Nr 81 Pendeltågen och problemen

Jag åker väldigt mycket med de kommunala fortskaffningsmedlen – nästan dagligen – och jag gillar det. Väldigt många klagar på pendeltågen och alla de problem som brukar uppstå längs linjerna. Det är allt ifrån obehöriga på spåren till tekniska missöden – jag tillhör inte dem som klagar – inte ofta i alla fall – för dels upplever jag inte att det är så farligt – dels kan inte SL rå för att det är idioter som tar sig ut på spåren och dels tycker jag inte att det är så ofta det händer som många upplever.

Förra veckan – på tisdagen – kom jag från Haninge och skulle till Södertälje på ett möte – och jag ville verkligen vara där på bestämd tid. Jag är därför alltid ute i god tid då jag hatar att komma för sent – så även denna gång. När jag ska åka från Haninge till Södertälje byter jag tåg på Årstaberg då det är enklare än att byta i Älvsjö. Oftast är det ca 2 minuters vänta – men inte denna gång. Det skulle ta 13 minuter. Helt ok tänkte jag. Fem minuter innan tåget ska gå ändras helt plötsligt skylten till Krigslida istället. Det tåget kom – och gick. Det kom under den tiden jag stod där väldigt många tåg – men inget till Södertälje. Om jag inte minns fel var det tre (3) tåg med destination Tumba – alltså mycket nära Södertälje – bara några stationer faktiskt. Min undrar blir ju då varför och av vilken orsak SL inte går in och säger till personalen som kör till Tumba att fortsätta till Södertälje? Efter många om och men kom det upp på skylten att tåget till Södertälje skulle komma och rösten i högtalarna talade om detsamma. Döm om min förvåning när de efter utropet tillägger att tåget bara går till Älvsjö???? Varför går det upp ”Södertälje” på skylten när tåget bara går en (1) station. Det borde ha stått Älvsjö på skylten istället – förstås.

Jag kan bara undra hur det står till med ledarskapet på SL och varför man inte vågar ta beslut som underlättar det för alla passagerare????

Nr 80 Februari och lite annat

Åh – vad jag längtar till våren och sommaren. Jag tillhör den delen av befolkningen som är beroende av värme och sol – tänk att ligga på en klippa eller en strand och njuta av solstrålarna. Nåja – lite vinter och snö kan jag tänka mig –
t ex under jul och nyår – då ska det vara vitt och fint och jättestora snöflingor ska sakta dala ner från himlen – läckert. Några grader kallt och solsken – det är njutbart. Sedan – när jag var yngre – åkte jag slalom – vilket jag älskade att göra. Ibland åkte vi uppåt i landet och ibland åkte ner mot alperna. Så himla roligt! Några åk och sedan en paus på något ställe i backen innan man fortsatte att åka. Nu är det många år sedan – men jag tror att jag ska sätta upp det på min lista och faktiskt göra det igen – innan jag behöver en rollator. Jag undrar om jag skulle klara det? Kanske måste jag höja min försäkring? Jag har ingen utrustning kvar – men det kan man hyra. Då – för länge sedan hade jag en skidoverall – jättesnygg – vit med lite glada färgade streck på. Sådana gör man inte längre – tror jag. Jag har varit ute lite på rean för att se om jag kunde hitta någon snygg skidoverall – men inte. Nåja – det blir ingen skidåkning förrän till nästa vinter – och då är jag lite äldre – men förhoppningsvis blir det av – då – och jag har hittat min snygga overall.

Just nu har jag fullt upp med att ordna det sista innan min resa till Indien. Jag och en väninna ska dit och göra lite av varje. Vi ska hälsa på en kollega som bor i Bangalore – vi ska ta några dagar i Goa (sol och bad – viktigt) och vi avslutar våra tre veckor med några dagar i New Delhi. Det ska bli mycket trevligt med massor att titta på, massor av prat och förstås – shopping. Idag är det mycket lätt att fixa en resa av detta slaget – internet! hjälper till – tack för internet. Tur och retur New Delhi och sedan inrikesflyget – allt är bokbart – och det blir mycket bra priser när man gör det själv. Det dyraste och tuffaste var nog att skaffa visumet. Massor av papper att fylla i – förstås – sedan betalningen – suck – 1 299 kr per person. Kanske vill de inte ha turister i landet – vad vet jag – dyrt var det. Så gäller visumet bara i sex månader – men förstås – man får åka två gånger på det – men hallå – två gånger inom sex månader?

