Nr 86 Balans mellan arbete och ledighet

Vad ska man säga om arbete och ledighet i min ålder – jo – perfekt kombination förstås. I hela livet har jag – och många med mig – levt för att arbeta – för att få ihop debit och kredit. Man måste jobba för att betala räkningar och för att ha råd med semestrar och allt som gör livet glatt.

Nu när jag blivit pensionist gör jag precis tvärt om – jag arbetar för att leva – härligt. Alltså – jag jobbar jättemycket – sedan reser jag – eller är lite ledig bara så där och är hemma. Gör jag det så plockar jag kanske fram mina färger och dukar och målar lite – eller så  läser jag eller bara är. Jag umgås mycket med mina väninnor – en del av den också pensionister och en del är inte riktigt där ännu.

Apropå måla så var jag och ett gäng glada damer på Bali i november och målade. Det vara andra året jag gjorde det och det var helt underbart. För ett par veckor sedan hade vi Bali-utställning på Galleri Zebra i Södertälje under en helg. Jätteroligt förstås – och vi var sex personer som delade på hyran av galleriet – perfekt. Fast nu skulle jag vilja ha en utställning själv eller väldigt gärna  till-sammans med min stora sons kvinna som också målar. Vi har talat om det men inte hittat ett galleri till rätt pris. (Har ni förslag – så hör av er) Jag har också försökt att lägga upp mina tavlor på denna sida – utan framgång – då de hamnar åt alla möjliga håll – och det blir inte bra. De måsta hamna åt rätt håll och jag måste kunna beskriva mått mm bredvid. Jag ska göra nya försök.

Vad kan man annars göra på lediga dagar? Idag skall jag och min väninna Ingemo ut på stan. Vi gör det ibland. Vi träffas nästan alltid utanför Åhléns i city och så pratar vi om vad vi vill göra. Ibland har vi ärenden och ibland bara går vi runt och tittar – och pratar förstås. Lite vätskekontroller har vi naturligtvis och vi äter alltid lunch alternativt middag beroende på vilken tid vi är ute. Kultur stoppar vi också in emellanåt. Det kan bli bio eller teater eller något annat som roar oss kulturellt. I alla fall är det himla trevliga dagar och jag rekommenderar andra att också ta dagar på stan och inte göra något speciellt – bara vara – tillsammans.

Nu till helgen kommer Josefine – mitt 10-åriga barnbarn – till mig. Vi ska njuta några dagar tillsammans – bara hon och jag. Hon bestämmer förstås vad vi ska göra och vilken restaurang vi ska gå på. Mysigt är det att ta ett barnbarn i taget – rekommenderas stark.

Nr 78 Vardag igen efter alla helger

Normaltid igen – eller – för under alla helger så är ju tiden ur led – i alla fall för mig – jag hade ingen koll på dag eller datum – det är knappt jag har koll på klockan. Väckarklockan avstängd – och kalendern inaktiv pga av att jag inte hade arbetat så mycket under  helgen. Kanske är det så för många – i alla fall för det där med datum och veckodag. Man blir vill. Nåja – när jag började skriva detta – var det nedräkning – nu är vi där  – härligt.

Normaltiden då – ja – då tittar jag i alla fall i kalendern och på klockan dagligen för att se vad jag lovat att  göra den dagen eller dagen efter – för utan kalendern vore jag förlorad. Jag har min kalender i telefonen – och på datorn – perfekt. Några av mina väninnor kör med papperskalender och någon till och med dubbla kalendrar – en för det privata och en för jobbet. Så gjorde jag – för länge sedan – och det blev katastrof – med dubbelbokningar – funkar inte för mig.

Har ni varit på rean? Jag har gjort några kortare rundor – men jag vet inte – jag har köpt något – men jag måste verkligen fråga mig själv om jag behöver det jag tittar på eller om det bara är ytterligare ett onödigt köp. Jag tror att många gör onödiga köp – bara för att det är röd lapp på prislappen. Blir det billigt då? Om du inte behöver grejen alltså – eller blir det dyrt – oavsett priset? Viktiga frågor – för mig.

I veckan som gått har jag och en väninna till mig slitit med visum till Indien – vi ska åka dit och bl a besöka en annan väninna några dagar. Hon är där som medföljare då maken arbetar för Scania. Men – som vi har slitit idag för att få till det. Flera gånger fick vi göra om då vi blev ”utslängda” suck – till slut ringde vi ambassaden och frågade om vi kunde göra på annat sätt – och det kunde vi. Så nu är alla papper ifyllda och i nästa vecka går vi till ambassaden och fixar resten. Skönt. Så nu är det bara att jobba och tjäna pengar – jag vill resa massor.

Nu har jag ”slängt” ut julen – alltså tagit bort min bordsjulgran, adventsljusstakarna i fönstren och de stackars fåtal av tomtar jag tog fram i år. Numera blir det inte så mycket pynt – annat var det förr – massor av tomtar – överallt och förstås – en riktig gran. Mitt minsta barnbarn var hos mig i förr veckan och hon hade många funderingar över varför jag inte hade en gran stående på golvet. När jag sa att jag har för litet protesterade hon och hon visade exakt var den skulle stå. Till slut tog hon bords granen och skulle ställa den på golvet – för det är där den ska stå. De små vet exakt hur de vill ha det.

 

 

 

Nr 74 Så är det snart jul igen

Tänk vad fort tiden går – eller – håller ni inte med. Alldeles nyss var jag och mina systrar små och vi hade verkligen en traditionell jul – och för inte så länge sedan var mina barn små – och vi firade också en mycket traditionell jul. Inget saknades – allt fanns – julgardiner – slakt som togs hand om – städning och bakning i mängder – och förstås – en massa julklappar och tomtar. Nåja – de har blivit fler i antal sedan jag var liten – paket alltså – men ändå.

Hur är det nu då – för mig – ja – det är en stor skillnad måste jag säga. Barnen är stora och har egna familjer. Vartannat år firar de med mig – och då finns där både massa julmat och tomte – och vartannat år firar de med sina respektives familjer – precis som det ska vara – eller hur.

Jag försökte för ett antal år sedan att minska på antalet julklappar till barnen och sätter numera in pengar på deras olika konton – både till jul och till födelsedagar eftersom de har en massa saker ändå. Tänkte att det kanske kunde bli en grundplåt tillen lägenhet – eller till studier – eller körkort. Kan jag då låta bli att köpa julklappar och födelsedagspresenter – inte då – kanske blir det mer nyttosaker som kläder – men det blir paket – förstås – hur skulle det annars se ut. Va! – får vi inga julklappar av farmor? Nej – det går inte för sig.

Vad gör då jag när de firar på annat håll? Det har varit lite olika förstås – firat med mina systrar har både jag och alla vi i min familj gjort under många år – och då blir det traditionellt julfirande med mycket mat – paket – tomte och härlig samvaro. I år ska min familj fira med sina respektives familjer. En åker till Småland då hon kommer därifrån. Den andra ska fira hemma hos dem själva med hennes familj – och naturligtvis är jag inbjuden dit. Jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska göra och vad jag vill – för det är inte ett lätt beslut.

Vilka alternativ har jag då att välja mellan? Tja – jag kan alltid arbeta som sjuksköterska – Eller ligga på soffan och titta på tv – Eller åka till min stora son och fira med dem – Eller fira med min väninna som också är ensam – Eller fira med mina systrar – Eller resa någonstans på en sista minuten resa någonstans. Ni ser – svåra beslut som snart måste tas och ibland hatar jag att ta den här typen av beslut. Suck!

Under tiden – innan jag bestämt mig – kommer jag att njuta av julmusiken och all fin julskyltning som alla affärer har. Jag kommer att njuta av att köpa fina julklappar till mina fina barn och barnbarn. Jag kommer att njuta av glögg och lussekatt tidigt på morgonen tittandes på luciatåget på tv. Jag kommer att njuta av mina fina adventsljusstakar och att det blev så fint i mina fönster. Jag älskar julskinka så förstås – kommer jag att köpa en liten (men små är inte lätt att hitta) som jag ska frossa i. Förstås får jag inte glömma julmusten och tomtegröten – viktiga ingredienser i julen.

Nr 72 Äntligen ordentlig semester – Jag älskar att resa

Ibland blir det bara för mycket. Jag har arbetat massor både på jobb utanför hemmet och i hemmet – och inte hunnit med detta med att skriva här. Ibland har det varit dygnet runt – men det klarar man om det inte blir alltid. Och varför gör jag på detta viset då? Jo – min huvudsemester börjar i morgon – hurra!!! Och då flyger jag till Bali – igen – var ju där förra året och det var en hit. Då var jag där i två veckor – lite drygt. Under 10 dagar gick jag på målarkurs – Vedic art – akryl. Kursen hölls av Lillemor Lagergren – en tjej från Södertälje. Även i år ska jag gå på kurs – samma ämne och samma lärare. Nu ska jag vara borta i tre veckor – alltså lite längre än förra årets resa men nu uppdelat på kurs i 10 dagar i Amed – 3 dagar i Ubud – och resten förmodligen i Seminyak. Jag reser med en väninna och det ska bli super. Förstås har jag haft kortare semestrar i år och gjort lite resor – i Sverige och utomlands – för man kan ju inte bara jobba. Men detta – är årets grej.

Man kan tro att det är jättedyrt att flyga så långt – det är ju till andra sidan jorden – men det är det inte – om man är ute i  tid – vilket vi var denna gång. Jag bestämde mig för att åka tillbaka redan efter att jag kommit hem förra året och i maj bokades flygbiljetten. Flyget kostar bara drygt 5 000 kr. Verkligen ett bra pris. Vi fick betala mer förra året – men vi bokade närmare avresan då.

