Nr 72 Äntligen ordentlig semester – Jag älskar att resa

Ibland blir det bara för mycket. Jag har arbetat massor både på jobb utanför hemmet och i hemmet – och inte hunnit med detta med att skriva här. Ibland har det varit dygnet runt – men det klarar man om det inte blir alltid. Och varför gör jag på detta viset då? Jo – min huvudsemester börjar i morgon – hurra!!! Och då flyger jag till Bali – igen – var ju där förra året och det var en hit. Då var jag där i två veckor – lite drygt. Under 10 dagar gick jag på målarkurs – Vedic art – akryl. Kursen hölls av Lillemor Lagergren – en tjej från Södertälje. Även i år ska jag gå på kurs – samma ämne och samma lärare. Nu ska jag vara borta i tre veckor – alltså lite längre än förra årets resa men nu uppdelat på kurs i 10 dagar i Amed – 3 dagar i Ubud – och resten förmodligen i Seminyak. Jag reser med en väninna och det ska bli super. Förstås har jag haft kortare semestrar i år och gjort lite resor – i Sverige och utomlands – för man kan ju inte bara jobba. Men detta – är årets grej.

Man kan tro att det är jättedyrt att flyga så långt – det är ju till andra sidan jorden – men det är det inte – om man är ute i  tid – vilket vi var denna gång. Jag bestämde mig för att åka tillbaka redan efter att jag kommit hem förra året och i maj bokades flygbiljetten. Flyget kostar bara drygt 5 000 kr. Verkligen ett bra pris. Vi fick betala mer förra året – men vi bokade närmare avresan då.

Förstås ska man bo när man kommer dig och förstås finns det stora flotta hotell som är dyrare – men vi bor på balinesiska hotell – och då blir det billigare – mycket billigare.

Som turist där får man verkligen känna sig rik. Jag har växlat in 4 000 kr för att ha med mig – och fick drygt 6 miljoner ir. Fyra tusen kan du lätt ha i plånboken här hemma utan några större problem – men 6 miljoner funkar inte. Det är så härligt att få känna sig så rik – men det tar ett tag att ställa om sig i tänket framför allt när man handlar. Och det är en massa sedlar.

Jag älskar ju att resa – vilket säkert många gör – och nu – i denna gyllene tid – när reklamen säger att man har semester hela året – då blir mitt liv – jobba – resa – jobba – resa. Visst är det härligt. För det är klart – om jag inte jobbade mycket skulle jag inte ha råd. Förstås kan man låna ut eller hyra ut sin lägenhet under tiden man själv är borta så man får in lite pengar där och kanske framför allt – att den inte står tom. Jag lånar ut min till en väninna – perfekt.

 

Nr 71 Äntligen – eller att skjuta upp sina göranden och låtanden.

Ibland tar det längre tid att komma igång med något – eller hur – och det spelar ingen roll vad det gäller  – ibland är det bara så att det första steget är svårt. Märkligt egentligen för vissa saker är lätta att göra och tar inte så lång tid när man väl kommer igång – men – första steget är tufft – ett jättekliv.

Ta städning till exempel av min fantastiskt stora lägenhet – på 37 m2 – så trist också svårt att komma igång  och jag kan planera att göra en viss dag – men – gissa om jag kan hitta tusen orsaker till att skjuta upp det – tills i morgon eller till på måndag. Eller så börjar jag – för att sedan hitta en orsak att inte fortsätta utan för att göra något annat. Förstås har jag ordning – men damma – suck! Eller ta alla mina papper som ska in i pärmar och sorteras – så jobbigt och så trist. De bara ligger där och väntar – ja de riktigt roar på mig – trots att jag vet att tar jag bara tag i det så är det snabbt fixat  – men så tråkigt – ock när jag väl får till det så lämnar jag nästan alltid några kvar som inte kommer in där de ska. Eller ta det där med att betala räkningar – finns det något värre? Tänk om man någon månad kunde få slippa detta och göra något annat för pengarna istället – vad underbart. Men – vad skulle man göra för pengarna tro? Kanske köpa något onödigt – spara – resa – egentligen spelar det ingen roll – bara känslan att slippa.

Under en stor del av mitt liv har jag kånkat runt på massa extra kilon och ni kan aldrig gissa hur många måndagar jag har tänkt att jag ska starta banta och hur många måndagar jag verkligen – med full energi – börjat banta – för att sedan på tid tisdagen eller onsdagen har funnit en orsak till att sluta – för att sedan bestämma mig för att börja på måndag igen. Det var som om man bara kunde starta på en måndag. Hur idiotisk är inte den tanken?

Eller ta mitt kök och målningen som ska ske – det tog lång tid innan jag började spackla – trots att allt fanns hemma och att jag vet att när man väl sätter igång tar det inte lång tid. Men steget från tanke till handling är ibland mycket svårt och framförallt mycket långt. Men – nu är jag igång. Jag var på bröllop i lördags och sov över på hotellet och när jag väl kom hem igen satte jag igång – fylld av energi – och mitt mål nu är att det ska vara klart på söndag. Skönt! Sedan är det bara att gå och välja golv – vilket förstås är gjort i en handvändning – eller?

 

Nr 70 Kroppsligt och själsligt välbefinnande

Jag brukar unna mig olika saker för mitt välbefinnande ibland – för att jag är värd det – tycker jag – och ibland handlar det om kroppsvård och ibland är det ”bara” på en själslig nivå. Det varierar vad jag tar vad gäller den kroppsliga delen men massage, fotvård och naglar ligger i topp – förstås. Naturligtvis går jag till frissan regelbundet ca var 8:e vecka. Vad gäller den själsliga delen blir det förmodligen oftare för det kan ju handla om att jag plockar fram mina penslar och målar, går på en konstutställning eller går ut med mina vänner och äter något gott – eller kanske en teaterföreställning.

Massage är det många salonger som erbjuder och i varierande prisklasser. Jag och en väninna bokar ofta samtidigt så vi kan umgås lite efteråt. Den salongen vi går till heter Orkidé och ligger 100 meter från Södra stationen på Fatburs Brunnsgatan 13 i Stockholm. En timmas härlig massage för 500 kr. Perfekt. De gör även annat än massage – men det är det jag gör där. Miljön är mycket fin och rogivande och personalen trevlig. Man kliver verkligen in i en annan värld när man kommer dit.

För att få fotvård går jag till Krista på Jolis hudvård i Södertälje. Förstås gör hon en massa andra behandlingar också – allt från make up till helkropps peeling.  Humana priser och ett härligt bemötande får man som kund vilket är viktigt tycker jag. Även naglarna gör jag på samma salong – men då är det Ullis som är terapeuten. Förstås är de med i tiden vilket gör att Ullis även gör spray-tan och fixar på lite extra långa och fina ögonfransar. På salongen finns också Ester och även hon har  många strängar på sin lyra. En gång om året går min mellansyster och jag dit samtidigt. Hon fixar då med sina naglar och jag tar fotvård. Krista och Ullis flyttar då om lite i lokalen så vi kan sitta i samma rum och ha det mysigt och ofta har vi med oss lite vin som vi sippar på lite under tiden. Man måste ta tillfällen i akt och njuta av livet. Lokalen har genomgått en ansiktslyftning också – vilket blev superfint.

Många tycker att jag är knäpp som åker till Södertälje för att få olika behandlingar när allt faktiskt finns i överflöd runt hörnet där jag bor i Stockholm – men – vinsten är att jag numera är stamkund och får ett mycket personligt mottagande. Jag har även min frissa där så jag försöker att samordna mina olika behandlingar när jag ändå är där. Min frissa heter Marie och henne hittar man på salong Da Capo på Nedre Torekällgatan. De har ingen hemsida som jag kan koppla detta till – men vill ni nå Marie så ring 0709 740 080 och hälsa från mig.

Den kommande helgen – alltså från i kväll – ska jag njuta av ett annat slags välbefinnande – mitt mellanstora barnbarn Josefine kommer till mig för en ”farmorhelg”. Som jag skrivit tidigare tar jag mina barnbarn ett i taget så jag kan ägna mig åt den som kommer – och framför allt lyssna på dem. Lite shopping blir det också som vanligt. Josefine älskar att gå på Kho Panjang så kanske blir det en runda dit också – det får tiden utvisa – kanske har hon andra idéer denna helg. Restaurangen har en exotisk miljö och en gång i timman blir det ”oväder” på  restaurangen. Vilket barn tycker är mycket roligt.

 

 

 

Nr 69 Tillval på bilar och lite annat

Har ni tänkt på hur många fina bilar det rullar på våra gator. De är högglanspolerade, fina märken och kostar förmodligen många, många pengar. Kanske är det så att det är banken som äger de flesta och förarna står i stora skulder till dem eller andra – kanske är det så att det faktiskt är många av dessa fina bilar som betalats kontant – jag vet inte – men många fina bilar är det.

Jag tog mitt körkort 1970 och gissa om jag var glad. Jag fick lära sig massor om hur bilen fungerade och om alla de regler som gäller i trafiken. Det var övningskörning och massa teorier att göra – köra och lära innan man blev godkänd. En del körde vid uppkörning och fick göra om den och en del klarade sig – vilket jag gjorde och som jag var mycket tacksam för. Min lärare på körskolan var hård – men noga och jag lärde mig mycket av honom under de timmar vi var ute och körde.

Det jag mycket funderar över är hur det ser ut idag – och kanske har även ni funderat över detta när ni är ute i trafiken. För det som händer kan få – i alla fall mig – att bli irriterad – och det är inte bra när man kör. Vad är det då jag retar mig på och som jag ser när jag är ute? Jo – massor av mycket fina bilar – har tydligen körriktningsvisaren som tillval – och då bilen var mycket dyr – hade de inte råd att köpa till denna – eller? På de gamla bilarna ingick detta i köpet vad jag vet. Massor av bilar parkerar – utanför en redan parkerad bil – och går därifrån för att säker göra något viktigt arbete – vad vet jag. Det är som om de ägde gatan. Droppen var när jag kom på en mycket smal  gata i Södertälje och det stod en dubbelparkerad bil som blockerade hela gatan – och hör och häpna – ägaren satt i frisörstolen bredvid och klippte sig – hur dum får man vara? Tror ni han kom ut direkt – inte då – jag fick allt vänta tills han var klar.

För att fortsätta på temat bilar så finns det något annat som jag har stora funderingar över och det är alla handikapptillstånd där det är uppenbart att vederbörande inte är handikappad – men som nyttjar dessa platser. Frågan blir ju – hur i hela friden lyckades de få ett handikapptillstånd?  Eller ännu värre – de som parkerar på en plats för handikappade – fast de inte har det behovet. Suck! De som verkligen behöver platserna få åka någon annanstans – det är bedrövligt. De borde tänka på att en dag kanske de själva eller någon nära anhörig skulle behöva platsen – och då finns den inte ledig.

Nu är det ut i solen som gäller för mig och köpa färg till köket!

Nr 68 Hur mycket har vi i våra köksskåp egentligen?

Igår kom snickare och påbörjade jobbet med att byta köksbänkar mm hos mig. Innan han kom skulle jag tömma allt i underskåpen och under diskbänken – och jisses – vad grejer man har där. Massor av flaskor av alla de slag som jag inte använt på fler år och förmodligen aldrig kommer att använda igen. Varför spar jag så mycket som jag inte behöver – är det så att det är känslan av att ”det kan vara bra att ha” eller är det svårigheten att slänga något som inte är slut? Hos mig hittade jag medel som jag inte kan använda i mitt nuvarande hem och som jag absolut inte behöver – så nu – i kväll – när de är klara – ska här rensas – ut med allt jag inte behöver. Skönt! Det lär bli utrymme över!

Och – det kommer att bli snyggt när jag är klar – eller rättare sagt efter att snickaren och rörmokaren är klara – så jag kan ta vid. Jag var och handlade målartvätt och spackel i måndags – så jag kan inte skylla på att jag inte har material – nåja – måste köpa färg också – så nu får jag troligen bo i en viss röra en tid. Men det kan jag troligen överleva.

Nästa steg i detta är att åka och titta på vilket golv jag vill ha. Jag har en provbit på bänkskivan som jag ska ta med mig så det blir helt rätt. Jag tänker troligen inte lägga golvet själv utan ta hit en golvläggare – eller sönerna – de är bägge duktiga på att fixa på olika sätt. Nu är det ju så att bägge har fullt upp i sina liv och kanske inte har tid när jag vill att det ska göras – och då får jag öva i tålamod – eller boka en okänd golvläggare. Får nog tänka över detta.

När golvet också är klart ska jag bjuda in mina nära och kära för att ha en liten invigningsfest med bubbel – förstås. Man ska ju ta alla tillfällen till att fira och glädjas – eller hur?

Lite teaterbiljetter har jag införskaffat mig också för lite kulturellt behöver man i vardagen och mellan arbete och renovering. Jag borde dock ha tittat i mina mail innan jag bokade och läst det som http://www.seniordeal.se hade gett som erbjudande – för de hade bjudit på både ett glas bubbel och ett program om jag köpt biljetten till Brolle via dem – suck. Måste bli bättre på detta! Jag ska också se My Fair Lady i januari – ska bli himla kul. Nu går Brolle på privatteater och My Fair Lady på stadsteatern – och går man på Stadsteatern – finns det faktiskt rabatter för oss mogna män och kvinnor som passerat 65 år.

Nr 67 En lördag morgon

Lördag morgon – och jag skulle kunna sova hur länge som helst – men – vaknar förstås mycket tidigt. Suck! – det verkar som att ju äldre jag blir – desto mindre sömn behöver jag. När jag var riktigt ung kunde jag sova hur mycket som helst – nåja – i alla fall till framåt förmiddagen – och då fick man inte det. Nu – när jag får – går det inte. Suck!

Nu är i alla fall dagen här och jag är vaken. Igår ägnade jag mig åt mitt hem med trista saker som damma och dammsuga och rensa ut i garderoben med fokus på skor. Jag har alltid älskat skor och har haft massor – ok då – jag har fortfarande många – men igår slängde jag fyra par – det känns vill jag lova. Idag skall jag fortsätta med badrummet och alla skåp där. Nu ska det rensas bland smink och smycken. Mina älskade barnbarn ska få allt jag inte vill ha. Det är två tjejer, Josefine 9 år och Joline 6 år, som får lite att leka med. Jag har ett barnbarn till, Jonathan 11 år, men han gillar inte smink och smycken.

Ja jag vet – min sons alla barns namn börjar på Jo. Jag och mina systrar döpte våra barn med start på Ch – Christer (mitt), Christian och Christoffer (mellansysterns) och sist men inte minst mer än i ålder Christina (lillasystern). Minsta systerns bonusson har gjort samma sak – men de börjar på A, Adrian, Alvar och Arvid – fast han har även en äldre dotter – annan mamma och hennes namn börjar på M – Moa. En del tyckte vi var knasiga som gjorde så här – vår mormor i alla fall – hon hade svårt att skilja på alla Ch-barnen med namnen.

Jag vet inte hur det är med er – men jag har haft en tendens att spara på ”bra att ha” grejer. Jag var upp på vinden härom dagen – och förstås finns där mycket som skall sparas – men – också mycket som jag förmodligen aldrig kommer att använda igen. Nu försöker jag rensa ut massa ”bra att ha” grejer – lite i taget. Och det mina vänner – är ett tufft jobb. Lite får mina barn och barnbarn – men det mesta går till Röda Korset. Kanske skulle jag kunna sälja det på Blocket eller stå på en loppis – men – jag skänker det mesta. Ids inte faktiskt. Hur gör ni? Detta gäller tyvärr inte bara vinden – för det finns grejer i lägenheten – i skåpen också. Det jag gör är att jag tar fram min dragvagn – ni vet ”dramatenvagn” och låter den står framme. Och vartefter jag hittar grejer i skåpen jag inte ska spara – lägger jag dem i den. När den är full – går jag till Röda Korset. Alltså – lite i taget – ”döstäda” kan man kalla det för.

Nu till dagen röjning. Måste vara klar senast klockan fyra för jag ska på ”housewarmingparty” ikväll.

 

 

Nr 66 Så var tv:n här och lite annat

Idag kom den nya Tv:n. En riktigt trevlig ung man levererade den, satte ihop den och fick till alla kanaler. Och efter honom kom en lika trevlig tekniker som ställde in allt annat – inklusive koppla ihop Tv:n med min dator.

Min förra TV var på 42 tum och denna på 43 tum – och varför nämner jag detta – jo – i mitt huvud fick jag en något större TV – vilket jag ville ha. Men – det jag fick var en mindre TV och vet ni varför? Jo – det är bara bildskärmen man mäter – inte ramen – och min gamla TV hade en ram som var ca 6 cm bred och den nya har inte någon ram alls. Så det betyder att jag nu måste måla om väggen då den gamla dolde en mycket ful vägg – som förra ägaren fixat med sin vägghängda TV. Den nya Tv:n döljer inte det  ordentligt. Bara mer jobb alltså!!!! Men jag har en plan – så det kommer att bli bra.

Nästa vecka kommer mina nya bänkar och den nya diskhon till köket. Jag ser verkligen fram emot att komma vidare i min uppfräschning av lägenheten. Så fort snickaren är klar – ska här målas i köket och hallen och det gör jag själv – har jag tänkt. Sedan ska här jagas ett snyggt golv.

Ikväll skall jag dock får skratta massor – räknar jag med. Jag och min väninna Anne-Marie ska åka till TV-huset och vara publik till Parlamentet. Jag ha gjort det en gång tidigare och det var himla roligt. Gratis nöje gillar vi! Efter det ska vi gå på en ny restaurang som vi har hittat. Nåja – den är inte ny mer än för oss. Mycket god mat och helt ok priser. Den heter Bara Enkelt  (Nu har jag lärt mig att länka – yes!) och den ligger på Skånegatan. Rekommenderas varmt. Deras miniplanka för bara 69 kr var mycket god och perfekt lagom stor. Förstås finns där också normalstora portioner för de som vill ha det. Får se vad jag prövar idag.

 

 

 

 

Nr 65 Om instruktionsböcker tycker jag inte!

Jag vet inte hur det är med er – men jag gillar inte instruktionsböcker och jag vill inte behöva läsa mig till hur jag ska göra olika saker, det ska bara funka. Men – i den värld vi nu lever i – måsta man det – tyvärr. Suck!

Jag fick min nya spis precis innan jag åkte på semester men skulle använda den för första gången i går. Och – jag var tvungen att läsa i instruktionsboken hur jag skulle koka potatis! Tidigare var det bara att sätta på en platta – ställa på kastrullen och vänta. Nu – måsta jag först ha rätt kastrull för alla går inte. Ja jag vet – jag valde själv att köpa en induktionshäll trots att en väninna sa – köp inte. Andra sa dock – köp – du måste följa med tiden. Nåväl – lag läste och fick till slut mina potatisar kokta. Snabbt gick det också. Instruktionsboken får dock ligga framme vid spisen för jag lär behöva den fler gånger beroende på vad jag ska göra och vilken del av spisen jag ska använda.

I samband med att jag bytte spis – gick förstås min TV sönder också. Det hände när huvudströmmen bröts. Den har tjänat mig bra i 10 år så det är väl inte att säga om det – men – det blev aktuellt att köpa en ny. Jag och min väninna Anne-Marie åkte till Sickla köpcentrum och gick in på El-giganten. Där träffade vi på en underbar och mycket säljande säljare – tror han hette Thomas – en stor lång man. Min stora son hade sagt innan – köp en enkel TV för du kommer ändå inte att använda allt som finns på de andra. Så min plan var att köpa en för ca 5 000 kr. Få TV:n levererad hem och uppburen och inkopplad och få den gamla bortforslad. Så blev det nu inte för det visade sig att dels fanns det inte så många billiga att välja på och jag vill ju ha en som är läcker också – utseendemässigt menar jag då. Och dels handlade det om bildupplösning – fick jag lära mig. Denna underbara, tålmodiga säljare svarade på alla mina tusen frågor och ibland fick han upprepa sig för jag hade inte förstått eller hört ordentligt. Min väninna – mindre tålmodig – tyckte att det bara var att ta TV:n jag kikat på och bestämma mig – men jag måste fundera en liten stund och jämföra och fråga mer. Till slut  – hade jag bestämt mig – och priset blev det dubbla. Så i morgon under förmiddagen kommer min nya TV – och på eftermiddagen kommer en tekniker och kopplar in den och ställer in den. Det är alltså inte bara att sätta in en kontakt i väggen och sätta på TV:n – en specialist krävs för att få allt rätt. Troligen måste jag även här ha en instruktionsbok för att kunna använda den. Vad trött jag blir!

Egentligen är det likadant med min dator – men där har jag ”min” DataBobo – en underbar kille och tillika företagare som under ganska många år nu kommit och daterat upp och fixat med mina datorer så allt är som det ska. I början skrev jag upp alla frågor jag hade till honom och han svarade tålmodigt – numera behövs inte det för dels har han lärt känna mig och dels vet han vad som ska göras varje gång. Härligt! Min räddare i nöden! Alla borde ha en DataBobo som inte är så hemma på datorers tekniska funktioner!

Telefonen ska vi bara inte tala om – där finns så mycket man kan använda den till så hälften vore nog. Men jag har blivit bättre och bättre med att utnyttja den – tycker jag – fast mina barnbarn – 6, 9 och 11 år – är mycket bättre och kan mer.

Det finns ingen hiss till framgång – utan bara en gammal ranglig stega – så ett steg i taget är det som gäller – jag lär mig nog allt jag behöver veta!

Nr 64 En liten semestertripp på höstkanten

Jag tog mig en liten semestertripp till solen efter en sommar med mycket arbete. Ja – inte ensam – min väninna Ingela var med. Den gick till den grekiska ön Kos. Jag längtade verkligen efter att ligga på stranden och lapa sol med ett och annat svalkande dopp – och så blev det. Lite böcker fanns också med i bagaget – och dessa läste jag – nåja – jag hoppade över en som inte föll mig i smaken – så jag fick låna en av min väninna då jag läst ut de andra.

Visst är det härligt att vakna tidigt – gå ut på balkongen med en kopp kaffe och bara njuta av soluppgången och fågelkvittret. Efter en stund går man in och tar på sig något lätt för att sedan gå ner och plocka till sig av det som faller en i smaken till frukost just den dagen. Efter att maten avnjutits kunna vi bara lämna disken och gå – ner mot stranden och det turkosa havet. Suck! Två stora ämnen diskuterades  varje dag. På förmiddagen var det – vad ska vi avnjuta för gott till lunch – och på eftermiddagen – vad ska vi äta för gott i kväll. Vi ville ju vara överens då vi alltid delar en portion mat. Ingen av oss vill ha så mycket och ingen av oss gillar att kasta mat. Det grekiska lokala vinet var oftast mycket gott till. Förstås pratade vi om mycket annat också – när vi inte lät boken tysta munnen. Skönt var det.

När vi skulle åka hem på kvällen efter en vecka och med bagaget fullt med smutstvätt – kom vi bara till flygplatsen. Där talade de om att det inte skulle gå något plan som var tänkt. Något hade hänt i Stockholm – och de visst inte när nästa plan skulle gå. Flinkt plockade jag upp min telefon och gick in på Arlanda avgångar – och det visade sig att det vara avgångar till många platser som var inställda. Nu inträdde lite väntans tider innan vi fick reda på hur de skulle göra med inkvartering till 220 personer som då stod där. Nåja – det var inte 220 rum men väl 85 rum som skulle till. Under den tid var det några personer med sura miner och tråkig röst som – minsann skulle kräva hela resans kostnad tillbaka. Hur tänkte de då? De hade ju haft sin vecka redan – troligen till full belåtenhet. En man sa att det minsann fanns lediga rum för det visste han – så det vara bara att åka och han skulle minsann ta en taxi dit. Tråkigt! Någon talade troligtvis om för honom att om han började drittla på egen hand kunde risken vara stor att han fick stå för kostnaderna själv. Med stor regelbundenhet kom resebyråns personal ut och informerade hur det gick – de arbetade hårt och var trevliga trots att de säkert hade en hög stress inombords – hela tiden med ett lugn. Efter kanske en lite dryg timma fick första omgången familjer med barn åka till ett nytt hotell. Och sinsom tid fick vi alla nya rum på nya hotell – lyxhotell. I sådana här situationer inträffar något annat också – människor man inte pratat med innan – börjar man prata otvunget och glatt med.

Ytterligare en gång fick vi byta hotell och det var dagen efter – vilket jag tyckte var helt ok då lyxhotellet var ett all inklusive och jättestort med en massa människor och lekande barn – ingen lugn och ro alltså.

Väl framkommen till det hotellet – även det i lyxformat – var det några ”gnälliga” damer som inte var nöjda alls. Då de var i min ålder eller däromkring borde det vara lugnt för dem att få några bonusdagar på semesterorten – men icke. Fast det de mest tydligen retade sig på var att resebyråns personal inte hade varit på hotellet dagen innan? Hur tänkte de då? Och vad skulle de gjort där? Hållit dem i handen? Förstås var de på kontoret och försökte lösa allt så bra som möjligt. På detta hotell fick vi stanna tills det kom ett plan och hämtade oss alla. Och då var det ännu fler för även de som skulle åkt hem kvällen efter oss hade blivit kvar – alltså dubbelt upp. Under denna vistelse ökade vår lilla grupp på två personer till 8 personer som ”hängde” ihop – blev vänner.

Till slut lyfte planet tidigt i morse – lördag – och nu står man här med en massa smutstvätt – brunbränd – lite förkyld – tämligen utvilad och med en massa jobb som blivit liggande och som tillkommit pga förseningen. Så efter några timmar hemma smet jag iväg till Gröna Lund och åkte lite karuseller med mina älskade barnbarn. Visst är livet härligt och fullt av överraskningar!!

Nr 63 Helg och renovering

Vi är ett gäng tjejer/damer – 5 stycken för att vara exakt – som träffas emellanåt och äter mycket gott. Nu i helgen har vi träffats – kul – det blev mycket prat, gott vin och massor av god mat – och utflykter. Vi är alla – mogna kvinnor – med en massa erfarenheter och kunskaper som vi glatt delar med oss av när vi träffas. Vi finns också inom olika politiska inriktningar – allt från vänster till höger. Och det är inget problem för oss – men för andra – när de hör att vi tillhör samma lilla gäng. Och vi arbetar inom olika slags verksamheter. Vi har bara trevligt – jättetrevligt.

Det är så härligt att vi faktiskt kan få till våra träffar – men – det är svårt att få till datum vi alla kan – och vi har lång framförhållning – utan det skulle det aldrig fungera. Arbete och andra uppdrag och göromål gör oss till mycket upptagna kvinnor. Härligt!

Nu har jag el-mannen här som drar nya ledningar från mitt el-skåp till den nya spisen – som också precis kommit. Jag har valt en induktionsspis med vanliga vred på. Sedan är det bara att städa efter dem och få lite snyggt – till nästa hantverkare kommer. Det är snickare som står på tur för att byta ut mina bänkskivor i köket – det kommer att bli såååå bra. Jag vet dock inte när han  kommer. Sist – men inte minst – ska det till nya golv i kök och hall. Men – jag har ännu inte bestämt vad jag ska ha där – och inte heller pratat med golvläggare – men det kommer. Förstås måste jag måla i köket för när jag fick gasen till spisen urkopplad – tog vi också bort de stora fula ledningarna – och det gav spår på väggen vill jag lova. Den stora gasmätaren försvann också – så mitt kryddskåp fick större yta att använda. Sonen ska få komma och sätta upp en hylla till – med det vet han inte om ännu. Räknar med att allt ska vara färdigt till jul – och det bör jag hinna.

Naturligtvis har jag nya projekt till våren – men – jag vet inte riktigt vad ännu. Kanske blir det ommålat eller omtapetserat i rummen – kanske tar jag tag i min vind och röjer den. Fast vinden bör jag ta tidigare – suck – inget kul jobb. Där är nog mycket som jag kan kasta eller skänka bort. Varför spar man på massa saker som man ändå inte använder eller frågar efter?