Nr 33 En övergång från Non Smoking Generation till ….

Non Smoking Generation grundes som organisation/stiftelse 1979. Projektet gick ut på att se till att ungdomar inte började röka genom information i mängder. Så, i början var man ute mycket på bl a skolor och informerade om det hälsofarliga med rökning, att det var coolt att inte röka – de var mycket synliga i samhället – överallt. Det gjorde att – succesivt – minskade rökning bland ungdomar – och troligtvis äldre. Organisationen/stiftelsen är fortfarande levande och gör en massa bra saker för att minska tobakens framfart i samhället.

Med tiden har man ändrat på olika saker i samhället då man blivit medveten om skadorna som rökning medför mycket tack vare organisationens arbete,  exempelvis rökfria restauranger, rökfritt utanför många entréer mm.

Idag finns det många andra saker man kanske kunde överföra denna informationsmodell på exempelvis våld, droger och alkohol. Kanske görs det – men i så fall inte lika framgångsrikt som när man var som bäst och synligast inom Non Smoking Generation. Kanske gör man inte som man gjorde förr – på ”skit under naglarna” nivå – alltså bl a ute i skolorna, som TV-reklam och på ställen där ungdomar är (och alla vi andra som passerat ungdomstiden men som behöver lite påminnelser) – för att påverka ungdomarna – innan – de trillar dit. I alla fall görs inte det så vi andra ser det (använd TV reklam). Det kanske t.o.m är så att den organisation som, fortfarande finns, kunde ta tag i dessa områden också – de har ju organisationen som fortfarande existerar och har en massa folk anställda – alltså pengar för det och kunskapen och erfarenheten hur det skall göras. Gör som på 80-talet – ta hjälp av kändisar för att bli riktigt synliga och för att ungdomarna ska få bra förebilder och vi äldre en ordentlig påminnelse om att vi också är förebilder. Gör det synligt igen att det är häftigare att låta bli än att börja.

 

 

 

Nr 32 Är vi ute efter 40?

Vi är verkligen åldersfixerade i detta land måste jag säga. För några dagar sedan – eller om det var någon vecka sedan var det en ledare i Expressen om att man inte får några jobb efter att man fyllt 40 år och skribenten hänvisade till en undersökning som två herrar hade gjort? ”Chansen att få ett livstecken tillbaka från en arbetsgivare, när du har sökt ett jobb, ”faller kraftigt” redan vid 40-årsåldern. Sedan rutschar det bara utför. Den här slutsatsen drar nationalekonomerna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson av en fältstudie där de skickade ut 6 000 fiktiva jobbansökningar. (DN Debatt)” Utskicken hade gått till städare och restaurangbiträden. Tunga arbeten som är okvalificerade och som många – jättemånga – ungdomar söker som extra arbete att ha i terminer och på lov – bl a. Dessa ungdomar kostar inte så mycket – förstås – så det är billig arbetskraft.

Undrar hur dessa fiktiva ansökningarna såg ut? Vi kan se av rubriken att alla som nu ”sökte” jobb var 40 år och äldre – alltså hade de alla någon form av bakgrund och erfarenhet – och kostade följaktligen mer i lön. Nästa fråga blir ju om de var överkvalificerade för de jobb de sökte? Jag har själv suttit på chefsstol och hanterat ansökningar och vet att om någon söker som är mer än välmeriterad lade jag i alla fall den åt sidan. Varför? Jo för jag visste att jobbet bara är för en liten stund för den som söker, ett avstamp, för naturligtvis vill man arbeta med det man utbildat sig för – alltså – i väntan på något bättre söker man annat. Och det är naturligtvis bra – för den sökande att visa att man vill jobba och att man får en rad till i sitt CV. Eller så är det också vara så att Arbetsförmedlingen kräver att du söker alla slags arbeten – i väntan på drömjobbet. Arbetsförmedlingen kräver lista på vilka jobb du sökt – och då är det lätt att söka jobb man vet på förhand att man inte kommer att få – i väntan på det perfekta.

Jag har många väninnor som för länge sedan passerat 40 strecket – och som både har jobb, som erbjuds jobb efter att de blivit pensionister  och som är efterfrågade  – även efter att de blivit 65. Organisationer som t o m  anställer personer över 65 år har de senaste åren utvecklats och personerna får jobb via dem. I och för sig – bemanningsföretag – men bemanningsföretag finns för alla åldrar och med hjälp av dem kan man få jobb – om man vill.

Så frågan blir till de som gjorde undersökningen och som inte framgår av artikeln.

  • vilka jobb sökte dessa?
  • var jobben relevanta utifrån deras erfarenhet och utbildning?
  • var ansökan positivt skriven och hade de kunskap om bolaget de sökte till?

Kanske fanns alla dessa svar i undersökningen – men det redovisades inte i artikeln. Och vad händer så med människor som läser – jo – de tror på att de är ute efter 40 – vilket troligen inte är fallet.

Så alla – visst duger ni även efter 40. Ni har erfarenhet, kunskap, trygghet, lojalitet och mycket annat som många ungdomar inte hunnit att skaffa sig ännu.

 

 

Nr 31 Lite lösa tankar

Hjärnsläpp eller vad? – Ja – ibland kan man undra. Ibland rinner orden ur mig när jag skriver och ibland är det bara stopp – totalstopp!

Jag har under mina veckor här som bloggare försökt att ha lite åsikter om lite av varje – gjort mina kommentarer och inlägg och det har varit ganska enkelt. Förstås har jag flera ämnen som jag påbörjat och som jag arbetar med men inte färdigställt – eftersom jag inte är nöjd.

Så vad gör man när man är tom på ord? Jag vet inte men jag letar efter dem – orden alltså – överallt. Inte så lätt att hitta dock men, tids nog kommer de fram från de vrån där de gömt sig – kommer ut ur garderoben så att säga.

Nåja – nu  är det snart midsommarafton och jag tänker tillbringa den med ett gäng underbara kvinnor i åldrar 60-74 – tror jag. I alla fall vet jag att det blir mycket prat och massor av skratt – i kombination med en massa god mat och dryck. Det ska verkligen bli riktigt roligt. Jag brukar säga till en av kvinnorna att hon borde ta jobb som Stand Up:are för emellanåt eller rättare sagt allt som oftast – får hon verkligen till det och man vrider sig av skratt och undrar var allt kommer ifrån. Själv inser hon inte hur rolig hon är – bara så där – nyss fyllda 74 och helt underbar. En utav de andra kvinnorna i detta gäng härliga kvinnor – bjöd verkligen på massa glada skratt för något år sedan när hon berättade om hur hon gjorde en snabb döstädning efter att hon kommit på att hennes barn skulle ta hand om hennes saker efter att hon dött. Framför allt några saker hon absolut inte ville skulle komma i deras händer. Som sagt – tillvägagångssättet var oslagbart – en biltur – ett öppet bilfönster – och en jätteåker. Perfekt! Som sagt – ett härligt gäng. Tänk er bondens min när han skulle slå höet och hittar hennes skatter!

Jag har lite andra väninnor som jag umgås med – på olika sätt – så beroende på vad jag behöver just den dagen – umgås jag med dem som passar i tanken och känslan. Oftast blir det bara förstås eftersom man inte alltid vet vad man behöver just den stunden. För visst är det härligt att ha olika slags väninnor som står för och är på olika sätt. Till exempel – vill du ta det lugn och bara gå ut och äta lite, snacka, promenera eller bara vara är det någon som passar bäst för det. Är du deppad och nere finns förstås väninnan som är den ultimata lyssnaren eller tröstaren. Vill du gå ut och shoppa för att sedan besöka några trevliga pubar som du kanske till och med är med och stänger (alltså är kvar tills stängningsdags) så finns det någon annan eller några andra som passar för det. Det är som filmen ”Den Tatuerade Änkan” – någon för varje dag och olika behov. Den kommer förresten upp som teater i höst – kul! Undrar om de har pensionist priser på den??

Första maj i år skulle jag ha minskat min arbetstid ordentligt – hade jag tänkt. Blev det så? Nix – inte då – och ni som känner mig hade nog redan listat ut det – innan. Men kanske blir det så till hösten för i sommar skall jag gå in och arbeta som sjuksköterska – ni vet – bästa pensionsförsäkringen – man behöver aldrig vara utan arbete och pengar – man kan arbeta hur mycket man vill och orkar – allt för att ha pengar att roa sig med – eller resa. Min plan vad dock att jobba mindre, måla, skriva och fundera över vad jag skulle gör med resten av livet. Nåja – jag hinner nog med det också – i höst – eller vinter.

Lite ledig i sommar skall jag dock vara – men det är inte några sammanhängande dagar eller veckor – men ändå – lite ledigt blir det. Så nu hoppas jag på en mycket solig sommar så jag kan spendera mina lediga dagar vid något badställe – eller rasta min fina trampcykel och ta några vändor av lite längre och kortare slag. Förstås använder jag cykelhjälm för till skillnad av en hel del andra som jag ser här i Stockholm, så är jag bara utrustad med ett huvud – och det är jag rädd om.

Ha nu en fantastisk midsommarhelg, njut av maten, livet och vädret oavsett vilket väder det är. Det värsta som kan hända vid regn är att du blir lite blöt.

 

 

Nr 30 Vem/vad är ”marknaden” och vad gör den?

För några veckor sedan skrev jag om mäklarna och deras arvoden. Förstås har jag fått kommentarer angående detta där man försökte förklara för mig att ”marknaden” styr. Vad är då marknaden och hur blir det så?

Marknaden är du och jag – bara så du vet. Hur kan vi då styra – jo, genom att vi har blivit vana vid ett visst beteende i en köpsituation. Och de som i detta fall har skapat detta tänk hos oss är – mäklarna. Vi har blivit vana med att från utgångspriset måste man lägga på ca 1 miljon kronor om vi pratar om Stockholm – alltså – om utgångspriset på en lägenhet på  40 m2 är 2 950 000 kr måste man lägga på minst 1 miljon på det priset för att få försäljningspriset. Skulle man istället lägga utgångspriset p 3 900 000 kr – alltså ganska nära det förväntade priset – skulle folk inte komma och titta då man förväntar sig att påslaget blir ca 1 000 000 kr från utgångspriset. Hur har det då blivit så här? Ja det är inte så konstigt – man vill få till en budgivning för att glädja säljarna och för att mäklarna ska få ett högre arvode eftersom arvodet höjs i en trappa från utgångspriset.

Man försökte – för några år sedan att skriva ”accepterat pris”. Men nu har vi – alla säljare – blivit så vana att det ska bli budgivning och om det inte blir det – känns det som om vi förlorat – eller gjort en dålig affär.

Det här gäller ju inte bara på fastighetsmarknaden – allt du säljer är styrt av marknaden – alltså hur mycket folk är villiga att betala för en viss vara eller tjänst. Konstigare än så är det inte. Tänk bara på bensinpriset och priset på cigaretter och sprit – marknaden styr – så länge vi betalar – så är det inga problem – man tar ut det man vill ha.

Vad skulle då hända om det blev förbjudet med budgivning och man var tvungen att sätta accepterat pris – eller fast pris? Tja – i början skulle det nog inte vara så kul – men – med tiden skulle marknaden – alltså vi / säljare och köpare – anpassa sig – precis som med allt annat.

 

Nr 29 Komplimanger och beröm

I går morse på väg till jobbet promenerade jag från hemmet och till södra station – en kort promenad på ca 10 minuter – i solen. Det kändes ganska behagligt måste jag säga – som älskare av sol och värme och iklädd en färgglad sommarklänning som har några år på nacken – men som funkar fortfarande.

Väl framme, men fortfarande utanför stationen, möter jag en kvinna som glatt tittar på mig och sedan säger – oh – vilken vacker klänning du har. Förstås tackade jag glatt med ett stort leende tillbaka och kände mig upprymd. Känslan sitter fortfarande kvar efter ett antal timmar. Tänk vad en komplimang kan göra med känslan och humöret.

I höstas – på väg till jobbet – när jag skulle kliva av pendeltåget i Handen var det en liten flicka på kanske 5 år som tittade storögt på mig och sa sedan högt – vad fin du är – gissa om jag blev glad, tackade och återgäldade komplimangen och alla andra som stod runt omkring och som också skulle kliva av klev leende av tåget den dagen – tagna av den lilla flickans kommentar till mig. Gissa om det värmde! Hon gjorde min dag och jag glömmer det aldrig!

Vad är det som gör att vi är mindre bra på att ge komplimanger till personer vi inte känner. Vi kanske inte ens är bra på ett ge komplimanger till personer vi känner. Och – hur tar vi egentligen emot en given komplimang?

Jag försöker ge komplimanger till personer jag träffar, kända som okända, om det är något jag ser som gör mig glad eller som jag vill tala om. Ibland får jag ett nekande svar??? Hur tänker mottagaren då? Att jag – bara så där – sprider lite lögner – hittar på en komplimang? Ibland talar jag då om att om jag inte tyckte det jag sa – skulle jag inget sagt. Och ibland när någon talar om något om det som jag berömt som jag inte behövde få veta exempelvis – jag har ärvt den – säger jag ”onödig information” för jag behöver inte få veta att det är något gammalt eller ärvt eller att den – enligt henne själv inte är ok. Jag ser det jag ser – och berömmer det.

Likväl som vi nog berömmer barn för saker de gör, behöver vuxna – och gamla – beröm och komplimanger – ja alla behöver fina ord och har ni inget gott att säga om någon – säg inget eller titta igen – för det finns troligen något gott att säga om och till alla – så tänk på det – och GE NÅGON EN KOMPLIMANG IDAG.

Nr 28 Några dagar i New York

Nu har jag varit en runda några dagar till New York – för första gången. Intressant och kul. Vi var ett gäng på sju personer som åkte och vi bokade tillsammans så vi alla låg på samma bokning. Trots det lyckades SAS placera ut  oss på olika platser i planet på hemvägen och några av oss fick inte ens en plats vid inbokningen utan fick vänta till vi kom till Gaten där de försökte fixa till det – och  – vi hade bokat långt i förväg så det var ingen sista minuten resa. Hur tänkte de nu??? Det var så man fick lust att hjälpa dem med logistiken. Här kommer så lite kommentarer och åsikter från min upplevelse av detta otroligt stora land och denna otroligt stora stad.

Vi hade verkligen tur med vädret – soligt och varm – mycket varmt – men värmen gjorde att man titt som tätt drog sig in i en affär – för svalkans skull – överallt fanns det air-conditioners – så det blev många extra turer för att titta på något men egentligen inte var intresserad av – allt för att få ner kroppstemperaturen lite.

Förstås rörde vi oss inte i hela New York – från mitten och nedåt på Manhattan hann vi i princip med. Det som slog oss var hur ”rent” det var överallt. Nu menar inte jag rent som att det var skurat / spolat – utan rent därför att det inte slängdes skräp eller fimpar på gatorna. Helt fantastiskt i  denna stora stad med alla dessa människor. Det var bara vid några få ställen vi såg skräp – och vet ni va? – det fanns ganska gott om stora papperskorgar på stan – en del lite tråkiga i färg – medans andra var färgglada – och de syntes tydligt. Även på söndagen – dagen vi spenderade till största delen i Central Park – arbetade människor med att bl a – tömma soptunnorna!

Priserna vågar man nästan inte prata om – här var mycket dyrt – överallt och allt. Förstås var vi ute och åt frukost, lunch och middag. Här får man verkligen se upp. Utöver priserna lägger man på skatten – särredovisas – alltså – på menys står det att en rätt kostar en viss summa – vilket inte stämmer för det tillkommer skatt och det står ingenstans hur mycket det är utan kommer på notan – som en liten överraskning. Vi, i Sverige, har ju också lite som vana att kom man är nöjd med service och mat ger man lite dricks. Där måste man titta extra noga för emellanåt står det på notan ”Gratitude” minst 17% – alltså dricksen. Har man inte full koll på det och läser på notan, kan man landa i att betala dricks två gånger. Som sagt – ibland var de värda dricks – men inte alla och alltid – och kanske inte så stora summor som de lade på  när de själva fick bestämma.

En konstig regel hade man vid inköp av kläder. Handlar du något plagg som kostar under 110 dollar = ingen skatt. Men kostar varan 111 dollar – skatt på hela summan. Som det kan vara – inte lätt för en turist att hålla koll på allt!

