Nr 68 Hur mycket har vi i våra köksskåp egentligen?

Igår kom snickare och påbörjade jobbet med att byta köksbänkar mm hos mig. Innan han kom skulle jag tömma allt i underskåpen och under diskbänken – och jisses – vad grejer man har där. Massor av flaskor av alla de slag som jag inte använt på fler år och förmodligen aldrig kommer att använda igen. Varför spar jag så mycket som jag inte behöver – är det så att det är känslan av att ”det kan vara bra att ha” eller är det svårigheten att slänga något som inte är slut? Hos mig hittade jag medel som jag inte kan använda i mitt nuvarande hem och som jag absolut inte behöver – så nu – i kväll – när de är klara – ska här rensas – ut med allt jag inte behöver. Skönt! Det lär bli utrymme över!

Och – det kommer att bli snyggt när jag är klar – eller rättare sagt efter att snickaren och rörmokaren är klara – så jag kan ta vid. Jag var och handlade målartvätt och spackel i måndags – så jag kan inte skylla på att jag inte har material – nåja – måste köpa färg också – så nu får jag troligen bo i en viss röra en tid. Men det kan jag troligen överleva.

Nästa steg i detta är att åka och titta på vilket golv jag vill ha. Jag har en provbit på bänkskivan som jag ska ta med mig så det blir helt rätt. Jag tänker troligen inte lägga golvet själv utan ta hit en golvläggare – eller sönerna – de är bägge duktiga på att fixa på olika sätt. Nu är det ju så att bägge har fullt upp i sina liv och kanske inte har tid när jag vill att det ska göras – och då får jag öva i tålamod – eller boka en okänd golvläggare. Får nog tänka över detta.

När golvet också är klart ska jag bjuda in mina nära och kära för att ha en liten invigningsfest med bubbel – förstås. Man ska ju ta alla tillfällen till att fira och glädjas – eller hur?

Lite teaterbiljetter har jag införskaffat mig också för lite kulturellt behöver man i vardagen och mellan arbete och renovering. Jag borde dock ha tittat i mina mail innan jag bokade och läst det som http://www.seniordeal.se hade gett som erbjudande – för de hade bjudit på både ett glas bubbel och ett program om jag köpt biljetten till Brolle via dem – suck. Måste bli bättre på detta! Jag ska också se My Fair Lady i januari – ska bli himla kul. Nu går Brolle på privatteater och My Fair Lady på stadsteatern – och går man på Stadsteatern – finns det faktiskt rabatter för oss mogna män och kvinnor som passerat 65 år.

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?

 

 

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 54 Jag jobbar som sjuksköterska i sommar

Det är mycket skriverier idag om vårdyrkena, om arbetsvillkoren och om betalningen. En del saker håller jag med om – andra inte. Jag håller med om att det är tungt många gånger. När jag har jobbat natt och slutar jag 07.30. Under förra natten hade jag fullt upp och hann knappt sitta ner förrän vid 5-tiden. Jag arbetar i en patrull och den natten var vi två sjuksköterskor på den kommunens alla äldreboenden, LSS och psykiatrin – gissningsvis ca 800 patienter. Ja – jag vet – det är massor och telefonen ringer hela tiden. Förstås har vi också varsin bil så vi kan åka ut till de olika ställena.

För inte så länge sedan – drygt ett år sedan tror jag – ändrades vår organisation från att bara gälla äldreboendena till att också gälla LSS och psykiatrin. Blev vi fler som arbetade? Nej då – samma personalstyrka. Nu sedan i våras tror jag är vi – vissa pass – tre sjuksköterskor i tjänst. Viss skillnad måste jag säga.

Vad händer då ute på ställena – boendena – jo – i sommar har man ”missat” att se till att man ge personalen den kompetens de behöver för att det ska fungera ordentligt t.ex vad gäller delegeringar på delning av dospåsar av läkemedel och att ge insulin. Suck! Och då hamnar jobbet på oss förstås.

Jag utbildade mig till sjuksköterska efter det att min man avled 1980. Egentligen var inte det mitt drömyrke – men det var ett ganska säkert arbete – tänkte jag. Jag sökte och kom in på Sophiahemmets sjuksköterskeskola – jag hade tur med andra ord – fast egentligen inte – jag sökte bara dit. De flesta av mina placeringar gjorde jag också där vilket gjorde att jag inte behövde stångas med en massa andra elever från olika yrkeskategorier – utan jag blev mycket väl omhändertagen. Yrket är ett hantverk vilket jag tror att många som läser till sjuksköterska inte riktigt har förstått. Det pratas mycket om forskning och annat fint – men – 95% av alla som utbildar sig hamnar på golvet och får göra hantverket.

Men – jag har världens bästa pensionsförsäkring – min utbildning – ett hantverk.

 

Nr 48 Elefantkyrkogården eller sparken på grått papper?

Tänk vad livet är olika för oss. De flesta av oss jobbar och sköter sig ett helt liv och när vi sedan går i pension – så får vi mycket lite ut för det – i plånboken menar jag. Den pension vi får ut efter ett långt liv är som en pink i havet – det räcker inte till mycket. Och då har vi skött oss och arbetat som bara den under många år utan att bryta mot några lagar.

Om man däremot heter Maria Ågren – eller något annat för den delen – och har en hög tjänst i något statligt verk eller inom någon myndighet och gör något olagligt – då hamnar man på elefantkyrkogården – ja – det kallades så i tidningen – och där hamnar Maria Ågren med en månadslön på 115 200 kr kvar varje månad. Okey då – hon blir omplacerad snett uppåt till vänster som internutredare på Näringsdepartementet – kommer man att hitta på arbetsuppgifter till henne? Vem gjorde dessa utredningar innan hon blir placerad där? Som vanlig person hade du fått sparken från jobbet – utan att få behålla någon lön – och därtill troligen inte få någon a-kassa på några månader.  Kanske finns det några utredningar jag kan göra för den månadslönen? Vi är nog många pensionister som kan ställa upp och för den summan kan man nog få två att göra jobbet – tror jag.

OM det nu är många som befinner sig i elefantkyrkogården kanske t.o.m. pengarna skulle räcka till att höja pensionen eller varför inte ge barnmorskorna lite mer i lön så att gravida kvinnor faktiskt skulle kunna föda barn i Sverige och inte flygas till Finland – och även där skulle man spara pengar för jag tror inte att Finland – och flyget – gör det gratis. Hur tänker man egentligen? Vart är vi på väg? Hur ser kompetensen ut egentligen hos vår regering och riksdag?

 

Nr 47 Hur kommunicerar vi egentligen?

Visst är det härligt med kommunikation – men – det är ju inte som förr. Jag säger inte att allt var bättre förr – bara annorlunda. Förr pratade vi med varandra – oftast när vi träffades eller om vi ringde i våra fasta telefoner. Idag – har vi ofta en kommunikation via sms eller via datorn. Den mänskliga kontakten har blivit minimal – och – så mycket vi missar med det – det är inte klokt.

Vad är då kommunikation? Jo – det består till 55% av kroppsspråk – alltså gester och ögonkontakt, 38% av hur vi pratar alltså exempelvis tonfall och bara 7% av orden/innehållet. Alltså – det betyder att när vi bara kommunicerar via sms eller via mail missar vi massor av vad som egentligen sägs. Eller hur? Det är som om vi har blivit en slags robotar utan känslor och mänskliga rörelser i vår kommunikation – trist!

Eller när man går på lokal och ser personer runt omkring som uppenbarligen går ut tillsammans – sitta och fippla med sina telefoner. Eller när man ser en förälder vara ute med sitt barn men inte bry sig så mycket om barnet som de verkar bry sig om telefonen. Inte ok!

Ett annat problem är när jag tar kontakt med ett större företag eller en myndighet eller ett försäkringsbolag – eller vad som helst egentligen – är det nästan lögn att få prata med samma person vid samtal nummer två utan det är någon annan man får prata med. Varför är det så? Om jag vet namnet på den jag pratade med sist – varför kan jag inte få prata i mitt ärende med samma person igen. Hur svårt kan det vara? Vad mycket enklare det skulle blir och vad pengar företaget/organisationen skulle spara utifrån tidsperspektivet då jag som kund inte skulle behöva dra hela min historien flera gånger och personerna i andra ändan inte behöva lyssna på något som någon annan redan hört. Hur svårt kan det vara att en och samma person tar hand om mina ärenden? Tror det kallas för att öka kundnöjdheten och vara ett kundfokuserat företag och inte ett personalfokuserat företag.

På banken är det oftast också så numera – där har jag tidigare protesterat och jobbat på att få träffa samma person varje gång och under många år fungerade det alldeles utmärkt – men helt plötsligt har man i bankvärlden verkligen avgränsat varje tjänstemans område till ett minimum – alltså tvingat mig – kunden – att prata med flera personer om saker som alla gäller mig. Det  betyder att jag måste rapa om samma saker för flera – suck – hur trött blir man inte – för att inte tala om hur respektlöst är det inte mot mig – kunden. Man blir en nobody – ett ärende – och inte en person/människa – och det vill inte jag vara.

Det är som om alla de som arbetar på de olika ställena tror att jobbet är till för dem – alltså att de, som anställda, är viktigare än kunden – kunden, som gör att de faktiskt har ett jobb och får lön. Man kan se samma tendens inom väldigt många yrken och jobb. Är de anställda viktigare än kunden, patienten, klienten eller vad vi nu kallar det för? För vems skull är vi på jobbet – egentligen? För det kan väl ändå inte vara så att anställda tror att jobbet är till för dem – bara?

Problemet är att vi – på andra sidan ”disken” – är i händerna på de bakom ”disken” då detta har utvecklats under många år och vi – framför ”disken” – har blivit vana, fostrade i att det ska vara på detta vis. Vi har inget val som kund! Som småföretagare sedan många år har jag mycket liten förståelse för detta – för i min värld är kunden viktigast – för fanns inte kunden – fick jag lägga ner mitt företag.

Nr 39 Några lediga dagar

En fullbokad helg och sedan arbeta två nätter som jag just kom hem ifrån. Klänningen jag köpte så snabbt i fredags – blev en HIT – den var helt perfekt. Ibland bara funkar det!

Lärde mig något nytt också då jag fick rödvin på min fina mintgröna klänning. Ja – egentligen lärde jag mig det under midsommarhelgen men prövade det inte förrän nu. Ibland är man ju långsam i starten – i alla fall jag. Spraya lite med sprayflaskan Vanish – skrapa med en sked lite – och vips var rödvinet borta. Och jag gjorde det dagen efter så vinet hade torkat in ordentligt. De borde tillverka den i handväskstorlek så man kunde ha den med sig. Vore perfekt om man är ute och olyckan är framme eller på semestern. Så jag efterlyser en miniflaska – som ryms i en damhandväska. Sedan kan man ju alltid undra vad det innehåller för rävgift förstås?

Nu ska jag vara ledig till torsdag kväll då jag går på igen. Idag skall jag ägna mig åt mitt hem – det behöver lite omvårdnad – och det är så himla trist att städa så jag drar mig för det. Eller vad tycker ni? Och – även mina fönster behöver snyggas till – alltså putsas. Suck! Det är inte stort – bara tråkigt. Så – på med lite bra musik på hög volym – rock t ex som ger en massa energi – så går det nog. Och kommer jag väl igång – så går det nog ganska fort. Ska förstås också koppla av och göra något trevligt också – men vad det blir beror ju förstås på vad han där uppe bjuder på för väder. Sol – då blir det Eriksdalsbadet. Mindre med sol – då blir det troligen lite cykelturer runt vår vackra huvudstad.

Att arbeta på natten tycker jag är perfekt. Folk undrar hur jag orkar eller varför jag väljer det. Det passar mig så bra. Jag gillar att muffla runt i två timmar på morgonen innan jag ska till jobbet och skulle jag börja arbeta kl 07.00 så skulle jag behöva gå upp mitt i natten för att få mina egna timmar och hinna ta mig till jobbet. Inget kul alternativ för mig! Så eftermiddag/kväll eller natt är perfekt. Sedan gör man ju drygt 10 timmar på en gång – inte helt fel.

Så – dessa dagar är nu intecknade – skönt att ha något att göra!

 

 

 

Nr 35 Almedalen och lite annat

Jag undrar hur mycket pengar våra politiker och alla andra organisationer lägger ner på denna enda vecka? Läste i tidningen i går att SPF betalade 100 000 kr i hyra för en vecka för ett hus i Visby. Multiplicera det med antal  uthyrda hus och lägenheter under denna vecka. Grattis till husägaren måste jag säga.

Måste dock ställa mig frågan om det är värt det och varför man gör det – lägger ner alla dessa pengar menar jag – på en vecka på Gotland? Och det är inte pengar ur deras egna fickor utan skattepengar eller medlemsavgifter. Blir man mer synlig som organisation eller politiskt parti? Tja – tidningarna skriver spaltmeter förstås. Och det är massor av folk där – alla tillhörande någon organisation eller politiskt parti. Talar de och försöker övertyga redan troende? Är det en klubb för inbördes beundran? Något att skryta om för kompisarna – eller? – Hej, jag har varit på Almedalsveckan och hade det fantastiskt och träffade en massa kändisar – jag är så inne! Man kan ju undra hur våra politiker tänker och om de har glömt hur det är att vara vanlig människa – som du och jag? Har de glömt hur det är att ha ett ”vanligt”  arbete och att de faktiskt sitter på sina stolar pga hur vi har röstat – vi folket. Det är vi som gett dem deras arbete och vi som betalar deras lön med våra skattepengar. Så – hur ska pengarna användas?

Igår var vi en runda ner till Vetlanda över dagen och firade vår faster på hennes 90-årsdag. Hon är mycket pigg och otroligt fräsch och hon hade bakat massor till kalaset. Hon gick runt och försökte prata med alla en stund. Hörseln är det lite si och så med – men hon är med i övrigt och gillar att prata. Det var himla trevligt och – det var roligt att träffa nästan alla kusinerna.

Nu när sommaren är här arbetar jag som sjuksköterska – förstås – sa ju tidigare att det världens bästa pensionsförsäkring. Jag arbetar mest nätter men det blir en och annan kväll också och jag arbetar i en patrull. Man är 2-3 sjuksköterskor som delar upp kommunens alla äldreboenden, psykiatrin och LSS-boenden. Man har en bil och en telefon till hjälp. Det är ett trevligt arbete att möta omvårdnadspersonalen och alla gamla – och att ha kollegor – i andra bilar – som man kan ringa om man är osäker på något är tryggt.

Det bästa med jobbet är att jag ska strula runt hemma utan brådska, sova hur länga jag vill – vilket tyvärr oftast inte blir så länge – men – jag skulle kunna göra det. Jag har idag en snygg – men dålig – rullgardin som släpper in för mycket ljus. Så – imorgon ska jag nog mäta fönstret och gå och köpa en ny – mörkläggningsgardin och be stora sonen komma förbi och sätta upp den åt mig.

Nr 34 …..och vad ska jag skriva om idag?

 

Suck – vad ska jag skriva om? Sitter på kontoret i Haninge och ska ha rådgivning till blivande företagare – och klient nr 1 uteblev – hur trött blir man inte av det. Kunde åkt hit en timma senare – vilket hade gjort mitt barnbarn mycket lycklig eftersom han fick kliva upp tidigt för att följa med mig. Nåja – han som uteblev får en faktura – och annars – är det ju kostnadsfritt.

Igår gick barnbarnet och jag till Eriksdalsbadet. Solen sken och jag älskar att sola. Vid ingången stod det att som vuxen ska man betala 70 kr och barn 20 kr. Förstås frågade jag om de inte hade rabatt för pensionister eftersom det inte stod på prislistan – men se de hade de – 50 kr för mig – många 20:or små – blir en stor stor å. Så glöm inte att fråga efter rabatt om du är pensionist – det kan löna sig.

I helgen skall vi åka ner till Småland och gratta vår faster som fyller 90 år – en pigg dam som alltid har hjälpt alla andra hur mycket som helst – och gör det fortfarande – hjälper de gamla alltså – och då kan de ofta vara yngre än vad hon är men hon säger ändå – de gamla. Vi åker fram och tillbaka över dagen – det är ju bara 35 mil så det är lugnt. Tänk när vi var barn och åkte ner för att hälsa på farmor och farfar och alla kusiner då var det var ett helt företag och man åkte definitivt inte över dagen. Det krävde minst en övernattning och vi stannade på vägen för att äta på Ålberga motell. Tiderna och farten förändras. Inte hade vi bilbälten och ofta stod vi emellan framsätena för att se ut ordentligt. Den delen var inte helt okomplicerad då vi nästan slogs om att få stå där – vi var ju tre barn till antalet. När vi hade en kombibil slogs vi om att få vara längst bak med våra leksaker och en kudde. Ja – tiderna förändras – och reglerna.

I morgon skall vi till Södertälje – och ha rådgivning under förmiddagen. Helt plötsligt uppstår det lite problem – eller vad man ska kalla det för. Man håller på och bygger om en massa tunnlar vilket påverkar pendeltågen så i morgon blir det bussen från Liljeholmen. Annars tycker jag att pendeltågen funkar mycket bra – nåja – ett och annat stopp förstås – men säg den bilresa i  rusningstrafik som inte har långsamma köer. Barnbarnet får ta med sig sin packning då han ska hem till Västerljung på eftermiddagen igen. Pappa får hämta i Södertälje så det blir ett besök hos min lillasyster i vänta på hämtning.

Lite städning skall jag också ägna mig åt i helgen – och tvätt. Trots att jag bor mycket litet – så är städning urtrist. Tänkte att det skulle gå som en dans när lägenhetsytan halverades – men så är inte fallet. I huset håller man på att bygga om tvättstugan och det skulle ta en vecka och vara klar den 16 juni. Är den det – klar alltså? Nix – inte då! Så nu börjar det bli kris. Jag har nu bokat in mig i helgen – i hopp om att den är klar – men jag tvivlar. Får nog göra ett besök i min väninnas tvättstuga snart.

 

 

Nr 32 Är vi ute efter 40?

Vi är verkligen åldersfixerade i detta land måste jag säga. För några dagar sedan – eller om det var någon vecka sedan var det en ledare i Expressen om att man inte får några jobb efter att man fyllt 40 år och skribenten hänvisade till en undersökning som två herrar hade gjort? ”Chansen att få ett livstecken tillbaka från en arbetsgivare, när du har sökt ett jobb, ”faller kraftigt” redan vid 40-årsåldern. Sedan rutschar det bara utför. Den här slutsatsen drar nationalekonomerna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson av en fältstudie där de skickade ut 6 000 fiktiva jobbansökningar. (DN Debatt)” Utskicken hade gått till städare och restaurangbiträden. Tunga arbeten som är okvalificerade och som många – jättemånga – ungdomar söker som extra arbete att ha i terminer och på lov – bl a. Dessa ungdomar kostar inte så mycket – förstås – så det är billig arbetskraft.

Undrar hur dessa fiktiva ansökningarna såg ut? Vi kan se av rubriken att alla som nu ”sökte” jobb var 40 år och äldre – alltså hade de alla någon form av bakgrund och erfarenhet – och kostade följaktligen mer i lön. Nästa fråga blir ju om de var överkvalificerade för de jobb de sökte? Jag har själv suttit på chefsstol och hanterat ansökningar och vet att om någon söker som är mer än välmeriterad lade jag i alla fall den åt sidan. Varför? Jo för jag visste att jobbet bara är för en liten stund för den som söker, ett avstamp, för naturligtvis vill man arbeta med det man utbildat sig för – alltså – i väntan på något bättre söker man annat. Och det är naturligtvis bra – för den sökande att visa att man vill jobba och att man får en rad till i sitt CV. Eller så är det också vara så att Arbetsförmedlingen kräver att du söker alla slags arbeten – i väntan på drömjobbet. Arbetsförmedlingen kräver lista på vilka jobb du sökt – och då är det lätt att söka jobb man vet på förhand att man inte kommer att få – i väntan på det perfekta.

Jag har många väninnor som för länge sedan passerat 40 strecket – och som både har jobb, som erbjuds jobb efter att de blivit pensionister  och som är efterfrågade  – även efter att de blivit 65. Organisationer som t o m  anställer personer över 65 år har de senaste åren utvecklats och personerna får jobb via dem. I och för sig – bemanningsföretag – men bemanningsföretag finns för alla åldrar och med hjälp av dem kan man få jobb – om man vill.

Så frågan blir till de som gjorde undersökningen och som inte framgår av artikeln.

  • vilka jobb sökte dessa?
  • var jobben relevanta utifrån deras erfarenhet och utbildning?
  • var ansökan positivt skriven och hade de kunskap om bolaget de sökte till?

Kanske fanns alla dessa svar i undersökningen – men det redovisades inte i artikeln. Och vad händer så med människor som läser – jo – de tror på att de är ute efter 40 – vilket troligen inte är fallet.

Så alla – visst duger ni även efter 40. Ni har erfarenhet, kunskap, trygghet, lojalitet och mycket annat som många ungdomar inte hunnit att skaffa sig ännu.