ut till bilen och inser att det var en bil i storlek med monsterbilarna vi kan se här. Vi är ungefär lika långa Agneta och jag – så det fanns inte en chans att vi skulle kunna ta oss in i bilen utan stege. Gapskratt – sedan åter in till tjejen och för att få en vanlig bil – i hanterbar storlek istället. Vi gjorde allt som vi tänkt oss och såg det som ingick i dessa byråers resor plus lite till – och kom undan med halva priset, alltså knappt 17 000 kr per person. Nåja – förstås spenderade vi lite pengar utöver det på mat och dryck och shopping. En fantastisk resa. Naturligtvis hade vi ingen guide men t ex i back stage biljetterna på Grand ole Opry ingick guide. Så också på flera av de sevärdheterna vi var till. Så go vänner – man spar massor av pengar på att boka själv, både på resan och på medlemsavgifter. Därtill hade jag önskat mig dollar i födelsedagspresent istället för en massa annat – så en del av mina fickpengar hade jag fått i present.

Man spar också många tusenlappar på att boka sin resa i mycket god tid. Förra året i oktober/november var jag och min väninna Agneta till Bali och gick på målar kurs. Vi bokade i augusti tror jag och vi fick betala 7 500 kr per person för flyget, vilket i sig är ett bra pris. Nu ska vi dit igen i november och har redan nu tittat på biljettpriset och vi hamnar runt 5 000 kr. När vi köper så här tidigt betalar vi extra för avbeställningsskydd – det är det värt.

Medlemskap;

En av de organisationer som man kan bli medlem i enligt artikeln heter Seniordeal och vänder sig till alla som fyllt 55 år. Där kostar det inget att vara med så jag anmälde mig och väntade med spänning på vilka erbjudanden jag skulle få.

Efter en liten stund fick jag ett mail med min inloggning och kod och glad i hågen loggade jag in. Det finns mycket där som ser både bra och trevligt ut och som förmodligen är prisvärt. Eftersom jag och mina vänner ofta går ut på lokal fastnade jag för något som heter Last Grab. En app som man laddar ner i sin telefon gratis och via den bokar man bord – och äter med 10 – 25% rabatt på nota. Så gå in på seniordeal och kolla runt.

Har ni tänkt på hur många affärer som man ska/kan bli medlem i för att få erbjudanden? Jag upplever att  det är nästan alla – fast så är det troligen inte, men jag är medlem i många. Och i många får man ett stämpelkort – som man ska komma ihåg att ta fram. Några har nu blivit lite mer ”up to date” och kopplat det till mitt betalkort. För ett antal år sedan gjorde jag som så många andra och gick med i H&M som medlem. Första året gick bra – men andra året – suck – då fick jag en faktura på ett belopp som talade om att jag inte handlat tillräckligt mycket på H&M så jag fick betala det som saknades, eller vad summan nu stod för. Jag betalade snällt beloppet – och gick ur det medlemskapet.

För många år sedan skaffade jag både ICA-kort och kort på COOP – precis som så många andra. För någon månad sedan kom ett brev från ICA att jag nu – som snart pensionist kan handla med 5% rabatt. Bra va? Men – det gäller bara på tisdagar fram till kl 15.00 – vilket betyder att man förutsätter att alla slutar arbeta i  denna ålder. Men gör man det idag? Kanske har man olika regler på olika ICA för vid samtal med min syster så visade det sig att det var andra regler där hon handlar.  Jag tror att väldigt många pensionister fortsätter arbeta några år till – i alla fall lite grann. Så numera får jag bara arbeta på eftermiddagen på tisdagar om jag vill nyttja denna förmån.  Det gäller att planera inköpen och se till att det hamnar i den planerade strukturen för livet efter 65.

Många av erbjudandena i artikeln och på andra ställen är kopplade till medlemskap av något slag. Varför? Kanske är det så enkelt som att många har svårt att själva förhandla fram bra priser och upplever det bekvämt att vara med i en organisation? Kanske vill vi ha en tillhörighet någonstans efter att vi avslutat vårt yrkesverksamma liv?

 

 

 

 

Nr 5 Att fira något

Man kan alltid undra om man ska fira eller sörja att man blir äldre. Jag har nog firat det mesta – även att bli äldre. Jag har också firat andra saker i livet såsom nya jobb, företag, gå ner i vikt, springa en halvmara (ok – springa och springa – jag tog mig fram och kom i mål), cykla runt Vättern, studenten som 28 åring och andra examina och händelser av olika slag. Som sagt – jag har tagit chansen att fira det mesta på något sätt – det blir roligare så.

Nåja – jag hoppade över min 20-års dag – märkligt nog. Kommer inte riktigt ihåg varför det blev så men det var nog någon slags av flykt från något.

Vid 30 hyrde jag och en väninna en lokal i Pershagen och ställde till fest. Hon kom från Uppsala ursprungligen så många av hennes gäster kom där ifrån. Totalt var det 80 personer inbjudna. Vi ägnade oss en hel helg för att göra namnskyltar – ja inte vilka som helst – vi ritade och färglade något som berättade något om personen  bakom namnet – allt för att folks skulle börja prata med varandra fast de inte var bekanta. Smart drag. Namnskyltarna fästes med en nål.  Det tog inte så lång stund innan det var livliga diskussioner oc många glada skratt i lokalen och festen var en succé.

När jag fyllde 40 bodde jag i Ljungby och vi hade gardenparty. Massor av folk och massor av mat. Dagen innan hade jag klarat av en examen, mina systrar,  svågrar och syskonbarn hade kommit ner för att fira detta – också. Vi hade en mycket trevlig kväll – alltså kvällen innan födelsedagen också – och det blev en sen kväll – eller en tidig morgon då alla mina väninnor kom kl 05.00 och väckte oss alla med dunder och brak. Nu skulle det cyklas – så det var bara för mig och mina systrar att klä på sig. En fantastisk champagnefrukost  i solen i en enebacka – perfekt. Det blev dock en slitsam dag då mina vänner hade hittat på mer hyss som pågick under hela förmiddagen – men helt otroligt rolig. Och vackert väder var det också. Och även den natten var utan så mycket sömn.

Så blev man så 50 är och jag bodde i Södertälje och hade bott där i 2,5 år. Vinylparty var temat och jag hade anlitat Dark Island Band från Mörkö. Superband. God mat, dans och mycket trevligt folk. Jag fick frågan av en väninna, Mette – tyvärr avliden sedan ett antal år –  om hur jag kunde känna så mycket folk och jag började fundera hur jag lärt känna alla. Det blev en rolig presentation av alla utifrån hur det gått till och i tidsordning. Det får mig också att fundera på hur man idag lär känna nya vänner – alltså inte bara bekanta?  Förmodligen blir det inte enklare med åren. Jag upplever att jag troligen är försiktigare idag än vad jag var förr.

Man kan alltså fira på många olika sätt beroende på vad man ska fira. Ibland blir det med några vänner på stan och en skål och ibland blir det lite mer. Numera firar jag gärna och ofta små roliga framsteg med mina väninnor och/eller min familj – som numera är ganska stor om man räknar in alla, alltså även mina systrar och deras familjer – vilket jag gör.

Jag hör många säga att det är inget att fira – att man blir äldre? Om man tänker på alternativet så är det väl verkligen något att fira. Min man och mina barns far dog 1980 i en ålder av 36, vår mamma dog samma år i en ålder av 47 och min väninna Mette dog och hon var lite drygt 50 år. Så visst har vi all anledning att fira att vi blir äldre och alla andra roliga saker i livet. Vi lever ju och får njuta av livet och våra barn och barnbarn och allt annat så mycket vi vill och kan. Min förhoppning är att jag ska leva, alltså – jag menar leva och inte sitta av tiden tills den dagen dör och göra en massa saker jag är nyfiken på.

 

Nr 4 Om bara……

Hur många gånger i livet säger man ”om bara……” Och det gäller inom många olika områden. Om bara….

Om bara

…… jag var lite längre så skulle allt vara mycket lättare. Jag skulle nå mycket längre upp i skåpen och inte behöva stegar. För att inte tala om att handla – har ni tänkt på hur ofta saker ni ska handla står på översta hyllan. Fast ni kanske är långa – men ju äldre vi blir – desto mer krymper vi. Så välkomna ner till min nivå. Har ni någon gång tänkt på kundvagnar i mataffären – de stora menar jag. Om jag ska använda en sådan har jag nästan handtaget vid hakan och skulle jag behöva ta en sådan vagn – är det svårt att plocka upp varorna från botten när jag ska betala då det är svårt att nå dit – ner. Tack och lov har en del affärer numera en mindre modell av vagn.

Höjden var en gång i Värnamo (länge sedan). Jag skulle köpa skor. Min storlek är 36 – alltså små fötter, och jag är då följaktligen inte så lång.  Denna skoaffär hade mängder av skor från golv till tak och det de gjort var att ställa upp dem i fallande skala – alltså minsta skorna högst upp vid taket och de största storlekarna i golvhöjd. Hur tänkte man egentligen? Min första reaktion var att gå därifrån  men sedan flög f-n i mig och jag gick fram till kassan och bad att få tala med chefen. När han väl kom och frågade vad jag ville så talade jag om att jag var en av de kunderna han inte ville ha i  affären. (förstås med ett leende på läpparna). Frågande tittade han på mig och sa att visst ville han ha mig där, och frågade varför jag sa så. Jag talade om att jag är 152 cm lång och har storlek 36 i skor – och dessa har ni ställt högst upp, vilket gör att jag inte når dem och kan då alltså inte prova dem. Han såg mycket snopen ut. Han hade inte haft en tanke på det men berättade att de var på gång att flytta till nya lokaler och lovade att vända på det hela i den affären. Sedan servade han mig tills jag var klar.

…… inredarna på fina restauranger skulle kunna sätta upp speglar så att både korta och långa kan titta i dem. Jag är fåfäng och efter lunch vill jag gå på toa, tvätta händerna och måla läpparna. På många ställen funkar det dåligt då spegeln är uppsatt – förstås tjusigt – men jag kan bara se översta delen på mitt huvudet. Suck!

Om bara

…… det var fint väder så jag kunde sola.

…… det regnade lite så jag slapp vattna.

Om bara

…… jag hade pengar så skulle jag resa mer.

…… jag slapp alla räkningar en månad.

…… jag kunde få en dagskassa från IKEA (vilken dröm)

…… jag bara vann på lotto.

Skulle jag resa mer och vara lyckligare – tja, jag vet inte men det skulle definitivt vara enklare om man inte behövde fundera över pengar. Det som är skrämmande tycker jag är att många människors prioriteringar gör att de lever över sina tillgångar – vilket då dessa föräldrar överför till sina barn. Man ska ha det senaste i allt och är aldrig nöjd –  spara till det man vill ha?

Vi  har tyvärr också många pensionister i Sverige som inte ens kommer upp över gränsen som EU satt som gräns för fattig – och det tycker jag är en katastrof. Vi vill i världen framstå som världens bästa land och att vi tar hand om alla som behöver och att alla andra i världen ska göra det också  – men vi har inte sopat rent framför vår egen dörr. Sorgligt!

Om bara

…… jag var yngre. Alla unga verkar ha så roligt och alla unga är så snygga numera. Kommer inte ihåg att det var så när jag var ung.

…… jag bara var äldre (det om bara var när jag var för ung för att kunna göra vissa grejor)

Åldern – man blir äldre – vilket är bra – för vad är alternativet?

Om bara

…… jag hade ork att skilja mig

…… jag hade en härlig relation

Vad gäller relation/icke relation måste jag nog ta en ordentlig funderare över vad det är som styrt mig i mitt handlande att kliva i eller ur en relation. Jag har fått lära mig mycket om mig själv – en spännande och inte alltid så trevlig erfarenhet.

Ja – det finns massor av om bara (eller tänk om). Frågan blir ju – skulle jag vara lyckligare? Skulle jag verkligen vara lyckligare om alla dessa om bara inte fanns? Jag är inte så säker på det. Mycket av det jag önskar mig kan jag faktiskt få till –  med lite ansträngning – förstås – vädret kan vi dock inte påverka så det är egentligen inte värt att yvas över. Vill jag ha fint väder – får jag troligen ta en flygtur till södern. Men mycket av det andra kan jag göra något år.

Längden – tja, svårt att göra något åt – men det finns alltid höga klackar att ta till. Eller ta chansen att be någon trevlig person (herre – jag är ju kvinna och singel) att hjälpa till.

 

Nr 3 Hur ska det bli med strukturen tro?

Jag upplever att jag nu lever i en märklig värld – med mycket av ”egen tid”. Ovanligt med tanke på att jag sedan 1999 varit egenföretagare och alltså alltid, och jag menar alltid, 24/7 jagat uppdrag eller utfört uppdrag. Och nu – massor av tid som skall fyllas på ett bra sätt. Har ju fortfarande ett litet uppdrag, en dag i veckan, kvar – men – det räknas liksom inte, då det handlar om ca 8 timmar i veckan – bara. Förstås har jag lyckats att fylla veckorna framöver med olika saker – frissan, tandläkare, träffa kompisar som också är pensionister, massage och lite annat viktigt för välbefinnandet.

Idag t ex var jag och min väninna Anne-Marie ute och småpromenerade i de fina vädret. Vi tittade i affärer och var inne på  Åhléns på Ringvägen och tittade på mattor. Jag vill ju ha en ny så jag kommer troligen att gå tillbaka dit och köpa en som jag såg. Den var verkligen fin och fanns i olika färger, bl a i blå, grön och rosa. Men – det kommer troligen att bli en mörkgrå som också fanns.

Vi ville också sitta ute och ta en fika vilket vi gjorde på Wallins bageri också på Ringvägen. Solen sken på oss och det var verkligen skönt. Och medans vi sitter där får vi besök – först av 2 sedan kom några till – duvor alltså. En var mycket annorlunda i färgerna – men otroligt vacker. Förstås började jag mata dem med lite bulle som jag lämnat för att sedan brista ut i skratt och jag säger till min väninna – är det så här det ska blisitta i parken och mata duvorna, som pensionist.

För att klara – och överleva det tredje livet – måste man ha en plan och struktur. Jag pratade med en annan av mina goa väninnor idag, Moa. Hon blev pensionist i januari och hon berättade att det tog lite drygt tre månader innan hon hade fått till dessa delar. Vilket betyder för mig att jag inte behöver oroa mig ännu – inte förrän till senhösten då jag har lovat att arbeta som sjuksköterska i sommar. Den utbildningen är den absolut bästa pensionsförsäkring som man kan ha – alltid efterfrågad. Härligt!!! Så framåt vintern ska jag börja oroa mig om jag inte fått till mitt liv på ett bra sätt.

Jag har en plan för mitt tredje liv som – kanske – kommer att hålla. Tack och lov är den inte huggen i sten utan kan revideras utifrån vad jag springer på och vad som ramlar ner framför mina fötter. Min plan är att vara rådgivare en dag i veckan, gå in och arbeta som sjuksköterska 3-4 nätter i månaden, sticka lite fillers på personer som vill få bort lite rynkor, måla och skriva. Bra va? Det borde fungera.

Under en stor del av mitt andra liv – alltså tiden innan det tredje livet – var det så att jag levde för att arbeta. Barnen var vuxna och utflugna och jag hade all tid i världen. Det var kul att jobba och om inte jobbet var kul och det var svårt att gå upp på morgonen för att gå till jobbet, bytte jag jobb. Numera ska jag vända på det hela och arbeta för att leva. Jag vill resa och göra en massa saker som jag inte hunnit eller kunnat göra ännu. För att kunna göra det krävs det något som de flesta pensionister inte har så mycket av – pengar. Därav min plan.