Nr 80 Februari och lite annat

Åh – vad jag längtar till våren och sommaren. Jag tillhör den delen av befolkningen som är beroende av värme och sol – tänk att ligga på en klippa eller en strand och njuta av solstrålarna. Nåja – lite vinter och snö kan jag tänka mig –
t ex under jul och nyår – då ska det vara vitt och fint och jättestora snöflingor ska sakta dala ner från himlen – läckert. Några grader kallt och solsken – det är njutbart. Sedan – när jag var yngre – åkte jag slalom – vilket jag älskade att göra. Ibland åkte vi uppåt i landet och ibland åkte ner mot alperna. Så himla roligt! Några åk och sedan en paus på något ställe i backen innan man fortsatte att åka. Nu är det många år sedan – men jag tror att jag ska sätta upp det på min lista och faktiskt göra det igen – innan jag behöver en rollator. Jag undrar om jag skulle klara det? Kanske måste jag höja min försäkring? Jag har ingen utrustning kvar – men det kan man hyra. Då – för länge sedan hade jag en skidoverall – jättesnygg – vit med lite glada färgade streck på. Sådana gör man inte längre – tror jag. Jag har varit ute lite på rean för att se om jag kunde hitta någon snygg skidoverall – men inte. Nåja – det blir ingen skidåkning förrän till nästa vinter – och då är jag lite äldre – men förhoppningsvis blir det av – då – och jag har hittat min snygga overall.

Just nu har jag fullt upp med att ordna det sista innan min resa till Indien. Jag och en väninna ska dit och göra lite av varje. Vi ska hälsa på en kollega som bor i Bangalore – vi ska ta några dagar i Goa (sol och bad – viktigt) och vi avslutar våra tre veckor med några dagar i New Delhi. Det ska bli mycket trevligt med massor att titta på, massor av prat och förstås – shopping. Idag är det mycket lätt att fixa en resa av detta slaget – internet! hjälper till – tack för internet. Tur och retur New Delhi och sedan inrikesflyget – allt är bokbart – och det blir mycket bra priser när man gör det själv. Det dyraste och tuffaste var nog att skaffa visumet. Massor av papper att fylla i – förstås – sedan betalningen – suck – 1 299 kr per person. Kanske vill de inte ha turister i landet – vad vet jag – dyrt var det. Så gäller visumet bara i sex månader – men förstås – man får åka två gånger på det – men hallå – två gånger inom sex månader?

Just nu är vi inne i en hektiskt tid – revy tid. Sonen driver Trosarevyn och det går fantastiskt bra. De har fått fantastiska recensioner och är superduktiga. I kväll är det slutsålt – men det finns lite biljetter kvar till i morgon. Nästa lördag är det final. det finns bara ett ord – succé. Snacka om stolt mamma här – och därtill har han fått frågan om han vill hålla vårtalet i Trosa – underbart – vilken ära – och mamma växer – av stolthet – jag är snart tre meter lång.

 

Nr 77 Så kom julen och knackade på dörren

God morgon alla härliga människor. Julaftonen är här – troligen den mest efterlängtade dagen för många – och den minst efterlängtade för andra.

Jag har nästan alltid älskat julen och allt som tillhörde den. Mitt hem fylldes med tomtar – överallt – och i mängder – och  varje år köpte jag minst en ny. Det var julstädning – julbak – julslakt – och massor av paket. Julklapparna började jag köpa på sommaren eftersom jag alltid letade efter något som passade just den personen som skulle få den. Även min man älskade julen och var minst lika upphetsad som jag och barnen över den.

När jag och mina systrar växte upp och när vi var i  tonåren försökte våra föräldrar ett åt att skippa att tomten skulle komma – och gissa om vi protesterade. Klart att tomten skulle komma – så pappa fick vara så vänlig att gå ut och ”köpa tidningen” så att tomten kunde komma. Där satt vi – mamma, minsta systern 10 år, mellansystern 14 r och jag 16 år – men så glada vi var när tomten kom. Det blev liksom ingen jul utan tomten. Och vi hade en perfekt jul med massor av god mat, paket, tomte och Kalle Anka. De flesta jularna firade vi med hela släkten i Småland – och där var vi verkligen många. Farmor och farfar hade många barn och många barnbarn och alla var vi hos dem. Vi fick bara ha med en julklapp var – men det gjorde inget. Tomten kom över åkern och var det snö – var det häst och släde som gällde. Varje år räknade alla vi barn in våra föräldrar för att se vem som saknades – och det var aldrig någon saknad – vilket förstås gav oss huvudbry. Men härligt var det. Det var dock en sak som inte var så kul hos farmor och farfar – fram för allt inte på vintern – och det var utedasset. Dasset hade tre hål så jag och min syster gick alltid på toa samtidigt. På väggen på toan hängde – förstås bilder på kungahuset och andra fina julbonader – och påsk bonader så man hade  något att titta på när man satt där. Men jag och min syster satt där och pratade – om våra kusiner och annat.

När mina barn växte upp gjorde vi samma sak – traditionell jul med allt inkluderat. Ett år sa min stora son – han var nog 13 eller 14 år – lite före jul – i ilska – och ”här ska man bara sitta och tindra med ögonen” så han ville åka till sin biologiska mamma den julen – vilket han förstås fick. Julaftons kväll ringer han – och är jättearg och vill att jag ska hämta honom – på en gång – vilket förstås inte gick – men juldagsmorgon åkte jag upp och hämtade hem honom. Efter det satt han varje jul – och gör så fortfarande – och ”tindrar med ögonen” och firar en traditionell jul med alla tillbehör.

Numera är mina barn vuxna – förstås – och har egna härliga familjer – så vartannat år firar dem med mig och vartannat år med sina respektives familjer. I år firade vi jul förra helgen – med massor av god mat och tomte – förstås. Det blev verkligen en jättebra ”julafton” för oss och tomten var jättebra. Idag är de på annat håll och jag skall arbeta som sjuksköterska – mitt val då jag hade flera valmöjligheter – men jag gillar att jobba och när jag slutar åker jag ner till min mellansyster och firar lite jul med dem.

Så ha nu en himla bra dag – GOD JUL – alla medmänniskor och njut av livet och dagen.

 

Nr 75 London, snö och halka

Så kom då snön – och regnet i en salig blandning. Jag vet – det tillhör årstiden så det är bara att gilla läget – eller hur?

Jag har arbetat i natt och det gör jag i Södertälje och när jag skulle gå till bussen för att åka hem kunde jag konstatera att säkrast var att gå på gatan – suck! Gatan var helt ren och där den inte var det så var det ordentligt sandat. Hur så då trottoarerna ut – is – i mängder – och inte ett sandkorn. Hur tänker man då? Tja – förstås vill man inte ha några trafikolyckor – vilket säger sig självt – men vi som går då – ska vi behöva gå ut på gatan för att kunna gå säkert? Alla vi som varit eller är inom vården vet att antalet frakturer ökar drastiskt vid denna tid på året. Det är handledsfrakturer, armfrakturer och benfrakturer – och alla kostar pengar för den drabbade – och för vården – och för samhället – så sand på trottoarerna är ett måste och lika viktigt som sanden på gatan. Säg nu inte – Lisbeth – köp broddar – för det kommer inte att hända – inte ännu i alla fall. Det blir ett himla av och påtagande när man går in och ut ur olika affärer eller ner i tunnelbanan. Sedan är det ju så att det är inte bara de i min ålder som bryter sig – det kan man göra i alla åldrar – eller?

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med den årliga trippen till London. Vi är fyra paranta och galanta damer som åker. Två av oss åkte för 14:e gången och de andra två har varit med i 10 år. Jag bara älskar London och hela det utbudet av precis allt. Och – du kan välja om du vill handla dyrt eller om du vill handla billigt. Dyrt blir det på de fina gatorna – förstås – och billigt blir det på Primark – en suverän affär som finns i bägge ändar av Oxford Street – ett eldorado för köpsugna med mindre plånbok. Där finns precis allt – frånsett husgeråd och möbler – men allt i kläder, smink skor och väskor. I år var vi där från tisdag fm – lördag fm – och vi kunde konstatera att tidigare år har vi hunnit med mer än vad vi hann med i år – så nästa år får vi nog lägga på en dag – vi har ju inte blivit yngre.

Nr 74 Så är det snart jul igen

Tänk vad fort tiden går – eller – håller ni inte med. Alldeles nyss var jag och mina systrar små och vi hade verkligen en traditionell jul – och för inte så länge sedan var mina barn små – och vi firade också en mycket traditionell jul. Inget saknades – allt fanns – julgardiner – slakt som togs hand om – städning och bakning i mängder – och förstås – en massa julklappar och tomtar. Nåja – de har blivit fler i antal sedan jag var liten – paket alltså – men ändå.

Hur är det nu då – för mig – ja – det är en stor skillnad måste jag säga. Barnen är stora och har egna familjer. Vartannat år firar de med mig – och då finns där både massa julmat och tomte – och vartannat år firar de med sina respektives familjer – precis som det ska vara – eller hur.

Jag försökte för ett antal år sedan att minska på antalet julklappar till barnen och sätter numera in pengar på deras olika konton – både till jul och till födelsedagar eftersom de har en massa saker ändå. Tänkte att det kanske kunde bli en grundplåt tillen lägenhet – eller till studier – eller körkort. Kan jag då låta bli att köpa julklappar och födelsedagspresenter – inte då – kanske blir det mer nyttosaker som kläder – men det blir paket – förstås – hur skulle det annars se ut. Va! – får vi inga julklappar av farmor? Nej – det går inte för sig.

Vad gör då jag när de firar på annat håll? Det har varit lite olika förstås – firat med mina systrar har både jag och alla vi i min familj gjort under många år – och då blir det traditionellt julfirande med mycket mat – paket – tomte och härlig samvaro. I år ska min familj fira med sina respektives familjer. En åker till Småland då hon kommer därifrån. Den andra ska fira hemma hos dem själva med hennes familj – och naturligtvis är jag inbjuden dit. Jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska göra och vad jag vill – för det är inte ett lätt beslut.

Vilka alternativ har jag då att välja mellan? Tja – jag kan alltid arbeta som sjuksköterska – Eller ligga på soffan och titta på tv – Eller åka till min stora son och fira med dem – Eller fira med min väninna som också är ensam – Eller fira med mina systrar – Eller resa någonstans på en sista minuten resa någonstans. Ni ser – svåra beslut som snart måste tas och ibland hatar jag att ta den här typen av beslut. Suck!

Under tiden – innan jag bestämt mig – kommer jag att njuta av julmusiken och all fin julskyltning som alla affärer har. Jag kommer att njuta av att köpa fina julklappar till mina fina barn och barnbarn. Jag kommer att njuta av glögg och lussekatt tidigt på morgonen tittandes på luciatåget på tv. Jag kommer att njuta av mina fina adventsljusstakar och att det blev så fint i mina fönster. Jag älskar julskinka så förstås – kommer jag att köpa en liten (men små är inte lätt att hitta) som jag ska frossa i. Förstås får jag inte glömma julmusten och tomtegröten – viktiga ingredienser i julen.

Nr 71 Äntligen – eller att skjuta upp sina göranden och låtanden.

Ibland tar det längre tid att komma igång med något – eller hur – och det spelar ingen roll vad det gäller  – ibland är det bara så att det första steget är svårt. Märkligt egentligen för vissa saker är lätta att göra och tar inte så lång tid när man väl kommer igång – men – första steget är tufft – ett jättekliv.

Ta städning till exempel av min fantastiskt stora lägenhet – på 37 m2 – så trist också svårt att komma igång  och jag kan planera att göra en viss dag – men – gissa om jag kan hitta tusen orsaker till att skjuta upp det – tills i morgon eller till på måndag. Eller så börjar jag – för att sedan hitta en orsak att inte fortsätta utan för att göra något annat. Förstås har jag ordning – men damma – suck! Eller ta alla mina papper som ska in i pärmar och sorteras – så jobbigt och så trist. De bara ligger där och väntar – ja de riktigt roar på mig – trots att jag vet att tar jag bara tag i det så är det snabbt fixat  – men så tråkigt – ock när jag väl får till det så lämnar jag nästan alltid några kvar som inte kommer in där de ska. Eller ta det där med att betala räkningar – finns det något värre? Tänk om man någon månad kunde få slippa detta och göra något annat för pengarna istället – vad underbart. Men – vad skulle man göra för pengarna tro? Kanske köpa något onödigt – spara – resa – egentligen spelar det ingen roll – bara känslan att slippa.

Under en stor del av mitt liv har jag kånkat runt på massa extra kilon och ni kan aldrig gissa hur många måndagar jag har tänkt att jag ska starta banta och hur många måndagar jag verkligen – med full energi – börjat banta – för att sedan på tid tisdagen eller onsdagen har funnit en orsak till att sluta – för att sedan bestämma mig för att börja på måndag igen. Det var som om man bara kunde starta på en måndag. Hur idiotisk är inte den tanken?

Eller ta mitt kök och målningen som ska ske – det tog lång tid innan jag började spackla – trots att allt fanns hemma och att jag vet att när man väl sätter igång tar det inte lång tid. Men steget från tanke till handling är ibland mycket svårt och framförallt mycket långt. Men – nu är jag igång. Jag var på bröllop i lördags och sov över på hotellet och när jag väl kom hem igen satte jag igång – fylld av energi – och mitt mål nu är att det ska vara klart på söndag. Skönt! Sedan är det bara att gå och välja golv – vilket förstås är gjort i en handvändning – eller?

 

Nr 69 Tillval på bilar och lite annat

Har ni tänkt på hur många fina bilar det rullar på våra gator. De är högglanspolerade, fina märken och kostar förmodligen många, många pengar. Kanske är det så att det är banken som äger de flesta och förarna står i stora skulder till dem eller andra – kanske är det så att det faktiskt är många av dessa fina bilar som betalats kontant – jag vet inte – men många fina bilar är det.

Jag tog mitt körkort 1970 och gissa om jag var glad. Jag fick lära sig massor om hur bilen fungerade och om alla de regler som gäller i trafiken. Det var övningskörning och massa teorier att göra – köra och lära innan man blev godkänd. En del körde vid uppkörning och fick göra om den och en del klarade sig – vilket jag gjorde och som jag var mycket tacksam för. Min lärare på körskolan var hård – men noga och jag lärde mig mycket av honom under de timmar vi var ute och körde.

Det jag mycket funderar över är hur det ser ut idag – och kanske har även ni funderat över detta när ni är ute i trafiken. För det som händer kan få – i alla fall mig – att bli irriterad – och det är inte bra när man kör. Vad är det då jag retar mig på och som jag ser när jag är ute? Jo – massor av mycket fina bilar – har tydligen körriktningsvisaren som tillval – och då bilen var mycket dyr – hade de inte råd att köpa till denna – eller? På de gamla bilarna ingick detta i köpet vad jag vet. Massor av bilar parkerar – utanför en redan parkerad bil – och går därifrån för att säker göra något viktigt arbete – vad vet jag. Det är som om de ägde gatan. Droppen var när jag kom på en mycket smal  gata i Södertälje och det stod en dubbelparkerad bil som blockerade hela gatan – och hör och häpna – ägaren satt i frisörstolen bredvid och klippte sig – hur dum får man vara? Tror ni han kom ut direkt – inte då – jag fick allt vänta tills han var klar.

För att fortsätta på temat bilar så finns det något annat som jag har stora funderingar över och det är alla handikapptillstånd där det är uppenbart att vederbörande inte är handikappad – men som nyttjar dessa platser. Frågan blir ju – hur i hela friden lyckades de få ett handikapptillstånd?  Eller ännu värre – de som parkerar på en plats för handikappade – fast de inte har det behovet. Suck! De som verkligen behöver platserna få åka någon annanstans – det är bedrövligt. De borde tänka på att en dag kanske de själva eller någon nära anhörig skulle behöva platsen – och då finns den inte ledig.

Nu är det ut i solen som gäller för mig och köpa färg till köket!

Nr 63 Helg och renovering

Vi är ett gäng tjejer/damer – 5 stycken för att vara exakt – som träffas emellanåt och äter mycket gott. Nu i helgen har vi träffats – kul – det blev mycket prat, gott vin och massor av god mat – och utflykter. Vi är alla – mogna kvinnor – med en massa erfarenheter och kunskaper som vi glatt delar med oss av när vi träffas. Vi finns också inom olika politiska inriktningar – allt från vänster till höger. Och det är inget problem för oss – men för andra – när de hör att vi tillhör samma lilla gäng. Och vi arbetar inom olika slags verksamheter. Vi har bara trevligt – jättetrevligt.

Det är så härligt att vi faktiskt kan få till våra träffar – men – det är svårt att få till datum vi alla kan – och vi har lång framförhållning – utan det skulle det aldrig fungera. Arbete och andra uppdrag och göromål gör oss till mycket upptagna kvinnor. Härligt!

Nu har jag el-mannen här som drar nya ledningar från mitt el-skåp till den nya spisen – som också precis kommit. Jag har valt en induktionsspis med vanliga vred på. Sedan är det bara att städa efter dem och få lite snyggt – till nästa hantverkare kommer. Det är snickare som står på tur för att byta ut mina bänkskivor i köket – det kommer att bli såååå bra. Jag vet dock inte när han  kommer. Sist – men inte minst – ska det till nya golv i kök och hall. Men – jag har ännu inte bestämt vad jag ska ha där – och inte heller pratat med golvläggare – men det kommer. Förstås måste jag måla i köket för när jag fick gasen till spisen urkopplad – tog vi också bort de stora fula ledningarna – och det gav spår på väggen vill jag lova. Den stora gasmätaren försvann också – så mitt kryddskåp fick större yta att använda. Sonen ska få komma och sätta upp en hylla till – med det vet han inte om ännu. Räknar med att allt ska vara färdigt till jul – och det bör jag hinna.

Naturligtvis har jag nya projekt till våren – men – jag vet inte riktigt vad ännu. Kanske blir det ommålat eller omtapetserat i rummen – kanske tar jag tag i min vind och röjer den. Fast vinden bör jag ta tidigare – suck – inget kul jobb. Där är nog mycket som jag kan kasta eller skänka bort. Varför spar man på massa saker som man ändå inte använder eller frågar efter?

 

Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 60 Jaha – och vad ska man skriva om idag då?

Inte lätt måste jag säga! Jag älskar att skriva men ibland är hjärnan tom. Vad står det i tidningen tro? Jo – nu vill man ha bort Anna K B från Moderaterna för hon syns inte tillräckligt mycket – eller nå´t. Måste ju säga att Reinfeldt/Borg var super och jag saknar dem i politiken. Samtidigt visar sig att Socialdemokraterna har vetat om att man sjabblat med den sekretessbelagda informationen om många personer och strategiska saker i vårt land inom Transportstyrelen och att man visste om de redan 2015 – suck – utan att göra något åt det. Hur tänkte de då – eller tänkte de över huvud taget? Jag har varit sjuksköterska sedan hedenhös tillbaka och jag har fått skriva på sekretesspapper angående mitt jobb, journaler och mina patienter. Om jag skulle bryta den sekretessen – vad tror ni skulle hända då? Jo – kicken på grått papper, massa böter till organisationen och pengar till de personer jag brutit sekretessen emot och – troligen blivit av med min legitimation. Olika regler gäller tydligen beroende på vilka som gör fel! Var det inte  – lika inför lagen – som gäller?

Vad står det mer om då? Jo – Bert Karlsson – som försöker hjälpa studenter med boende i  Skara med hjälp av villavagnar – och han får avslag! Hur tänker man då? I alla studentstäder saknas det bostäder för tillresande studeranden. De bor på soffor hos varandra eller hyr i andra hand för dyra pengar. Så kommer Bert och vill hjälpa till – hur tänker man då egentligen – när man säger – nej tack? Klart han borde få fixa sina villavagnar till studenterna i Skara och i andra städer. Kommunen borde vara glad! Är det avundsjuka tro? Åh – varför kom inte vi på det????? Förstås står det en massa annat också om olika saker – många mycket tråkiga och hemska saker. Andra lite knäppa som man undrar – vilka är intresserade?

Lite annat. Jag håller på att fixa lite i min lägenhet och framför allt i köket. Så igår köpte jag en ny spis, hade el-mannen här då jag måste dra nya ledningar för 3-fas till spisen. När jag ändå var i affären och handlade spisen blev det en ny mixer också då min gamla lagt av. Den ser bra ut och har många delar – så jag ska läsa på i instruktionen för att förstå alla delar och testa den i morgon. Om några veckor kommer mina nya bänkskivor och den nya diskhon – snyggt. Suck – det blir till att jobba av bara den i höst för att betala allt detta – men bra blir det! Lovar! I gårkväll kommer också mina nya fina stolar som jag köpt på IKEA. De skulle komma någon gång mellan fem och nio på kvällen – men ringde redan kl 16.30. Nya klädda stolar kommer att kräva nya gardiner – förstås – men det tar jag en annan dag – när jag tänkt efter lite vad jag ska ha.

Kräfttid är det också – och jag älskar dessa små varelser. Skulle kunna äta det varje dag under denna tid. Min väninna kom hit för att avnjuta detta med mig. Vi var och handlade och det låg olika sorter i frysen. Vi tog varsin sort och ska pröva dem olika kvällar. Vi skulle ha prövat hennes köp i går – men – mina stolars ankomst gjorde så att det blir mina kräftor först. De var fina i färgen, smakade mycket gott – men var mycket små. Nästa vecka ska vi ta den andra modellen.

 

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?