Nr 11 Döstäda

Hur mycket prylar sparar vi inte på genom åren, i källare, på vinden och i alla våra skåp – massor. Och när använde vi mycket av det senast? Och kommer vi att använda det igen – någonsin? Och – vill våra barn ha grejorna efter oss? Knappast – eller inte så mycket i alla fall. Så varför sparar vi? Är det för alla om utifall att?

Jag tror att mycket beror på hur vi blivit uppfostrade. Med vi menar jag då alla vi som är i övre tonåren – som jag är. Var rädd om saker! Arvegods! Inte slänga! Vi fick dessa ord med modersmjölken – till frukost, lunch och middag.

Nu är det inne med vintage av alla de slag. Och alla unga är fantastiska på att köpa och sälja begagnat via internet när det gäller kläder. Det är vintagemöbler och vintagekläder som gäller om man ska vara riktigt inne, nåja – kanske inte möbler så mycket som kläder.  Men – vad får man för sina vintagegrejor vid försäljning – egentligen? Vad får man betala när man handlar? Och – vad är vintage? Är det gamla kläder från 50-60-talet från EPA eller Tempo (två varuhus som fanns förr för er som är för unga) eller måste det vara märkeskläder? Troligen det senare – men jag vet inte. Förstås är det bra med återanvändning av saker och kläder. Och kan jag sälja det – så mycket bättre. Fast då utan för stort arbete förstås. Man kan lämna in, kläder i alla fall, och sälja på kommission. Det betyder att du lämnar in på en affär och ber om ett pris, affären lägger på en viss procent och när det är sålt får du pengar. Avtal skrives förstås. Om inte grejerna säljs – skall de hämtas inom en viss tid annars går dessa till någon ideell organisation. Bra grej – men många av ställena tar bara in fina märkeskläder.

Eftersom jag flyttat till mindre och mindre bostäder genom åren och nu bor på 37 m2 har jag fått tagit tag i mitt sparande och alla om utifall att. Jag har döstädat – alltså gjort mig av med en massa saker så mina barn slipper jobbet den dag jag endera har dött eller hamnat på ett äldreboende av något slag. Förstås har jag erbjudit dem att få sådant som jag värderat lite högre i tro och hopp om att någon av dem ville ta emot det – men – det var inte mycket de ville ha, så det mesta har gått till min lillasyster som gillar att stå på loppis eller till Röda Korset. Kanske skulle jag ha omvandlat det till pengar själv genom att stå på loppis eller genom att sälja på Blocket – men därtill är jag för lat.

Så varför har vi så mycket prylar i våra hem. Vi kan ju knappast använda allt på en gång. Jag vet att jag hade flera uppsättningar med fina glas, hela serviser mm. Men – jag använde mest mina favoriter – och dem har jag behållit. Resten har jag – med viss ångest gjort mig av med. Likadan var det allt linne, dukar och handdukar. Jag hade en tendens att handla nytt – utan att ta bort något av det gamla. Jag tror att det är med dylika ting som med förändringar på en arbetsplats – när nya rutiner skall implementeras – måste de gamla ut – annars uppstår kaos (eller överfulla skåp). Och det är nog det som är problemet inom exempelvis äldrevården där många av de som arbetar har arbetat i många år – och jag menar i många år – och när nya idéer, scheman och arbetsmetoder skall in glömmer man att de personer som arbetat länge på ett ställe har svårt att göra sig av med gamla invanda mönster – och konflikter uppstår (ett litet sidospår). Alltså – samma i våra hjärnor när vi döstädar och gör oss av med gamla saker. Det behövs städas och rensas bort gammalt för att kunna fylla på med nya friska inslag och idéer i livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *