Nr 32 Är vi ute efter 40?

Vi är verkligen åldersfixerade i detta land måste jag säga. För några dagar sedan – eller om det var någon vecka sedan var det en ledare i Expressen om att man inte får några jobb efter att man fyllt 40 år och skribenten hänvisade till en undersökning som två herrar hade gjort? ”Chansen att få ett livstecken tillbaka från en arbetsgivare, när du har sökt ett jobb, ”faller kraftigt” redan vid 40-årsåldern. Sedan rutschar det bara utför. Den här slutsatsen drar nationalekonomerna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson av en fältstudie där de skickade ut 6 000 fiktiva jobbansökningar. (DN Debatt)” Utskicken hade gått till städare och restaurangbiträden. Tunga arbeten som är okvalificerade och som många – jättemånga – ungdomar söker som extra arbete att ha i terminer och på lov – bl a. Dessa ungdomar kostar inte så mycket – förstås – så det är billig arbetskraft.

Undrar hur dessa fiktiva ansökningarna såg ut? Vi kan se av rubriken att alla som nu ”sökte” jobb var 40 år och äldre – alltså hade de alla någon form av bakgrund och erfarenhet – och kostade följaktligen mer i lön. Nästa fråga blir ju om de var överkvalificerade för de jobb de sökte? Jag har själv suttit på chefsstol och hanterat ansökningar och vet att om någon söker som är mer än välmeriterad lade jag i alla fall den åt sidan. Varför? Jo för jag visste att jobbet bara är för en liten stund för den som söker, ett avstamp, för naturligtvis vill man arbeta med det man utbildat sig för – alltså – i väntan på något bättre söker man annat. Och det är naturligtvis bra – för den sökande att visa att man vill jobba och att man får en rad till i sitt CV. Eller så är det också vara så att Arbetsförmedlingen kräver att du söker alla slags arbeten – i väntan på drömjobbet. Arbetsförmedlingen kräver lista på vilka jobb du sökt – och då är det lätt att söka jobb man vet på förhand att man inte kommer att få – i väntan på det perfekta.

Jag har många väninnor som för länge sedan passerat 40 strecket – och som både har jobb, som erbjuds jobb efter att de blivit pensionister  och som är efterfrågade  – även efter att de blivit 65. Organisationer som t o m  anställer personer över 65 år har de senaste åren utvecklats och personerna får jobb via dem. I och för sig – bemanningsföretag – men bemanningsföretag finns för alla åldrar och med hjälp av dem kan man få jobb – om man vill.

Så frågan blir till de som gjorde undersökningen och som inte framgår av artikeln.

  • vilka jobb sökte dessa?
  • var jobben relevanta utifrån deras erfarenhet och utbildning?
  • var ansökan positivt skriven och hade de kunskap om bolaget de sökte till?

Kanske fanns alla dessa svar i undersökningen – men det redovisades inte i artikeln. Och vad händer så med människor som läser – jo – de tror på att de är ute efter 40 – vilket troligen inte är fallet.

Så alla – visst duger ni även efter 40. Ni har erfarenhet, kunskap, trygghet, lojalitet och mycket annat som många ungdomar inte hunnit att skaffa sig ännu.

 

 

2 reaktioner på ”Nr 32 Är vi ute efter 40?”

  1. Hej!
    Ja jag har själv märkt av detta! Sökt flera jobb men tyvärr så är det en knepig kombo i mitt fall 50 år och ingen högskoleutbildning! Sen att jag har mycket erfarenhet och starkt driv verkar mindre attraktivt! Har oxå vänner som märkt av detta med. Sen ser jag att vänner som jobbar inom vården har lätt att få jobb oavsett ålder. Mvh vivi

  2. Ja visst är vi åldersfixerade i mångt och mycket. I förhållanden, i nöjeslivet osv och naturligtvis inom arbetsmarknaden. Själv kan jag inte klaga. Sade upp mig efter 41 års anställning i Södertälje kommun och då med ett år kvar till den löjligt magiska åldern 65.
    Efter en månad – tackar tackar två mysiga jobb på timanställningsbasis. Det passar mig perfekt och jag känner att jag med min arbetslivserfarenhet gör riktigt bra ifrån mig. Framför allt på teatern är det värdefullt med personal i olika åldrar. Det märks att publiken tycker det också. Alla åldrar behövs! Och att få känna att man behövs är jäkligt bra för egot. Att ”få komma ut” och vara med om härliga möten. Viktigt för den som lever ensam, viktigt för den som lever i tvåsamhet…..och plånboken tackar inte nej heller!

    I P1:s härliga program ”Nordegren & Epstein i P1” idag talade man om just detta. Kila in och lyssna på Dominika Peczynski när hon vurmar för sin arbetsgrupp där alla är fyllda 40. Det gillar du Lisbeth!
    Alla behövs! Du behövs!
    Kom igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *