Nr 66 Så var tv:n här och lite annat

Idag kom den nya Tv:n. En riktigt trevlig ung man levererade den, satte ihop den och fick till alla kanaler. Och efter honom kom en lika trevlig tekniker som ställde in allt annat – inklusive koppla ihop Tv:n med min dator.

Min förra TV var på 42 tum och denna på 43 tum – och varför nämner jag detta – jo – i mitt huvud fick jag en något större TV – vilket jag ville ha. Men – det jag fick var en mindre TV och vet ni varför? Jo – det är bara bildskärmen man mäter – inte ramen – och min gamla TV hade en ram som var ca 6 cm bred och den nya har inte någon ram alls. Så det betyder att jag nu måste måla om väggen då den gamla dolde en mycket ful vägg – som förra ägaren fixat med sin vägghängda TV. Den nya Tv:n döljer inte det  ordentligt. Bara mer jobb alltså!!!! Men jag har en plan – så det kommer att bli bra.

Nästa vecka kommer mina nya bänkar och den nya diskhon till köket. Jag ser verkligen fram emot att komma vidare i min uppfräschning av lägenheten. Så fort snickaren är klar – ska här målas i köket och hallen och det gör jag själv – har jag tänkt. Sedan ska här jagas ett snyggt golv.

Ikväll skall jag dock får skratta massor – räknar jag med. Jag och min väninna Anne-Marie ska åka till TV-huset och vara publik till Parlamentet. Jag ha gjort det en gång tidigare och det var himla roligt. Gratis nöje gillar vi! Efter det ska vi gå på en ny restaurang som vi har hittat. Nåja – den är inte ny mer än för oss. Mycket god mat och helt ok priser. Den heter Bara Enkelt  (Nu har jag lärt mig att länka – yes!) och den ligger på Skånegatan. Rekommenderas varmt. Deras miniplanka för bara 69 kr var mycket god och perfekt lagom stor. Förstås finns där också normalstora portioner för de som vill ha det. Får se vad jag prövar idag.

 

 

 

 

Nr 65 Om instruktionsböcker tycker jag inte!

Jag vet inte hur det är med er – men jag gillar inte instruktionsböcker och jag vill inte behöva läsa mig till hur jag ska göra olika saker, det ska bara funka. Men – i den värld vi nu lever i – måsta man det – tyvärr. Suck!

Jag fick min nya spis precis innan jag åkte på semester men skulle använda den för första gången i går. Och – jag var tvungen att läsa i instruktionsboken hur jag skulle koka potatis! Tidigare var det bara att sätta på en platta – ställa på kastrullen och vänta. Nu – måsta jag först ha rätt kastrull för alla går inte. Ja jag vet – jag valde själv att köpa en induktionshäll trots att en väninna sa – köp inte. Andra sa dock – köp – du måste följa med tiden. Nåväl – lag läste och fick till slut mina potatisar kokta. Snabbt gick det också. Instruktionsboken får dock ligga framme vid spisen för jag lär behöva den fler gånger beroende på vad jag ska göra och vilken del av spisen jag ska använda.

I samband med att jag bytte spis – gick förstås min TV sönder också. Det hände när huvudströmmen bröts. Den har tjänat mig bra i 10 år så det är väl inte att säga om det – men – det blev aktuellt att köpa en ny. Jag och min väninna Anne-Marie åkte till Sickla köpcentrum och gick in på El-giganten. Där träffade vi på en underbar och mycket säljande säljare – tror han hette Thomas – en stor lång man. Min stora son hade sagt innan – köp en enkel TV för du kommer ändå inte att använda allt som finns på de andra. Så min plan var att köpa en för ca 5 000 kr. Få TV:n levererad hem och uppburen och inkopplad och få den gamla bortforslad. Så blev det nu inte för det visade sig att dels fanns det inte så många billiga att välja på och jag vill ju ha en som är läcker också – utseendemässigt menar jag då. Och dels handlade det om bildupplösning – fick jag lära mig. Denna underbara, tålmodiga säljare svarade på alla mina tusen frågor och ibland fick han upprepa sig för jag hade inte förstått eller hört ordentligt. Min väninna – mindre tålmodig – tyckte att det bara var att ta TV:n jag kikat på och bestämma mig – men jag måste fundera en liten stund och jämföra och fråga mer. Till slut  – hade jag bestämt mig – och priset blev det dubbla. Så i morgon under förmiddagen kommer min nya TV – och på eftermiddagen kommer en tekniker och kopplar in den och ställer in den. Det är alltså inte bara att sätta in en kontakt i väggen och sätta på TV:n – en specialist krävs för att få allt rätt. Troligen måste jag även här ha en instruktionsbok för att kunna använda den. Vad trött jag blir!

Egentligen är det likadant med min dator – men där har jag ”min” DataBobo – en underbar kille och tillika företagare som under ganska många år nu kommit och daterat upp och fixat med mina datorer så allt är som det ska. I början skrev jag upp alla frågor jag hade till honom och han svarade tålmodigt – numera behövs inte det för dels har han lärt känna mig och dels vet han vad som ska göras varje gång. Härligt! Min räddare i nöden! Alla borde ha en DataBobo som inte är så hemma på datorers tekniska funktioner!

Telefonen ska vi bara inte tala om – där finns så mycket man kan använda den till så hälften vore nog. Men jag har blivit bättre och bättre med att utnyttja den – tycker jag – fast mina barnbarn – 6, 9 och 11 år – är mycket bättre och kan mer.

Det finns ingen hiss till framgång – utan bara en gammal ranglig stega – så ett steg i taget är det som gäller – jag lär mig nog allt jag behöver veta!

Nr 64 En liten semestertripp på höstkanten

Jag tog mig en liten semestertripp till solen efter en sommar med mycket arbete. Ja – inte ensam – min väninna Ingela var med. Den gick till den grekiska ön Kos. Jag längtade verkligen efter att ligga på stranden och lapa sol med ett och annat svalkande dopp – och så blev det. Lite böcker fanns också med i bagaget – och dessa läste jag – nåja – jag hoppade över en som inte föll mig i smaken – så jag fick låna en av min väninna då jag läst ut de andra.

Visst är det härligt att vakna tidigt – gå ut på balkongen med en kopp kaffe och bara njuta av soluppgången och fågelkvittret. Efter en stund går man in och tar på sig något lätt för att sedan gå ner och plocka till sig av det som faller en i smaken till frukost just den dagen. Efter att maten avnjutits kunna vi bara lämna disken och gå – ner mot stranden och det turkosa havet. Suck! Två stora ämnen diskuterades  varje dag. På förmiddagen var det – vad ska vi avnjuta för gott till lunch – och på eftermiddagen – vad ska vi äta för gott i kväll. Vi ville ju vara överens då vi alltid delar en portion mat. Ingen av oss vill ha så mycket och ingen av oss gillar att kasta mat. Det grekiska lokala vinet var oftast mycket gott till. Förstås pratade vi om mycket annat också – när vi inte lät boken tysta munnen. Skönt var det.

När vi skulle åka hem på kvällen efter en vecka och med bagaget fullt med smutstvätt – kom vi bara till flygplatsen. Där talade de om att det inte skulle gå något plan som var tänkt. Något hade hänt i Stockholm – och de visst inte när nästa plan skulle gå. Flinkt plockade jag upp min telefon och gick in på Arlanda avgångar – och det visade sig att det vara avgångar till många platser som var inställda. Nu inträdde lite väntans tider innan vi fick reda på hur de skulle göra med inkvartering till 220 personer som då stod där. Nåja – det var inte 220 rum men väl 85 rum som skulle till. Under den tid var det några personer med sura miner och tråkig röst som – minsann skulle kräva hela resans kostnad tillbaka. Hur tänkte de då? De hade ju haft sin vecka redan – troligen till full belåtenhet. En man sa att det minsann fanns lediga rum för det visste han – så det vara bara att åka och han skulle minsann ta en taxi dit. Tråkigt! Någon talade troligtvis om för honom att om han började drittla på egen hand kunde risken vara stor att han fick stå för kostnaderna själv. Med stor regelbundenhet kom resebyråns personal ut och informerade hur det gick – de arbetade hårt och var trevliga trots att de säkert hade en hög stress inombords – hela tiden med ett lugn. Efter kanske en lite dryg timma fick första omgången familjer med barn åka till ett nytt hotell. Och sinsom tid fick vi alla nya rum på nya hotell – lyxhotell. I sådana här situationer inträffar något annat också – människor man inte pratat med innan – börjar man prata otvunget och glatt med.

Ytterligare en gång fick vi byta hotell och det var dagen efter – vilket jag tyckte var helt ok då lyxhotellet var ett all inklusive och jättestort med en massa människor och lekande barn – ingen lugn och ro alltså.

Väl framkommen till det hotellet – även det i lyxformat – var det några ”gnälliga” damer som inte var nöjda alls. Då de var i min ålder eller däromkring borde det vara lugnt för dem att få några bonusdagar på semesterorten – men icke. Fast det de mest tydligen retade sig på var att resebyråns personal inte hade varit på hotellet dagen innan? Hur tänkte de då? Och vad skulle de gjort där? Hållit dem i handen? Förstås var de på kontoret och försökte lösa allt så bra som möjligt. På detta hotell fick vi stanna tills det kom ett plan och hämtade oss alla. Och då var det ännu fler för även de som skulle åkt hem kvällen efter oss hade blivit kvar – alltså dubbelt upp. Under denna vistelse ökade vår lilla grupp på två personer till 8 personer som ”hängde” ihop – blev vänner.

Till slut lyfte planet tidigt i morse – lördag – och nu står man här med en massa smutstvätt – brunbränd – lite förkyld – tämligen utvilad och med en massa jobb som blivit liggande och som tillkommit pga förseningen. Så efter några timmar hemma smet jag iväg till Gröna Lund och åkte lite karuseller med mina älskade barnbarn. Visst är livet härligt och fullt av överraskningar!!

Nr 63 Helg och renovering

Vi är ett gäng tjejer/damer – 5 stycken för att vara exakt – som träffas emellanåt och äter mycket gott. Nu i helgen har vi träffats – kul – det blev mycket prat, gott vin och massor av god mat – och utflykter. Vi är alla – mogna kvinnor – med en massa erfarenheter och kunskaper som vi glatt delar med oss av när vi träffas. Vi finns också inom olika politiska inriktningar – allt från vänster till höger. Och det är inget problem för oss – men för andra – när de hör att vi tillhör samma lilla gäng. Och vi arbetar inom olika slags verksamheter. Vi har bara trevligt – jättetrevligt.

Det är så härligt att vi faktiskt kan få till våra träffar – men – det är svårt att få till datum vi alla kan – och vi har lång framförhållning – utan det skulle det aldrig fungera. Arbete och andra uppdrag och göromål gör oss till mycket upptagna kvinnor. Härligt!

Nu har jag el-mannen här som drar nya ledningar från mitt el-skåp till den nya spisen – som också precis kommit. Jag har valt en induktionsspis med vanliga vred på. Sedan är det bara att städa efter dem och få lite snyggt – till nästa hantverkare kommer. Det är snickare som står på tur för att byta ut mina bänkskivor i köket – det kommer att bli såååå bra. Jag vet dock inte när han  kommer. Sist – men inte minst – ska det till nya golv i kök och hall. Men – jag har ännu inte bestämt vad jag ska ha där – och inte heller pratat med golvläggare – men det kommer. Förstås måste jag måla i köket för när jag fick gasen till spisen urkopplad – tog vi också bort de stora fula ledningarna – och det gav spår på väggen vill jag lova. Den stora gasmätaren försvann också – så mitt kryddskåp fick större yta att använda. Sonen ska få komma och sätta upp en hylla till – med det vet han inte om ännu. Räknar med att allt ska vara färdigt till jul – och det bör jag hinna.

Naturligtvis har jag nya projekt till våren – men – jag vet inte riktigt vad ännu. Kanske blir det ommålat eller omtapetserat i rummen – kanske tar jag tag i min vind och röjer den. Fast vinden bör jag ta tidigare – suck – inget kul jobb. Där är nog mycket som jag kan kasta eller skänka bort. Varför spar man på massa saker som man ändå inte använder eller frågar efter?

 

Nr 62 Hösten och lite av varje

Nu är hösten på antågande och med den – mindre arbete och mer fritid. Det blir svårt för mig som är van vid att hålla hög fart – alltid. Igår gjorde jag absolut ingenting – funderande på hur mina dagar ska bli – och sedan undrade jag var dagen tog vägen?

Jag får ju förstås tid att måla nu – vilket jag inte gjort på hela sommaren. Och jag måste få till en massa fina bilder då jag och min stora sons fästmö planerar att ställa ut nästa vår tillsammans. Men – som pensionist måste jag arbeta – också – för att få  lite guld på tillvaron. För guldkanten räcker inte pensionen till. Fast lite – om jag tar bort den extra amorteringen jag gör på min lägenheten. Men den har jag tänkt ha kvar så länge som möjligt för att få ner lånen så mycket som möjligt. Mer pengar kvar i plånboken – sen. Förstås – den dagen jag vinner storkovan – då ni – då blir det andra bullar av. För det är klart jag ska vinna – varför annars köpa lotto varje vecka – det är ju Sveriges miljonärsfabrik enligt reklamen – och den ska man väl tro på  – eller? Större lägenhet med balkong, lite pengar till mina söner och deras familjer – och resor – i mängder – med mina väninnor. Underbart!

Lite teater ska det bli också framöver. Jag har bokat biljetter till My Fair Lady på  Stadsteatern med en väninna men vi hittade inga biljetter som fungerade för oss båda förrän i januari. Så – i höst får vi se om vi kan få  till biljetter till Den Tatuerade Änkan på  Scalateatern. Måste ju vara lite kulturell också. Förr – för länge sedan – när jag gick på teater – och nu pratar vi stenåldern – då klädde man upp sig riktigt ordentligt för ett teaterbesök. Idag – då kan man gå hur som helst, efter jobbet eller efter en shoppingrunda med massa kassar. Fast det förstås – är det premiär tar man väl fram lilla blåsan förstås – nån ordning får det ju vara.

Jag måste nog ut och röra på mig lite också – ni vet – motion – kanske finns det några ställen här i Stockholm som har ”styrdans” – alltså riktig dans såsom gammeldans, bugg – dans där man faktiskt tar i varandra – det vore kul – jag älskar att dansa. Och vilken motion det är – både nyttig och rolig!

 

 

Nr 61 Och så avgick AKB

Och hur blir det nu då ? Mycket har det stått i tidningarna idag och de senaste dagarna om detta och det spekuleras mycket om vem som nu ska ta över rodret för Moderaterna. Ärligt talat – vem av de kandidaterna man skrivit om idag klarar jobbet? Den enda troliga är nog Carl Bildt – en erfaren, kunnig och påläst politiker – men vill han? Och kommer han att få frågan? Resten av dem man skrivit om är tämligen okända – och då blir ju frågan om det blir samma som tidigare – det som de som lobbat för AKB:s avgång klagat på – och vad blir det för vinst då? Och – var fanns lojaliteten hos lobbarna – och vems agenda arbetar de för – egentligen?

Politik är inte lätt tror jag för det verkar som om politikerna lätt glömmer bort det de lovar i valtider och har man inte ett bättre minne så  kanske man inte ska vara politiker. Därtill kommer, att de lätt glömmer att de representerar ett stort antal människor som faktiskt har röstat på dem och som då troligen trodde på vad de lovade. Man måste alltid komma ihåg vem/vilka man har bakom ryggen – alltså de som man representerar för det är alltid de som står bakom. Står du framför folket – representerar du den politik du lovar att föra och står du framför politiken – representerar du folket som röstat på dig. Det är som sagt samma här som när du arbetar i en vanlig organisation – man representerar alltid icke närvarande person.

Förstås är det lättare för mig – sittande i min soffa en sen kväll med min dator i knät skrivandes  mina tankar och åsikter – än när man står där – men det är ju därför jag inte har betalt – och politikerna har en himla bra lön – och fallskärm – för jobbet. Jag säger inte att de inte är värda att få ordentligt betalt – för de är de – för som sagt – jobbet är inte lätt – men jag tror och hoppas att de vet vad de ger sig in i. Eller – det borde de göra i alla fall.

Nu börjar också ett tufft valår för alla människor i Sverige som har rätt att rösta. Politikerna och partierna skall återigen lova en massa saker – som de troligen glömmer dagen efter valet – och vi ska lyssna och sedan välja bland dem som vi tror och hoppas kommer att hålla sina vallöften. Och – det gör att det blir tufft för alla – för vem kan man lita på? Det som förvånar mig mycket är att den tredje makten – journalisterna – inte utvärderar föregående vals alla löften. Vad lovades och hur blev det i verkligheten.

Nr 60 Jaha – och vad ska man skriva om idag då?

Inte lätt måste jag säga! Jag älskar att skriva men ibland är hjärnan tom. Vad står det i tidningen tro? Jo – nu vill man ha bort Anna K B från Moderaterna för hon syns inte tillräckligt mycket – eller nå´t. Måste ju säga att Reinfeldt/Borg var super och jag saknar dem i politiken. Samtidigt visar sig att Socialdemokraterna har vetat om att man sjabblat med den sekretessbelagda informationen om många personer och strategiska saker i vårt land inom Transportstyrelen och att man visste om de redan 2015 – suck – utan att göra något åt det. Hur tänkte de då – eller tänkte de över huvud taget? Jag har varit sjuksköterska sedan hedenhös tillbaka och jag har fått skriva på sekretesspapper angående mitt jobb, journaler och mina patienter. Om jag skulle bryta den sekretessen – vad tror ni skulle hända då? Jo – kicken på grått papper, massa böter till organisationen och pengar till de personer jag brutit sekretessen emot och – troligen blivit av med min legitimation. Olika regler gäller tydligen beroende på vilka som gör fel! Var det inte  – lika inför lagen – som gäller?

Vad står det mer om då? Jo – Bert Karlsson – som försöker hjälpa studenter med boende i  Skara med hjälp av villavagnar – och han får avslag! Hur tänker man då? I alla studentstäder saknas det bostäder för tillresande studeranden. De bor på soffor hos varandra eller hyr i andra hand för dyra pengar. Så kommer Bert och vill hjälpa till – hur tänker man då egentligen – när man säger – nej tack? Klart han borde få fixa sina villavagnar till studenterna i Skara och i andra städer. Kommunen borde vara glad! Är det avundsjuka tro? Åh – varför kom inte vi på det????? Förstås står det en massa annat också om olika saker – många mycket tråkiga och hemska saker. Andra lite knäppa som man undrar – vilka är intresserade?

Lite annat. Jag håller på att fixa lite i min lägenhet och framför allt i köket. Så igår köpte jag en ny spis, hade el-mannen här då jag måste dra nya ledningar för 3-fas till spisen. När jag ändå var i affären och handlade spisen blev det en ny mixer också då min gamla lagt av. Den ser bra ut och har många delar – så jag ska läsa på i instruktionen för att förstå alla delar och testa den i morgon. Om några veckor kommer mina nya bänkskivor och den nya diskhon – snyggt. Suck – det blir till att jobba av bara den i höst för att betala allt detta – men bra blir det! Lovar! I gårkväll kommer också mina nya fina stolar som jag köpt på IKEA. De skulle komma någon gång mellan fem och nio på kvällen – men ringde redan kl 16.30. Nya klädda stolar kommer att kräva nya gardiner – förstås – men det tar jag en annan dag – när jag tänkt efter lite vad jag ska ha.

Kräfttid är det också – och jag älskar dessa små varelser. Skulle kunna äta det varje dag under denna tid. Min väninna kom hit för att avnjuta detta med mig. Vi var och handlade och det låg olika sorter i frysen. Vi tog varsin sort och ska pröva dem olika kvällar. Vi skulle ha prövat hennes köp i går – men – mina stolars ankomst gjorde så att det blir mina kräftor först. De var fina i färgen, smakade mycket gott – men var mycket små. Nästa vecka ska vi ta den andra modellen.

 

Nr 59 Sommaren går mot sitt slut

Så går sommaren mot sitt slut och hösten är på antågande – om man tittar i kalendern. Himmel – vad fort det går. Många är vi som vill förlänga sommaren och minska ner hösten och vintern – jag är en av dem.

Kanske borde man fundera över var men bor – vi har ju tillgång till hela Europa så – vem vet. Jag har en arbetskamrat som nu arbetar på att förändra sitt boende när han blir lite äldre och han har nu köpt en lägenhet i södra Europa som han fixar med. Kanske är något att tänka på. Fast – det blir lite långt till barnbarnen och det är ju trist. Fast å andra sidan skulle de kanske gilla att flyga ner till farmor emellanåt.

Igår var jag med min stora son och hans fästmö på en båttur ut till Husarö. En fantastisk dag  – men – man hade redan gjort höst på ön och allt var stängt. Trist tyckte vi då vi hade sett fram emot att gå upp till fiket och ta en kaffe med glass – men där var det redan höst.

Vi har ju haft en vacker helg med mycket sol – okey – lite blåsigt var det förstås – men solen sken. Det var kul att se alla människor ute, klädda i allt från linne och shorts till tjocka jackor. Jag undrade lite om vi verkligen var på samma plats och upplevde samma saker.

Nu när vi går mot hösten måste jag fundera över hur jag ska spendera den. Hur mycket ska jag arbeta? Var ska jag arbeta? Vad ska jag göra de andra dagarna – de dagarna jag inte arbetar? Förstås har jag mina olika projekt – det med köket och att få till det snyggt med nya bänkskivor, spis och nya golv – och rensa på vinden. Tack och lov har jag också både påbörjade och tomma dukar som behöver färg. Jag och Tessan ska ju förbereda för en tänkt utställning i vår – så det blir till att jobba på dessa så att jag har något att visa.

Men ännu så länge har vi vackra dagar att se fram emot – eller vad tror ni?

 

 

Nr 58 Incitament i jobbet – lönen

Det är mycket nu om att många har dålig lön – eller rättar sagt – vill ha mer betalt  för det arbete de gör – och det kan man ju förstå. Vi pratar då om grundlönen – ni vet det där som man förhandlar om cirka en gång om året. Och det är ju en sak för sig. Det man ofta glömmer är andra delar av lönen som till exempel tillägg för obekväm arbetstid – och tillägg för andra extra uppgifter som man tar på sig. Obekväm arbetstid är kvällar, nätter, helger och storhelger – men det vet ni säkert.

Vad menar jag då? Jo – om man talar om vården så finns där olika yrkeskategorier som är direkt kopplade till vården. Vi har vårdbiträden (en utdöende kategori tror jag), undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. För att få vården att fungera måste man idag arbete hårt – mycket hårt  – alla – och på alla tider på dygnet året runt.

En sak man många gånger gör är att använda sig av delegeringar för att få vården att fungera med dagens bemanning – alltså jag som sjuksköterska kan delegera en arbetsuppgift till en undersköterska eller ett vårdbiträde med mångårig vana. dessa kan dock neka att få en delegering då det inte är något som ligger i deras yrkesroll. En delegering är lagstyrd, skriftlig och ligger ofta på ett år i taget. Idag syns det ingenstans att de är delegerade – och absolut inte i lönekuvertet. Det gör att det denna sommar varit en del av omvårdnadspersonalen som nekat delegering – vilket direkt slår tillbaka på oss som sjuksköterskor. Om man då tänker att man är 2-3 sjuksköterskor i tjänst i patrullen i hela kommunen – och då inklusive alla LSS-boende och psykiatrin förutom alla äldreboenden – gissningsvis ca 7-800 patienter. Gissa om man far som en skållad råtta i kommunen för att hinna med allt. Då har det varit en stor hjälp med delegerad personal och ett stort bekymmer när det inte finns några med delegering.

