Nr 5 Att fira något

Man kan alltid undra om man ska fira eller sörja att man blir äldre. Jag har nog firat det mesta – även att bli äldre. Jag har också firat andra saker i livet såsom nya jobb, företag, gå ner i vikt, springa en halvmara (ok – springa och springa – jag tog mig fram och kom i mål), cykla runt Vättern, studenten som 28 åring och andra examina och händelser av olika slag. Som sagt – jag har tagit chansen att fira det mesta på något sätt – det blir roligare så.

Nåja – jag hoppade över min 20-års dag – märkligt nog. Kommer inte riktigt ihåg varför det blev så men det var nog någon slags av flykt från något.

Vid 30 hyrde jag och en väninna en lokal i Pershagen och ställde till fest. Hon kom från Uppsala ursprungligen så många av hennes gäster kom där ifrån. Totalt var det 80 personer inbjudna. Vi ägnade oss en hel helg för att göra namnskyltar – ja inte vilka som helst – vi ritade och färglade något som berättade något om personen  bakom namnet – allt för att folks skulle börja prata med varandra fast de inte var bekanta. Smart drag. Namnskyltarna fästes med en nål.  Det tog inte så lång stund innan det var livliga diskussioner oc många glada skratt i lokalen och festen var en succé.

När jag fyllde 40 bodde jag i Ljungby och vi hade gardenparty. Massor av folk och massor av mat. Dagen innan hade jag klarat av en examen, mina systrar,  svågrar och syskonbarn hade kommit ner för att fira detta – också. Vi hade en mycket trevlig kväll – alltså kvällen innan födelsedagen också – och det blev en sen kväll – eller en tidig morgon då alla mina väninnor kom kl 05.00 och väckte oss alla med dunder och brak. Nu skulle det cyklas – så det var bara för mig och mina systrar att klä på sig. En fantastisk champagnefrukost  i solen i en enebacka – perfekt. Det blev dock en slitsam dag då mina vänner hade hittat på mer hyss som pågick under hela förmiddagen – men helt otroligt rolig. Och vackert väder var det också. Och även den natten var utan så mycket sömn.

Så blev man så 50 är och jag bodde i Södertälje och hade bott där i 2,5 år. Vinylparty var temat och jag hade anlitat Dark Island Band från Mörkö. Superband. God mat, dans och mycket trevligt folk. Jag fick frågan av en väninna, Mette – tyvärr avliden sedan ett antal år –  om hur jag kunde känna så mycket folk och jag började fundera hur jag lärt känna alla. Det blev en rolig presentation av alla utifrån hur det gått till och i tidsordning. Det får mig också att fundera på hur man idag lär känna nya vänner – alltså inte bara bekanta?  Förmodligen blir det inte enklare med åren. Jag upplever att jag troligen är försiktigare idag än vad jag var förr.

Man kan alltså fira på många olika sätt beroende på vad man ska fira. Ibland blir det med några vänner på stan och en skål och ibland blir det lite mer. Numera firar jag gärna och ofta små roliga framsteg med mina väninnor och/eller min familj – som numera är ganska stor om man räknar in alla, alltså även mina systrar och deras familjer – vilket jag gör.

Jag hör många säga att det är inget att fira – att man blir äldre? Om man tänker på alternativet så är det väl verkligen något att fira. Min man och mina barns far dog 1980 i en ålder av 36, vår mamma dog samma år i en ålder av 47 och min väninna Mette dog och hon var lite drygt 50 år. Så visst har vi all anledning att fira att vi blir äldre och alla andra roliga saker i livet. Vi lever ju och får njuta av livet och våra barn och barnbarn och allt annat så mycket vi vill och kan. Min förhoppning är att jag ska leva, alltså – jag menar leva och inte sitta av tiden tills den dagen dör och göra en massa saker jag är nyfiken på.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *