Nr 72 Äntligen ordentlig semester – Jag älskar att resa

Ibland blir det bara för mycket. Jag har arbetat massor både på jobb utanför hemmet och i hemmet – och inte hunnit med detta med att skriva här. Ibland har det varit dygnet runt – men det klarar man om det inte blir alltid. Och varför gör jag på detta viset då? Jo – min huvudsemester börjar i morgon – hurra!!! Och då flyger jag till Bali – igen – var ju där förra året och det var en hit. Då var jag där i två veckor – lite drygt. Under 10 dagar gick jag på målarkurs – Vedic art – akryl. Kursen hölls av Lillemor Lagergren – en tjej från Södertälje. Även i år ska jag gå på kurs – samma ämne och samma lärare. Nu ska jag vara borta i tre veckor – alltså lite längre än förra årets resa men nu uppdelat på kurs i 10 dagar i Amed – 3 dagar i Ubud – och resten förmodligen i Seminyak. Jag reser med en väninna och det ska bli super. Förstås har jag haft kortare semestrar i år och gjort lite resor – i Sverige och utomlands – för man kan ju inte bara jobba. Men detta – är årets grej.

Man kan tro att det är jättedyrt att flyga så långt – det är ju till andra sidan jorden – men det är det inte – om man är ute i  tid – vilket vi var denna gång. Jag bestämde mig för att åka tillbaka redan efter att jag kommit hem förra året och i maj bokades flygbiljetten. Flyget kostar bara drygt 5 000 kr. Verkligen ett bra pris. Vi fick betala mer förra året – men vi bokade närmare avresan då.

Förstås ska man bo när man kommer dig och förstås finns det stora flotta hotell som är dyrare – men vi bor på balinesiska hotell – och då blir det billigare – mycket billigare.

Som turist där får man verkligen känna sig rik. Jag har växlat in 4 000 kr för att ha med mig – och fick drygt 6 miljoner ir. Fyra tusen kan du lätt ha i plånboken här hemma utan några större problem – men 6 miljoner funkar inte. Det är så härligt att få känna sig så rik – men det tar ett tag att ställa om sig i tänket framför allt när man handlar. Och det är en massa sedlar.

Jag älskar ju att resa – vilket säkert många gör – och nu – i denna gyllene tid – när reklamen säger att man har semester hela året – då blir mitt liv – jobba – resa – jobba – resa. Visst är det härligt. För det är klart – om jag inte jobbade mycket skulle jag inte ha råd. Förstås kan man låna ut eller hyra ut sin lägenhet under tiden man själv är borta så man får in lite pengar där och kanske framför allt – att den inte står tom. Jag lånar ut min till en väninna – perfekt.

 

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 53 Att bo i Stockholms innerstad

Jag bor i en minimal liten lägenhet på Södermalm och önskar att jag hade en något lite större lägenhet. Jag menar inte är mycket större – utan kanske bara 5-10m2 mer än vad jag har nu. Min är 37m2 och jag har ingen balkong – vilket jag längtar efter. Hur gör man när man inte har mer pengar att lägga in i boendet? Det finns en maxgräns på vad man får låna i banken och den räknas fram på den totala årsinkomsten i familjen x 5. Som singel blir det bara min årsinkomst x 5. Priset i Stockholm ligger på ca 100 000 kr per m2 – astronomisk summa.

Jag står i bostadskön för att få hyra en bostad – men – jag har bara stått där i ca 7 år och det räcker inte om man vill bo i Stockholm innanför tullarna – och det vill jag. Och – jag vill inte hyra i andra hand utan ha ett förstahandskontrakt förstås.

Hur ser så mina alternativ ut? Jag har en bostadsrätt och står i kö för hyresrätt. Jag är skötsam och arbetar så det borde ju gå att ordna på något sätt. Eller? Förstås kan jag vänta tills jag vinner på lotto eller postkodslotteriet eller något annat lotteri – för det räknar jag ju med att göra – någon gång.

Ett är ju förstås att vara nöjd med den lägenhet jag har – men ….. den är liten! Det bästa med den var att jag dels kom innanför tullarna och dels fick göra en ordentlig rensning bland alla saker jag samlat på mig genom åren.

Ett annat är ju förstås att flytta utanför tullarna – vilket inte är ett alternativ som det nu ser ut – just nu i alla fall. Kanske i så fall till precis utanför som Gullmarsplan t ex. eller något annat område på samma avstånd från någon av tullarna.

Läste i Södermalmsnytt om en familj som sålt sin lägenhet eller om det var villa och flyttat ut till en campingvagn för åretruntboende. De minskade sin boendekostnad ordentligt då månadsavgiften där de bor nu ligger på mellan 2 – 4 000 kr. Snacka om att flytta till ett minimalistiskt boende. Två vuxna och två barn – och de trivdes alldeles utmärkt och har ingen tanke på att flytta till ett vanligt boende igen – och – de minskade boendekostnaden ordentligt. Vinsten är ju att man får loss alla pengar som ligger i boendet och man behöver ingen sommarvistelse för det har man utanför dörren eller balkong då man bara öppnar dörren för att komma ut. Men det är klart – det måste ju vara ett område där det bor många i husvagnar / villavagnar så man har grannar – annars skulle det vara för läskigt som samhället ser ut idag.

Fast om man tänker en bit till och tänker sig att flytta ut i en husvagn – och samtidigt hyra ut sitt boende i stan – kan man ju tjäna pengar som man skulle kunna lägga in i ett lite större boende i stan. Hm – måste kanske fundera vidare på detta.

Så – känner ni någon som äger en fastighet i Stockholm  innanför tullarna – och som vill hyra ut till en skötsam kvinna som mig – så hör av er!

 

Nr 48 Elefantkyrkogården eller sparken på grått papper?

Tänk vad livet är olika för oss. De flesta av oss jobbar och sköter sig ett helt liv och när vi sedan går i pension – så får vi mycket lite ut för det – i plånboken menar jag. Den pension vi får ut efter ett långt liv är som en pink i havet – det räcker inte till mycket. Och då har vi skött oss och arbetat som bara den under många år utan att bryta mot några lagar.

Om man däremot heter Maria Ågren – eller något annat för den delen – och har en hög tjänst i något statligt verk eller inom någon myndighet och gör något olagligt – då hamnar man på elefantkyrkogården – ja – det kallades så i tidningen – och där hamnar Maria Ågren med en månadslön på 115 200 kr kvar varje månad. Okey då – hon blir omplacerad snett uppåt till vänster som internutredare på Näringsdepartementet – kommer man att hitta på arbetsuppgifter till henne? Vem gjorde dessa utredningar innan hon blir placerad där? Som vanlig person hade du fått sparken från jobbet – utan att få behålla någon lön – och därtill troligen inte få någon a-kassa på några månader.  Kanske finns det några utredningar jag kan göra för den månadslönen? Vi är nog många pensionister som kan ställa upp och för den summan kan man nog få två att göra jobbet – tror jag.

OM det nu är många som befinner sig i elefantkyrkogården kanske t.o.m. pengarna skulle räcka till att höja pensionen eller varför inte ge barnmorskorna lite mer i lön så att gravida kvinnor faktiskt skulle kunna föda barn i Sverige och inte flygas till Finland – och även där skulle man spara pengar för jag tror inte att Finland – och flyget – gör det gratis. Hur tänker man egentligen? Vart är vi på väg? Hur ser kompetensen ut egentligen hos vår regering och riksdag?

 

Nr 47 Hur kommunicerar vi egentligen?

Visst är det härligt med kommunikation – men – det är ju inte som förr. Jag säger inte att allt var bättre förr – bara annorlunda. Förr pratade vi med varandra – oftast när vi träffades eller om vi ringde i våra fasta telefoner. Idag – har vi ofta en kommunikation via sms eller via datorn. Den mänskliga kontakten har blivit minimal – och – så mycket vi missar med det – det är inte klokt.

Vad är då kommunikation? Jo – det består till 55% av kroppsspråk – alltså gester och ögonkontakt, 38% av hur vi pratar alltså exempelvis tonfall och bara 7% av orden/innehållet. Alltså – det betyder att när vi bara kommunicerar via sms eller via mail missar vi massor av vad som egentligen sägs. Eller hur? Det är som om vi har blivit en slags robotar utan känslor och mänskliga rörelser i vår kommunikation – trist!

Eller när man går på lokal och ser personer runt omkring som uppenbarligen går ut tillsammans – sitta och fippla med sina telefoner. Eller när man ser en förälder vara ute med sitt barn men inte bry sig så mycket om barnet som de verkar bry sig om telefonen. Inte ok!

Ett annat problem är när jag tar kontakt med ett större företag eller en myndighet eller ett försäkringsbolag – eller vad som helst egentligen – är det nästan lögn att få prata med samma person vid samtal nummer två utan det är någon annan man får prata med. Varför är det så? Om jag vet namnet på den jag pratade med sist – varför kan jag inte få prata i mitt ärende med samma person igen. Hur svårt kan det vara? Vad mycket enklare det skulle blir och vad pengar företaget/organisationen skulle spara utifrån tidsperspektivet då jag som kund inte skulle behöva dra hela min historien flera gånger och personerna i andra ändan inte behöva lyssna på något som någon annan redan hört. Hur svårt kan det vara att en och samma person tar hand om mina ärenden? Tror det kallas för att öka kundnöjdheten och vara ett kundfokuserat företag och inte ett personalfokuserat företag.

På banken är det oftast också så numera – där har jag tidigare protesterat och jobbat på att få träffa samma person varje gång och under många år fungerade det alldeles utmärkt – men helt plötsligt har man i bankvärlden verkligen avgränsat varje tjänstemans område till ett minimum – alltså tvingat mig – kunden – att prata med flera personer om saker som alla gäller mig. Det  betyder att jag måste rapa om samma saker för flera – suck – hur trött blir man inte – för att inte tala om hur respektlöst är det inte mot mig – kunden. Man blir en nobody – ett ärende – och inte en person/människa – och det vill inte jag vara.

Det är som om alla de som arbetar på de olika ställena tror att jobbet är till för dem – alltså att de, som anställda, är viktigare än kunden – kunden, som gör att de faktiskt har ett jobb och får lön. Man kan se samma tendens inom väldigt många yrken och jobb. Är de anställda viktigare än kunden, patienten, klienten eller vad vi nu kallar det för? För vems skull är vi på jobbet – egentligen? För det kan väl ändå inte vara så att anställda tror att jobbet är till för dem – bara?

Problemet är att vi – på andra sidan ”disken” – är i händerna på de bakom ”disken” då detta har utvecklats under många år och vi – framför ”disken” – har blivit vana, fostrade i att det ska vara på detta vis. Vi har inget val som kund! Som småföretagare sedan många år har jag mycket liten förståelse för detta – för i min värld är kunden viktigast – för fanns inte kunden – fick jag lägga ner mitt företag.

Nr 45 Skansholmens Sjökrog & Brännvinsbränneri samt Bistro

Igår var vi på besök på Skansholmens Sjökrog & Brännvinsbränneri samt Bistro på Mörkö. Stället har nu tre nya ägare, Arja, Jonny och Lars och de har inte ägt stället så länga – tror det bara är några veckor – men de har verkligen jobbat på att förnya och snygga till stället – men förstås – så har de en bit kvar innan de är klara med vad de vill uppnå. Vid övertagandet fick de ta över allt inklusive personalen. Fortsätter de på inslagen väg kommer stället att bli perfekt.

Själva småbåtshamnen hade många fina båtar när vi var där som vi kunde gå runt och titta på. Längs med hela kajen från receptionen och framåt finns det en plantering som en gång i tiden säkert var fin – och kommer att lysa upp kajen igen om de planterar enkla växter där i fina färger. Enkelt och snabbt att göra egentligen och skulle förhöja det man ser när man kommer in sjövägen mot bryggan. Vara välkomnande.

Där finns en lekplats med en uppdragen båt att leka i och en minigolfbana – allt för att barnen ska kunna leka av sig allt som lagras i kroppen när de är på en liten båt. Perfekt. Det var en hel del barn där när vi gick förbi så behovet finns.

På stället finns det egentligen fyra ställen man kan sitta på och njuta av det fina vädret och äta något eller bara ta en drink – vilket vi gjorde i går – vi både åt och drack lite.
– Ställe 1 är egentligen den lilla bar som finns utanför affären. Enkelt och rent. Ni vet – lite sittplatser utanför en kiosk som man kan sitta vid och ta en glass – eller ett glas vin – i väntan på färjan. Ja – kiosken har utskänkningstillstånd.
– Ställe 2 är nog Bistron som ligger uppe i backen och som inte syns från vägen eller från kajen. Den är som en snabbmatsrestaurang med bra priser och enkel miljö. Det är där de har musikunderhållningen när dessa går av stapel. Vi kom med bussen och färjan och då bussarna inte går så ofta – bara två gånger på kvällen – så hann vi inte sitta och lyssna på musiken den kvällen då vi också skulle hem. Man kan dock boka en liten stuga i förväg om man vill vara kvar.
– Ställe 3 är restaurangen ovanför bryggan. Snyggt och klassiskt med dukar på borden. Som sagt – en restaurang.
– Ställe 4 är bryggan. Där slog vi oss ner och började med att ta en drink – Mojito – tyvärr var inte den deras starkaste kort – så det blir att öva för att få till den. Man kan dels sitta vid vanliga bord – eller barbord – eller i soffor som har så lång sits så det är svårt för korta personer som mig att sitta vid om man samtidigt vill ha lite ryggstöd. Några fåtöljer fanns det också och efter lite flyttande runt hamnade vi i dessa till slut. Vi beställde också in mat. En förrätt och en huvudrätt och vi delade på dessa. Huvudrätten – strömming och potatismos – var supergod. Förrätten var sådär. Vinet vi tog till var perfekt. Prisläget här var restaurangpriser – de vi är vana vid från Stockholm.

De håller också på att bygga en ”gräddhylla” och det ska bli spännande att se hur den blir. Det skulle också vara kul om de kunde få till ”bryggdans” någonstans – så de vuxna fik röra på sig lite efter ett antal timmar på en trång båt.

Det de erbjuder är egentligen något för varje plånbok – mindre plånbok – bistron – större plånbok – restaurangen eller bryggan.

Inom området finns det också en camping och stugor att hyra. Stugorna har namn som har med sprit att göra, gin, vodka, finkel mm. Och det hänger förstås ihop med att det finns ett bränneri där också – om än i malpåse just nu. På campingen såg det ut som om det bara är husvagnar där – långliggare – för många av dem var inbyggda med staket mm. Alltså inte så mycket plats för korttidsliggare vad vi kunde se – men det finns säkert plats någonstans om man vill och om man pratar med ägarna.

Stället är ett perfekt ställe även om man inte kommer med båt. Om de nu ”bara” kan komma överens med SL om att få lite fler bussturer dit – åtminstone en till som ligger mellan de två turerna på kvällen vore det mycket enklare för oss som åker kommunalt.

Ett stort lycka till Arja, Jonny och Lars!

Nr 35 Almedalen och lite annat

Jag undrar hur mycket pengar våra politiker och alla andra organisationer lägger ner på denna enda vecka? Läste i tidningen i går att SPF betalade 100 000 kr i hyra för en vecka för ett hus i Visby. Multiplicera det med antal  uthyrda hus och lägenheter under denna vecka. Grattis till husägaren måste jag säga.

Måste dock ställa mig frågan om det är värt det och varför man gör det – lägger ner alla dessa pengar menar jag – på en vecka på Gotland? Och det är inte pengar ur deras egna fickor utan skattepengar eller medlemsavgifter. Blir man mer synlig som organisation eller politiskt parti? Tja – tidningarna skriver spaltmeter förstås. Och det är massor av folk där – alla tillhörande någon organisation eller politiskt parti. Talar de och försöker övertyga redan troende? Är det en klubb för inbördes beundran? Något att skryta om för kompisarna – eller? – Hej, jag har varit på Almedalsveckan och hade det fantastiskt och träffade en massa kändisar – jag är så inne! Man kan ju undra hur våra politiker tänker och om de har glömt hur det är att vara vanlig människa – som du och jag? Har de glömt hur det är att ha ett ”vanligt”  arbete och att de faktiskt sitter på sina stolar pga hur vi har röstat – vi folket. Det är vi som gett dem deras arbete och vi som betalar deras lön med våra skattepengar. Så – hur ska pengarna användas?

Igår var vi en runda ner till Vetlanda över dagen och firade vår faster på hennes 90-årsdag. Hon är mycket pigg och otroligt fräsch och hon hade bakat massor till kalaset. Hon gick runt och försökte prata med alla en stund. Hörseln är det lite si och så med – men hon är med i övrigt och gillar att prata. Det var himla trevligt och – det var roligt att träffa nästan alla kusinerna.

Nu när sommaren är här arbetar jag som sjuksköterska – förstås – sa ju tidigare att det världens bästa pensionsförsäkring. Jag arbetar mest nätter men det blir en och annan kväll också och jag arbetar i en patrull. Man är 2-3 sjuksköterskor som delar upp kommunens alla äldreboenden, psykiatrin och LSS-boenden. Man har en bil och en telefon till hjälp. Det är ett trevligt arbete att möta omvårdnadspersonalen och alla gamla – och att ha kollegor – i andra bilar – som man kan ringa om man är osäker på något är tryggt.

Det bästa med jobbet är att jag ska strula runt hemma utan brådska, sova hur länga jag vill – vilket tyvärr oftast inte blir så länge – men – jag skulle kunna göra det. Jag har idag en snygg – men dålig – rullgardin som släpper in för mycket ljus. Så – imorgon ska jag nog mäta fönstret och gå och köpa en ny – mörkläggningsgardin och be stora sonen komma förbi och sätta upp den åt mig.

Nr 33 En övergång från Non Smoking Generation till ….

Non Smoking Generation grundes som organisation/stiftelse 1979. Projektet gick ut på att se till att ungdomar inte började röka genom information i mängder. Så, i början var man ute mycket på bl a skolor och informerade om det hälsofarliga med rökning, att det var coolt att inte röka – de var mycket synliga i samhället – överallt. Det gjorde att – succesivt – minskade rökning bland ungdomar – och troligtvis äldre. Organisationen/stiftelsen är fortfarande levande och gör en massa bra saker för att minska tobakens framfart i samhället.

Med tiden har man ändrat på olika saker i samhället då man blivit medveten om skadorna som rökning medför mycket tack vare organisationens arbete,  exempelvis rökfria restauranger, rökfritt utanför många entréer mm.

Idag finns det många andra saker man kanske kunde överföra denna informationsmodell på exempelvis våld, droger och alkohol. Kanske görs det – men i så fall inte lika framgångsrikt som när man var som bäst och synligast inom Non Smoking Generation. Kanske gör man inte som man gjorde förr – på ”skit under naglarna” nivå – alltså bl a ute i skolorna, som TV-reklam och på ställen där ungdomar är (och alla vi andra som passerat ungdomstiden men som behöver lite påminnelser) – för att påverka ungdomarna – innan – de trillar dit. I alla fall görs inte det så vi andra ser det (använd TV reklam). Det kanske t.o.m är så att den organisation som, fortfarande finns, kunde ta tag i dessa områden också – de har ju organisationen som fortfarande existerar och har en massa folk anställda – alltså pengar för det och kunskapen och erfarenheten hur det skall göras. Gör som på 80-talet – ta hjälp av kändisar för att bli riktigt synliga och för att ungdomarna ska få bra förebilder och vi äldre en ordentlig påminnelse om att vi också är förebilder. Gör det synligt igen att det är häftigare att låta bli än att börja.

 

 

 

Nr 32 Är vi ute efter 40?

Vi är verkligen åldersfixerade i detta land måste jag säga. För några dagar sedan – eller om det var någon vecka sedan var det en ledare i Expressen om att man inte får några jobb efter att man fyllt 40 år och skribenten hänvisade till en undersökning som två herrar hade gjort? ”Chansen att få ett livstecken tillbaka från en arbetsgivare, när du har sökt ett jobb, ”faller kraftigt” redan vid 40-årsåldern. Sedan rutschar det bara utför. Den här slutsatsen drar nationalekonomerna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson av en fältstudie där de skickade ut 6 000 fiktiva jobbansökningar. (DN Debatt)” Utskicken hade gått till städare och restaurangbiträden. Tunga arbeten som är okvalificerade och som många – jättemånga – ungdomar söker som extra arbete att ha i terminer och på lov – bl a. Dessa ungdomar kostar inte så mycket – förstås – så det är billig arbetskraft.

Undrar hur dessa fiktiva ansökningarna såg ut? Vi kan se av rubriken att alla som nu ”sökte” jobb var 40 år och äldre – alltså hade de alla någon form av bakgrund och erfarenhet – och kostade följaktligen mer i lön. Nästa fråga blir ju om de var överkvalificerade för de jobb de sökte? Jag har själv suttit på chefsstol och hanterat ansökningar och vet att om någon söker som är mer än välmeriterad lade jag i alla fall den åt sidan. Varför? Jo för jag visste att jobbet bara är för en liten stund för den som söker, ett avstamp, för naturligtvis vill man arbeta med det man utbildat sig för – alltså – i väntan på något bättre söker man annat. Och det är naturligtvis bra – för den sökande att visa att man vill jobba och att man får en rad till i sitt CV. Eller så är det också vara så att Arbetsförmedlingen kräver att du söker alla slags arbeten – i väntan på drömjobbet. Arbetsförmedlingen kräver lista på vilka jobb du sökt – och då är det lätt att söka jobb man vet på förhand att man inte kommer att få – i väntan på det perfekta.

Jag har många väninnor som för länge sedan passerat 40 strecket – och som både har jobb, som erbjuds jobb efter att de blivit pensionister  och som är efterfrågade  – även efter att de blivit 65. Organisationer som t o m  anställer personer över 65 år har de senaste åren utvecklats och personerna får jobb via dem. I och för sig – bemanningsföretag – men bemanningsföretag finns för alla åldrar och med hjälp av dem kan man få jobb – om man vill.

Så frågan blir till de som gjorde undersökningen och som inte framgår av artikeln.

  • vilka jobb sökte dessa?
  • var jobben relevanta utifrån deras erfarenhet och utbildning?
  • var ansökan positivt skriven och hade de kunskap om bolaget de sökte till?

Kanske fanns alla dessa svar i undersökningen – men det redovisades inte i artikeln. Och vad händer så med människor som läser – jo – de tror på att de är ute efter 40 – vilket troligen inte är fallet.

Så alla – visst duger ni även efter 40. Ni har erfarenhet, kunskap, trygghet, lojalitet och mycket annat som många ungdomar inte hunnit att skaffa sig ännu.

 

 

Nr 30 Vem/vad är ”marknaden” och vad gör den?

För några veckor sedan skrev jag om mäklarna och deras arvoden. Förstås har jag fått kommentarer angående detta där man försökte förklara för mig att ”marknaden” styr. Vad är då marknaden och hur blir det så?

Marknaden är du och jag – bara så du vet. Hur kan vi då styra – jo, genom att vi har blivit vana vid ett visst beteende i en köpsituation. Och de som i detta fall har skapat detta tänk hos oss är – mäklarna. Vi har blivit vana med att från utgångspriset måste man lägga på ca 1 miljon kronor om vi pratar om Stockholm – alltså – om utgångspriset på en lägenhet på  40 m2 är 2 950 000 kr måste man lägga på minst 1 miljon på det priset för att få försäljningspriset. Skulle man istället lägga utgångspriset p 3 900 000 kr – alltså ganska nära det förväntade priset – skulle folk inte komma och titta då man förväntar sig att påslaget blir ca 1 000 000 kr från utgångspriset. Hur har det då blivit så här? Ja det är inte så konstigt – man vill få till en budgivning för att glädja säljarna och för att mäklarna ska få ett högre arvode eftersom arvodet höjs i en trappa från utgångspriset.

Man försökte – för några år sedan att skriva ”accepterat pris”. Men nu har vi – alla säljare – blivit så vana att det ska bli budgivning och om det inte blir det – känns det som om vi förlorat – eller gjort en dålig affär.

Det här gäller ju inte bara på fastighetsmarknaden – allt du säljer är styrt av marknaden – alltså hur mycket folk är villiga att betala för en viss vara eller tjänst. Konstigare än så är det inte. Tänk bara på bensinpriset och priset på cigaretter och sprit – marknaden styr – så länge vi betalar – så är det inga problem – man tar ut det man vill ha.

Vad skulle då hända om det blev förbjudet med budgivning och man var tvungen att sätta accepterat pris – eller fast pris? Tja – i början skulle det nog inte vara så kul – men – med tiden skulle marknaden – alltså vi / säljare och köpare – anpassa sig – precis som med allt annat.