Hur kan man då lösa detta? Förstås genom en synlig delegering – alltså – sätt en prislapp på uppdraget som skrives separat på lönebeskedet. Exempel;
– Grundlön  x antal kronor
– Lönetillägg delegering  x antal kronor
– Lönetillägg – om man tar på sig något annat utöver det som ligger i grundutbildningen.
Om då en omvårdnadspersonal vill ta på sig uppdraget syns det direkt i lönekuvertet – och förstås tvärt om – vill man inte längre eller om man blir av med delegeringen för att man inte klarat jobbet – syns det också direkt då det plocka bort. Hur svårt kan det vara? Det kallas att ha tydliga incitament till att utvecklas i jobbet!

Samma regler borde också förstås vara på alla nivåer. Idag gör vi som sjuksköterskor inte bara det vi har i vår grundutbildning – utan vi är inne i läkarens arbete också då vi i många fall konstaterar väntade dödsfall på äldreboenden så läkaren slipper åka ut.

Samma modell kan faktiskt användas inom alla yrkeskategorier – pröva!

 

Nr 57 Lördag morgon och äldrevården

Lördag morgon och just hemkommen från jobbet. Det var många oroliga personer i natt – var det fullmåne tro? Idag ska jag röja av lite här hemma för att sedan sova några timmar. Har ytterligare en natt framför mig innan jag har en ledig natt. Klagar inte – jag gillar att jobba när alla andra sover. Är bokad ytterligare en vecka sedan är det ganska tomt på den fronten. Å andra sidan börjar andra arbeten då – så det går ingen nöd på mig. Men visst kan jag göra fler pass inom äldrevården i höst.

Ibland blir jag fundersam när jag arbetar på hur människor är egentligen. Jag arbetar i sommar med personer som är i slutet av livet och när de blir sämre är det jag och mina kollegor som ringer anhöriga och meddelar detta, i tro att de vill veta och kanske komma för att vara där hos sin mamma eller pappa deras sista timmar i livet. Och visst är det så för många som gör det och verkligen vill det – men – dock inte alla. Det verkar som om man inte har tid – eller bryr sig – vad vet jag. Märkligt. Hur tänker man och hur prioriterar man då? Vi försöker dock alltid att se till att en ensam person har någon personal hos sig på sista resan. Men – visst skulle det vara en anhörig istället.

Jag tänker ibland hur jag själv skulle vilja avsluta mina dagar – och förstås – vill jag som så många andra – bara somna en natt och inte vakna igen. Det vore bäst för mig och för mina anhöriga – eller framförallt för mig – för en del av dem jag träffar när jag arbetar vill jag inte byta med. Långliggare till exempel – dementa och kanske bortglömda. Men – hamnar jag där hoppas jag att de som arbetar där är respektfulla och kan behärska språket så vi kan förstå varandra. Behandlar mig som om jag vore dras mamma eller mormor/farmor. För jag tror och hoppas att alla som arbetar i vården tänker på att en dag kanske deras kära anhöriga hamnar på den avdelningen de arbetar på – eller på en annan avdelning.

För länge sedan var jag ute mycket och pratade om lagen om Lex Sarah. På ett ställe som jag kom till satt det säkert 40 personer i rummet inklusive cheferna och jag ställde frågan ”hur många av er skulle vilja bli vårdade av er?” – Gissa om både jag och cheferna tappade hakan när det kom ett rungande NEJ från personalgruppen. De hade mycket att arbeta med där och jag fick ändra på min föreläsning en del för att hantera deras märkliga svar. Hur tänker man? Man måste verkligen älska att arbeta med människor när man arbetar inom vården – annars ska man byta jobb.