Just nu är vi inne i en hektiskt tid – revy tid. Sonen driver Trosarevyn och det går fantastiskt bra. De har fått fantastiska recensioner och är superduktiga. I kväll är det slutsålt – men det finns lite biljetter kvar till i morgon. Nästa lördag är det final. det finns bara ett ord – succé. Snacka om stolt mamma här – och därtill har han fått frågan om han vill hålla vårtalet i Trosa – underbart – vilken ära – och mamma växer – av stolthet – jag är snart tre meter lång.

 

Nr 75 London, snö och halka

Så kom då snön – och regnet i en salig blandning. Jag vet – det tillhör årstiden så det är bara att gilla läget – eller hur?

Jag har arbetat i natt och det gör jag i Södertälje och när jag skulle gå till bussen för att åka hem kunde jag konstatera att säkrast var att gå på gatan – suck! Gatan var helt ren och där den inte var det så var det ordentligt sandat. Hur så då trottoarerna ut – is – i mängder – och inte ett sandkorn. Hur tänker man då? Tja – förstås vill man inte ha några trafikolyckor – vilket säger sig självt – men vi som går då – ska vi behöva gå ut på gatan för att kunna gå säkert? Alla vi som varit eller är inom vården vet att antalet frakturer ökar drastiskt vid denna tid på året. Det är handledsfrakturer, armfrakturer och benfrakturer – och alla kostar pengar för den drabbade – och för vården – och för samhället – så sand på trottoarerna är ett måste och lika viktigt som sanden på gatan. Säg nu inte – Lisbeth – köp broddar – för det kommer inte att hända – inte ännu i alla fall. Det blir ett himla av och påtagande när man går in och ut ur olika affärer eller ner i tunnelbanan. Sedan är det ju så att det är inte bara de i min ålder som bryter sig – det kan man göra i alla åldrar – eller?

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med den årliga trippen till London. Vi är fyra paranta och galanta damer som åker. Två av oss åkte för 14:e gången och de andra två har varit med i 10 år. Jag bara älskar London och hela det utbudet av precis allt. Och – du kan välja om du vill handla dyrt eller om du vill handla billigt. Dyrt blir det på de fina gatorna – förstås – och billigt blir det på Primark – en suverän affär som finns i bägge ändar av Oxford Street – ett eldorado för köpsugna med mindre plånbok. Där finns precis allt – frånsett husgeråd och möbler – men allt i kläder, smink skor och väskor. I år var vi där från tisdag fm – lördag fm – och vi kunde konstatera att tidigare år har vi hunnit med mer än vad vi hann med i år – så nästa år får vi nog lägga på en dag – vi har ju inte blivit yngre.

Nr 72 Äntligen ordentlig semester – Jag älskar att resa

Ibland blir det bara för mycket. Jag har arbetat massor både på jobb utanför hemmet och i hemmet – och inte hunnit med detta med att skriva här. Ibland har det varit dygnet runt – men det klarar man om det inte blir alltid. Och varför gör jag på detta viset då? Jo – min huvudsemester börjar i morgon – hurra!!! Och då flyger jag till Bali – igen – var ju där förra året och det var en hit. Då var jag där i två veckor – lite drygt. Under 10 dagar gick jag på målarkurs – Vedic art – akryl. Kursen hölls av Lillemor Lagergren – en tjej från Södertälje. Även i år ska jag gå på kurs – samma ämne och samma lärare. Nu ska jag vara borta i tre veckor – alltså lite längre än förra årets resa men nu uppdelat på kurs i 10 dagar i Amed – 3 dagar i Ubud – och resten förmodligen i Seminyak. Jag reser med en väninna och det ska bli super. Förstås har jag haft kortare semestrar i år och gjort lite resor – i Sverige och utomlands – för man kan ju inte bara jobba. Men detta – är årets grej.

Man kan tro att det är jättedyrt att flyga så långt – det är ju till andra sidan jorden – men det är det inte – om man är ute i  tid – vilket vi var denna gång. Jag bestämde mig för att åka tillbaka redan efter att jag kommit hem förra året och i maj bokades flygbiljetten. Flyget kostar bara drygt 5 000 kr. Verkligen ett bra pris. Vi fick betala mer förra året – men vi bokade närmare avresan då.

Förstås ska man bo när man kommer dig och förstås finns det stora flotta hotell som är dyrare – men vi bor på balinesiska hotell – och då blir det billigare – mycket billigare.

Som turist där får man verkligen känna sig rik. Jag har växlat in 4 000 kr för att ha med mig – och fick drygt 6 miljoner ir. Fyra tusen kan du lätt ha i plånboken här hemma utan några större problem – men 6 miljoner funkar inte. Det är så härligt att få känna sig så rik – men det tar ett tag att ställa om sig i tänket framför allt när man handlar. Och det är en massa sedlar.