Förstås ska man bo när man kommer dig och förstås finns det stora flotta hotell som är dyrare – men vi bor på balinesiska hotell – och då blir det billigare – mycket billigare.

Som turist där får man verkligen känna sig rik. Jag har växlat in 4 000 kr för att ha med mig – och fick drygt 6 miljoner ir. Fyra tusen kan du lätt ha i plånboken här hemma utan några större problem – men 6 miljoner funkar inte. Det är så härligt att få känna sig så rik – men det tar ett tag att ställa om sig i tänket framför allt när man handlar. Och det är en massa sedlar.

Jag älskar ju att resa – vilket säkert många gör – och nu – i denna gyllene tid – när reklamen säger att man har semester hela året – då blir mitt liv – jobba – resa – jobba – resa. Visst är det härligt. För det är klart – om jag inte jobbade mycket skulle jag inte ha råd. Förstås kan man låna ut eller hyra ut sin lägenhet under tiden man själv är borta så man får in lite pengar där och kanske framför allt – att den inte står tom. Jag lånar ut min till en väninna – perfekt.

 

Nr 71 Äntligen – eller att skjuta upp sina göranden och låtanden.

Ibland tar det längre tid att komma igång med något – eller hur – och det spelar ingen roll vad det gäller  – ibland är det bara så att det första steget är svårt. Märkligt egentligen för vissa saker är lätta att göra och tar inte så lång tid när man väl kommer igång – men – första steget är tufft – ett jättekliv.

Ta städning till exempel av min fantastiskt stora lägenhet – på 37 m2 – så trist också svårt att komma igång  och jag kan planera att göra en viss dag – men – gissa om jag kan hitta tusen orsaker till att skjuta upp det – tills i morgon eller till på måndag. Eller så börjar jag – för att sedan hitta en orsak att inte fortsätta utan för att göra något annat. Förstås har jag ordning – men damma – suck! Eller ta alla mina papper som ska in i pärmar och sorteras – så jobbigt och så trist. De bara ligger där och väntar – ja de riktigt roar på mig – trots att jag vet att tar jag bara tag i det så är det snabbt fixat  – men så tråkigt – ock när jag väl får till det så lämnar jag nästan alltid några kvar som inte kommer in där de ska. Eller ta det där med att betala räkningar – finns det något värre? Tänk om man någon månad kunde få slippa detta och göra något annat för pengarna istället – vad underbart. Men – vad skulle man göra för pengarna tro? Kanske köpa något onödigt – spara – resa – egentligen spelar det ingen roll – bara känslan att slippa.

Under en stor del av mitt liv har jag kånkat runt på massa extra kilon och ni kan aldrig gissa hur många måndagar jag har tänkt att jag ska starta banta och hur många måndagar jag verkligen – med full energi – börjat banta – för att sedan på tid tisdagen eller onsdagen har funnit en orsak till att sluta – för att sedan bestämma mig för att börja på måndag igen. Det var som om man bara kunde starta på en måndag. Hur idiotisk är inte den tanken?

Eller ta mitt kök och målningen som ska ske – det tog lång tid innan jag började spackla – trots att allt fanns hemma och att jag vet att när man väl sätter igång tar det inte lång tid. Men steget från tanke till handling är ibland mycket svårt och framförallt mycket långt. Men – nu är jag igång. Jag var på bröllop i lördags och sov över på hotellet och när jag väl kom hem igen satte jag igång – fylld av energi – och mitt mål nu är att det ska vara klart på söndag. Skönt! Sedan är det bara att gå och välja golv – vilket förstås är gjort i en handvändning – eller?

 

Nr 70 Kroppsligt och själsligt välbefinnande

Jag brukar unna mig olika saker för mitt välbefinnande ibland – för att jag är värd det – tycker jag – och ibland handlar det om kroppsvård och ibland är det ”bara” på en själslig nivå. Det varierar vad jag tar vad gäller den kroppsliga delen men massage, fotvård och naglar ligger i topp – förstås. Naturligtvis går jag till frissan regelbundet ca var 8:e vecka. Vad gäller den själsliga delen blir det förmodligen oftare för det kan ju handla om att jag plockar fram mina penslar och målar, går på en konstutställning eller går ut med mina vänner och äter något gott – eller kanske en teaterföreställning.

Massage är det många salonger som erbjuder och i varierande prisklasser. Jag och en väninna bokar ofta samtidigt så vi kan umgås lite efteråt. Den salongen vi går till heter Orkidé och ligger 100 meter från Södra stationen på Fatburs Brunnsgatan 13 i Stockholm. En timmas härlig massage för 500 kr. Perfekt. De gör även annat än massage – men det är det jag gör där. Miljön är mycket fin och rogivande och personalen trevlig. Man kliver verkligen in i en annan värld när man kommer dit.

För att få fotvård går jag till Krista på Jolis hudvård i Södertälje. Förstås gör hon en massa andra behandlingar också – allt från make up till helkropps peeling.  Humana priser och ett härligt bemötande får man som kund vilket är viktigt tycker jag. Även naglarna gör jag på samma salong – men då är det Ullis som är terapeuten. Förstås är de med i tiden vilket gör att Ullis även gör spray-tan och fixar på lite extra långa och fina ögonfransar. På salongen finns också Ester och även hon har  många strängar på sin lyra. En gång om året går min mellansyster och jag dit samtidigt. Hon fixar då med sina naglar och jag tar fotvård. Krista och Ullis flyttar då om lite i lokalen så vi kan sitta i samma rum och ha det mysigt och ofta har vi med oss lite vin som vi sippar på lite under tiden. Man måste ta tillfällen i akt och njuta av livet. Lokalen har genomgått en ansiktslyftning också – vilket blev superfint.

Många tycker att jag är knäpp som åker till Södertälje för att få olika behandlingar när allt faktiskt finns i överflöd runt hörnet där jag bor i Stockholm – men – vinsten är att jag numera är stamkund och får ett mycket personligt mottagande. Jag har även min frissa där så jag försöker att samordna mina olika behandlingar när jag ändå är där. Min frissa heter Marie och henne hittar man på salong Da Capo på Nedre Torekällgatan. De har ingen hemsida som jag kan koppla detta till – men vill ni nå Marie så ring 0709 740 080 och hälsa från mig.

Den kommande helgen – alltså från i kväll – ska jag njuta av ett annat slags välbefinnande – mitt mellanstora barnbarn Josefine kommer till mig för en ”farmorhelg”. Som jag skrivit tidigare tar jag mina barnbarn ett i taget så jag kan ägna mig åt den som kommer – och framför allt lyssna på dem. Lite shopping blir det också som vanligt. Josefine älskar att gå på Kho Panjang så kanske blir det en runda dit också – det får tiden utvisa – kanske har hon andra idéer denna helg. Restaurangen har en exotisk miljö och en gång i timman blir det ”oväder” på  restaurangen. Vilket barn tycker är mycket roligt.

 

 

 

Nr 41 Balans och bekvämlighet

Har ni tänkt på hur bekväma vi blivit med åren. Eller – du kanske inte har blivit det? Nåja – jag har varit och är bekväm av mig – när jag inte gör extrema saker förstås. Jag menar – har vi en bil så tar vi den vart vi än ska. Vi åker rulltrappan istället för att gå i trappen – eller så tar vi hissen. Hur blev det så? För – när vi/jag var ung var man hela tiden i rörelse – alltid. Eller hur? Man gick – promenerade massor, jagade barnen och städade samtidigt som man lekte med barnen. Det fanns hur mycket ork som helst.

Vet inte när det började egentligen. Kanske var det när jag började arbeta heltid och skulle få ihop livet med hem och barn, arbetet och tiden inte riktigt ville räcka till. Är det så att så fort vi frigör tid – fyller vi på med andra ”måsten” som gör att vi ändå inte har tid? Under några år köpte jag RUT-tjänst så jag slapp städa – för att få mer tid – för att jobba mer – tror jag. Så försöker vi frigöra mer tid – för att även fylla den tiden med nya ”viktiga” saker – istället för att njuta av ledig tid och bara vara.

Men – det är svårt att bara vara – och vara nöjd. Jag ser det nu när jag har mer ledig tid än vad jag haft på många år. Vissa dagar går det jättebra – och andra dagar går mindre bra och åter igen vissa dagar är bara pest. Ja – vissa dagar är bara dötrista och jag undrar – var det bara detta?

Fast kanske ska det vara så – för om jag inte har de dötrista dagarna – hur ska jag då kunna uppleva och märka de perfekta dagarna. Det måste nog vara skillnad så att vi märker det. Vi måste kunna ha tråkigt för att kunna ha riktigt roligt. Jag tror att dagens barn är rädda för att ha tråkigt – inte ha något att göra – utan de ska ha aktiviteter hela tiden. Vi låter dem inte se att livet är en berg- och dalbana. Ibland är vi på topp och ibland är vi i botten. Balans i tillvaron kallas det nog. Och balans är bra – i allt. Det är som att kunna både gapskratta och gråta. Man behöver bägge i ett bra liv. Om vi försöker att mixa att ibland gå i trappor med att ibland åka rulltrappan eller ta hissen – likaså om vi ibland tar bilen/bussen och ibland går – får vi också en viss balans.

Balans är bra – men svårt – tycker jag.  Vad  tycker NI?