I de områdena vi rörde oss var det en stor brist på uteserveringar – ja det förstås – om man inte räknar dem som bara säljer läsk och dylika saker – men ville du ha ett glas vin eller en öl – var det svårare. Nu hade vi ju tur – värmen var mycket hög – så vi gick snällt in i lokalen som serverade denna gudomliga dryck. Kanske rörde vi oss i fel områden – vad vet jag?

Det gäller att ha koll på hur tunnelbanan /Metro/ fungerar och på vilken sida av gatan du ska gå ner till dem – för det beror på åt vilket håll du ska åka på Manhattan. Så var noga med att titta om du ska åka Uptown eller Downtown man går inte alltid ner på samma ställe. Vad som var bra var att vi kunde ladda ett typ acesskort med pengar – så kunde vi åka flera på samma kort. Det gällde bara att stå i kö efter varandra och langa över kortet till näst i kön. Perfekt!

Kommer jag att åka dit igen? Ja, troligen. Jag har många gånger sagt att jag skulle vilja att vi var ett gäng tjejer som åkte till New York för att äta lunch. Förstås skulle vi inte bara äta lunch utan också stanna några dagar. Vad skulle jag mer vilja se? jo, en Broadway teater/musikal, promenera mer, The High Line Park, mer av Central Park och säker massor av annat som jag inte kommer på nu.

 

 

Nr 27 Vårt lands kultur och invandring

För många år sedan bodde jag – under ett år – i England. Jag åkte dit ensam och kände ingen – absolut ingen. Men ganska snart lärde jag känna två andra svenska tjejer, Ann och Lena. De var himla trevliga och vi hade mycket roligt ihop – och tillsammans lärde också känna en tjej från Frankrike, Marie. Vi tillbringade mycket ledig tid tillsammans – faktiskt nästan all ledig tid. Ibland var vi alla fyra – och ibland var vi två eller tre. Förstås hittade en vår ”local pub” som hette The Gate – och vi lärde känna många ortsbor på den puben – och ett stort gäng amerikanare. Amerikanarna arbetade på den Amerikanska basen som fanns i närheten. Vi hade mycket roligt – ffa tillsammans med amerikanarna.

I början vid något tillfälle var bara Ann, Lena och jag på puben – och förstås pratade vi svenska. Det föll sig naturligt på något vis. Men – det uppskattade ingen av de andra pubgästerna – och vi blev tillsagda att det är mycket oartigt att prata svenska där och – att när vi är där – ska vi prata engelska. Vi förstod det också – förstås – vi var ett gäng 20-åriga tjejer som också var tämligen intelligenta – så vi övergick omedelbart till engelska – och fortsatte med det under hela vårt år där – så fort vi var ute bland folk – pratade vi engelska. Vinsten var att vi ganska fort lärde oss behärska språket mycket fort.

Då – på 70-talet – var det också så att på vissa pubar fanns det två ingångar – en för män och en mixad. De ansåg – då – att det ska finnas en pub dit bara män har tillträde. Vi lydde förstås. Jag tror att den biten är borta idag och alla är välkomna på alla pubar – skönt – en del vanor hade vi som svenskar svårt att förstå.

Det här var bara några exempel på olikheterna mellan våra länder – men det fanns fler förstås.

Det jag vill ha sagt är att – vi var tvungna att följa den kulturen som fanns i landet. Vinsten var att vi – snabbt – lärde oss att ordentligt praktisera språket och se den kultur vi – frivilligt – hade åkt till.

För några år sedan var det en partiledare – tror det var Jan Björklund – men jag kan ha fel – som menade att alla som kommer hit för att stanna ska få utbildning om vad som gäller här innan de får uppehållstillstånd. Det jag minns var att det han framför allt tog upp var kvinnosyn men det var fler saker. Ett fantastiskt försvar – som tyvärr röstades ner av en stor del av regering och riksdag – suck – hur tänkte de då?

Kanske har några kommuner tagit tag i detta – ändå – jag vet inte. Men i så fall pratas det mycket tyst om det – eller inte alls.

Med tanke på allt som händer här i landet – med tanke på unga flickor som inte får vara ifred ute på nöjesfält och på andra event – kan man ju undra om ingen av dem (politikerna) har barn som är unga flickor. Man kan också undra hur de skulle reagera om det var deras barn/döttrar som råkade ut för det dessa unga flickor råkar ut för.

Så på schemat borde det stå (ordna ordningen som ni vill) och det ska vara obligatoriskt och snarast efter att de kommit hit – inte flera år efter.

  • Lagar och regler – alltså rättigheter och skyldigheter
  • Kvinnosyn och den jämställdhet som råder här (även om den biten kan bli bättre)
  • Skattesystemet och varför vi betalar skatt – och vad man – som medborgare – får för pengarna.
  • Svenska språket – om man pratar svenska så fort ni är ute och där det finns svenskar och man lär sig språket fortare.

Nr 26 Lite extra pengar att roa sig för

Hur får man till lite extra pengar när man har en dålig pension att leva på – eller rättare sagt – hur får man råd att göra det där lilla extra – roa sig lite – till liten kostnad? Ja – det är en svår fråga som inte säkert har några hela och rätta sanningar som svar men det finns några saker man kan göra – om man vill och tycker det är kul förstås.

Här kommer några förslag och idéer – några av dessa har jag säkert nämnt i tidigare inlägg – men – de tåls att upprepas;

Statistjobb. Väldigt många filmer behöver statister i sina produktioner. Det är oftast inte så bra betalt, ibland bara lite mat och kaffe – men – det är kul och definitivt en förströelse och ett äventyr. Man kan anmäla sig på flera olika sidor via internet. Googla på ordet statist och anmäl er. Kan bli lite pengar och en dags – flera dagars – äventyr.

Publik till inspelningar. Många av våra populära Tv program och radioprogram vill ha studiopublik. Och till det kan man anmäla sig. Oftast kostar det inget. Men ett och annat program tar en liten avgift. Det är kul och roligt att vara med när ett program som man kanske har som favorit spelas in. Googla på ordet – studiopublik – så kommer olika sidor upp som du kan gå via.

Timanställd på tidigare arbetsplatser. Som gammal chef var pensionisterna min räddning till sommaren och alla semestrar samt vid sjukfrånvaro. Fördelen är att du kan bestämma när och hur mycket du vill arbeta – och vara ledig när det passar dig.

Hobbyverksamhet. Kanske ha du en hobby som du faktiskt kan tjäna lite pengar på. På skatteverkets hemsida finns det att ladda ner vad som gäller och när man måste deklarera för inkomsterna. Ladda ner den och läs – kanske kan du – åtminstone – få tillbaka dina utlägg så att det går jämt upp. Så fundera över vad du har för hobby. Det kan ju vara allt mellan att sy till att plocka svamp eller något annat av skogens guld.

Veteranpoolen och Veterankraft är två organisationer som bygger sin verksamhet på att använda pensionister för uthyrning till olika uppdrag. Så kan man komma som timanställd till sin tidigare arbetsplats – eller om man har en hobby som man också kan tjäna pengar på är dessa organisationer bra. Man går in som timanställd och får alltså lön för jobbet.

Döstäda och sälja. Rensa garderoben och skåpen och sälj på loppis eller via någon websida. Det kräver lite arbete med websida för att ta foto mm – men – det kan det vara värt. Det finns flera sidor på internet man kan välja exempelvis Blocket, Shpock, Fyndtorget  m fl. Skriv in  och sök på ”sälja på nätet” så kommer det upp flera förslag. Man kan också sälja sina kläder på kommission via affärer som säljer sekond hand. Det tar en stund – men säljs kläderna får man pengarna enligt det avtal man får skriva på.

Seniorlån. Är att få loss pengar genom att ta lån på lägenheten/villan som man äger. Det finns lite olika åsikter om detta om det är bra eller dåligt. Man får ju loss massa pengar som ligger bundna i ett hus/lägenhet – men vid någon tidpunkt skall lånet betalas tillbaka. Läs på ordentligt och fundera innan du tar lånet.

Gröna Lund. Från att du fyllt 65 år går du in gratis på Gröna Lund även vid konserter. Det är bra och själv tänker jag använda mig av det dels för konserter men också får att ta dit mina barnbarn.

Skansen. Där är man lite snålare – men – de ger en liten rabatt.

Pensionistrabatter. Många ställen såsom bio, vissa teatrar och museer ger rabatt till pensionister som endera fyllt 65 eller som gått i förtida pension. Glöm inte att fråga för ibland står det inte tydligt att de har det. Det är likaså hos vissa frisörer – men fråga.

Matvaror. Vissa affärer har vissa dagar och tider i veckan då de ger pensionister lite extra rabatt för att handla just den dagen och den tiden. Något att tänka på om man har möjlighet.

Kommer jag på eller hittar jag flera så kommer de upp här. Har du hittat några bra tips – skriv in dem i kommentarsfältet under denna text och dela med dig.

 

 

 

Nr 25 Hemtjänsten och rasism

Jag är sjuksköterska och har under alla år som företagare även arbetat som det periodvis och ofta på somrarna. Det är ju världens bästa pensionsförsäkring – så jag är rädd om den kunskapen. När jag arbetar som sjuksköterska gör jag numera det oftast i kvälls- och nattpatrullen. Vi är tre sjuksköterskor i tjänst på samtliga äldreboenden i kommunen. Många av omvårdnadspersonalen är mycket duktiga och har inga problem med språket – men – det finns tyvärr alldeles för många som har bristfälliga, t.o.m mycket bristfälliga, kunskaper i svenska, vilket är ett problem både för oss och för de gamla.

Alltid när – i alla fall kommunerna – söker omvårdnadspersonal – står det alltid i annonserna att man skall behärska det svenska språket till tal och skrift. Naturligtvis skall det vara så då vår lagstiftning säger att man ska kunna läsa vad genomförandeplanen säger, man ska ha koll på lagstiftningen och  – man ska kunna dokumentera. Inget konstigt alls tycker vi/jag. Men – där fegar arbetsgivarna ut och man vågar inte hålla sig till det som står i annonsen utan anställer de som inte har dessa kunskaper.

I många kommuner har man startat avdelningar som har inriktning på finska- och arabiska språket. Det betyder att de som flyttar in har dessa språk som modersmål – och personalen pratar språken. Varför kan man fråga sig? Inget konstigt alls – när människor blir gamla och lite dementa tappar de allt vad språk heter – förutom sitt modersmål. Vi tycker alla att det är mycket bra för när jag kommer till en sådan avdelning – vet jag att det finns omvårdnadspersonal som kan översätta/tolka  mitt budskap till patienten och att personalen förstår vad jag vill att de ska göra.

Denna vecka har det varit en hel del skriverier angående att svenska åldringar vill ha svensk personal??? Och man har tyckt att det är rasistiskt? Vad är skillnaden? Vi ordnar så att äldre finländare och araber får personal som talar deras språk och det är ok – men – det är inte ok att svenskar vill ha en som talar svenska??? Hur tänker ni nu???

Hur vill ni själva ha det när ni blir gamla och ska ha hjälp av hemtjänsten? ja, jag kan bara prata för mig själv – och jag vet vad jag vill ha. Jag bryr mig inte om vilken hudfärg folk som ska hjälpa mig har men – personerna som ska komma hem till mig skall faktiskt kunna prata med mig så jag förstår vad de säger och att de förstår vad jag säger. Inget konstigt alls tycker jag. Jag vill också att de respekterar min kultur och min religion så att jag får fira våra högtider på det sätt som jag är van vid – förstås. Vilket betyder att de som kommer måste kunna hantera detta även om det går emot deras egna övertygelser. Eller – vad tycker ni?

 

Nr 24 Politik och folkvalda

Jag kommenterat aldrig politik på nätet och jag gör inga inlägg på Facebook om detta – men nu måste jag bara säga vad jag – och många, många med mig tycker – eftersom våra kära folkvalda har glömt att de är just – folkvalda. En del av er blir säker sura på mig – men tänk nu efter innan ni blir arga är ni snälla.

Vad betyder då ordet folkvald kan man ju fråga sig – ja – enligt min uppfattning betyder det – vald av folket. Inget konstigt eller hur? Man  är vald av folket att föra dess talan! Och vi har val var fjärde år då vi – folket – får säga vilka vi vill ha i regeringen och riksdagen. Vi bor i ett fantastiskt land där det får finnas olika politiska åsikter, vi får vara med i vilka föreningar vi vill och vi får uttrycka våra åsikter – grundlagsskyddat.

Hur ser det då ut? Ok, S är störst tätt följd av SD, M och C  –  men resten rör sig runt den nedre gränsen för att få vara med och prata. Folkets röst! Ligger de lika risigt till om 18 månader – åker de ut – så är reglerna. Alltså – tillräckligt många av folket vill inte ha dem i regering och riksdag.

Hur är det på riktigt? Ja det vet vi ju alla, S har stöd av Mp och V – fast V får ju inte vara med – på riktigt – men – egentligen är dom ju det ändå och i senaste siffrorna representerade dessa bägge ca 8% av befolkningen – tillsammans. Vi är nästan 10 miljoner totalt – räknat alla inkl alla barn. Så bort med dem som inte får rösta. Och vad får vi kvar – många, många. Gissar på kanske ca 7 miljoner – men jag har kanske fel i antalet.

Alltså – de två minsta partierna har en massa att säga till om. Ja, ja – V är inte med i regeringen – men – som skuggparti väger de tungt.

Ca 20% röstar på SD – alltså 20% av röstberättiga personer i Sverige – Folkvalda – och man får tycka vad man vill om det – åsiktsfrihet kallas det och finns i vår grundlag. Jag har aldrig – och kommer aldrig att rösta på SD – men – vi måste låta dem bekänna färg – alltså vara med i diskussionerna – alla har rätt att bli hörda. Vi är mycket noga med det vad gäller kriminella (kanske inte lika mycket vad gäller brottsoffer).

Så vad gör då resten av våra kära folkvalda – jo – som strutsen – sticker huvudet i sanden och låtsas som om SD inte finns – men hallå – hur tänkte ni nu? 20% har röstat på dem och de får stå utanför och bara kamma hem röster eftersom de  – oftast får stå oemotsagda – vilket leder till att de ökar i antal – i massor.

När så äntligen en partiledare, Anna Kinberg Batra, säger vad många av oss som väljer tänker, börja prata med dem – blir hon utmobbad av alla partier – sågad längs fotknölarna. Tror ni på allvar att problemet försvinner om man inte pratar med dem? Tror ni politiker, på allvar, att SD kommer att försvinna om vi låtsas att de inte finns. Ja – då är ni mer verklighetsfrånvarande än vad jag trodde (eller hoppades på) Alla partiledare borde göra som hon – bjuda in till samtal – så att de får visa var de står i olika frågor. Så att vi – folket – får höra dem själva visa hur det står till hos dem. Kanske skulle fler backa från dem då. Man säger att de är ett enfrågeparti – men hallå – det var Mp också när de startade (och är väl det fortfarande egentligen). Som det nu är ger ni dem fritt utrymme att bara växa och växa eftersom de aldrig får vara med och prata och visa vad de går för.

Kommer ni ihåg hur det var när V hette Vänsterpartiet Kommunisterna? Eller när en miljöpartist – tror det var Per Gahrton – ville vi skulle tvätta kläder i Prädd (torrgrädde för er som inte vet och var med då). Hur mycket skit hade inte kommunisterna under naglarna? Men – man bytte namn – förnekade sin bakgrund – så var allt klart – och man blev helt plötsligt rumsren. Jag vet inte om Mp fortfarande tvättar i Prädd – men hur mycket tillför och hur många väljare röstar på dem – tja jag tror det var under 4% i senaste undersökningen? Så trots att de idag ligger under gränsen – har de väldigt mycket att säga till om. Suck! Hur var det med ordet Folkvald?

Vi lär våra barn att man ska respektera varandra oavsett – allt – religion, hudfärg, ålder, kön, sexuell läggning, politiska åsikter (utom SD-anhängare) mm men vad gör politikerna? Ja inte är det respekt för alla de som är röstberättiga. Börja prata med SD! Låt dem bekänna färg! Låt det komma fram i debatter var de egentligen står i olika frågor! Om inte annat så för alla oss som ska rösta om 18 månader. Gör ni – kära politiker i riksdagen och regeringen inget – så kommer SD att gå om er alla inklusive S – för SD har fått stå helt fria och då bildar folket sig en egen bild – förstås.