Nr 92 Det är aldrig för sent att lära sig något nytt

Ibland ger man bara upp inlärning av nya saker som kan ge en inkomst när man kommer upp i åren. Men – det är aldrig för sent att lära nya saker – eller fräscha upp gamla. Helt plötsligt  får man nya perspektiv och ingångar och – kanske lite nya kunder eller nytt arbete – vem vet.

För ca 10-12 år sedan lärde jag mig att göra personprofilanalyser. Jag prövade två andra system innan jag hittade PulsAnalys. Jag gick utbildning och certifierade mig – och – var en dålig användare. Det var lite i början – sedan föll den åt sidan. Jag kommer inte ihåg varför det blev så – jag antar att de uppdrag jag hade då – inte kändes som jobb för verktyget – vilket förstås var helt fel. De hade ju passat alldeles utmärkt.

Eller också var det så att de som då höll i utbildningen inte gav mig det jag behövde – eller så har man helt enkelt utvecklat verktyget och undervisningen.

Så – nu har jag gått utbildningarna – igen – och certifierat mig – igen. Himla kul!

Vad är då Pulsanalys? Har ni läst ”Omgiven av idioter” eller ”Omgiven av psykopater”? Skulle tro det – för väldigt många har gjort det och kanske börjat se sin på sin omgivning på ett annat sätt.  Kanske har ni funderat över vilken färg ni själva är – eller er partners färg. Färg – säger någon nu – med flera frågetecken efter – vad betyder det? Tja – systemet har fyra färgstaplar, röd, gul, grön och blå. Därtill är man hög eller låg i alla färger – och det finns inget rätt eller fel. Det ända felet skulle vara att man satte en sådan som mig i ett arkiv för att arbete. eller ännu värre – att jag sökte en sådan tjänst – och fick den. Jag skulle säkert göra ett försök att göra ett bra jobb – några veckor – sedan skulle jag ruttna eller ställa till med lite oreda – varför – jo jag är hög i gul och röd och låg i blå och grön. Alltså inget arkiv för mig då mina styrkor inte är att – i ensamhet – arbeta i ett arkiv.

Pulsanalys tar fram vilka styrkor  man har – man mäter grundprofilen – där man trivs bäst. Men man mäter också hur man agerar i en pressad situation och hur man är normalt i sitt arbete. Mycket spännande – och igenkännande. Kunskaper och expertområden får någon annan mäta – här handlar det bara om din personlighet. Perfekt. Det ger en också möjlighet att öva på det man är mindre bra på – eller måste förstärka mer i arbetet – och förstås privat.

Så nu ska jag se om jag kan bli en bättre användare av detta eminenta verktyg. – och kanske få lite nya kunder – så välkomna.

Vad kan man mer lära in eller lära om när man kommer upp i åren? – Tja – fritt val faktiskt – vad har du jobbat med under ditt liv – eller vilka intressen har du haft som du vill fördjupa eller lära nytt om? Jag har också börjat måla – igen – vilket jag gjorde i yngre dagar. Som sagt – himlen är taket – och det är skönt att hålla igång både kropp och hjärna – visst är livet härligt!

 

 

 

Nr 91 Svenska Akademin – och lite tankar runt detta

Mycket har man kunnat läsa de senaste veckorna om Svenska akademin och till viss del har jag följt den – som de flesta – hur har man kunnat missa detta. Och hur tänker då jag om detta – tja – gubbvälde! är väl ett bra uttryck.

Svenska akademin är en mycket gammal institution – som troligen borde moderniserats – för länge sedan.

Jag lyssnade på Leif GW för lite sedan i morgonsoffan – och man får tycka vad man vill om honom – men det är en klok och intelligent man måste jag säga. Det  han egentligen sa – och kanske jag tolkade honom fel –  men det gick ut på följande – modernisera – ta in folk som verkligen är bra inom sitt område och som verkligen kan leva på det – och inte som idag – personer eller person på runt 90  som kanske skulle gå i pension – för länge sedan. Men – det liv de idag lever – kan de inte göra om de inte hade arvodena från Svenska Akademin. Suck!!! Det han sa var – ta in folk som skriver vad folk läser – alltså är ”up to date” med dagens samhälle. Bl a hade han för ett antal år sedan gett som förslag Jan Guilleau – bra förslag – här kommer fler – Lisa Marklund –  Anna Jansson – Jonas Gardell – ja vi har många i Sverige som absolut skulle göra ett bra jobb i denna gamla organisation.

Kanske är det också så att man ska fundera över hur man fördelar platserna vad gäller vilken publik de vänder sig emot – t ex barnböcker – kriminalromaner – feel good böcker – mm – ja ni förstår vad jag menar. En mix av personer som faktiskt skriver så att folk begriper vad de läser. för en och annan gång har dessa personer i Svenska Akademin gett priser till författare som ingen hört talas om tidigare och som skriver – ja inte till gemene man – utan till några få utvalda. Trist.

Jag förundrades många gånger över att Astrid Lindgren inte fick något nobelpris i litteratur – denna underbara författare som läses av barn och vuxna över hela världen – suck – trist – ja urtrist. Nu har vi en annan författarinna som slagit igenom stort – okey – nu har hon ju hållit på i ett antal år – men – hon läses av både gammal och ung – och även där har böckerna blivit filmer. Vem jag menar – förstås Harry Potters J.K. Rowling. Säkert finns det många som rynkar på näsan åt Harry Potter – men – jag tror att det är vår tids Pippi Långstrump.

Om man betänker att detta pris har delats ut sedan 1901 – alltså i 116 år – frånsett några år under kriget då det inte delades ut något pris – så ser könsfördelningen bedrövlig ut. Totalt under dessa år har priset endast gått till 14 kvinnor. Det skulle vara kul att höra hur de tänker – de ”kloka” på de 18 stolarna.

 

Nr 86 Balans mellan arbete och ledighet

Vad ska man säga om arbete och ledighet i min ålder – jo – perfekt kombination förstås. I hela livet har jag – och många med mig – levt för att arbeta – för att få ihop debit och kredit. Man måste jobba för att betala räkningar och för att ha råd med semestrar och allt som gör livet glatt.

Nu när jag blivit pensionist gör jag precis tvärt om – jag arbetar för att leva – härligt. Alltså – jag jobbar jättemycket – sedan reser jag – eller är lite ledig bara så där och är hemma. Gör jag det så plockar jag kanske fram mina färger och dukar och målar lite – eller så  läser jag eller bara är. Jag umgås mycket med mina väninnor – en del av den också pensionister och en del är inte riktigt där ännu.

Apropå måla så var jag och ett gäng glada damer på Bali i november och målade. Det vara andra året jag gjorde det och det var helt underbart. För ett par veckor sedan hade vi Bali-utställning på Galleri Zebra i Södertälje under en helg. Jätteroligt förstås – och vi var sex personer som delade på hyran av galleriet – perfekt. Fast nu skulle jag vilja ha en utställning själv eller väldigt gärna  till-sammans med min stora sons kvinna som också målar. Vi har talat om det men inte hittat ett galleri till rätt pris. (Har ni förslag – så hör av er) Jag har också försökt att lägga upp mina tavlor på denna sida – utan framgång – då de hamnar åt alla möjliga håll – och det blir inte bra. De måsta hamna åt rätt håll och jag måste kunna beskriva mått mm bredvid. Jag ska göra nya försök.

Vad kan man annars göra på lediga dagar? Idag skall jag och min väninna Ingemo ut på stan. Vi gör det ibland. Vi träffas nästan alltid utanför Åhléns i city och så pratar vi om vad vi vill göra. Ibland har vi ärenden och ibland bara går vi runt och tittar – och pratar förstås. Lite vätskekontroller har vi naturligtvis och vi äter alltid lunch alternativt middag beroende på vilken tid vi är ute. Kultur stoppar vi också in emellanåt. Det kan bli bio eller teater eller något annat som roar oss kulturellt. I alla fall är det himla trevliga dagar och jag rekommenderar andra att också ta dagar på stan och inte göra något speciellt – bara vara – tillsammans.

Nu till helgen kommer Josefine – mitt 10-åriga barnbarn – till mig. Vi ska njuta några dagar tillsammans – bara hon och jag. Hon bestämmer förstås vad vi ska göra och vilken restaurang vi ska gå på. Mysigt är det att ta ett barnbarn i taget – rekommenderas stark.

Nr 84 Suck – Jag vill inte klaga – men

Jag vill inte klaga – men nu får det faktiskt bli vår / sommar – fort. Det är faktiskt inget kul med snö och kyla längre.

Jag vill inte klaga – men nu har förkylningen slagit till – igen – och det har jag ingen lust och ork med – då jag har massa roliga arbeten framför mig. Och jag hatar att vara sjuk – noll toleransnivå för egen sjukdom.

Jag vill inte klaga – men jordens dragningskraft gör så att mina mungipor pekar åt fel håll så jag ser sur ut – fast jag inte är det.

Jag vill inte klaga – men dygnet har alldeles för få timmar – så nu får regeringen faktiskt lagstadga om fler timmar så jag hinner med allt jag vill göra.

Jag vill inte klaga – men vinterns månader är alldeles för många i förhållande till sommarens månader. Kanske också något för regeringen att lova – det är ju valår och det poppar ju upp så många andra konstiga – icke genomförbara löften.

Jag vill inte klaga – men nu i kommande valtider tycker jag inte att mina valfrågor borde vara så svåra – om man nu beaktar de  frågor som nu verkar stå på regeringens agenda – och som även stod på förra valets lista – och som inte blivit av.

Jag vill inte klaga – men vart tog alla trevliga män vägen och var kom alla tråkiga gubbar ifrån?

Jag vill inte klaga – men okey då – det ska ju vara rättvist – vart tog alla glada och trevliga tjejer vägen och var kom alla tråkiga tanter ifrån?

Jag vill inte klaga – men varför fanns inte alla roliga arbetsmöjligheter när jag var ung som idag finns – jag vill också bli programledare för roliga inslag på TV. (Fast jag är nog för gammal har jag förstått – åldersdiskriminering?)

Jag vill inte klaga – men varför ser det  ut på detta viset????

Nr 80 Februari och lite annat

Åh – vad jag längtar till våren och sommaren. Jag tillhör den delen av befolkningen som är beroende av värme och sol – tänk att ligga på en klippa eller en strand och njuta av solstrålarna. Nåja – lite vinter och snö kan jag tänka mig –
t ex under jul och nyår – då ska det vara vitt och fint och jättestora snöflingor ska sakta dala ner från himlen – läckert. Några grader kallt och solsken – det är njutbart. Sedan – när jag var yngre – åkte jag slalom – vilket jag älskade att göra. Ibland åkte vi uppåt i landet och ibland åkte ner mot alperna. Så himla roligt! Några åk och sedan en paus på något ställe i backen innan man fortsatte att åka. Nu är det många år sedan – men jag tror att jag ska sätta upp det på min lista och faktiskt göra det igen – innan jag behöver en rollator. Jag undrar om jag skulle klara det? Kanske måste jag höja min försäkring? Jag har ingen utrustning kvar – men det kan man hyra. Då – för länge sedan hade jag en skidoverall – jättesnygg – vit med lite glada färgade streck på. Sådana gör man inte längre – tror jag. Jag har varit ute lite på rean för att se om jag kunde hitta någon snygg skidoverall – men inte. Nåja – det blir ingen skidåkning förrän till nästa vinter – och då är jag lite äldre – men förhoppningsvis blir det av – då – och jag har hittat min snygga overall.

Just nu har jag fullt upp med att ordna det sista innan min resa till Indien. Jag och en väninna ska dit och göra lite av varje. Vi ska hälsa på en kollega som bor i Bangalore – vi ska ta några dagar i Goa (sol och bad – viktigt) och vi avslutar våra tre veckor med några dagar i New Delhi. Det ska bli mycket trevligt med massor att titta på, massor av prat och förstås – shopping. Idag är det mycket lätt att fixa en resa av detta slaget – internet! hjälper till – tack för internet. Tur och retur New Delhi och sedan inrikesflyget – allt är bokbart – och det blir mycket bra priser när man gör det själv. Det dyraste och tuffaste var nog att skaffa visumet. Massor av papper att fylla i – förstås – sedan betalningen – suck – 1 299 kr per person. Kanske vill de inte ha turister i landet – vad vet jag – dyrt var det. Så gäller visumet bara i sex månader – men förstås – man får åka två gånger på det – men hallå – två gånger inom sex månader?

Just nu är vi inne i en hektiskt tid – revy tid. Sonen driver Trosarevyn och det går fantastiskt bra. De har fått fantastiska recensioner och är superduktiga. I kväll är det slutsålt – men det finns lite biljetter kvar till i morgon. Nästa lördag är det final. det finns bara ett ord – succé. Snacka om stolt mamma här – och därtill har han fått frågan om han vill hålla vårtalet i Trosa – underbart – vilken ära – och mamma växer – av stolthet – jag är snart tre meter lång.

 

Nr 77 Så kom julen och knackade på dörren

God morgon alla härliga människor. Julaftonen är här – troligen den mest efterlängtade dagen för många – och den minst efterlängtade för andra.

Jag har nästan alltid älskat julen och allt som tillhörde den. Mitt hem fylldes med tomtar – överallt – och i mängder – och  varje år köpte jag minst en ny. Det var julstädning – julbak – julslakt – och massor av paket. Julklapparna började jag köpa på sommaren eftersom jag alltid letade efter något som passade just den personen som skulle få den. Även min man älskade julen och var minst lika upphetsad som jag och barnen över den.

När jag och mina systrar växte upp och när vi var i  tonåren försökte våra föräldrar ett åt att skippa att tomten skulle komma – och gissa om vi protesterade. Klart att tomten skulle komma – så pappa fick vara så vänlig att gå ut och ”köpa tidningen” så att tomten kunde komma. Där satt vi – mamma, minsta systern 10 år, mellansystern 14 r och jag 16 år – men så glada vi var när tomten kom. Det blev liksom ingen jul utan tomten. Och vi hade en perfekt jul med massor av god mat, paket, tomte och Kalle Anka. De flesta jularna firade vi med hela släkten i Småland – och där var vi verkligen många. Farmor och farfar hade många barn och många barnbarn och alla var vi hos dem. Vi fick bara ha med en julklapp var – men det gjorde inget. Tomten kom över åkern och var det snö – var det häst och släde som gällde. Varje år räknade alla vi barn in våra föräldrar för att se vem som saknades – och det var aldrig någon saknad – vilket förstås gav oss huvudbry. Men härligt var det. Det var dock en sak som inte var så kul hos farmor och farfar – fram för allt inte på vintern – och det var utedasset. Dasset hade tre hål så jag och min syster gick alltid på toa samtidigt. På väggen på toan hängde – förstås bilder på kungahuset och andra fina julbonader – och påsk bonader så man hade  något att titta på när man satt där. Men jag och min syster satt där och pratade – om våra kusiner och annat.

När mina barn växte upp gjorde vi samma sak – traditionell jul med allt inkluderat. Ett år sa min stora son – han var nog 13 eller 14 år – lite före jul – i ilska – och ”här ska man bara sitta och tindra med ögonen” så han ville åka till sin biologiska mamma den julen – vilket han förstås fick. Julaftons kväll ringer han – och är jättearg och vill att jag ska hämta honom – på en gång – vilket förstås inte gick – men juldagsmorgon åkte jag upp och hämtade hem honom. Efter det satt han varje jul – och gör så fortfarande – och ”tindrar med ögonen” och firar en traditionell jul med alla tillbehör.

Numera är mina barn vuxna – förstås – och har egna härliga familjer – så vartannat år firar dem med mig och vartannat år med sina respektives familjer. I år firade vi jul förra helgen – med massor av god mat och tomte – förstås. Det blev verkligen en jättebra ”julafton” för oss och tomten var jättebra. Idag är de på annat håll och jag skall arbeta som sjuksköterska – mitt val då jag hade flera valmöjligheter – men jag gillar att jobba och när jag slutar åker jag ner till min mellansyster och firar lite jul med dem.

Så ha nu en himla bra dag – GOD JUL – alla medmänniskor och njut av livet och dagen.

 

Nr 75 London, snö och halka

Så kom då snön – och regnet i en salig blandning. Jag vet – det tillhör årstiden så det är bara att gilla läget – eller hur?

Jag har arbetat i natt och det gör jag i Södertälje och när jag skulle gå till bussen för att åka hem kunde jag konstatera att säkrast var att gå på gatan – suck! Gatan var helt ren och där den inte var det så var det ordentligt sandat. Hur så då trottoarerna ut – is – i mängder – och inte ett sandkorn. Hur tänker man då? Tja – förstås vill man inte ha några trafikolyckor – vilket säger sig självt – men vi som går då – ska vi behöva gå ut på gatan för att kunna gå säkert? Alla vi som varit eller är inom vården vet att antalet frakturer ökar drastiskt vid denna tid på året. Det är handledsfrakturer, armfrakturer och benfrakturer – och alla kostar pengar för den drabbade – och för vården – och för samhället – så sand på trottoarerna är ett måste och lika viktigt som sanden på gatan. Säg nu inte – Lisbeth – köp broddar – för det kommer inte att hända – inte ännu i alla fall. Det blir ett himla av och påtagande när man går in och ut ur olika affärer eller ner i tunnelbanan. Sedan är det ju så att det är inte bara de i min ålder som bryter sig – det kan man göra i alla åldrar – eller?

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med den årliga trippen till London. Vi är fyra paranta och galanta damer som åker. Två av oss åkte för 14:e gången och de andra två har varit med i 10 år. Jag bara älskar London och hela det utbudet av precis allt. Och – du kan välja om du vill handla dyrt eller om du vill handla billigt. Dyrt blir det på de fina gatorna – förstås – och billigt blir det på Primark – en suverän affär som finns i bägge ändar av Oxford Street – ett eldorado för köpsugna med mindre plånbok. Där finns precis allt – frånsett husgeråd och möbler – men allt i kläder, smink skor och väskor. I år var vi där från tisdag fm – lördag fm – och vi kunde konstatera att tidigare år har vi hunnit med mer än vad vi hann med i år – så nästa år får vi nog lägga på en dag – vi har ju inte blivit yngre.

Nr 74 Så är det snart jul igen

Tänk vad fort tiden går – eller – håller ni inte med. Alldeles nyss var jag och mina systrar små och vi hade verkligen en traditionell jul – och för inte så länge sedan var mina barn små – och vi firade också en mycket traditionell jul. Inget saknades – allt fanns – julgardiner – slakt som togs hand om – städning och bakning i mängder – och förstås – en massa julklappar och tomtar. Nåja – de har blivit fler i antal sedan jag var liten – paket alltså – men ändå.

Hur är det nu då – för mig – ja – det är en stor skillnad måste jag säga. Barnen är stora och har egna familjer. Vartannat år firar de med mig – och då finns där både massa julmat och tomte – och vartannat år firar de med sina respektives familjer – precis som det ska vara – eller hur.

Jag försökte för ett antal år sedan att minska på antalet julklappar till barnen och sätter numera in pengar på deras olika konton – både till jul och till födelsedagar eftersom de har en massa saker ändå. Tänkte att det kanske kunde bli en grundplåt tillen lägenhet – eller till studier – eller körkort. Kan jag då låta bli att köpa julklappar och födelsedagspresenter – inte då – kanske blir det mer nyttosaker som kläder – men det blir paket – förstås – hur skulle det annars se ut. Va! – får vi inga julklappar av farmor? Nej – det går inte för sig.

Vad gör då jag när de firar på annat håll? Det har varit lite olika förstås – firat med mina systrar har både jag och alla vi i min familj gjort under många år – och då blir det traditionellt julfirande med mycket mat – paket – tomte och härlig samvaro. I år ska min familj fira med sina respektives familjer. En åker till Småland då hon kommer därifrån. Den andra ska fira hemma hos dem själva med hennes familj – och naturligtvis är jag inbjuden dit. Jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska göra och vad jag vill – för det är inte ett lätt beslut.

Vilka alternativ har jag då att välja mellan? Tja – jag kan alltid arbeta som sjuksköterska – Eller ligga på soffan och titta på tv – Eller åka till min stora son och fira med dem – Eller fira med min väninna som också är ensam – Eller fira med mina systrar – Eller resa någonstans på en sista minuten resa någonstans. Ni ser – svåra beslut som snart måste tas och ibland hatar jag att ta den här typen av beslut. Suck!

Under tiden – innan jag bestämt mig – kommer jag att njuta av julmusiken och all fin julskyltning som alla affärer har. Jag kommer att njuta av att köpa fina julklappar till mina fina barn och barnbarn. Jag kommer att njuta av glögg och lussekatt tidigt på morgonen tittandes på luciatåget på tv. Jag kommer att njuta av mina fina adventsljusstakar och att det blev så fint i mina fönster. Jag älskar julskinka så förstås – kommer jag att köpa en liten (men små är inte lätt att hitta) som jag ska frossa i. Förstås får jag inte glömma julmusten och tomtegröten – viktiga ingredienser i julen.

Nr 71 Äntligen – eller att skjuta upp sina göranden och låtanden.

Ibland tar det längre tid att komma igång med något – eller hur – och det spelar ingen roll vad det gäller  – ibland är det bara så att det första steget är svårt. Märkligt egentligen för vissa saker är lätta att göra och tar inte så lång tid när man väl kommer igång – men – första steget är tufft – ett jättekliv.

Ta städning till exempel av min fantastiskt stora lägenhet – på 37 m2 – så trist också svårt att komma igång  och jag kan planera att göra en viss dag – men – gissa om jag kan hitta tusen orsaker till att skjuta upp det – tills i morgon eller till på måndag. Eller så börjar jag – för att sedan hitta en orsak att inte fortsätta utan för att göra något annat. Förstås har jag ordning – men damma – suck! Eller ta alla mina papper som ska in i pärmar och sorteras – så jobbigt och så trist. De bara ligger där och väntar – ja de riktigt roar på mig – trots att jag vet att tar jag bara tag i det så är det snabbt fixat  – men så tråkigt – ock när jag väl får till det så lämnar jag nästan alltid några kvar som inte kommer in där de ska. Eller ta det där med att betala räkningar – finns det något värre? Tänk om man någon månad kunde få slippa detta och göra något annat för pengarna istället – vad underbart. Men – vad skulle man göra för pengarna tro? Kanske köpa något onödigt – spara – resa – egentligen spelar det ingen roll – bara känslan att slippa.

Under en stor del av mitt liv har jag kånkat runt på massa extra kilon och ni kan aldrig gissa hur många måndagar jag har tänkt att jag ska starta banta och hur många måndagar jag verkligen – med full energi – börjat banta – för att sedan på tid tisdagen eller onsdagen har funnit en orsak till att sluta – för att sedan bestämma mig för att börja på måndag igen. Det var som om man bara kunde starta på en måndag. Hur idiotisk är inte den tanken?

Eller ta mitt kök och målningen som ska ske – det tog lång tid innan jag började spackla – trots att allt fanns hemma och att jag vet att när man väl sätter igång tar det inte lång tid. Men steget från tanke till handling är ibland mycket svårt och framförallt mycket långt. Men – nu är jag igång. Jag var på bröllop i lördags och sov över på hotellet och när jag väl kom hem igen satte jag igång – fylld av energi – och mitt mål nu är att det ska vara klart på söndag. Skönt! Sedan är det bara att gå och välja golv – vilket förstås är gjort i en handvändning – eller?

 

Nr 69 Tillval på bilar och lite annat

Har ni tänkt på hur många fina bilar det rullar på våra gator. De är högglanspolerade, fina märken och kostar förmodligen många, många pengar. Kanske är det så att det är banken som äger de flesta och förarna står i stora skulder till dem eller andra – kanske är det så att det faktiskt är många av dessa fina bilar som betalats kontant – jag vet inte – men många fina bilar är det.

Jag tog mitt körkort 1970 och gissa om jag var glad. Jag fick lära sig massor om hur bilen fungerade och om alla de regler som gäller i trafiken. Det var övningskörning och massa teorier att göra – köra och lära innan man blev godkänd. En del körde vid uppkörning och fick göra om den och en del klarade sig – vilket jag gjorde och som jag var mycket tacksam för. Min lärare på körskolan var hård – men noga och jag lärde mig mycket av honom under de timmar vi var ute och körde.

Det jag mycket funderar över är hur det ser ut idag – och kanske har även ni funderat över detta när ni är ute i trafiken. För det som händer kan få – i alla fall mig – att bli irriterad – och det är inte bra när man kör. Vad är det då jag retar mig på och som jag ser när jag är ute? Jo – massor av mycket fina bilar – har tydligen körriktningsvisaren som tillval – och då bilen var mycket dyr – hade de inte råd att köpa till denna – eller? På de gamla bilarna ingick detta i köpet vad jag vet. Massor av bilar parkerar – utanför en redan parkerad bil – och går därifrån för att säker göra något viktigt arbete – vad vet jag. Det är som om de ägde gatan. Droppen var när jag kom på en mycket smal  gata i Södertälje och det stod en dubbelparkerad bil som blockerade hela gatan – och hör och häpna – ägaren satt i frisörstolen bredvid och klippte sig – hur dum får man vara? Tror ni han kom ut direkt – inte då – jag fick allt vänta tills han var klar.

För att fortsätta på temat bilar så finns det något annat som jag har stora funderingar över och det är alla handikapptillstånd där det är uppenbart att vederbörande inte är handikappad – men som nyttjar dessa platser. Frågan blir ju – hur i hela friden lyckades de få ett handikapptillstånd?  Eller ännu värre – de som parkerar på en plats för handikappade – fast de inte har det behovet. Suck! De som verkligen behöver platserna få åka någon annanstans – det är bedrövligt. De borde tänka på att en dag kanske de själva eller någon nära anhörig skulle behöva platsen – och då finns den inte ledig.

Nu är det ut i solen som gäller för mig och köpa färg till köket!