Nr 10 När jag ska flytta in på ett Äldreboende

Ingen längtar efter att hamna i äldrevården det är jag säker på. Och det är samma med mig. Men det är troligt att vi – på ett eller annat sätt gör det. Men – man vet aldrig – kanske blir det hemtjänst istället. Det skrivs mycket i tidningarna en massa om vad som inte fungerar – men mycket sällan om det som fungerar.

Under nu ganska många år har jag arbetat som sjuksköterska inom äldrevården framför allt under sommaren – men – en och annan gång även andra tider på året. Jag har träffat massor av personal som varit fantastiska och väldigt många som inte borde arbeta inom vården.

Under ett antal år som företagare var jag runt på många ställen i landet och föreläste om Lagen om Lex Sarah. En suverän lag – som tyvärr det pratas alldeles för lite om ute på våra enheter.  Cheferna har inte insett att det är deras ansvar att utbilda, undervisa och följa upp att lagen efterföljs. Görs det – så kommer vi att ha en äldrevård – värd namnet.

Här kommer min önskelista på hur jag vill ha det när jag flyttar in (och säkert många med mig);

  1. Eget litet trevligt krypin i markplan.
  2. Duscha varje morgon – vilket tillhör de mänskliga rättigheterna.
  3. Tvätta håret och få det fixat 1-2 gånger per vecka med fön eller hårrullar. Och få hjälp till frissan emellanåt – Jag är fåfäng – mycket fåfäng och som sådan har jag levat och som sådan kommer jag att dö.
  4. Manikyr / någon som målar och filar mina naglar regelbundet – viktigt.
  5. Jag älskar att få fotvård – så avtala med en företagare som kommer och ger mig det så där var 6:e vecka.
  6. God mat som serveras på ett trevligt sätt. Gärna med dukar på bordet och lite rött vin på helgerna. Maten är viktig det vet ju alla – vi äter inte bara med munnen utan också med ögonen. Även om jag måste äta mosad mat så lägg upp det snyggt på tallriken och blanda inte ihop det i en sörja.
  7. Personal som jag kan prata med – alltså – klarar att prata bra svenska. För när jag hamnar på boendet har jag förmodligen glömt alla andra språk jag eventuellt kunde. Och – det är ju så att om man inte bor i det land man är född och uppvuxen i och klarar det nya språket som ung – är det troligen borta när jag blir gammal.
  8. Att min genomförandeplan innehåller det som varit viktigt för mig så att jag får ett bra avslut på mitt liv – och att den följs. Alla har idag en genomförandeplan som skrivs utifrån mina behov – men?
  9. Jag vill kunna komma ut dagligen på en liten promenad och då vill jag inte att det är två personal som går med två eller fler pensionister för då är risken stor att personalen mer pratar med varandra än med oss gamla.
  10. Och – om jag tappat en knapp eller fållen har ramlat ner på mina kläder – vill jag att man lagar det åt mig – för jag kan troligen inte det själv.
  11. Sist men inte minst – jag hatar att gå i skrynkliga kläder – och finns det inget strykjärn på boendet – så köper jag gärna ett åt er.

Jag kan lagen och vad den säger – vilket gör att jag kommer troligen att höras på olika sätt om man inte efterlever den. Jag kommer också att noggrant välja vilka ställen jag söker till. Får jag inte välja gör jag som damen som vi läst om på Facebook – kliva ombord på en kryssare och bli kvar där – kanske blir det billigare än att flytta in på hemmet – och all service är inkluderad.

Om jag inte får flytta in – utan erbjuds hemtjänst – måste jag fundera över hur jag ska hantera det. Utan att jag har gjort en ordentlig kalkyl på det hela, går det nog på ett ut eller t o m  blir billigare om jag istället anlitar ett företag och får RUT-avdrag på tjänsten. Då väljer jag vilket företag som ska komma och städa åt mig och när. Säkert kan jag då även köpa personlig hjälp på olika sätt.

Låter jag hemsk? Önskar du att jag inte flyttar in på avdelning du arbetar på? Vid ett tillfälle när jag var ute i landet och föreläste om Lex Sarah hade jag kommit till en ställe som jag blivit inbjuden till och i rummet satt ca 40 personal och cheferna. Jag började med att fråga dem ”hur många av er vill flytta in på er enhet och bli vårdade av er?” Döm om min – och chefernas förvåning – när ett rungande NEJ var svaret. Sådant sätter sina spår hos mig.

Nu ska jag inte döma ut alla för det finns också en massa ställen som fungerar alldeles utmärkt – men – vi får aldrig läsa om dem – tyvärr. Ställen som väl uppfyller min och säkert många andras önskelista. Det finns mängder av personal som man önskar man kunde lägga i en kopieringsapparat – änglar. Dessa måste man vara rädda om.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *