Nr 15 Hur lång/kort är man – egentligen?

Jag är numera en och en halv meter hög över havet (sist jag mätte mig), alltså inte speciellt lång som ni förstår. Jag brukar kompensera detta med att ha högklackade skor eller platåskor när det finns sådana att köpa. Jag har alltså inte någon standardhöjd men jag vet och ser att vi är många som har ungefär samma ståtliga längd – eller är kortare. Och du blir garanterat kortare för var år som går. Hur många gånger i mitt liv har jag inte önskat att jag var lite längre – bara 10 cm – snälla!

En som är lång – kan alltid böja sig ner – men – det är omöjligt att nå högt – utan stege eller stol – eller något för en som är kort. För ett antal år sedan – i min förra lägenhet – byggde jag om mitt kök. Förstås sa hantverkarna att man måste ha standardmått på allt – och – förstås löd jag – så är jag lydig. Men ni anar inte hur många gånger jag ångrade mig. Jag borde ha gjort ett kök som passade mig – eller ett kök där bänkar och skåp var höj- och sänkbara. Standard borde förstås vara höj- och sänkbart för vi är inte alla stöpta i samma form – eller hur? Men så är det inte – och vad jag förstår kostar det skjortan och lite till att fixa det.

Eftersom jag ofta får be någon personal eller någon annan kund om hjälp i vissa matvaruaffärer för att nå till de höga höjderna brukar jag undra varför det inte finns pallar utställda på olika platser i affären – eller varför inte en pall som du kan låna som man gör med varuvagnen man använder – det vore smart. Då kunde alla de som behöver en – ta den samtidigt som de tar vagnen. Och – det är samma problem i klädaffärer. Jag förstår att man vill använda hela ytan – men att hänga kläder så högt så det inte finns en chans att nå dem – ibland inte ens för de personer som har standardhöjd. Suck – hur tänkte man då?! Vill man inte sälja de kläderna som hänger där uppe?

Fast – som kort kan man alltid be om hjälp förstås – av någon läcker man – och – man kan försvinna i en folkmassa vilket kan vara bra ibland. Tänk dig att du är ute på stan och på håll ser din värsta fiende eller någon som du alls inte vill eller har tid att prata med – in bland stora folksamlingar – och vips – är du borta. Fast å andra sidan – så går jag aldrig på konserter – för allt jag ser är någons ryggtavla. Man borde dela in publikområdet efter hur lång du är – och spärra av de olika områdena – alltså – längst fram står alla under 150 cm och i nästa område bakåt de som är mellan 151 – 160 cm osv. Fast det är ju tråkig för de som går tillsammans med personer i andra längder än en själv. Men – alla skulle ha en chans att se annat en någons rygg. Jag brukar gå på teater och vissa teatrar har sluttande golv – men inte alla och inte tillräckligt mycket. När man satt sig kan man hoppa upp och sätta sig på att i stolen framför tronar det upp en – i mitt tycke lång/stor person. Suck! Men dit fortsätter jag att gå och hoppas på tur men ibland – efter pausen – stannar ute i trappen/gången och ser resten därifrån.

I början av mitt företagarliv var jag på ett företagarmingel. På den tiden – för 20 år sedan – var det ca 95% män och endast 5% kvinnor på dessa mingel. Idag ser det annorlunda ut. Jag vet inte om man som man var tvungen att ha en viss längd för att få vara med – men – det fanns inte en man som var under 180 ca lång där – lovar – så min upplevelse var att jag hade att välja på att prata med en massa magar – i olika storlekar – för där fanns alla modeller på magar eller få nackspärr. Jag bestämde mig då och där att starta ett affärsnätverk för kvinnor – bara – i alla längder. Och det gjorde jag. Nätverket levde i drygt 10 år och var mycket trevligt.

Ibland – när jag blir arg brukar jag säga att jag ska veckla ut mig i min fulla längd. Under den tiden jag var chef nere i Småland förstod jag att andra inte uppfattade mig som kort – förrän vid ett tillfälle när jag faktiskt påpekade det. Kan säkert beror på att jag – ibland – är dominant, tydlig och tar plats (ja,ja, jag har koll på hur jag är).

För länge sedan – när jag var mycket ung – mätte man upp mig till hela 152 cm lång. Den siffran har jag hållit hårt i – trots att ny mätning gjordes för några år sedan – och någonstans längs vägen, hade jag tappat några cm. Men – i min värld – är jag fortfarande hela 152 cm lång och med högklackat – 165 härliga cm. Så – jag har – nog – lärt mig att hantera – och använda –  mina dyrbara centimetrar.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *