Nr 72 Äntligen ordentlig semester – Jag älskar att resa

Ibland blir det bara för mycket. Jag har arbetat massor både på jobb utanför hemmet och i hemmet – och inte hunnit med detta med att skriva här. Ibland har det varit dygnet runt – men det klarar man om det inte blir alltid. Och varför gör jag på detta viset då? Jo – min huvudsemester börjar i morgon – hurra!!! Och då flyger jag till Bali – igen – var ju där förra året och det var en hit. Då var jag där i två veckor – lite drygt. Under 10 dagar gick jag på målarkurs – Vedic art – akryl. Kursen hölls av Lillemor Lagergren – en tjej från Södertälje. Även i år ska jag gå på kurs – samma ämne och samma lärare. Nu ska jag vara borta i tre veckor – alltså lite längre än förra årets resa men nu uppdelat på kurs i 10 dagar i Amed – 3 dagar i Ubud – och resten förmodligen i Seminyak. Jag reser med en väninna och det ska bli super. Förstås har jag haft kortare semestrar i år och gjort lite resor – i Sverige och utomlands – för man kan ju inte bara jobba. Men detta – är årets grej.

Man kan tro att det är jättedyrt att flyga så långt – det är ju till andra sidan jorden – men det är det inte – om man är ute i  tid – vilket vi var denna gång. Jag bestämde mig för att åka tillbaka redan efter att jag kommit hem förra året och i maj bokades flygbiljetten. Flyget kostar bara drygt 5 000 kr. Verkligen ett bra pris. Vi fick betala mer förra året – men vi bokade närmare avresan då.

Förstås ska man bo när man kommer dig och förstås finns det stora flotta hotell som är dyrare – men vi bor på balinesiska hotell – och då blir det billigare – mycket billigare.

Som turist där får man verkligen känna sig rik. Jag har växlat in 4 000 kr för att ha med mig – och fick drygt 6 miljoner ir. Fyra tusen kan du lätt ha i plånboken här hemma utan några större problem – men 6 miljoner funkar inte. Det är så härligt att få känna sig så rik – men det tar ett tag att ställa om sig i tänket framför allt när man handlar. Och det är en massa sedlar.

Jag älskar ju att resa – vilket säkert många gör – och nu – i denna gyllene tid – när reklamen säger att man har semester hela året – då blir mitt liv – jobba – resa – jobba – resa. Visst är det härligt. För det är klart – om jag inte jobbade mycket skulle jag inte ha råd. Förstås kan man låna ut eller hyra ut sin lägenhet under tiden man själv är borta så man får in lite pengar där och kanske framför allt – att den inte står tom. Jag lånar ut min till en väninna – perfekt.

 

Nr 71 Äntligen – eller att skjuta upp sina göranden och låtanden.

Ibland tar det längre tid att komma igång med något – eller hur – och det spelar ingen roll vad det gäller  – ibland är det bara så att det första steget är svårt. Märkligt egentligen för vissa saker är lätta att göra och tar inte så lång tid när man väl kommer igång – men – första steget är tufft – ett jättekliv.

Ta städning till exempel av min fantastiskt stora lägenhet – på 37 m2 – så trist också svårt att komma igång  och jag kan planera att göra en viss dag – men – gissa om jag kan hitta tusen orsaker till att skjuta upp det – tills i morgon eller till på måndag. Eller så börjar jag – för att sedan hitta en orsak att inte fortsätta utan för att göra något annat. Förstås har jag ordning – men damma – suck! Eller ta alla mina papper som ska in i pärmar och sorteras – så jobbigt och så trist. De bara ligger där och väntar – ja de riktigt roar på mig – trots att jag vet att tar jag bara tag i det så är det snabbt fixat  – men så tråkigt – ock när jag väl får till det så lämnar jag nästan alltid några kvar som inte kommer in där de ska. Eller ta det där med att betala räkningar – finns det något värre? Tänk om man någon månad kunde få slippa detta och göra något annat för pengarna istället – vad underbart. Men – vad skulle man göra för pengarna tro? Kanske köpa något onödigt – spara – resa – egentligen spelar det ingen roll – bara känslan att slippa.

Under en stor del av mitt liv har jag kånkat runt på massa extra kilon och ni kan aldrig gissa hur många måndagar jag har tänkt att jag ska starta banta och hur många måndagar jag verkligen – med full energi – börjat banta – för att sedan på tid tisdagen eller onsdagen har funnit en orsak till att sluta – för att sedan bestämma mig för att börja på måndag igen. Det var som om man bara kunde starta på en måndag. Hur idiotisk är inte den tanken?

Eller ta mitt kök och målningen som ska ske – det tog lång tid innan jag började spackla – trots att allt fanns hemma och att jag vet att när man väl sätter igång tar det inte lång tid. Men steget från tanke till handling är ibland mycket svårt och framförallt mycket långt. Men – nu är jag igång. Jag var på bröllop i lördags och sov över på hotellet och när jag väl kom hem igen satte jag igång – fylld av energi – och mitt mål nu är att det ska vara klart på söndag. Skönt! Sedan är det bara att gå och välja golv – vilket förstås är gjort i en handvändning – eller?

 

Nr 70 Kroppsligt och själsligt välbefinnande

Jag brukar unna mig olika saker för mitt välbefinnande ibland – för att jag är värd det – tycker jag – och ibland handlar det om kroppsvård och ibland är det ”bara” på en själslig nivå. Det varierar vad jag tar vad gäller den kroppsliga delen men massage, fotvård och naglar ligger i topp – förstås. Naturligtvis går jag till frissan regelbundet ca var 8:e vecka. Vad gäller den själsliga delen blir det förmodligen oftare för det kan ju handla om att jag plockar fram mina penslar och målar, går på en konstutställning eller går ut med mina vänner och äter något gott – eller kanske en teaterföreställning.

Massage är det många salonger som erbjuder och i varierande prisklasser. Jag och en väninna bokar ofta samtidigt så vi kan umgås lite efteråt. Den salongen vi går till heter Orkidé och ligger 100 meter från Södra stationen på Fatburs Brunnsgatan 13 i Stockholm. En timmas härlig massage för 500 kr. Perfekt. De gör även annat än massage – men det är det jag gör där. Miljön är mycket fin och rogivande och personalen trevlig. Man kliver verkligen in i en annan värld när man kommer dit.

För att få fotvård går jag till Krista på Jolis hudvård i Södertälje. Förstås gör hon en massa andra behandlingar också – allt från make up till helkropps peeling.  Humana priser och ett härligt bemötande får man som kund vilket är viktigt tycker jag. Även naglarna gör jag på samma salong – men då är det Ullis som är terapeuten. Förstås är de med i tiden vilket gör att Ullis även gör spray-tan och fixar på lite extra långa och fina ögonfransar. På salongen finns också Ester och även hon har  många strängar på sin lyra. En gång om året går min mellansyster och jag dit samtidigt. Hon fixar då med sina naglar och jag tar fotvård. Krista och Ullis flyttar då om lite i lokalen så vi kan sitta i samma rum och ha det mysigt och ofta har vi med oss lite vin som vi sippar på lite under tiden. Man måste ta tillfällen i akt och njuta av livet. Lokalen har genomgått en ansiktslyftning också – vilket blev superfint.

Många tycker att jag är knäpp som åker till Södertälje för att få olika behandlingar när allt faktiskt finns i överflöd runt hörnet där jag bor i Stockholm – men – vinsten är att jag numera är stamkund och får ett mycket personligt mottagande. Jag har även min frissa där så jag försöker att samordna mina olika behandlingar när jag ändå är där. Min frissa heter Marie och henne hittar man på salong Da Capo på Nedre Torekällgatan. De har ingen hemsida som jag kan koppla detta till – men vill ni nå Marie så ring 0709 740 080 och hälsa från mig.

Den kommande helgen – alltså från i kväll – ska jag njuta av ett annat slags välbefinnande – mitt mellanstora barnbarn Josefine kommer till mig för en ”farmorhelg”. Som jag skrivit tidigare tar jag mina barnbarn ett i taget så jag kan ägna mig åt den som kommer – och framför allt lyssna på dem. Lite shopping blir det också som vanligt. Josefine älskar att gå på Kho Panjang så kanske blir det en runda dit också – det får tiden utvisa – kanske har hon andra idéer denna helg. Restaurangen har en exotisk miljö och en gång i timman blir det ”oväder” på  restaurangen. Vilket barn tycker är mycket roligt.

 

 

 

Nr 41 Balans och bekvämlighet

Har ni tänkt på hur bekväma vi blivit med åren. Eller – du kanske inte har blivit det? Nåja – jag har varit och är bekväm av mig – när jag inte gör extrema saker förstås. Jag menar – har vi en bil så tar vi den vart vi än ska. Vi åker rulltrappan istället för att gå i trappen – eller så tar vi hissen. Hur blev det så? För – när vi/jag var ung var man hela tiden i rörelse – alltid. Eller hur? Man gick – promenerade massor, jagade barnen och städade samtidigt som man lekte med barnen. Det fanns hur mycket ork som helst.

Vet inte när det började egentligen. Kanske var det när jag började arbeta heltid och skulle få ihop livet med hem och barn, arbetet och tiden inte riktigt ville räcka till. Är det så att så fort vi frigör tid – fyller vi på med andra ”måsten” som gör att vi ändå inte har tid? Under några år köpte jag RUT-tjänst så jag slapp städa – för att få mer tid – för att jobba mer – tror jag. Så försöker vi frigöra mer tid – för att även fylla den tiden med nya ”viktiga” saker – istället för att njuta av ledig tid och bara vara.

Men – det är svårt att bara vara – och vara nöjd. Jag ser det nu när jag har mer ledig tid än vad jag haft på många år. Vissa dagar går det jättebra – och andra dagar går mindre bra och åter igen vissa dagar är bara pest. Ja – vissa dagar är bara dötrista och jag undrar – var det bara detta?

Fast kanske ska det vara så – för om jag inte har de dötrista dagarna – hur ska jag då kunna uppleva och märka de perfekta dagarna. Det måste nog vara skillnad så att vi märker det. Vi måste kunna ha tråkigt för att kunna ha riktigt roligt. Jag tror att dagens barn är rädda för att ha tråkigt – inte ha något att göra – utan de ska ha aktiviteter hela tiden. Vi låter dem inte se att livet är en berg- och dalbana. Ibland är vi på topp och ibland är vi i botten. Balans i tillvaron kallas det nog. Och balans är bra – i allt. Det är som att kunna både gapskratta och gråta. Man behöver bägge i ett bra liv. Om vi försöker att mixa att ibland gå i trappor med att ibland åka rulltrappan eller ta hissen – likaså om vi ibland tar bilen/bussen och ibland går – får vi också en viss balans.

Balans är bra – men svårt – tycker jag.  Vad  tycker NI?