Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 61 Och så avgick AKB

Och hur blir det nu då ? Mycket har det stått i tidningarna idag och de senaste dagarna om detta och det spekuleras mycket om vem som nu ska ta över rodret för Moderaterna. Ärligt talat – vem av de kandidaterna man skrivit om idag klarar jobbet? Den enda troliga är nog Carl Bildt – en erfaren, kunnig och påläst politiker – men vill han? Och kommer han att få frågan? Resten av dem man skrivit om är tämligen okända – och då blir ju frågan om det blir samma som tidigare – det som de som lobbat för AKB:s avgång klagat på – och vad blir det för vinst då? Och – var fanns lojaliteten hos lobbarna – och vems agenda arbetar de för – egentligen?

Politik är inte lätt tror jag för det verkar som om politikerna lätt glömmer bort det de lovar i valtider och har man inte ett bättre minne så  kanske man inte ska vara politiker. Därtill kommer, att de lätt glömmer att de representerar ett stort antal människor som faktiskt har röstat på dem och som då troligen trodde på vad de lovade. Man måste alltid komma ihåg vem/vilka man har bakom ryggen – alltså de som man representerar för det är alltid de som står bakom. Står du framför folket – representerar du den politik du lovar att föra och står du framför politiken – representerar du folket som röstat på dig. Det är som sagt samma här som när du arbetar i en vanlig organisation – man representerar alltid icke närvarande person.

Förstås är det lättare för mig – sittande i min soffa en sen kväll med min dator i knät skrivandes  mina tankar och åsikter – än när man står där – men det är ju därför jag inte har betalt – och politikerna har en himla bra lön – och fallskärm – för jobbet. Jag säger inte att de inte är värda att få ordentligt betalt – för de är de – för som sagt – jobbet är inte lätt – men jag tror och hoppas att de vet vad de ger sig in i. Eller – det borde de göra i alla fall.

Nu börjar också ett tufft valår för alla människor i Sverige som har rätt att rösta. Politikerna och partierna skall återigen lova en massa saker – som de troligen glömmer dagen efter valet – och vi ska lyssna och sedan välja bland dem som vi tror och hoppas kommer att hålla sina vallöften. Och – det gör att det blir tufft för alla – för vem kan man lita på? Det som förvånar mig mycket är att den tredje makten – journalisterna – inte utvärderar föregående vals alla löften. Vad lovades och hur blev det i verkligheten.

Nr 60 Jaha – och vad ska man skriva om idag då?

Inte lätt måste jag säga! Jag älskar att skriva men ibland är hjärnan tom. Vad står det i tidningen tro? Jo – nu vill man ha bort Anna K B från Moderaterna för hon syns inte tillräckligt mycket – eller nå´t. Måste ju säga att Reinfeldt/Borg var super och jag saknar dem i politiken. Samtidigt visar sig att Socialdemokraterna har vetat om att man sjabblat med den sekretessbelagda informationen om många personer och strategiska saker i vårt land inom Transportstyrelen och att man visste om de redan 2015 – suck – utan att göra något åt det. Hur tänkte de då – eller tänkte de över huvud taget? Jag har varit sjuksköterska sedan hedenhös tillbaka och jag har fått skriva på sekretesspapper angående mitt jobb, journaler och mina patienter. Om jag skulle bryta den sekretessen – vad tror ni skulle hända då? Jo – kicken på grått papper, massa böter till organisationen och pengar till de personer jag brutit sekretessen emot och – troligen blivit av med min legitimation. Olika regler gäller tydligen beroende på vilka som gör fel! Var det inte  – lika inför lagen – som gäller?

Vad står det mer om då? Jo – Bert Karlsson – som försöker hjälpa studenter med boende i  Skara med hjälp av villavagnar – och han får avslag! Hur tänker man då? I alla studentstäder saknas det bostäder för tillresande studeranden. De bor på soffor hos varandra eller hyr i andra hand för dyra pengar. Så kommer Bert och vill hjälpa till – hur tänker man då egentligen – när man säger – nej tack? Klart han borde få fixa sina villavagnar till studenterna i Skara och i andra städer. Kommunen borde vara glad! Är det avundsjuka tro? Åh – varför kom inte vi på det????? Förstås står det en massa annat också om olika saker – många mycket tråkiga och hemska saker. Andra lite knäppa som man undrar – vilka är intresserade?

