Nr 29 Komplimanger och beröm

I går morse på väg till jobbet promenerade jag från hemmet och till södra station – en kort promenad på ca 10 minuter – i solen. Det kändes ganska behagligt måste jag säga – som älskare av sol och värme och iklädd en färgglad sommarklänning som har några år på nacken – men som funkar fortfarande.

Väl framme, men fortfarande utanför stationen, möter jag en kvinna som glatt tittar på mig och sedan säger – oh – vilken vacker klänning du har. Förstås tackade jag glatt med ett stort leende tillbaka och kände mig upprymd. Känslan sitter fortfarande kvar efter ett antal timmar. Tänk vad en komplimang kan göra med känslan och humöret.

I höstas – på väg till jobbet – när jag skulle kliva av pendeltåget i Handen var det en liten flicka på kanske 5 år som tittade storögt på mig och sa sedan högt – vad fin du är – gissa om jag blev glad, tackade och återgäldade komplimangen och alla andra som stod runt omkring och som också skulle kliva av klev leende av tåget den dagen – tagna av den lilla flickans kommentar till mig. Gissa om det värmde! Hon gjorde min dag och jag glömmer det aldrig!

Vad är det som gör att vi är mindre bra på att ge komplimanger till personer vi inte känner. Vi kanske inte ens är bra på ett ge komplimanger till personer vi känner. Och – hur tar vi egentligen emot en given komplimang?

Jag försöker ge komplimanger till personer jag träffar, kända som okända, om det är något jag ser som gör mig glad eller som jag vill tala om. Ibland får jag ett nekande svar??? Hur tänker mottagaren då? Att jag – bara så där – sprider lite lögner – hittar på en komplimang? Ibland talar jag då om att om jag inte tyckte det jag sa – skulle jag inget sagt. Och ibland när någon talar om något om det som jag berömt som jag inte behövde få veta exempelvis – jag har ärvt den – säger jag ”onödig information” för jag behöver inte få veta att det är något gammalt eller ärvt eller att den – enligt henne själv inte är ok. Jag ser det jag ser – och berömmer det.

Likväl som vi nog berömmer barn för saker de gör, behöver vuxna – och gamla – beröm och komplimanger – ja alla behöver fina ord och har ni inget gott att säga om någon – säg inget eller titta igen – för det finns troligen något gott att säga om och till alla – så tänk på det – och GE NÅGON EN KOMPLIMANG IDAG.

En reaktion på ”Nr 29 Komplimanger och beröm”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *