Nr 73 Hemma igen efter tre veckor på Bali

Så var semestern slut och jag är tillbaka på denna sidan av vår jord. Blandade känslor förstås – härlig värme – kontra – novemberrusk i Sverige. Tre veckor var fantastiskt förstås  – men långa flygresor. Förr – för några år sedan – trodde jag att det skulle kosta skjortan och lite till för att åka till Bali – det ligger ju på andra sidan jorden – men nu vet jag bättre efter förra årets resa dit – och årets.

Är man ute i tid och bokar flyget kan man få en resa för drygt 5 000 kr per person – tur och retur. På nervägen var det ett byte – i Dubai – och på hemresan var det två byten – i Jakarta och i Dubai. Men vaddå – det var skönt att sträcka på mina ”långa” ben. Vi flög med Emirates – mycket bra och mycket god flygmat – vilket man inte kan säga om så många flygbolag faktiskt.

Att bo billigt och bra på Bali är inte svårt. De balinesiska hotellen är mycket bra. Vi spenderade de första 12 dagarna i Lipah och bodde i varsin bungalow på hotell Pondok Vienna Beach – 10 meter från havet – fantastiskt. Där ingår balinesisk frukost i priset och vi intog en del luncher och dryck där. När jag betalade min totala faktura för detta hade det kostat mig ca 3 500 kr – helt ok tycker jag.

Under våra dagar i Lipah målade vi Vedic Art under ledning av Lillemor Lagergren – helt suveränt. Hon finns på Facebook. Och troligen i mars – har vi Bali-utställning på Galleri Zebra i Södertälje.

När vi var i Lipah fick vi dock uppleva en mycket obehaglig upplevelse – lite före kl 06 på morgonen – sött sovande i en stor säng med himmel – blev det en jordbävning. Jag har nog aldrig kommit ur sängen så fort och kommit ut ur huset – dit också alla andra kom – oroligt tittande omkring oss för att se vad som händer. Vi var först oroliga för att det var vulkanen Angung som fick ett utbrott – eller en tsunamin – men – en ”vanlig” jordbävning men 4,9 på richterskalan – himla läskigt – efter ca en timma kom ett efterskalv – som var mindre – men väl otäckt. Det är då man inser att man bor på rätt sida av jorden.

Efter Lipah for vi vidare till Ubud – en liten stad  inne på ön. Där bodde vi i ett sagoslott med namn Narasoma – ett retreat centrum. Vi delade rum där och i priset ingår förstås frukost. Pris per rum för hela vistelsen – ca 1 500 kr – helt ok. I Ubud finns mycket shopping att göra – för att inte tala om alla ställen som har massage, fotvård och allt annat som man kan njuta av. Vi gick på Carlas massage och spa och tog pedikyr, manikyr, massage och ansiktsmassage – i olika omgångar – och priset – tja ca 70 kr per styck – vad kan man säga annat än – njut. Carlas finns på flera ställen på Bali så när vi kom till vår sista del av resan Nusa Dua – hittade vi förstås också till dem.

Nusa Dua har mest resorthotell och då vi inte bokat något i förväg började vi söka något när vi var i Lipah – och hittade ett lyxhotell Bali Relaxin Resort & Spa och vi lyckades för ett rum med frukost för 300 kr per person och natt – som det kan bli. På det hotellet var vi två helt unika varelser – två blonda svenskor – bland en massa kineser. Som det kan bli.

Nu gäller det att funder ut var nästa års novemberresa skall gå.

Nr 5 Att fira något

Man kan alltid undra om man ska fira eller sörja att man blir äldre. Jag har nog firat det mesta – även att bli äldre. Jag har också firat andra saker i livet såsom nya jobb, företag, gå ner i vikt, springa en halvmara (ok – springa och springa – jag tog mig fram och kom i mål), cykla runt Vättern, studenten som 28 åring och andra examina och händelser av olika slag. Som sagt – jag har tagit chansen att fira det mesta på något sätt – det blir roligare så.

Nåja – jag hoppade över min 20-års dag – märkligt nog. Kommer inte riktigt ihåg varför det blev så men det var nog någon slags av flykt från något.

Vid 30 hyrde jag och en väninna en lokal i Pershagen och ställde till fest. Hon kom från Uppsala ursprungligen så många av hennes gäster kom där ifrån. Totalt var det 80 personer inbjudna. Vi ägnade oss en hel helg för att göra namnskyltar – ja inte vilka som helst – vi ritade och färglade något som berättade något om personen  bakom namnet – allt för att folks skulle börja prata med varandra fast de inte var bekanta. Smart drag. Namnskyltarna fästes med en nål.  Det tog inte så lång stund innan det var livliga diskussioner oc många glada skratt i lokalen och festen var en succé.

När jag fyllde 40 bodde jag i Ljungby och vi hade gardenparty. Massor av folk och massor av mat. Dagen innan hade jag klarat av en examen, mina systrar,  svågrar och syskonbarn hade kommit ner för att fira detta – också. Vi hade en mycket trevlig kväll – alltså kvällen innan födelsedagen också – och det blev en sen kväll – eller en tidig morgon då alla mina väninnor kom kl 05.00 och väckte oss alla med dunder och brak. Nu skulle det cyklas – så det var bara för mig och mina systrar att klä på sig. En fantastisk champagnefrukost  i solen i en enebacka – perfekt. Det blev dock en slitsam dag då mina vänner hade hittat på mer hyss som pågick under hela förmiddagen – men helt otroligt rolig. Och vackert väder var det också. Och även den natten var utan så mycket sömn.

Så blev man så 50 är och jag bodde i Södertälje och hade bott där i 2,5 år. Vinylparty var temat och jag hade anlitat Dark Island Band från Mörkö. Superband. God mat, dans och mycket trevligt folk. Jag fick frågan av en väninna, Mette – tyvärr avliden sedan ett antal år –  om hur jag kunde känna så mycket folk och jag började fundera hur jag lärt känna alla. Det blev en rolig presentation av alla utifrån hur det gått till och i tidsordning. Det får mig också att fundera på hur man idag lär känna nya vänner – alltså inte bara bekanta?  Förmodligen blir det inte enklare med åren. Jag upplever att jag troligen är försiktigare idag än vad jag var förr.

Man kan alltså fira på många olika sätt beroende på vad man ska fira. Ibland blir det med några vänner på stan och en skål och ibland blir det lite mer. Numera firar jag gärna och ofta små roliga framsteg med mina väninnor och/eller min familj – som numera är ganska stor om man räknar in alla, alltså även mina systrar och deras familjer – vilket jag gör.

Jag hör många säga att det är inget att fira – att man blir äldre? Om man tänker på alternativet så är det väl verkligen något att fira. Min man och mina barns far dog 1980 i en ålder av 36, vår mamma dog samma år i en ålder av 47 och min väninna Mette dog och hon var lite drygt 50 år. Så visst har vi all anledning att fira att vi blir äldre och alla andra roliga saker i livet. Vi lever ju och får njuta av livet och våra barn och barnbarn och allt annat så mycket vi vill och kan. Min förhoppning är att jag ska leva, alltså – jag menar leva och inte sitta av tiden tills den dagen dör och göra en massa saker jag är nyfiken på.

 

Nr 4 Om bara……

Hur många gånger i livet säger man ”om bara……” Och det gäller inom många olika områden. Om bara….

Om bara

…… jag var lite längre så skulle allt vara mycket lättare. Jag skulle nå mycket längre upp i skåpen och inte behöva stegar. För att inte tala om att handla – har ni tänkt på hur ofta saker ni ska handla står på översta hyllan. Fast ni kanske är långa – men ju äldre vi blir – desto mer krymper vi. Så välkomna ner till min nivå. Har ni någon gång tänkt på kundvagnar i mataffären – de stora menar jag. Om jag ska använda en sådan har jag nästan handtaget vid hakan och skulle jag behöva ta en sådan vagn – är det svårt att plocka upp varorna från botten när jag ska betala då det är svårt att nå dit – ner. Tack och lov har en del affärer numera en mindre modell av vagn.

Höjden var en gång i Värnamo (länge sedan). Jag skulle köpa skor. Min storlek är 36 – alltså små fötter, och jag är då följaktligen inte så lång.  Denna skoaffär hade mängder av skor från golv till tak och det de gjort var att ställa upp dem i fallande skala – alltså minsta skorna högst upp vid taket och de största storlekarna i golvhöjd. Hur tänkte man egentligen? Min första reaktion var att gå därifrån  men sedan flög f-n i mig och jag gick fram till kassan och bad att få tala med chefen. När han väl kom och frågade vad jag ville så talade jag om att jag var en av de kunderna han inte ville ha i  affären. (förstås med ett leende på läpparna). Frågande tittade han på mig och sa att visst ville han ha mig där, och frågade varför jag sa så. Jag talade om att jag är 152 cm lång och har storlek 36 i skor – och dessa har ni ställt högst upp, vilket gör att jag inte når dem och kan då alltså inte prova dem. Han såg mycket snopen ut. Han hade inte haft en tanke på det men berättade att de var på gång att flytta till nya lokaler och lovade att vända på det hela i den affären. Sedan servade han mig tills jag var klar.

…… inredarna på fina restauranger skulle kunna sätta upp speglar så att både korta och långa kan titta i dem. Jag är fåfäng och efter lunch vill jag gå på toa, tvätta händerna och måla läpparna. På många ställen funkar det dåligt då spegeln är uppsatt – förstås tjusigt – men jag kan bara se översta delen på mitt huvudet. Suck!

Om bara

…… det var fint väder så jag kunde sola.

…… det regnade lite så jag slapp vattna.

Om bara

…… jag hade pengar så skulle jag resa mer.

…… jag slapp alla räkningar en månad.

…… jag kunde få en dagskassa från IKEA (vilken dröm)

…… jag bara vann på lotto.

Skulle jag resa mer och vara lyckligare – tja, jag vet inte men det skulle definitivt vara enklare om man inte behövde fundera över pengar. Det som är skrämmande tycker jag är att många människors prioriteringar gör att de lever över sina tillgångar – vilket då dessa föräldrar överför till sina barn. Man ska ha det senaste i allt och är aldrig nöjd –  spara till det man vill ha?

Vi  har tyvärr också många pensionister i Sverige som inte ens kommer upp över gränsen som EU satt som gräns för fattig – och det tycker jag är en katastrof. Vi vill i världen framstå som världens bästa land och att vi tar hand om alla som behöver och att alla andra i världen ska göra det också  – men vi har inte sopat rent framför vår egen dörr. Sorgligt!

Om bara

…… jag var yngre. Alla unga verkar ha så roligt och alla unga är så snygga numera. Kommer inte ihåg att det var så när jag var ung.

…… jag bara var äldre (det om bara var när jag var för ung för att kunna göra vissa grejor)

Åldern – man blir äldre – vilket är bra – för vad är alternativet?

Om bara

…… jag hade ork att skilja mig

…… jag hade en härlig relation

Vad gäller relation/icke relation måste jag nog ta en ordentlig funderare över vad det är som styrt mig i mitt handlande att kliva i eller ur en relation. Jag har fått lära mig mycket om mig själv – en spännande och inte alltid så trevlig erfarenhet.

Ja – det finns massor av om bara (eller tänk om). Frågan blir ju – skulle jag vara lyckligare? Skulle jag verkligen vara lyckligare om alla dessa om bara inte fanns? Jag är inte så säker på det. Mycket av det jag önskar mig kan jag faktiskt få till –  med lite ansträngning – förstås – vädret kan vi dock inte påverka så det är egentligen inte värt att yvas över. Vill jag ha fint väder – får jag troligen ta en flygtur till södern. Men mycket av det andra kan jag göra något år.

Längden – tja, svårt att göra något åt – men det finns alltid höga klackar att ta till. Eller ta chansen att be någon trevlig person (herre – jag är ju kvinna och singel) att hjälpa till.

 

Nr 3 Hur ska det bli med strukturen tro?

Jag upplever att jag nu lever i en märklig värld – med mycket av ”egen tid”. Ovanligt med tanke på att jag sedan 1999 varit egenföretagare och alltså alltid, och jag menar alltid, 24/7 jagat uppdrag eller utfört uppdrag. Och nu – massor av tid som skall fyllas på ett bra sätt. Har ju fortfarande ett litet uppdrag, en dag i veckan, kvar – men – det räknas liksom inte, då det handlar om ca 8 timmar i veckan – bara. Förstås har jag lyckats att fylla veckorna framöver med olika saker – frissan, tandläkare, träffa kompisar som också är pensionister, massage och lite annat viktigt för välbefinnandet.

Idag t ex var jag och min väninna Anne-Marie ute och småpromenerade i de fina vädret. Vi tittade i affärer och var inne på  Åhléns på Ringvägen och tittade på mattor. Jag vill ju ha en ny så jag kommer troligen att gå tillbaka dit och köpa en som jag såg. Den var verkligen fin och fanns i olika färger, bl a i blå, grön och rosa. Men – det kommer troligen att bli en mörkgrå som också fanns.

Vi ville också sitta ute och ta en fika vilket vi gjorde på Wallins bageri också på Ringvägen. Solen sken på oss och det var verkligen skönt. Och medans vi sitter där får vi besök – först av 2 sedan kom några till – duvor alltså. En var mycket annorlunda i färgerna – men otroligt vacker. Förstås började jag mata dem med lite bulle som jag lämnat för att sedan brista ut i skratt och jag säger till min väninna – är det så här det ska blisitta i parken och mata duvorna, som pensionist.

För att klara – och överleva det tredje livet – måste man ha en plan och struktur. Jag pratade med en annan av mina goa väninnor idag, Moa. Hon blev pensionist i januari och hon berättade att det tog lite drygt tre månader innan hon hade fått till dessa delar. Vilket betyder för mig att jag inte behöver oroa mig ännu – inte förrän till senhösten då jag har lovat att arbeta som sjuksköterska i sommar. Den utbildningen är den absolut bästa pensionsförsäkring som man kan ha – alltid efterfrågad. Härligt!!! Så framåt vintern ska jag börja oroa mig om jag inte fått till mitt liv på ett bra sätt.

Jag har en plan för mitt tredje liv som – kanske – kommer att hålla. Tack och lov är den inte huggen i sten utan kan revideras utifrån vad jag springer på och vad som ramlar ner framför mina fötter. Min plan är att vara rådgivare en dag i veckan, gå in och arbeta som sjuksköterska 3-4 nätter i månaden, sticka lite fillers på personer som vill få bort lite rynkor, måla och skriva. Bra va? Det borde fungera.

Under en stor del av mitt andra liv – alltså tiden innan det tredje livet – var det så att jag levde för att arbeta. Barnen var vuxna och utflugna och jag hade all tid i världen. Det var kul att jobba och om inte jobbet var kul och det var svårt att gå upp på morgonen för att gå till jobbet, bytte jag jobb. Numera ska jag vända på det hela och arbeta för att leva. Jag vill resa och göra en massa saker som jag inte hunnit eller kunnat göra ännu. För att kunna göra det krävs det något som de flesta pensionister inte har så mycket av – pengar. Därav min plan.

Nr 2 Äta bör man…..

Mat – ja, vad säger man? Mat kan vara både trevligt och riktigt tråkigt – allt beror på vilket perspektiv man intar.

När jag var ung var allt så enkelt, man åt på väg till kvällens aktiviteter. Mat var inte så viktigt helt enkelt. Kanske är det annorlunda idag. Men ju äldre man blir – desto viktigare blir maten i umgänge med andra – för de flesta.

När jag går till affären för att handla kan man snabbt konstatera att, trots  att det är ca 75% singelhushåll i små lägenheter här i stan, vill man helst sälja storförpackningar och då till ett ganska mycket lägre kilopris. Eller köp 3 och betala för 2 vad gäller torra varor och annat. Det är ju inte så att man har jättefrysar i dessa små lägenheter.  Vad gör man? Spenderbyxorna på och köpa en liten förpackning till ett högre pris? För äta bör man….. Eller – kanske kan man gå och handla med en väninna och komma överens om att dela förpackningarna hemma? Fast då vill det till att vi gillar samma saker. Eller – ska man bilda en matcirkel – ni vet – en lagar mat till alla i cirkeln och så äter man tillsammans eller levererar det hem till var och en. Förstås turas man om att laga maten eller så betalar man en liten summa till den som lagar. Det är ju förstås inte helt enkelt för alla gillar ju inte att laga mat – men det kan vara värt att pröva. Det gäller bara att komma överens om reglerna innan man startar.

Nu tänker nog några av er – ja men Linas Matkasse då – eller något annat liknande företag? Samma där – mat till minst 2 personer och normalstora portioner som sagt – jag lever ensam och jag är mycket liten i maten. Okey, okey – man kan frysa in själva maten. Dock kanske inte tillbehören. Ju äldre man blir – desto mindre äter man – i alla fall enligt alla de rapporter som skrivs just nu om att många pensionister svälter (fast i de fallen kanske det handlar om att personalen är ung och maten inte så viktig).

Vi är ett gäng som varje år i  december åker över till London i 5 dagar. Vi har gjort det i 14 år och det är mycket roligt och trevligt. Det blir shopping, teater, musikaler och många trevliga stopp  på olika pubar. Man har verkligen förstått där att vi är olika i mat och dryck. På alla pubar kan du välja mellan ett stort eller ett litet glas vin och du får nästan alltid frågan. Klokt – för ibland vill vi gärna ha lite vin – men inte ett stort glas. Deras stora glas är som våra här och ett litet nästan hälften. Perfekt. De gör samma med vissa maträtter – två priser med ett / emellan för att markera. Och en liten portion är nästan perfekt i storlek (fortfarande lite stor) – för mig och säker för många andra.

2013 åkte jag och Agneta på min drömresa – USA och södern. Resan gick i musikens tecken och var helt underbar. Vi bilade runt och kunde då komma till små ställen och stanna där vi ville äta. Portionerna var jättestora – förstås så – vi delade portionerna – och vi hade kunnat vara tre på en portion – så stora var de. På ett ställe som vi stannade på var menyn helt annorlunda än vi är vana vid – men helt perfekt om man vill gå ner lite i vikt och ha koll på kalorierna. Vi varje beskriven maträtt stod – förutom priset – också hur många kalorier den innehöll.

I går kväll skulle jag och Christina träffas. Vi har genom åren haft mycket roligt tillsammans på våra mc-turer genom landet. Och det har blivit många glada skratt på vägen. Förstås har det varit mycket mat av olika kvalitet – allt ifrån snabbt och lätt till lite bättre restauranger. Igår började vi hemma hos mig med ett glas vin då hon ville titta på mina tavlor. Sedan var det mat som gällde och vi skulle gå ut. Numera har jag lite koll på olika restauranger så vi valde Östgötakällaren www.ostgotakallaren.se. (måste nog lära mig att länka – det kommer) Ett mycket trevligt ställe och – som ger mig möjlighet att ta en doggy bag med mig hem.  Portionerna är stora så den räcker till 2-3 måltider. Perfekt! OBS! Oftast måste man boka bord där – för stället är mycket populärt. Vi hade tur!!!

Med flera av mina väninnor kan jag dela en portion när vi går ut. Vi talar helt enkelt om att vi ska göra det – och ber om en extra tallrik. Oftast får vi ett trevligt bemötande och ett – javisst – ibland är det t o m så att de lägger upp maten åt oss ute i köket – en portion delat på två.

Jag har också försökt att fråga om jag kan få köpa en halv portion – förstås har jag valt en rätt som utan problem skulle kunna delas. På vissa ställen har det gått bra – på andra inte. På ett ställe i Södertälje tyckte de att jag skulle välja från barnmenyn – Kalles hamburgare, Musse Piggs mos med korv? Vi gick därifrån – för att jag vill ha en liten portion vill jag inte ha barnmat!

Om jag går ut med någon som vill ha sin portion själv tittar jag oftast på förrätts menyn. Ibland är den bra med små maträtter och ibland finns det övrigt att önska.

Har ni tänkt på att om ni bjuder hem folk på middag och de inte äter kött av olika orsaker t ex så serverar ni alltid ett vegetariskt alternativ. Men finns samma alternativ om ni blir hembjudna till en vegetarian? Alltså – ett kött eller fisk alternativ?

Ja – mat är inte lätt – men viktigt – och jag återkommer troligen i frågan.

Nr 1 Så var man då där!!!!

Jag kan inte fatta vart alla åren tog vägen. Jag var ung, bodde i Stockholm, bodde utanför London, roade mig massor – och lärde mig engelska, kom hem och träffade min blivande man och mina barns far, sjukdom, giftermål – begravning. Sorg och saknad – i massor och upphöjt till 100 då både make och mamma dog samma år.

Studier, handla, laga mat, sköta hem, sköta barn, studera, sköta barn, studera, sköta barn och städa och studera – Examen!!! Yheee!!!

Arbeta, sköta hem, sköta barn, vårda patienter också lite dans. Helt plötsligt är barnen stora och jag är chef. Vårda personal, räkna pengar och ta reda på var mina stora ungar håller hus.

Träffar man – lämna man, träffar man – lämnar man, flyttar, flyttar, flyttar, startar företag och flyttar igen. Och nu bor jag på Söder i Stockholm.

Och ändå undrar jag över vad jag åstadkommit i livet. Vart tog alla år vägen. Jag var nyss bara 37 – fast snart är jag 65. Det fanns en massa år däremellan som bara försvann. Pensionär heter det – men i min värld heter det Pensionist. Uttala orden så märker ni – Pensionär är ett tungt negativt ord men säg Pensionist – och du ler i slutet av ordet. Skönt.

Varför startar man en blogg – i min ålder? Jag vet inte – och vi får se vart detta bär hän. Jag tror att av alla de som bor här i denna stad är det ca 75% som är singlar. Undrar hur fördelningen man/kvinna ser ut – och i vilken ålder. Vad gör man och hur lever man här? Hur får man livet och pengarna att räcka till? Finns det några bra knep tro? Jag vet inte för det är inte förrän nu som jag har fundera över det – nåja – det senaste året faktiskt. Det tog ett år att fundera på vad jag ville göra med resten av livet. Och det slutade med att jag avslutade de fasta uppdrag jag hade för att nu frilansa med olika saker.

Spännande och oroligt – på samma gång. Och – så blev det en blogg – bl a – för det blev fler saker som jag påbörjat – flykt från sysslolöshet skulle jag tro – eller?

Detta fick bli min start här. Ska försöka vara lite mer ordningsam och fokuserad nästa gång för detta blev verkligen som pyttipanna. Lite av allt.