Jag älskar ju att resa – vilket säkert många gör – och nu – i denna gyllene tid – när reklamen säger att man har semester hela året – då blir mitt liv – jobba – resa – jobba – resa. Visst är det härligt. För det är klart – om jag inte jobbade mycket skulle jag inte ha råd. Förstås kan man låna ut eller hyra ut sin lägenhet under tiden man själv är borta så man får in lite pengar där och kanske framför allt – att den inte står tom. Jag lånar ut min till en väninna – perfekt.

 

Nr 64 En liten semestertripp på höstkanten

Jag tog mig en liten semestertripp till solen efter en sommar med mycket arbete. Ja – inte ensam – min väninna Ingela var med. Den gick till den grekiska ön Kos. Jag längtade verkligen efter att ligga på stranden och lapa sol med ett och annat svalkande dopp – och så blev det. Lite böcker fanns också med i bagaget – och dessa läste jag – nåja – jag hoppade över en som inte föll mig i smaken – så jag fick låna en av min väninna då jag läst ut de andra.

Visst är det härligt att vakna tidigt – gå ut på balkongen med en kopp kaffe och bara njuta av soluppgången och fågelkvittret. Efter en stund går man in och tar på sig något lätt för att sedan gå ner och plocka till sig av det som faller en i smaken till frukost just den dagen. Efter att maten avnjutits kunna vi bara lämna disken och gå – ner mot stranden och det turkosa havet. Suck! Två stora ämnen diskuterades  varje dag. På förmiddagen var det – vad ska vi avnjuta för gott till lunch – och på eftermiddagen – vad ska vi äta för gott i kväll. Vi ville ju vara överens då vi alltid delar en portion mat. Ingen av oss vill ha så mycket och ingen av oss gillar att kasta mat. Det grekiska lokala vinet var oftast mycket gott till. Förstås pratade vi om mycket annat också – när vi inte lät boken tysta munnen. Skönt var det.

När vi skulle åka hem på kvällen efter en vecka och med bagaget fullt med smutstvätt – kom vi bara till flygplatsen. Där talade de om att det inte skulle gå något plan som var tänkt. Något hade hänt i Stockholm – och de visst inte när nästa plan skulle gå. Flinkt plockade jag upp min telefon och gick in på Arlanda avgångar – och det visade sig att det vara avgångar till många platser som var inställda. Nu inträdde lite väntans tider innan vi fick reda på hur de skulle göra med inkvartering till 220 personer som då stod där. Nåja – det var inte 220 rum men väl 85 rum som skulle till. Under den tid var det några personer med sura miner och tråkig röst som – minsann skulle kräva hela resans kostnad tillbaka. Hur tänkte de då? De hade ju haft sin vecka redan – troligen till full belåtenhet. En man sa att det minsann fanns lediga rum för det visste han – så det vara bara att åka och han skulle minsann ta en taxi dit. Tråkigt! Någon talade troligtvis om för honom att om han började drittla på egen hand kunde risken vara stor att han fick stå för kostnaderna själv. Med stor regelbundenhet kom resebyråns personal ut och informerade hur det gick – de arbetade hårt och var trevliga trots att de säkert hade en hög stress inombords – hela tiden med ett lugn. Efter kanske en lite dryg timma fick första omgången familjer med barn åka till ett nytt hotell. Och sinsom tid fick vi alla nya rum på nya hotell – lyxhotell. I sådana här situationer inträffar något annat också – människor man inte pratat med innan – börjar man prata otvunget och glatt med.

Ytterligare en gång fick vi byta hotell och det var dagen efter – vilket jag tyckte var helt ok då lyxhotellet var ett all inklusive och jättestort med en massa människor och lekande barn – ingen lugn och ro alltså.

Väl framkommen till det hotellet – även det i lyxformat – var det några ”gnälliga” damer som inte var nöjda alls. Då de var i min ålder eller däromkring borde det vara lugnt för dem att få några bonusdagar på semesterorten – men icke. Fast det de mest tydligen retade sig på var att resebyråns personal inte hade varit på hotellet dagen innan? Hur tänkte de då? Och vad skulle de gjort där? Hållit dem i handen? Förstås var de på kontoret och försökte lösa allt så bra som möjligt. På detta hotell fick vi stanna tills det kom ett plan och hämtade oss alla. Och då var det ännu fler för även de som skulle åkt hem kvällen efter oss hade blivit kvar – alltså dubbelt upp. Under denna vistelse ökade vår lilla grupp på två personer till 8 personer som ”hängde” ihop – blev vänner.

Till slut lyfte planet tidigt i morse – lördag – och nu står man här med en massa smutstvätt – brunbränd – lite förkyld – tämligen utvilad och med en massa jobb som blivit liggande och som tillkommit pga förseningen. Så efter några timmar hemma smet jag iväg till Gröna Lund och åkte lite karuseller med mina älskade barnbarn. Visst är livet härligt och fullt av överraskningar!!

Nr 28 Några dagar i New York

Nu har jag varit en runda några dagar till New York – för första gången. Intressant och kul. Vi var ett gäng på sju personer som åkte och vi bokade tillsammans så vi alla låg på samma bokning. Trots det lyckades SAS placera ut  oss på olika platser i planet på hemvägen och några av oss fick inte ens en plats vid inbokningen utan fick vänta till vi kom till Gaten där de försökte fixa till det – och  – vi hade bokat långt i förväg så det var ingen sista minuten resa. Hur tänkte de nu??? Det var så man fick lust att hjälpa dem med logistiken. Här kommer så lite kommentarer och åsikter från min upplevelse av detta otroligt stora land och denna otroligt stora stad.

Vi hade verkligen tur med vädret – soligt och varm – mycket varmt – men värmen gjorde att man titt som tätt drog sig in i en affär – för svalkans skull – överallt fanns det air-conditioners – så det blev många extra turer för att titta på något men egentligen inte var intresserad av – allt för att få ner kroppstemperaturen lite.

Förstås rörde vi oss inte i hela New York – från mitten och nedåt på Manhattan hann vi i princip med. Det som slog oss var hur ”rent” det var överallt. Nu menar inte jag rent som att det var skurat / spolat – utan rent därför att det inte slängdes skräp eller fimpar på gatorna. Helt fantastiskt i  denna stora stad med alla dessa människor. Det var bara vid några få ställen vi såg skräp – och vet ni va? – det fanns ganska gott om stora papperskorgar på stan – en del lite tråkiga i färg – medans andra var färgglada – och de syntes tydligt. Även på söndagen – dagen vi spenderade till största delen i Central Park – arbetade människor med att bl a – tömma soptunnorna!

Priserna vågar man nästan inte prata om – här var mycket dyrt – överallt och allt. Förstås var vi ute och åt frukost, lunch och middag. Här får man verkligen se upp. Utöver priserna lägger man på skatten – särredovisas – alltså – på menys står det att en rätt kostar en viss summa – vilket inte stämmer för det tillkommer skatt och det står ingenstans hur mycket det är utan kommer på notan – som en liten överraskning. Vi, i Sverige, har ju också lite som vana att kom man är nöjd med service och mat ger man lite dricks. Där måste man titta extra noga för emellanåt står det på notan ”Gratitude” minst 17% – alltså dricksen. Har man inte full koll på det och läser på notan, kan man landa i att betala dricks två gånger. Som sagt – ibland var de värda dricks – men inte alla och alltid – och kanske inte så stora summor som de lade på  när de själva fick bestämma.

En konstig regel hade man vid inköp av kläder. Handlar du något plagg som kostar under 110 dollar = ingen skatt. Men kostar varan 111 dollar – skatt på hela summan. Som det kan vara – inte lätt för en turist att hålla koll på allt!

I de områdena vi rörde oss var det en stor brist på uteserveringar – ja det förstås – om man inte räknar dem som bara säljer läsk och dylika saker – men ville du ha ett glas vin eller en öl – var det svårare. Nu hade vi ju tur – värmen var mycket hög – så vi gick snällt in i lokalen som serverade denna gudomliga dryck. Kanske rörde vi oss i fel områden – vad vet jag?

Det gäller att ha koll på hur tunnelbanan /Metro/ fungerar och på vilken sida av gatan du ska gå ner till dem – för det beror på åt vilket håll du ska åka på Manhattan. Så var noga med att titta om du ska åka Uptown eller Downtown man går inte alltid ner på samma ställe. Vad som var bra var att vi kunde ladda ett typ acesskort med pengar – så kunde vi åka flera på samma kort. Det gällde bara att stå i kö efter varandra och langa över kortet till näst i kön. Perfekt!

Kommer jag att åka dit igen? Ja, troligen. Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja att vi var ett gäng tjejer som åkte till New York för att äta lunch. Förstås skulle vi inte bara äta lunch utan också stanna några dagar. Vad skulle jag mer vilja se? jo, en Broadway teater/musikal, promenera mer, The High Line Park, mer av Central Park och säker massor av annat som jag inte kommer på nu.