Lite annat. Jag håller på att fixa lite i min lägenhet och framför allt i köket. Så igår köpte jag en ny spis, hade el-mannen här då jag måste dra nya ledningar för 3-fas till spisen. När jag ändå var i affären och handlade spisen blev det en ny mixer också då min gamla lagt av. Den ser bra ut och har många delar – så jag ska läsa på i instruktionen för att förstå alla delar och testa den i morgon. Om några veckor kommer mina nya bänkskivor och den nya diskhon – snyggt. Suck – det blir till att jobba av bara den i höst för att betala allt detta – men bra blir det! Lovar! I gårkväll kommer också mina nya fina stolar som jag köpt på IKEA. De skulle komma någon gång mellan fem och nio på kvällen – men ringde redan kl 16.30. Nya klädda stolar kommer att kräva nya gardiner – förstås – men det tar jag en annan dag – när jag tänkt efter lite vad jag ska ha.

Kräfttid är det också – och jag älskar dessa små varelser. Skulle kunna äta det varje dag under denna tid. Min väninna kom hit för att avnjuta detta med mig. Vi var och handlade och det låg olika sorter i frysen. Vi tog varsin sort och ska pröva dem olika kvällar. Vi skulle ha prövat hennes köp i går – men – mina stolars ankomst gjorde så att det blir mina kräftor först. De var fina i färgen, smakade mycket gott – men var mycket små. Nästa vecka ska vi ta den andra modellen.

 

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?

 

 

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 57 Lördag morgon och äldrevården

Lördag morgon och just hemkommen från jobbet. Det var många oroliga personer i natt – var det fullmåne tro? Idag ska jag röja av lite här hemma för att sedan sova några timmar. Har ytterligare en natt framför mig innan jag har en ledig natt. Klagar inte – jag gillar att jobba när alla andra sover. Är bokad ytterligare en vecka sedan är det ganska tomt på den fronten. Å andra sidan börjar andra arbeten då – så det går ingen nöd på mig. Men visst kan jag göra fler pass inom äldrevården i höst.

Ibland blir jag fundersam när jag arbetar på hur människor är egentligen. Jag arbetar i sommar med personer som är i slutet av livet och när de blir sämre är det jag och mina kollegor som ringer anhöriga och meddelar detta, i tro att de vill veta och kanske komma för att vara där hos sin mamma eller pappa deras sista timmar i livet. Och visst är det så för många som gör det och verkligen vill det – men – dock inte alla. Det verkar som om man inte har tid – eller bryr sig – vad vet jag. Märkligt. Hur tänker man och hur prioriterar man då? Vi försöker dock alltid att se till att en ensam person har någon personal hos sig på sista resan. Men – visst skulle det vara en anhörig istället.

Jag tänker ibland hur jag själv skulle vilja avsluta mina dagar – och förstås – vill jag som så många andra – bara somna en natt och inte vakna igen. Det vore bäst för mig och för mina anhöriga – eller framförallt för mig – för en del av dem jag träffar när jag arbetar vill jag inte byta med. Långliggare till exempel – dementa och kanske bortglömda. Men – hamnar jag där hoppas jag att de som arbetar där är respektfulla och kan behärska språket så vi kan förstå varandra. Behandlar mig som om jag vore dras mamma eller mormor/farmor. För jag tror och hoppas att alla som arbetar i vården tänker på att en dag kanske deras kära anhöriga hamnar på den avdelningen de arbetar på – eller på en annan avdelning.

För länge sedan var jag ute mycket och pratade om lagen om Lex Sarah. På ett ställe som jag kom till satt det säkert 40 personer i rummet inklusive cheferna och jag ställde frågan ”hur många av er skulle vilja bli vårdade av er?” – Gissa om både jag och cheferna tappade hakan när det kom ett rungande NEJ från personalgruppen. De hade mycket att arbeta med där och jag fick ändra på min föreläsning en del för att hantera deras märkliga svar. Hur tänker man? Man måste verkligen älska att arbeta med människor när man arbetar inom vården – annars ska man byta jobb.

 

 

Nr 56 Mat i långa banor

Allt handlar om mat nuförtiden – eller vad tycker ni? Massor av matprogram på TV – av alla de slag. Recept i veckotidningar och matbloggar. Ja – mat i långa banor. Tidningarna mixar dock detta med mat – med bantning – förstås – och det är nästan alltid kvinnor på bilderna som måste gå ner i vikt??? Hur kommer det sig? För tittar du dig omkring så är det nog lika många män som har mer vikt att bära på än vad som vore bra och som då borde vara med och pryda recepten i tidningarna. Kanske har jag fel – jag läser bara veckotidningar hos frissan – så vad vet jag egentligen?

I TV kan du se rena matprogram – som lär oss att laga mat eller tävlingar av olika slag. Även i morgonprogrammen finns det inslag av mat. Varför har det blivit så? Är vi så dåliga på att laga mat? Har vi brist på fantasi på vad man kan göra med råvarorna? Jag vet inte riktigt men – min upplevelse är att människor generellt är duktiga på detta med matlagning. En av mina väninnor – Ingela – och hennes syster Gunilla är fantastiska matkreatörer – och jag tror att de mest kommer på vad de vill göra, hur de ska göra och hur det ska se ut.

För ett antal år sedan, i programmets barndom, deltog jag i TV-programmet ”Halv åtta hos mig”. Min förrätt hämtade jag hos min väninna Ingela – helt fantastisk soppa på jordärtskockor och min efterrätt hämtade jag hos Gunilla. Gunilla gav mig tre olika efterrätter och jag lagade alla tre innan för att pröva vilken jag gillade mest. Ingela och jag smakade av dem alla och jag bestämde mig för en av dem. Den var gjord av bl a Mascarponeost. En viss feltolkning hos mig gjorde att jag tog den Mascarponeosten jag trodde det skulle vara – alltså  den som är blandad med grönmögelost. Det blev fantastiskt gott. Gunilla – stackaren – skrek rakt ut när hon såg programmet. Men – den var supergod som den var – trots att jag gjorde fel. Förstås hade jag en varmrätt också – vinkokt sjötunga med räkor och pressad potatis – min egen favoriträtt.

Nr 55 Förkylning på sommaren är inte kul!

Just nu känns det som om det inte finns något värre än att vara förkyld när det är sommar. Det är som om det aldrig går över. Min förkylning har nu suttit fast i mig i flera veckor. Suck. Nåja – är ju lite bättre nu än vad jag har varit. Bara hosta och lite snuva kvar – så det har varit värre. Tänk om man kunde hitta på en universalmedicin som gjorde att man aldrig blev förkyld – eller som gjorde att den gick över på en-två dagar – snacka om att göra världens upptäckt – värd Nobelpriset. Nobelpriset ja – skulle vara kul att vara med en gång på denna festlighet.

Sprang på en hosttablett – sprang förresten – en väninna till mig gav mig dem då hon inte tålde dem. De heter GeloRevoice och är en sugtablett. Funkar faktiskt ganska bra – men – de är dyra. En tub på apoteket kostar 99 kr och då får man 20 tabletter – alltså 5 kronor styck – men helt ok värde för mig. Idag hittade jag en annan modell som var 20 kronor billigare, Bisolduo, så nu ska jag pröva dem och se om de också funkar – lika bra eller bättre – eller sämre.

Vad fort sommaren går förresten – eller vad säger ni? Snart mitten av augusti och nu går det jättefort. Jag ville hinna med så mycket – men – det blev mest arbete. Kanske nästa sommar ska jag göra på annat sätt – planera lite bättre och säga mer nej till att arbeta så mycket – fast – gillar att jobba också och jag gillar att fakturera. Innan vi vet ordet av är det jul igen – suck! Tack och lov har jag min huvudsemester kvar och den ser jag fram emot. Men det dröjer ett tag till innan den är.

Men – ännu så länge skiner solen och det är skönt ute så ännu så länge kan man njuta av den sommar som är kvar – och hoppas att den stannar långt fram i höst. En härlig höst och brittsommar vill vi ha efter en fantastisk sommar.

Nr 54 Jag jobbar som sjuksköterska i sommar

Det är mycket skriverier idag om vårdyrkena, om arbetsvillkoren och om betalningen. En del saker håller jag med om – andra inte. Jag håller med om att det är tungt många gånger. När jag har jobbat natt och slutar jag 07.30. Under förra natten hade jag fullt upp och hann knappt sitta ner förrän vid 5-tiden. Jag arbetar i en patrull och den natten var vi två sjuksköterskor på den kommunens alla äldreboenden, LSS och psykiatrin – gissningsvis ca 800 patienter. Ja – jag vet – det är massor och telefonen ringer hela tiden. Förstås har vi också varsin bil så vi kan åka ut till de olika ställena.

För inte så länge sedan – drygt ett år sedan tror jag – ändrades vår organisation från att bara gälla äldreboendena till att också gälla LSS och psykiatrin. Blev vi fler som arbetade? Nej då – samma personalstyrka. Nu sedan i våras tror jag är vi – vissa pass – tre sjuksköterskor i tjänst. Viss skillnad måste jag säga.

Vad händer då ute på ställena – boendena – jo – i sommar har man ”missat” att se till att man ge personalen den kompetens de behöver för att det ska fungera ordentligt t.ex vad gäller delegeringar på delning av dospåsar av läkemedel och att ge insulin. Suck! Och då hamnar jobbet på oss förstås.

Jag utbildade mig till sjuksköterska efter det att min man avled 1980. Egentligen var inte det mitt drömyrke – men det var ett ganska säkert arbete – tänkte jag. Jag sökte och kom in på Sophiahemmets sjuksköterskeskola – jag hade tur med andra ord – fast egentligen inte – jag sökte bara dit. De flesta av mina placeringar gjorde jag också där vilket gjorde att jag inte behövde stångas med en massa andra elever från olika yrkeskategorier – utan jag blev mycket väl omhändertagen. Yrket är ett hantverk vilket jag tror att många som läser till sjuksköterska inte riktigt har förstått. Det pratas mycket om forskning och annat fint – men – 95% av alla som utbildar sig hamnar på golvet och får göra hantverket.

Men – jag har världens bästa pensionsförsäkring – min utbildning – ett hantverk.

 

Nr 53 Att bo i Stockholms innerstad

Jag bor i en minimal liten lägenhet på Södermalm och önskar att jag hade en något lite större lägenhet. Jag menar inte är mycket större – utan kanske bara 5-10m2 mer än vad jag har nu. Min är 37m2 och jag har ingen balkong – vilket jag längtar efter. Hur gör man när man inte har mer pengar att lägga in i boendet? Det finns en maxgräns på vad man får låna i banken och den räknas fram på den totala årsinkomsten i familjen x 5. Som singel blir det bara min årsinkomst x 5. Priset i Stockholm ligger på ca 100 000 kr per m2 – astronomisk summa.

Jag står i bostadskön för att få hyra en bostad – men – jag har bara stått där i ca 7 år och det räcker inte om man vill bo i Stockholm innanför tullarna – och det vill jag. Och – jag vill inte hyra i andra hand utan ha ett förstahandskontrakt förstås.

Hur ser så mina alternativ ut? Jag har en bostadsrätt och står i kö för hyresrätt. Jag är skötsam och arbetar så det borde ju gå att ordna på något sätt. Eller? Förstås kan jag vänta tills jag vinner på lotto eller postkodslotteriet eller något annat lotteri – för det räknar jag ju med att göra – någon gång.

Ett är ju förstås att vara nöjd med den lägenhet jag har – men ….. den är liten! Det bästa med den var att jag dels kom innanför tullarna och dels fick göra en ordentlig rensning bland alla saker jag samlat på mig genom åren.

Ett annat är ju förstås att flytta utanför tullarna – vilket inte är ett alternativ som det nu ser ut – just nu i alla fall. Kanske i så fall till precis utanför som Gullmarsplan t ex. eller något annat område på samma avstånd från någon av tullarna.

Läste i Södermalmsnytt om en familj som sålt sin lägenhet eller om det var villa och flyttat ut till en campingvagn för åretruntboende. De minskade sin boendekostnad ordentligt då månadsavgiften där de bor nu ligger på mellan 2 – 4 000 kr. Snacka om att flytta till ett minimalistiskt boende. Två vuxna och två barn – och de trivdes alldeles utmärkt och har ingen tanke på att flytta till ett vanligt boende igen – och – de minskade boendekostnaden ordentligt. Vinsten är ju att man får loss alla pengar som ligger i boendet och man behöver ingen sommarvistelse för det har man utanför dörren eller balkong då man bara öppnar dörren för att komma ut. Men det är klart – det måste ju vara ett område där det bor många i husvagnar / villavagnar så man har grannar – annars skulle det vara för läskigt som samhället ser ut idag.

Fast om man tänker en bit till och tänker sig att flytta ut i en husvagn – och samtidigt hyra ut sitt boende i stan – kan man ju tjäna pengar som man skulle kunna lägga in i ett lite större boende i stan. Hm – måste kanske fundera vidare på detta.

Så – känner ni någon som äger en fastighet i Stockholm  innanför tullarna – och som vill hyra ut till en skötsam kvinna som mig – så hör av er!