Nr 69 Tillval på bilar och lite annat

Har ni tänkt på hur många fina bilar det rullar på våra gator. De är högglanspolerade, fina märken och kostar förmodligen många, många pengar. Kanske är det så att det är banken som äger de flesta och förarna står i stora skulder till dem eller andra – kanske är det så att det faktiskt är många av dessa fina bilar som betalats kontant – jag vet inte – men många fina bilar är det.

Jag tog mitt körkort 1970 och gissa om jag var glad. Jag fick lära sig massor om hur bilen fungerade och om alla de regler som gäller i trafiken. Det var övningskörning och massa teorier att göra – köra och lära innan man blev godkänd. En del körde vid uppkörning och fick göra om den och en del klarade sig – vilket jag gjorde och som jag var mycket tacksam för. Min lärare på körskolan var hård – men noga och jag lärde mig mycket av honom under de timmar vi var ute och körde.

Det jag mycket funderar över är hur det ser ut idag – och kanske har även ni funderat över detta när ni är ute i trafiken. För det som händer kan få – i alla fall mig – att bli irriterad – och det är inte bra när man kör. Vad är det då jag retar mig på och som jag ser när jag är ute? Jo – massor av mycket fina bilar – har tydligen körriktningsvisaren som tillval – och då bilen var mycket dyr – hade de inte råd att köpa till denna – eller? På de gamla bilarna ingick detta i köpet vad jag vet. Massor av bilar parkerar – utanför en redan parkerad bil – och går därifrån för att säker göra något viktigt arbete – vad vet jag. Det är som om de ägde gatan. Droppen var när jag kom på en mycket smal  gata i Södertälje och det stod en dubbelparkerad bil som blockerade hela gatan – och hör och häpna – ägaren satt i frisörstolen bredvid och klippte sig – hur dum får man vara? Tror ni han kom ut direkt – inte då – jag fick allt vänta tills han var klar.

För att fortsätta på temat bilar så finns det något annat som jag har stora funderingar över och det är alla handikapptillstånd där det är uppenbart att vederbörande inte är handikappad – men som nyttjar dessa platser. Frågan blir ju – hur i hela friden lyckades de få ett handikapptillstånd?  Eller ännu värre – de som parkerar på en plats för handikappade – fast de inte har det behovet. Suck! De som verkligen behöver platserna få åka någon annanstans – det är bedrövligt. De borde tänka på att en dag kanske de själva eller någon nära anhörig skulle behöva platsen – och då finns den inte ledig.

Nu är det ut i solen som gäller för mig och köpa färg till köket!

Nr 21 Nedskräpade gator och brist på papperskorgar

I veckan har det varit en stor match på Friends arena med efterföljande festande på Stockholms gator med allt vad det betyder – tonvis med skräp – inte kul förstås!

Igår var jag inne i city med mitt minsta barnbarn. Hon ville ha korv med bröd när vi kom fram, så det köpte vi utanför Åhléns på Drottninggatan – men – ibland tror så här små prinsessors att de orkar mer än de gör så efter en liten stund och med halva korven kvar, vill hon inte ha mer. Nu  kommer problemet – det finns inga papperskorgar så långt ögat kan se. Vi får gå en bra bit innan vi hittar en. Och – den är i en färg som förstås inte syns på långt håll. Varför är det på detta viset? – hur tänkte våra beslutsfattare nu? – att man ska bära med sig en skräppåse när man är ute för att handla?

Nu har jag inte gått på alla gator i Stockholm eller i någon annan stad i Sverige – men jag tror att det är en stor brist på synliga papperskorgar överallt i Sverige. Det kallas troligen besparing – men – blir det verkligen en besparing om man räknar ut vad det egentligen kostar? För som man gjort här är det först en upphandling som skall till – vilket är dyrt att handlägga innan någon vunnit upphandlingen! Sedan skall man avropa detta till hög kostnad – varje gång!

För ett antal år sedan läste jag om ett projekt som drevs någonstans i en kommun. En arbetshandledare ledde detta projekt och alla som uppbar dagpeng fick möta denna person på morgonen för att få sitt dagsverke tilldelat sig. Tror att arbetet handlade om att hålla rent och snyggt samt rensa i planteringar i kommunen. Förstås fanns det arbetsledare på varje område. Gjorde man ett dagsverk fick man en dagpeng – och gjorde man en halv dag fick man en halv dagpeng. Detta projekt gjordes bland missbrukarna och man fick pengarna i handen när dagen var slut. Vad hände egentligen med detta fantastiska projektet?

Mitt förslag är att skaffa färgglada papperskorgar, röda eller gula eller lila eller vilken färg som helst som syns på långt håll och som sätts upp  med jämna mellanrum längs våra trottoarer och i våra parker – och säg inte nu att det blir dyrt att tömma dem eller att det förstör en ren gatubild  – för det kostar också en massa pengar att sopa gatorna eller är det gratisarbetare som gör det – skulle inte tro det. Och skräpet förstör verkligen gatubilden av ett rent Stockholm eller en ren stad – vilken som helst. Läste i  tidningen att det var ett företag som hade fått upphandlingen på denna städning – gratis eller? troligen inte utan till en stor peng var nog avsatt till detta? De kan också bli ett pittoreskt och färgglatt inslag med dessa papperskorgar – och alla ser var nästa är. Vad gäller personal som ska tömma dessa är det nog inte problem – vi har idag en massa personer som får en massa pengar i bidrag från staten – och som inte arbetar – låt dem jobba för pengarna!!! Hur svårt kan det vara? Ja men – det är socialen som betalar ut dessa pengar – alltså – inte mitt bord säger de. Men – hallå – samarbeta över gränserna – hur svårt kan det vara?

Varje år i december åker vi fyra damer till London och de är duktiga på detta med att hålla gator och torg rena. Överallt ser man människor som arbetar med att hålla rent. Säkert är det på samma sätt i andra städer ute i Europa.

Vinsten med mitt förslag blir alltså – ingen upphandling och många som får jobb – alltså en megavinst för staten.

Nr 18 Att välja sina krig

Nästan varje dag tar jag tidningen metro för att läsa på pendel, t-banan eller bussen. Jag läser dagstidningarna via nätet. Mycket av det står där läser jag, ofta med ett – ok – jasså och ibland bedrövad. Det jag ofta undrar över är var så mycket ilska uppstår och varför som man ofta ser i insändarna.

  • Man är arg på vädret hur det än är – det regnar – eller det är för varmt, för mycket eller för lite snö.
  • Man är arg över att det ibland är stopp längs pendeltågslinjen pga att det är folk på spåret, el-fel eller något annat som hänt – som i morse – skadegörelse, – och man blir då arg på – kommunikationsmedlet? Men hur tänkte ni nu?
  • Man retar sig på att folk står i vägen när man vill fram.
  • Folk går för fort – eller för sakta.
  • Man står fel i rulltrappan.

Listan kan säkert göras hur lång som helst – eller hur? Min fråga blir ju varför man lägger energi på sådant man ändå inte kan göra något åt? Vad gör det med oss som personer när vi blir arga på så många obetydliga saker istället för att gilla läget som det är. Jag säger nu inte att du ska gilla att olika personer förstör – absolut inte – men – man måste funder över vad man blir arg på och om man kan göra något åt det som man blir arg på. Vilka krig är värda att utkämpa i vår vardag och vilka ska man bara inte bry sig om eller inte reta sig på?

Tänk så mycket enklare det är att vara glad och le mot människor. Säga god morgon till buss chauffören när du kliver på. Säga tack och hej då när du handlat dina varor. Le mot personen du delar hiss med. Du känner dig gladare – och – vem vet – du kanske gör att den personen får en bra dag.

I dag är det Kristi Himmelfärdsdag och jag tror att det är många av oss som kommer att göra ett besök till kyrkogården för att kanske plantera lite fina blommor och skänka våra avlidna anhöriga en tanke. Kanske tänker vi på vad vi borde gjort när de levde, kanske kommer vi ihåg roliga saker vi gjort tillsammans. Jag tror det är viktigt att tar hand om varandra medans vi är i livet, att vi pratar, skrattar och respekterar varandra nu – för en dag är det försent.